Genomelak släkting

[purity_666]

Vi har en man i vår släkt som blivit totalt genomelak på äldre dar. Han är 91 år. Han blev änkling för 6-7 år sen och därefter har det gått utför. Han har alltid varit småelak, plump, egocentrisk och ska ha allt på sina villkor. Men det har funnits en spärr. Hans fru bidrog nog till det.

Nu är han rent ut hemsk och det drabbar hela släkten, men hans barn mest. Eller hans dotter rättare sagt, sonen drabba inte så mycket. Det är gammaldags tänk där så sonen har alltid haft det enklare medan dottern har förväntats hjälpa till och ställa upp. När sonen separerade åkte hans mamma dit och städade åt honom t.ex.

Hursomhelst. Mannens dotter har ställt upp massor på honom. När frun började bli sjuklig åkte dottern dit en gång i veckan minst för att hjälpa till att städa och hålla ordning. När frun gick bort fortsatte hon med det. Dottern jobbar ju själv och är 60+ så energin är ju inte alltid på topp där, men hon har inte klagat. Mannen i fråga däremot är inte tacksam alls.
När dottern åkte dit innan jul för att putsa fönster och sätta upp julgardiner fick hon kritik för att det gått för snabbt så hon säkert fuskat. Det är såna pikar hela tiden. Inget duger, alla ska ställa upp. När mannens son + dennes son åkte dit för att klippa gräs och röja ogräs fick de höra att det inte dög så de fick göra om alltihop.

Nu är det dock kris. Jag tror det började när mannens dotter förklarade att hon inte orkade städa/tvätta åt honom mer och hjälpte honom få kontakt med privat städerska. Dottern började känna sig sliten och utbränd, dels pga tungt jobb men också stressen av att åka dit och ändå få skit. Mannen blev fly förbannad och han vägrar ta emot hjälp.
Sen grejen som är nu då. Mannen hade fest när han fyllde 90. Han hade faktiskt 3 kalas. Först ett med sina barn och några vänner på hans födelsedagskalas. Sen ett kalas när han blev bjuden på fin restaurang och vi närmaste släkten var där allihop. Ett halvår senare hade han ett kalas som mest var för vänner men närmsta familj var där.
På det kalaset missade ett barnbarnsbarn att ge honom en kram. Barnet var runt 10 år. Mannen själv tar inte initiativ så barnet vägrade inte kramas, det blev väl bara inte läge och glömdes sen bort. Barnet hälsade, pratade och så förstås, men inte kramade. Det här hände i augusti. Mannen är fortfarande arg över det, han kan inte släppa det.
Nu har han anklagat sin dotter (det var hennes familj) för att ha vänt hans barnbarn och barnbarnbarn emot honom. Han menar att dotter sagt åt barnet att inte kramas, varför vet vi inte. Barnets syskon gav kram. Men jo, kvinnan ska ha vänt alla emot honom. Hon kan inte uppfostra sina barn osv osv.
Han anser att han ska ha en ursäkt. Barnbarnsbarnet straffas av honom också. I julas fick barnet hälften av julklappspengar mot vad de brukar få varje år, barnets syskon fick den vanliga summan. Mannen ringde inte och gratulerade barnet på födelsedagen eller följde med på kalas. Barnet är alltså runt 10 år. Mannen har uttryckt att han tycker det är värt att förstöra en hel familj pga det inträffade.

Han är riktigt elak mot sin dotter. Häromdagen i en diskussion sa han att hon fått för lite stryk när hon var liten. Dottern har fått magkatarr och mår jättedåligt över situationen. Hon vill skydda sin egen dotter och barnbarn förstås.

Vad gör man i en sån situation? Mannen har en ny kvinna i sitt liv och han är lika elak mot henne i perioder, men hon åker bara hem då. Mannen är elak mot sina vänner så han har snart inga kvar. Mannen är i övrigt helt klar i huvudet, han kommer ihåg allt, fixar betala räkningar, håller koll på läkarbesök, sköter hygien osv osv. Annars hade man kunnat skylla på demens eller liknande men han är bara rent ut elak.

Ska man dansa efter hans pipa, bita ihop när man får ta skit bara för husfridens skull? Hur kan man stötta dottern i det här? Dotterns syskon säger ingenting. Håller med om att det är förfärligt förstås, men håller sig utanför det hela. Syskonet har aldrig förväntats hjälpa till med något hos föräldrarna. Det är dotterns familj som hjälpt till i alla år med vedhuggning, städning vid behov (de har hyrt ut några stugor) osv. Syskonen har lika långt dit.

Ja vad gör man? Det är så sorgligt att mannen ska förstöra alla relationer nu de sista åren. När han går bort kommer han lämna efter sig bittra minnen av hur elak han är.

 

[Sol]

Jag skulle nog förklara att jag är trött på att få skit och inte kommer fortsätta hålla kontakt med honom. Vill han ha kontakt får han ta initiativ till det och bete sig som folk.

 

[stjarnhimmel]

Låter fruktansvärt.
Har någon satt ner foten och verkligen sagt ifrån?
Även om det inte borde behövas.. .

 

[BobberiBoo]

Min svärmors mamma var sån. Så svärmor sa helt enkelt ifrån och sa att när du kan bete dig kan du höra av dig. Det hände aldrig, hon vände även faren mot svärmor. Så kontakten bröts och tyvärr gick modern bort förra året utan att det löste sig. Men hennes fysiska och psykiska mående var viktigare än kontakten med modern.

Så eg är det en ordentlig tillsägelse som krävs och sen får han själv bestämma hur han vill bete sig. Kan han inte vara trevlig så får han helt enkelt vara utan familj och vänner.

 

[Verdandi]

Vi har en man i vår släkt som blivit totalt genomelak på äldre dar. Han är 91 år. Han blev änkling för 6-7 år sen och därefter har det gått utför. Han har alltid varit småelak, plump, egocentrisk och ska ha allt på sina villkor. Men det har funnits en spärr. Hans fru bidrog nog till det.

Nu är han rent ut hemsk och det drabbar hela släkten, men hans barn mest. Eller hans dotter rättare sagt, sonen drabba inte så mycket. Det är gammaldags tänk där så sonen har alltid haft det enklare medan dottern har förväntats hjälpa till och ställa upp. När sonen separerade åkte hans mamma dit och städade åt honom t.ex.

Hursomhelst. Mannens dotter har ställt upp massor på honom. När frun började bli sjuklig åkte dottern dit en gång i veckan minst för att hjälpa till att städa och hålla ordning. När frun gick bort fortsatte hon med det. Dottern jobbar ju själv och är 60+ så energin är ju inte alltid på topp där, men hon har inte klagat. Mannen i fråga däremot är inte tacksam alls.
När dottern åkte dit innan jul för att putsa fönster och sätta upp julgardiner fick hon kritik för att det gått för snabbt så hon säkert fuskat. Det är såna pikar hela tiden. Inget duger, alla ska ställa upp. När mannens son + dennes son åkte dit för att klippa gräs och röja ogräs fick de höra att det inte dög så de fick göra om alltihop.

Nu är det dock kris. Jag tror det började när mannens dotter förklarade att hon inte orkade städa/tvätta åt honom mer och hjälpte honom få kontakt med privat städerska. Dottern började känna sig sliten och utbränd, dels pga tungt jobb men också stressen av att åka dit och ändå få skit. Mannen blev fly förbannad och han vägrar ta emot hjälp.
Sen grejen som är nu då. Mannen hade fest när han fyllde 90. Han hade faktiskt 3 kalas. Först ett med sina barn och några vänner på hans födelsedagskalas. Sen ett kalas när han blev bjuden på fin restaurang och vi närmaste släkten var där allihop. Ett halvår senare hade han ett kalas som mest var för vänner men närmsta familj var där.
På det kalaset missade ett barnbarnsbarn att ge honom en kram. Barnet var runt 10 år. Mannen själv tar inte initiativ så barnet vägrade inte kramas, det blev väl bara inte läge och glömdes sen bort. Barnet hälsade, pratade och så förstås, men inte kramade. Det här hände i augusti. Mannen är fortfarande arg över det, han kan inte släppa det.
Nu har han anklagat sin dotter (det var hennes familj) för att ha vänt hans barnbarn och barnbarnbarn emot honom. Han menar att dotter sagt åt barnet att inte kramas, varför vet vi inte. Barnets syskon gav kram. Men jo, kvinnan ska ha vänt alla emot honom. Hon kan inte uppfostra sina barn osv osv.
Han anser att han ska ha en ursäkt. Barnbarnsbarnet straffas av honom också. I julas fick barnet hälften av julklappspengar mot vad de brukar få varje år, barnets syskon fick den vanliga summan. Mannen ringde inte och gratulerade barnet på födelsedagen eller följde med på kalas. Barnet är alltså runt 10 år. Mannen har uttryckt att han tycker det är värt att förstöra en hel familj pga det inträffade.

Han är riktigt elak mot sin dotter. Häromdagen i en diskussion sa han att hon fått för lite stryk när hon var liten. Dottern har fått magkatarr och mår jättedåligt över situationen. Hon vill skydda sin egen dotter och barnbarn förstås.

Vad gör man i en sån situation? Mannen har en ny kvinna i sitt liv och han är lika elak mot henne i perioder, men hon åker bara hem då. Mannen är elak mot sina vänner så han har snart inga kvar. Mannen är i övrigt helt klar i huvudet, han kommer ihåg allt, fixar betala räkningar, håller koll på läkarbesök, sköter hygien osv osv. Annars hade man kunnat skylla på demens eller liknande men han är bara rent ut elak.

Ska man dansa efter hans pipa, bita ihop när man får ta skit bara för husfridens skull? Hur kan man stötta dottern i det här? Dotterns syskon säger ingenting. Håller med om att det är förfärligt förstås, men håller sig utanför det hela. Syskonet har aldrig förväntats hjälpa till med något hos föräldrarna. Det är dotterns familj som hjälpt till i alla år med vedhuggning, städning vid behov (de har hyrt ut några stugor) osv. Syskonen har lika långt dit.

Ja vad gör man? Det är så sorgligt att mannen ska förstöra alla relationer nu de sista åren. När han går bort kommer han lämna efter sig bittra minnen av hur elak han är.

Sluta umgås med honom. Ta inte kontakt. Svara inte på kontaktförsök. Det är inte synd om honom. Har han misshandlat sin dotter (med för "lite stryk" som du skriver att han tycker), så har han förverkat sin "rätt" till en relation på sina villkor.
Om det känns bättre kan man ju skriva ett brev till honom om varför man bryter.

Det viktigaste av allt är att ni själva förstår att han aldrig kommer att bli bättre. Han kan inte förändra sin personlighet. Ni verkar också själva sitta fast i en relationsmodell då ni har "stått ut" i så många år, så jag tror det kan bli ett för stort steg för er att "sätta ner foten" och sedan fixa att vara konsekvent med det. Då är det betydligt enklare och kanske bättre att bara bryta.

 

[Jeffery]

Jag skulle vilja att syskonen skulle se det orimliga i det här, och enas om att det inte är ok. Och sedan sätta ned foten mot fadern.

Tyvärr så låter det som att de andra syskonen tyst har utnyttjat systern, genom att låta henne ta allt arbete - så en gemensam syskonfront låter inte så troligt.
Eller finns det nåt syskon man kan tala med?

 

[stjarnhimmel]

Jag tänker också att det låter som han tycker det är en rättighet att släkt ska finnas där.
Det finns ingen sådan rättighet. Beter man sig så illa så skulle jag förklara att folk försvinner.

 

[Lena Furberg]

Tycker man synd om honom, eller behandlar honom med "respekt" pga hans ålder? Hade man låtit honom hållas och strukit honom medhårs om han varit 45? Knappast.

Karln är tydligen klar i knoppen och frisk i övrigt, så låt honom ta konsekvenserna av sitt handlande. Det kvittar att han är 90+.

 

[em-pirre]

Är han helt frisk? Äter han några mediciner? På alutpsyk fick vi ständigt in patienter som var väldigt elaka och ibland aggessiva p.g.a. minnessjukdom eller medicinering av minnessjukdom.

Oavsett tror jag det är ganska hopplöst.

 

[Wysiwyg]

@purity_666 Det är förjävla jobbigt när det inte fungerar med äldre föräldrar. Och det är ju hemskt att han bråkar och att dottern mår dåligt. Stötta henne i att hon inte behöver ta emot massa skit utan att vara dömande och göra det värre från andra hållet så att säga.

Men det behöver inte vara så att han är helt klar även om han klarar av att ta hand om sig själv. Och inte för att ursäkta dåliga beteenden men jag tänker lite att det inte är så lätt att bli gammal heller och stå på dödens kant ensam. Eller vara frustrerad över att man inte klarar av det man en gång kunde göra själv, till exempel byta gardiner eller julpynta. Och även om det såklart är väldigt fel så är det lätt att det går ut över släktingar.

Jag har haft en äldre släkting som blev riktigt elak stundtals mot slutet. Det var sättet hens demens manifesterades på.

 

[Masqueradee]

Jag skulle råda att bryta kontakten. Det finns absolut ingen anledning till att fortsätta hålla en relation man mår dåligt över/i. Själv har jag minimerat kontakten med min far, han är inte elak men struntar i mig totalt och har noll intresse i mig. Åker hem till honom kanske 1-2 gånger om året för att säga hej typ, men inget mer än så. Det låter hårt, men jag har tröttnat på att bryta ihop i gråtattacker så snart jag pratat med honom på telefon.

 

[Lobelia]

Ni har 3 val, stå ut.
Kämpa för relationen och ta upp det enorma jobbet med att sätta en gräns och få mannen uppföra sig.
Bryta kontakten.

Att kämpa för relationen är förmodligen det klart jobbigaste. Det kan ligga någon sjukdom bakom, men det låter mest som det är en ful oavna.

 

[Lipperta]

Oavsett om det är mediciner eller om han bara är elak så finna det inten rättighet för honom att bete sig så. Ingen alls.

Jag skulle sätta tydliga gränser och följer han inte dom så bryter jag helt.
Fick göra så med min far, tyvärr.

 

[athena_arabians]

Be honom dra åt helvete nästa gång han kommer med elakheter och stötta hans stackars dotter med familj.

Givetvis kan de inte rå för begynnande demens men den här mannen verkar ju ha varit tämligen elak en stor del av sitt liv. Även om han är dement finns det ingen anledning att gå ner sig själv helt. Jag försökte för länge med mamma (hon kunde vara rejält elak mot mig även om det aldrig blev fysiskt) men det bästa är att man tar hjälp med sådant i tid. Innan man bränt ut sig själv.

 

[mamman]

Elakhet kan vara (ett förstadium till) demens.
Edit: såg att jag inte var först med det

 

[Twihard]

Usch. Man behöver inte umgås med släkten. Familj är de man trivs med. Inte de man bär samma gener som. För 8 år sedan bröt vi med min mammas släkt. De var vidriga och elaka. Vi mår bättre utan dem.

Gör klart för gubben att han inte förtjänar er kärlek och kan höra av sig när han är redo att be om ursäkt.

 

[avslutat medlemskap]

Min farsa var ju inte speciellt snäll och trevlig mot familjen, några år efter skilsmässan försökte han få kontakt med mig, svaret han fick blev "dög jag inte när jag växte upp och dög inte mamma förut så duger vi väl inte nu heller" och så fick det vara bra med det. Nånstans känner man att "det får räcka nu".

 

[mandalaki]

Även jag tror att det där paranoida och elaka kan vara demens, hur klar han än är i övrigt.

Och tvärtemot alla andra säger jag: jag skulle bara låta det vara. Försöker man ändra på något med en 91-åring stångar man bara pannan blodig. Försök stötta dottern så mycket som möjligt istället.

(Har ett par åldringar till föräldrar själv så jag anar hur det kan vara. Pappa är 87 och ibland blir jag vansinnig på honom. Att prata honom tillrätta går inte, det går inte in. Och varje gång tänker jag att tiden jag har honom kvar ändå är så kort ...)

 

[purity_666]

Jag skulle nog förklara att jag är trött på att få skit och inte kommer fortsätta hålla kontakt med honom. Vill han ha kontakt får han ta initiativ till det och bete sig som folk.

"Problemet" är ju att dottern ändå bryr sig och oroar sig. Mannen bor lite ensamt, ute i skogen så dottern har ringt varje kväll för att se så han lever typ. Han har svimmat några gånger och har hjärtbesvär. Just nu har hon dock lämnat över det ansvaret till sin bror (som aldrig ringt och kollat läget)

Jag skulle vilja att syskonen skulle se det orimliga i det här, och enas om att det inte är ok. Och sedan sätta ned foten mot fadern.

Tyvärr så låter det som att de andra syskonen tyst har utnyttjat systern, genom att låta henne ta allt arbete - så en gemensam syskonfront låter inte så troligt.
Eller finns det nåt syskon man kan tala med?

Hon har en bror och han är sån som tycker en himla massa men säger inget. Såklart håller han med sin syster om att det är förjäkligt, men han skulle aldrig ta upp en diskussion. Inte ens när mannen var elak mot frun då hon blev sjuklig så sa sonen ifrån. Det har alltid varit dottern så hon är väl lite "svarta fåret". Sonen är foglig, dottern är bråkig typ. Så tyvärr får hon ingen stöttning av brodern. Dottern med familj är den som alltid funnits där och ställt upp, men sonen har alltid varit favoriten.

@purity_666 Det är förjävla jobbigt när det inte fungerar med äldre föräldrar. Och det är ju hemskt att han bråkar och att dottern mår dåligt. Stötta henne i att hon inte behöver ta emot massa skit utan att vara dömande och göra det värre från andra hållet så att säga.

Men det behöver inte vara så att han är helt klar även om han klarar av att ta hand om sig själv. Och inte för att ursäkta dåliga beteenden men jag tänker lite att det inte är så lätt att bli gammal heller och stå på dödens kant ensam. Eller vara frustrerad över att man inte klarar av det man en gång kunde göra själv, till exempel byta gardiner eller julpynta. Och även om det såklart är väldigt fel så är det lätt att det går ut över släktingar.

Jag har haft en äldre släkting som blev riktigt elak stundtals mot slutet. Det var sättet hens demens manifesterades på.

Han är dock en man med gamla vanor. Byta gardiner, julpynta, städa och sköta hemmet har han aldrig gjort. Innan hans fru gick bort hade han aldrig lagat mat. Jag skojar inte ens. Det enda han kunde laga i början när frun hamnade på sjukhus var våfflor. Sen var ju dottern där varje vecka och städade/fixade tvätt. Han kan fortfarande promenera och ta hand om sin trädgård. Sen har han ju en ny kvinna som han umgås med också.

Ni har 3 val, stå ut.
Kämpa för relationen och ta upp det enorma jobbet med att sätta en gräns och få mannen uppföra sig.
Bryta kontakten.

Att kämpa för relationen är förmodligen det klart jobbigaste. Det kan ligga någon sjukdom bakom, men det låter mest som det är en ful oavna.

Ja han har alltid varit "elak" men har förr hållit tyst mer än nu. Egocentrisk har han alltid varit. Sån som kallt räknar med att alla ska släppa allt och hjälpa till när det passar honom.
Dottern vill väl på något sätt ändå ha någorlunda kontakt nu det sista i alla fall. Men just nu är det bara bråk.

Även jag tror att det där paranoida och elaka kan vara demens, hur klar han än är i övrigt.

Och tvärtemot alla andra säger jag: jag skulle bara låta det vara. Försöker man ändra på något med en 91-åring stångar man bara pannan blodig. Försök stötta dottern så mycket som möjligt istället.

(Har ett par åldringar till föräldrar själv så jag anar hur det kan vara. Pappa är 87 och ibland blir jag vansinnig på honom. Att prata honom tillrätta går inte, det går inte in. Och varje gång tänker jag att tiden jag har honom kvar ändå är så kort ...)

Nej ändra på honom går inte, han är som han är. Men samtidigt vore det ju skönt om han inte vore så jäkla råelak. Om han någon gång kunde vara nöjd.

Det är inte bara familjen som drabbas heller. Som exempel:
När han hade sin 3:e födelsedagsfest hade de partytält i trädgården. Det bor några sommargäster som grannar där varje sommar så de är goda vänner (eller har varit). Nu hade de bestämt att alla skulle träffas kl 11 dagen efter kalaset för att packa ihop tält, bära undan möbler och sånt. De andra vaknade tidigt så de gick dit och började tidigare helt enkelt. När mannen väl vaknat var allt klart, tältet var ihoppackat och alla möbler osv var borta. Tror ni han blev glad? Nepp.. de borde hållit tiden. Sen ville han bjuda på frukost men de andra hade ju redan ätit så då blev han arg för det.
Senare på dagen åt de lunch tillsammans. Rester från kalaset. De tog fram tallrikar, men mannen sa att de minsann skulle använda papptallrikarna från kalaset för han tänkte minsann inte diska. Till slut blev en av de andra så irriterade så det slutade med att hon gick hem och hämtade en jäkla tallrik.

Sin nya kvinna slänger han ut när det passar (de bor inte ihop) I julas betalade de 15 000 för att bo borta 2 nätter över julafton på någon spaanläggning. Det var inte bra. Maten var bara samma = julmat, inte så konstigt. Rummet var inte bra, inget var bra. Så de åkte hem tidigare på dagen än de skulle. På väg hem blev han så sur så han slängde ur kvinnan ur bilen hemma hos henne utan ett ord. Hon hann inte ens plocka ur sina väskor ur bilen. Varför hon fortsätter träffa honom vetefasen. Hon beklagar sig till hans barn ibland när han betett sig illa.

Ja det är svårt. Alla i hans omgivning drabbas. En del ryter ifrån, en del bara ignorerar. De vänner han har har han haft i säkert mer än halva livet, så de hänger väl kvar p.g.a. gamla minnen. Dottern hänger kvar för att hon är orolig för hans hälsa och bryr sig om honom trots allt. En jäkla röra är det. Och självklart tar han inte på sig något ansvar själv. Alla andra är dumma i huvudet, han gör inget fel.

 

[MJLee]

Ring kommunen och gör en orosanmälan? Förklara att det enbart är dotterns hjälp som har gjort att släktingen öht klarat sig själv. Och att hon nu inte orkar mer. Samt att han är 90 år och sitter i en stuga ensam någonstans. Att han kan sköta ekonomin mm behöver inte betyda att han inte behöver hjälp med det dagliga livet, tvätt städ osv. Det är i alla fall värt ett försök och det kan kanske ge dottern lättnad och lite ro.

Vad säger hennes dotter? Den vars barn blivit behandlad som skit av sin mormorsfar? Vore jag dottern skulle jag bli fly förbannad, skälla ut honom och sedan bryta kontakten helt.