GHS - dagens dressyr.

[skiesabove]

Dom tänker inte framåt som vi människor gör. Dom planerar inte och analyserar inte. Annars skulle dom per automatik kunna bärga sig.

Dom agerar på olika stimuli som dom lärt sig betyder någo dom dom kan förvänta sig.

Det finns så mycket i det här inlägget som saknar vetenskapliga belägg så jag väljer ut ett.

Att "bärga sig" har med impulskontroll att göra. Det har både människobarn och föl väldigt svårt med, men från cirka tre år hos människa och 6 månader hos häst börjar det gå att träna upp. Det är dock inte fullt utvecklat förrän individen är vuxen, och för en hel del går det att träna ännu mer på det i vuxen ålder.

Många vuxna människor har ändå svårt att kontrollera sina impulser och instinktiva reaktioner, det borde man väl vara rätt medveten om som hästmänniska, hur svårt det är att "bärga sig" eller "lägga band på sig" om man får en känslomässig reaktion?

Om hästar inte kunde planera och kontrollera sig själva till viss mån så skulle dom dö ut kvickt i det vilda, och det skulle inte gå att lära dom något.

Att du gör skillnad på människors och de andra däggdjurens sätt att lära in, reagera osv säger mig att du har en ouppdaterad världsbild. NH kom och gick (det visade sig bara vara en dominansmetod), nuförtiden lär "vi" oss om inlärningsteori och etologi och applicerar det på befintliga träningssystem eller skapar nya artanpassade system.

Ego, en abstrakt informationskultur och en högt utvecklad teknisk kultur, det är vad som skiljer människan från de andra däggdjuren.

Känslor, instinkter, behov... Där är vi precis som alla andra däggdjur. Det kan finnas skillnader och nyanser mellan individer, flockar, arter, såklart. Men våra hjärnor och nervsystem är av samma sort, och vi känner allihopa känslor.

 

[Grazing]

Sen det här, när det gäller dom som drar till med vad som är naturligt och inte för hästarna, vad är naturligt ens längre? Vi människor gör saker och bygger hela liv på saker som inte är naturliga för oss att göra. Vissa mår bra av det medans vissa mår dåligt av sina liv dom ibland tvingas in i på ett eller annat sätt.

Min häst tex föddes med en väldig dressyrstam rakt igenom på båda sidorna, han var duktig i dressyr, hade lätt för rörelserna och tyckte om det, när han kände för det. Innerst inne så var han en ren hopphäst, han älskade att hoppa till den grad att han själv hoppade stockarna i hagen helt ensam medans dom andra hästarna stod och beta. Det bara strålade lycka i honom när han lekte för sig själv i hagen, jag stod och fick halva hjärtattacker dock när han for över stockar med lerigt underlag bakom i rädsla att han skulle halka men han visste vad han gjorde.

Egentligen så är det lika onaturligt för oss att rida som det är för hästarna att bli ridna och ändå kan båda parter tycka det är roligt. Två arter som gör någonting ihop och tycker det är kul trots att det inte är något naturligt med det alls. Det visar att hästar faktiskt kan tycka livet vi ger dom är meningsfullt och roligt. Hästar precis som vi upptäcker under livets gång vad som ger energi och glädje.

Jag önskar så att fler tog hänsyn till vad individen tycker är roligt och inte bara går på gångarterna och ser vad hästen kan ev vinna med dom. Tycker inte hästen det är roligt med dressyren tex så ska det inte spela någon roll hur duktig hästen är eller hur stor potential den har att mäta sig med andra på tävling, tycker den inte det är kul så måste vi lära oss att lyssna på den. Ja, vi har möjlighet tyvärr att bryta ner och forma om individer till det vi vill att dom ska göra, är vi envisa nog så ger hästarna upp tillslut och blir maskiner som gör det vi vill. Synen på hästar måste ändras.

 

[SiZo]

Man har ju inte ens för människor lyckats särskilja olika fysiologiska reaktioner för närliggande men ändå distinkta upplevelser. Tex så har man inte fullt ut kunnat särskilja olika slags känslor från varandra fysiologiskt och i hjärnan, man ser främst aktivering men det är svårt att se tydliga skillnader. Det är helt enkelt jättesvårt att särskilja fysiologiska reaktioner som på vissa sätt är väldigt lika men som samtidigt är distinkta. Vi får väl se när vi har utvecklat tillräckligt avancerade metoder och kunskaper för att kunna undersöka sånt ordentligt, men det kommer nog dröja lång tid innan man kan uttala sig om det här för häst.
Tills dess får man ju bara vara öppen med att det inte finns forskningsstöd för varken det en eller det andra.

Ja det är precis det jag menar. Att en häst som trippar på tårna inför att hoppa en bana ÄR stressad är liksom fakta, men om den sedan har förväntasstress, eller skadlig stress - det är en helt annan fråga - och det är i dagsläget (så vitt jag vet) omöjligt att exakt avgöra vad som är vad så länge man inte har typ pain face eller liknande att gå efter. Och där tycker jag att försiktighetsprincipen är rätt bra ändå - om inte annat av samma skäl som jag väljer att träna ena hunden med hennes foder istället för något gottegodis, för att annars får jag samtliga konster efter varandra i en himla fart, det blir alltså väldigt svårtränat. Och jag tänker att det är samma på en hoppbana, man vill inte ha dem för exhalterade heller, även om de bara är glada och taggade - av rent praktiska skäl.

 

[Grazing]

Ja, vad är sorg, glädje och ilska?

Känslor är vad det är.

Sorg = saknad, ja det känner dom. Ropar och letar efter borttappade flockmedlemmar tex. Men gråter dom?

Ja, dom känner saknad, skillnaden på människan och häst är att för hästen är känslan ofta mer platsberoende än vad den är för oss och det är nog för att djur inte ältar sönder och samman sig själv på samma sätt många människor gör. Min häst hade tex inga problem att byta stall och få en ny flock, däremot blev han påverkad och sorgsen när en flockmedlem han stod nära flyttade.

När jag tog bort min häst så stod hans bästa vän, vännen han hängt ihop med nästan dygnet runt i flera år, och levde inte upp på flera månader. Sen flyttade det tillslut in en individ som gjorde att han sken upp igen. Och ja, det var flera andra i hagen så han var inte ensam under tiden. Han blev väldigt låg helt enkelt när min häst togs bort.

Är inte det saknad?

Glädje = positiv förväntan, ja det uppvisar dom tex när dom förväntar sig kraftfoder. Men skrattar dom?

För att vara rättvis, vem av oss människor skrattar varje gång dom känner glädje? Glädje är inte lika med skratt, det är en härlig känsla i kroppen.

Ilska = frustrering, ja det känner dom ju när dom är hindrade. Men blir dom arga?

Definitivt, har sett hästar blir arga, vissa hästar har mycket humör starkare känsloliv. Sen är inte frustrerad lika med ilska ellr arg riktigt, frustration för mig är en ångestrelaterad stresskänsla som inte per automatik leder till att man blir arg.

 

[Sel]

Sen det här, när det gäller dom som drar till med vad som är naturligt och inte för hästarna, vad är naturligt ens längre? Vi människor gör saker och bygger hela liv på saker som inte är naturliga för oss att göra. Vissa mår bra av det medans vissa mår dåligt av sina liv dom ibland tvingas in i på ett eller annat sätt.

Min häst tex föddes med en väldig dressyrstam rakt igenom på båda sidorna, han var duktig i dressyr, hade lätt för rörelserna och tyckte om det, när han kände för det. Innerst inne så var han en ren hopphäst, han älskade att hoppa till den grad att han själv hoppade stockarna i hagen helt ensam medans dom andra hästarna stod och beta. Det bara strålade lycka i honom när han lekte för sig själv i hagen, jag stod och fick halva hjärtattacker dock när han for över stockar med lerigt underlag bakom i rädsla att han skulle halka men han visste vad han gjorde.

Egentligen så är det lika onaturligt för oss att rida som det är för hästarna att bli ridna och ändå kan båda parter tycka det är roligt. Två arter som gör någonting ihop och tycker det är kul trots att det inte är något naturligt med det alls. Det visar att hästar faktiskt kan tycka livet vi ger dom är meningsfullt och roligt. Hästar precis som vi upptäcker under livets gång vad som ger energi och glädje.

Jag önskar så att fler tog hänsyn till vad individen tycker är roligt och inte bara går på gångarterna och ser vad hästen kan ev vinna med dom. Tycker inte hästen det är roligt med dressyren tex så ska det inte spela någon roll hur duktig hästen är eller hur stor potential den har att mäta sig med andra på tävling, tycker den inte det är kul så måste vi lära oss att lyssna på den. Ja, vi har möjlighet tyvärr att bryta ner och forma om individer till det vi vill att dom ska göra, är vi envisa nog så ger hästarna upp tillslut och blir maskiner som gör det vi vill. Synen på hästar måste ändras.

Lite så. Jag hade en travhäst som inte tyckte om att ligga först, så han slapp.

 

[fio]

Vet du att det var det de avsåg med ”visslingarna”?
Jag tänkte att det kanske i hoppningen var några av de orutinerade från andra ligor i första omgångarna som det buades på?
I dressyren var det Lyle jag vet om att det stod i Eurodressage att det buades på, hördes dock inte på sändningen (eller så lyssnade jag in nog bra) och förstod jag artikeln var det mer bedömningen/procenten det buades på och inte på ekipaget själva.

Iallafall jag hör ju skillnad på en vissling och buuu

 

[MiniLi]

Ja det är precis det jag menar. Att en häst som trippar på tårna inför att hoppa en bana ÄR stressad är liksom fakta, men om den sedan har förväntasstress, eller skadlig stress - det är en helt annan fråga - och det är i dagsläget (så vitt jag vet) omöjligt att exakt avgöra vad som är vad så länge man inte har typ pain face eller liknande att gå efter. Och där tycker jag att försiktighetsprincipen är rätt bra ändå - om inte annat av samma skäl som jag väljer att träna ena hunden med hennes foder istället för något gottegodis, för att annars får jag samtliga konster efter varandra i en himla fart, det blir alltså väldigt svårtränat. Och jag tänker att det är samma på en hoppbana, man vill inte ha dem för exhalterade heller, även om de bara är glada och taggade - av rent praktiska skäl.

Fast det var inte det jag menade. Vi kan (i den typen av forskning) se att det finns en förhöjd arousal, men vi kan inte se om det är stress, ångest eller någon känsla som tex glädje eller ilska. Baserat på våra aktuella mätmetoder och analysmetoder så ser det väldigt likt ut i hjärnan och kroppen. Det kan därför inte alls vara fakta att en trippande häst är stressad. Läggs andra faktorer till så kan vi göra en tolkning, men även tex painface är väl knappast ett så pass reliabelt konstrukt att vi kan tolka det i alla situationer? Vet man ens att det vi kallar pain face betyder samma sak om man använder det på en vilande häst eller en häst som anstränger sig?

Man kan ju absolut välja försiktighetsprincipen. Men man får ju vara öppen med att det faktiskt inte finns evidens utan att man just tar en försiktig approach i väntan på bättre underlag.
Jag tycker också försiktighetsprincipen är rimlig i vissa fall, men inte alla. Personligen så ser jag inte varför man skulle tolka in stress i beteenden som iaf jag tänker lika gärna kan vara att hästen är förväntansfull, glad, exalterad osv.
Lägger ingen värdering i andras val av tolkning, sålänge det är tydligt att det just är en subjektiv tolkning. Det är när folk börjar slänga sig med ”det finns faktiskt forskning på det här” som jag blir irriterad.

Ska säga att jag inte är etolog och därför inte har stenkoll på forskningsfältet, men djurpsykologi bygger ju människopsykologi. I vissa fall kan jag känna mig ganska säker på att det inte är möjligt att att forskningen skulle säga si eller så, eftersom jag har koll på att man inte ens kunnat mäta samma aspekter på människor.

 

[the_connemara]

Tror du på den förklaringen? Att det var pga skaderisken den inte infördes?
Jag hörde också det argumentet, men misstänker att det mer hade med en ovilja att införa det för att den definitivt skulle förändra hur hårt en nosgrimma fick dras åt.
Men du har helt rätt i vad som sades, och FEIs nya mått är också mer spolformat och med mindre utstickande grejer och kanter (troligen av den anledningen) men märkligt nog blev måttet också mindre för att bli ”säkrare” så jag är fortfarande misstänksam

Nej alltså jag är såklart 100% övertygad om att den förra inte infördes pga det (fortfarande) finns ett starkt motstånd till att se hästarna som kännande individer och ta tag i problemet! Men vad skulle de kunna hitta på för "giltig" anledning Är fortfarande misstänksam precis som du o fler i tråden!

För mig finns det redan alldeles fullkomligt med vetenskap bakom att totalförbuda nosgrimma med skaderiskerna de innebär tex. Jag har iaf inte sett något övertygande om fördelarna för hästarna. Ang rimliga studier så tycker jag tex inte att en nosgrimma som minskar riskerna för hästen när man drar så hårt i bettet att hästen gapar ger en rimlig slutsats att det är motiverat att använda nosgrimma. Det rimliga är ju att inte dra så hårt i bettet. Lite som att säga att behöver du slå hästen så använd inte något med en tyngd i änden, när du egentligen bara skulle låta bli att slå hästen. Men jag tror förbud mot nosgrimma vid tävling ligger bortom horisonten oavsett vilken forskning som kommer fram

 

[SiZo]

Fast det var inte det jag menade. Vi kan (i den typen av forskning) se att det finns en förhöjd arousal, men vi kan inte se om det är stress, ångest eller någon känsla som tex glädje eller ilska. Baserat på våra aktuella mätmetoder och analysmetoder så ser det väldigt likt ut i hjärnan och kroppen. Det kan därför inte alls vara fakta att en trippande häst är stressad. Läggs andra faktorer till så kan vi göra en tolkning, men även tex painface är väl knappast ett så pass reliabelt konstrukt att vi kan tolka det i alla situationer? Vet man ens att det vi kallar pain face betyder samma sak om man använder det på en vilande häst eller en häst som anstränger sig?

Man kan ju absolut välja försiktighetsprincipen. Men man får ju vara öppen med att det faktiskt inte finns evidens utan att man just tar en försiktig approach i väntan på bättre underlag.
Jag tycker också försiktighetsprincipen är rimlig i vissa fall, men inte alla. Personligen så ser jag inte varför man skulle tolka in stress i beteenden som iaf jag tänker lika gärna kan vara att hästen är förväntansfull, glad, exalterad osv.
Lägger ingen värdering i andras val av tolkning, sålänge det är tydligt att det just är en subjektiv tolkning. Det är när folk börjar slänga sig med ”det finns faktiskt forskning på det här” som jag blir irriterad.

Ska säga att jag inte är etolog och därför inte har stenkoll på forskningsfältet, men djurpsykologi bygger ju människopsykologi. I vissa fall kan jag känna mig ganska säker på att det inte är möjligt att att forskningen skulle säga si eller så, eftersom jag har koll på att man inte ens kunnat mäta samma aspekter på människor.

Varför skulle inte det vara fakta menar du? Jag tänker att upphetsning är stress, oavsett om den stressen sedan är positiv eller negativ. Stress är inte automatiskt dåligt. Jag tyckte jag var tydlig med det i förra inlägget, men tydligen inte?

Painface har använts i flera vetenskapliga artiklar även när hästar anstränger sig.

 

[the_connemara]

Fast det var inte det jag menade. Vi kan (i den typen av forskning) se att det finns en förhöjd arousal, men vi kan inte se om det är stress, ångest eller någon känsla som tex glädje eller ilska. Baserat på våra aktuella mätmetoder och analysmetoder så ser det väldigt likt ut i hjärnan och kroppen. Det kan därför inte alls vara fakta att en trippande häst är stressad. Läggs andra faktorer till så kan vi göra en tolkning, men även tex painface är väl knappast ett så pass reliabelt konstrukt att vi kan tolka det i alla situationer? Vet man ens att det vi kallar pain face betyder samma sak om man använder det på en vilande häst eller en häst som anstränger sig?

Man kan ju absolut välja försiktighetsprincipen. Men man får ju vara öppen med att det faktiskt inte finns evidens utan att man just tar en försiktig approach i väntan på bättre underlag.
Jag tycker också försiktighetsprincipen är rimlig i vissa fall, men inte alla. Personligen så ser jag inte varför man skulle tolka in stress i beteenden som iaf jag tänker lika gärna kan vara att hästen är förväntansfull, glad, exalterad osv.
Lägger ingen värdering i andras val av tolkning, sålänge det är tydligt att det just är en subjektiv tolkning. Det är när folk börjar slänga sig med ”det finns faktiskt forskning på det här” som jag blir irriterad.

Ska säga att jag inte är etolog och därför inte har stenkoll på forskningsfältet, men djurpsykologi bygger ju människopsykologi. I vissa fall kan jag känna mig ganska säker på att det inte är möjligt att att forskningen skulle säga si eller så, eftersom jag har koll på att man inte ens kunnat mäta samma aspekter på människor.

Har du tagit del av Sue Dysons Ridden Horse Pain Ethogram och materialet kring det? Eller allmänt om konfliktbeteenden vid ridning? Det vore intressant när du kommer från den mänskliga sidan

 

[MiniLi]

Varför skulle inte det vara fakta menar du? Jag tänker att upphetsning är stress, oavsett om den stressen sedan är positiv eller negativ. Stress är inte automatiskt dåligt. Jag tyckte jag var tydlig med det i förra inlägget, men tydligen inte?

Painface har använts i flera vetenskapliga artiklar även när hästar anstränger sig.

Om vi inte ens kan särskilja mellan olika typer av känslor, ångest eller stress hos människor så är jag 100% säker på att vi inte kal göra det hos djur. Det här är en långvarig och pågående debatt inom emotionsfältet i psykologi, finns det distinkta känslor eller är allt bara arousal (aktivering) som vi tolkar olika beroende på en mängd kontextuella faktorer?
Jag skulle absolut inte säga att upphetsning och stress är samma sak. Bara ordet upphetsad skulle kunna betyda en massa olika saker (väldigt glad, förväntansfull, sexuellt upphetsad mm) men jag skulle inte säga att det är samma sak som stress.

Jag förstod att du inte menade att stress alltid är dåligt. Men det är som sagt en annan fråga.

Jag frågade inte om painface har använts i studier på hästar som anstränger sig. Jag undrade om man vet att det är ett reliabelt mått över flera olika situationer? Att något används betyder ju inte att det faktiskt mäter det vi tror att det mäter i alla populationer och situationer. Men det kanske finns studier som undersökt reliabiliteten för pain face, isf läser jag gärna.

 

[MiniLi]

Har du tagit del av Sue Dysons Ridden Horse Pain Ethogram och materialet kring det? Eller allmänt om konfliktbeteenden vid ridning? Det vore intressant när du kommer från den mänskliga sidan

Jag har läst lite om konfliktbeteenden vid ridning men osäker på om jag sett just det materialet.
Länka gärna så kan jag titta när jag har tid
(Tid för att läsa i detalj är tyvärr dock lite bristvara just nu, ska disputera om några månader och sliter halvt ihjäl mig för att hinna skriva klart min avhandling)

 

[the_connemara]

Jag har läst lite om konfliktbeteenden vid ridning men osäker på om jag sett just det materialet.
Länka gärna så kan jag titta när jag har tid
(Tid för att läsa i detalj är tyvärr dock lite bristvara just nu, ska disputera om några månader och sliter halvt ihjäl mig för att hinna skriva klart min avhandling)

Kanske här? https://beva.onlinelibrary.wiley.com/doi/epdf/10.1111/eve.13468 Det är för mig också en av tusen saker jag velat dyka ner i! Jag tror jag såg denna översiktliga videon på Youtube först:

och blev nyfiken. Det är ju en sådan sak där jag tillämpar försiktighetsprincipen väldigt hårt (vid ridning) men tycker ditt perspektiv i känslodiskussionen är jätteintressant! Även om jag vill backa många steg om jag känner att det är risk att hästen inte känner sig bekväm så hade jag ju också gärna velat veta vad vi faktiskt Vet liksom.

 

[SiZo]

Om vi inte ens kan särskilja mellan olika typer av känslor, ångest eller stress hos människor så är jag 100% säker på att vi inte kal göra det hos djur. Det här är en långvarig och pågående debatt inom emotionsfältet i psykologi, finns det distinkta känslor eller är allt bara arousal (aktivering) som vi tolkar olika beroende på en mängd kontextuella faktorer?
Jag skulle absolut inte säga att upphetsning och stress är samma sak. Bara ordet upphetsad skulle kunna betyda en massa olika saker (väldigt glad, förväntansfull, sexuellt upphetsad mm) men jag skulle inte säga att det är samma sak som stress.

Jag förstod att du inte menade att stress alltid är dåligt. Men det är som sagt en annan fråga.

Jag frågade inte om painface har använts i studier på hästar som anstränger sig. Jag undrade om man vet att det är ett reliabelt mått över flera olika situationer? Att något används betyder ju inte att det faktiskt mäter det vi tror att det mäter i alla populationer och situationer. Men det kanske finns studier som undersökt reliabiliteten för pain face, isf läser jag gärna.

Jag förstår vad du menar. Men jag håller helt enkelt inte med då. Jag har inte sagt att vi kan särskilja känslorna, jag säger bara att alla de känslorna är någon form av stress. Du behöver givetvis inte hålla med, det är okej.


För tillfället så har jag ett jobb som ger mig så mycket ångest och så lite sömn att jag knappt fungerar, så jag kommer inte lägga ner energi på att hitta vetenskapliga artiklar. Det får du hitta själv. Jag är glad att jag sitter upprätt för tillfället.

 

[MiniLi]

Kanske här? https://beva.onlinelibrary.wiley.com/doi/epdf/10.1111/eve.13468 Det är för mig också en av tusen saker jag velat dyka ner i! Jag tror jag såg denna översiktliga videon på Youtube först:

och blev nyfiken. Det är ju en sådan sak där jag tillämpar försiktighetsprincipen väldigt hårt (vid ridning) men tycker ditt perspektiv i känslodiskussionen är jätteintressant! Även om jag vill backa många steg om jag känner att det är risk att hästen inte känner sig bekväm så hade jag ju också gärna velat veta vad vi faktiskt Vet liksom.

Tack, ska kolla!

Ja jag tror det är viktigt att ha koll på de delarna, och liksom vara öppen inför sig själv och andra med vad vi vet och vad som fortfarande är oklart.
Jag tycker inte att man måste VETA allt för att liksom välja en linje, om man ska vänta på att alla bevis trillar in så händer ju ingenting. Det är helt rimligt att göra val baserat på evidens, ens egen erfarenhet osv, men som sagt att ändå kunna vara ärlig med att det finns kunskapsluckor

 

[MiniLi]

Jag förstår vad du menar. Men jag håller helt enkelt inte med då. Jag har inte sagt att vi kan särskilja känslorna, jag säger bara att alla de känslorna är någon form av stress. Du behöver givetvis inte hålla med, det är okej.

Nej vi kan se på det olika. Men jag tänker att din syn på saken sticker ut lite från det mest vedertagna perspektivet, och då ökar ju risken för missförstånd just i den här typen av diskussioner. Men sålänge du är öppen med att det är din egna tolkning utifrån ett oklart evidensläge och inte något bevisat faktum så är det ju lugnt.

För tillfället så har jag ett jobb som ger mig så mycket ångest och så lite sömn att jag knappt fungerar, så jag kommer inte lägga ner energi på att hitta vetenskapliga artiklar. Det får du hitta själv. Jag är glad att jag sitter upprätt för tillfället.

Fattar, självklart inget du behöver lägga tid på

 

[SiZo]

Nej vi kan se på det olika. Men jag tänker att din syn på saken sticker ut lite från det mest vedertagna perspektivet, och då ökar ju risken för missförstånd just i den här typen av diskussioner. Men sålänge du är öppen med att det är din egna tolkning utifrån ett oklart evidensläge och inte något bevisat faktum så är det ju lugnt.

Fattar, självklart inget du behöver lägga tid på

Mja alltså, det är nog väldigt vedertaget att stress kan vara väldigt många olika känslor. Skillnaden är nog att du pratar någon form av mental stress, medans jag pratar om fysiologisk stress - och det för att det är det enda vi faktiskt kan säga att vi vet på djur, eftersom vi inte kan fråga dem. Vi kan bara titta på parametrar som puls, blodtryck, kortisol osv osv, och de stiger oavsett vilken stress vi pratar om. Det här är något som är väldigt grundläggande vid tex addison, där man måste tillsätta kortisol själv. Man ska lägga till doser vid ökad glädje, motion, ångest, sjukdom osv - alla former av stress helt enkelt.

 

[tuaphua]

Där är du snällare än mig. Jag är helt övertygad om att alla, eller i princip alla, förstår att en hårt åtspänd nosgrimma gör ont på en häst och skadar den. Liksom att dra hårt i tyglarna också gör ont.
Sen gör man det ändå, genom att hitta på försvar för varför. Men rent logiskt tror jag inte att det egentligen krävs forskning om att hästar har känsel eller att en hårt åtspänd nosgrimma eller hårt tryck i munnen gör ont. Så mycket forskning finns nog redan, och att inte tro på den forskningen bevisar mer @the_connemara tanke om att stora delar av ridsporten har väldigt lätt att bortse från forskning och använda andra förklaringsmodeller (man måste, har alltid gjort, visar gränser, gör bara under en period så de lär sig, för att skapa lätthet krävs våldet etc) för att göra det?

Jag tror inte alla vet när det är för hårt, både vad gäller nosgrimma och dra i tygeln. Jag tror absolut typ Kittel och liknande vet. Men jag vet en hel del som inte förstått hur mkt de har i handen eller att nosgrimman sitter för tight.

Sambo(kiro för ekipage) och jag umgås med rätt mkt andra tränare, hästtandläkare, veterinärer etc. Vi pratar en del om sånt. Och jag tror inte alla de som verkligen älskar hästar skadar med flit och ljuger så övertygande om att inte veta saker.
Men visst finns det såna som tycker att det är befogat att dra nosgrimma superhårt för att hästen gapar och som man ofta hör då ”försöker komma undan”.
Men jag tror ändå rätt många inte vet hur illa det är.

 

[Hedwig]

Sen det här, när det gäller dom som drar till med vad som är naturligt och inte för hästarna, vad är naturligt ens längre? Vi människor gör saker och bygger hela liv på saker som inte är naturliga för oss att göra. Vissa mår bra av det medans vissa mår dåligt av sina liv dom ibland tvingas in i på ett eller annat sätt.

Min häst tex föddes med en väldig dressyrstam rakt igenom på båda sidorna, han var duktig i dressyr, hade lätt för rörelserna och tyckte om det, när han kände för det. Innerst inne så var han en ren hopphäst, han älskade att hoppa till den grad att han själv hoppade stockarna i hagen helt ensam medans dom andra hästarna stod och beta. Det bara strålade lycka i honom när han lekte för sig själv i hagen, jag stod och fick halva hjärtattacker dock när han for över stockar med lerigt underlag bakom i rädsla att han skulle halka men han visste vad han gjorde.

Egentligen så är det lika onaturligt för oss att rida som det är för hästarna att bli ridna och ändå kan båda parter tycka det är roligt. Två arter som gör någonting ihop och tycker det är kul trots att det inte är något naturligt med det alls. Det visar att hästar faktiskt kan tycka livet vi ger dom är meningsfullt och roligt. Hästar precis som vi upptäcker under livets gång vad som ger energi och glädje.

Jag önskar så att fler tog hänsyn till vad individen tycker är roligt och inte bara går på gångarterna och ser vad hästen kan ev vinna med dom. Tycker inte hästen det är roligt med dressyren tex så ska det inte spela någon roll hur duktig hästen är eller hur stor potential den har att mäta sig med andra på tävling, tycker den inte det är kul så måste vi lära oss att lyssna på den. Ja, vi har möjlighet tyvärr att bryta ner och forma om individer till det vi vill att dom ska göra, är vi envisa nog så ger hästarna upp tillslut och blir maskiner som gör det vi vill. Synen på hästar måste ändras.

Platinas mamma som är ren dressyrstam och utbildades i dressyr råkade visa sin hopptalang när en kunnig person såg henne vid något tillfälle.
Hon gick sen int GP i hoppning och vann tom någon höjdhoppstävling.
Jag kan inte uttala mig om Platinas talang förutom att hon tycker det är väldigt kul när matte hoppar små fegishinder.
Kanske skulle komma fram massor om en yngre och mer kompetent hoppnänniska skulle rida henne. @fio har under åren tipsat om att jag bara borde skicka över henne till henne..

 

[Hedwig]

För de flesta sitter modersinstinkten i mjölken /digivningen, försvinner den så försvinner "saknaden " efter fölet, men obs inte alla, det gäller kor och andra som ger mjölk också.

Ja hon var ju väldigt stressad så länge hon hade mjölk. Efter det bara väldigt sorgsen.
Ibland undrar jag om hon minns att förra ungen försvann plötsligt. Denna har hon fortfarande stenkoll på trots att hon blir 11 månader imorgon.
Den första var 10 månader när jag tog hem Hedwig och lämnade henne på lösdriften. Ungen brydde sig ingenting men Hedwig som sagt var helt förkrossad.