Vilken rolig tråd!
Min första fråga handlar mer om geologER, om det är okej. Jag undrar vad den vanligaste missuppfattningen om geologi hos allmänheten är? Finns det något som alldeles särskilt får er geologer att himla med ögonen bakom ryggen? (Jag tänker inte på fördomar om yrket, eller om vad ämnet innebär, utan snarare om kunskapsläget hos allmänheten)
"Aha, du gräver upp gamla saker?" varpå jag svarar "Nej, jag är inte Indiana Jones utan snarare Pierce Brosnan i Dante's Peak"
Tidigare försökte jag svara att jag inte var arkeolog men det tog för lång tid eftersom jag ibland var tvungen att förklara vad en arkeolog gör...
Annars beror det mycket på var man jobbar. I Bergslagen vet nästan alla vad en geolog gör eller har ett hum om det om man säger att man håller på med malmletning. Dock himlar jag aldrig med ögonen, trots allt är vi en förhållandevis liten yrkesgrupp som många aldrig kommer i kontakt med och undervisningen i grundskolan om geologi är mer eller mindre icke-existerande (iaf när jag gick i skolan och det verkar inte ha blivit så mycket bättre). De flesta av oss älskar verkligen vårt jobb och ser oss lite som ambassadörer för geovetenskap så vi svarar gärna på frågor.
I min yrkesroll är jag inte alltid uppskattad eftersom alla inte är positivt inställda till malmletning och gruvor. De dagarna är väl inte så roliga, speciellt när man oroar sig för sabotage av borrigg eller ens bil/pickup.
Nästa fråga är om malmfyndigheter och brytning. Vad är det som gjort att bergslagen har mycket malm? Och varför finns/fanns det relativt mycket gruvor i Stockholms skärgård? Har det något att göra med att det upptäckts ett antal grundämnen där, eller kanske snarare hittats och namngivits efter plats/er där, som Yttrium, Terbium, Holmium. Med flera som jag inte kommer ihåg. Tänker om något så att säga hänt där, eller om det kanske bara var gruvor på bekvämt håll från universiteten...?
Universiteten har snarast grundats där makten över riket fanns (antingen kungamakt eller kyrklig makt), dvs det är inte i direkt relation till gruvorna. Däremot kom flera vetenskapsmän och uppfinnare från gruvmiljöer. Linné var inte bara botaniker, han hade även geologisk kunskap. Många av gruvorna i Bergslagen är betydligt äldre än det äldsta universitetet (Uppsala grundades 1477) och de äldsta gruvorna är inte nödvändigtvis i närheten av vare sig maktens säte eller gamla lärosäten (tex Falun där det finns belägg för brytning sedan 800-talet).
Malm bildas genom olika processer och flera av dem har bidragit till Bergslagens malmrikedom. Sulfidmalmer där man bla bryter bly, koppar och zink bildas ofta i anslutning till vulkanism, antingen genom utfällning i närheten av vulkanen från hydrotermala vätskor eller avsättning på havsbottnen i närheten av undervattensvulkaner. Bergslagen var en gång en vulkanöbåge där det fanns goda förutsättningar för att malm skulle bildas. Dessa ursprungliga avsättningar har sedan metamorfoserats och deformerats vilket på vissa ställen bidragit till att malmerna är så stora att de är värda att bryta. Att det finns så många "märkliga" ämnen i Bergslagen är för att förutsättningarna för att de skulle bildas fanns i den vulkanöbågen. Även om man kan se olika geologiska processer som tex vulkanöbågar över hela världen så är ju mineralen som bildas inte exakt likadana eftersom processerna sker naturligt, inte kontrollerat i ett laboratorium.
Järnmalm har bildats i huvudsak genom två olika processer. Antingen i en magmakammare där järnet kristalliserar och sedan sjunker till botten av kammaren pga gravitationen. Den andra processen är när järnet fällts ut i vatten både som magnetit och hematit. Denna formation kallas BIF (Banded Iron Formation) och är mycket gammal, mellan 3 och 1,8 miljarder år. Att järnet fälldes ut som järnoxid då beror på att vid den tiden bildades det organismer i vattnet som producerade syre.
Inte bara järnmalmer bildas genom att malmmineral differentierar och bildar olika lager i en magmakammare. Jag har letat koppar och nickel som formats genom en liknande process, i Bergslagen.
Ett annat sätt för malmer att bildas är genom sedimentära processer, dvs malmineralen vittrar från berget där de bildats, transporteras av vatten och vind (i allmänhet vatten eftersom malmmineral är tunga) och avsätts på ett kortare eller längre avstånd från bildningsplatsen. Detta kan ge en ordentlig lokal anrikning av mineral, tex många guldfyndigheter. Vaskguld är bildat på det sättet.
Där jag letar uran har mineralen avsatts i havssediment som sedan litifierats, dvs blivit berg. Dessa har sedan deformerats när Kaledoniderna bildades (vår fjällkedja) och genom överskjutningar har malmen blivit tjockare. Samma formation finns i tex Västergötland men där har det inte skett överskjutningar så där är det malmförande lagret tunnare.
Det här är enormt förenklat, malmbildning är en komplex process som vi inte har fullständig koll på, som många andra geologiska processer. Mycket är svårt att efterlikna och undersöka i ett laboratorium, av förklarliga skäl
