Gastric by pass/sleeve.

[Maoam]

Någon här inne som gjort en sådan operation och vill berätta? Har det hjälpt? Hur mådde ni efter operationen? Mår ni bra nu? Hur funkade det att rida efter? Berätta så mkt ni kan!

Tanken att göra en sådan operation har slagit mig även om jag inte är där än mentalt. Jag vill försöka ett tag till med att försöka tappa vikt "the old fashioned way" innan jag ens överväger operation. Men om jag nu skulle komma fram till att försöka få en operation så vill jag ha lite kött på benen helt enkelt...

 

[kakan89]

Jag har inte gjort någon själv men känner flera stycken som gjort oprationen. Jag är överviktig själv och kommer aldrig någonsinn att göra den operationen. 1 av 4 är nöjda med sitt val att operera sig av de jag känner. Komplikationerna har varit många och det är bara 1 av 4 som faktiskt minskat rejält i vikt över tid (och i hennes fall är jag helt övertygad om att hon hade klarat det bättre utan opration). Förutom fysiska problem har 4 av 4 fått psykiska komplikationer.

Jag vet att många lovordar denna operation men jag har inte sett något positivt med det.

 

[Fille]

Jag har själv funderat på det, vet flera som gjort gbp och är nöjda, men vet inte om jag skulle "våga", känns som för stort steg på nåt sätt. Men sleeven låter mer lockande än gbp när man läser om det!

 

[lil-sis]

Gjorde en GBP 2014, är nöjd. Har klämt ut en unge efter (i år) och har lite svårt att bli av med de sista 10 gravidkilona men gissar att det blir lättare när jag slutar amma.

Har bara problem när jag inte sköter mig, dvs när jag inte äter frukost osv. Då blir jag trött, blodsockret sjunker och sedan dumpar jag om jag äter något sött för att fixa blodsockret. Även på typ mjölk eller mogen banan om jag har otur.
Hade inte problem att gå utan mat före operationen.

Men det är ett stort steg att ta och det var mentalt tufft i början.

 

[Masqueradee]

Har gjort en duodenal switch operation och jag tycker att det är så svårt det här med att svara på frågan om jag skulle rekommendera det till någon annan, men det jag vill trycka på är att det absolut inte hjälper dig psykiskt. Tror att många tror att de ska må bättre "bara de gått ned i vikt", men det är inte hela sanningen. Jag har gått ned 50kg, skulle helst vilja gå ned minst 40kg till (kommer då ligga på ca 50kg till mina 160cm), men just nu har jag varit viktstabil alt gått ned ett par kilo under i alla fall de senaste tre åren. Skulle säkert kunna gå ned mer om jag åt bra och faktiskt motionerade ^^

Jag har problem med att hålla bra nivåer på ex järn och b-12, kan få lite problem med magen när jag äter svårsmälta saker (saker som pasta, blodpudding), och jag har ett sjukt fult ärr över typ hela magen..

 

[Maoam]

Har gjort en duodenal switch operation och jag tycker att det är så svårt det här med att svara på frågan om jag skulle rekommendera det till någon annan, men det jag vill trycka på är att det absolut inte hjälper dig psykiskt. Tror att många tror att de ska må bättre "bara de gått ned i vikt", men det är inte hela sanningen. Jag har gått ned 50kg, skulle helst vilja gå ned minst 40kg till (kommer då ligga på ca 50kg till mina 160cm), men just nu har jag varit viktstabil alt gått ned ett par kilo under i alla fall de senaste tre åren. Skulle säkert kunna gå ned mer om jag åt bra och faktiskt motionerade ^^

Jag har problem med att hålla bra nivåer på ex järn och b-12, kan få lite problem med magen när jag äter svårsmälta saker (saker som pasta, blodpudding), och jag har ett sjukt fult ärr över typ hela magen..

Ja det är ju den psykiska biten också. Jag har gått i terapi pga depression och en av de saker jag kom fram till då var att jag levt mitt liv lite efter devisen "att om jag bara går ned i vikt, byter jobb, kan starta den klassen, flyttar till XX eller kommer in på den utbildningen" så blir det bra sedan. Problemet med att göra så är att man inte blir lycklig när man väl kommer dit, då hittar man bara ngt annat man måste ändra på. Å andra sidan har jag ju kommit till insikt om detta och mitt mentala mående är faktiskt bra nu. Jag vet att jag inte kommer blir lyckligare bara för att jag är smal men jag kanske kommer må bättre för att jag orkar mer? Är framförallt orolig över att få brister och bli trött för att man inte får i sig tillräckligt med energi. Jag har under alla mina depressioner varit så otroligt trött och är vansinnigt trött på att vara trött, jag vill vara piggare och orka mer....

 

[Masqueradee]

Ja det är ju den psykiska biten också. Jag har gått i terapi pga depression och en av de saker jag kom fram till då var att jag levt mitt liv lite efter devisen "att om jag bara går ned i vikt, byter jobb, kan starta den klassen, flyttar till XX eller kommer in på den utbildningen" så blir det bra sedan. Problemet med att göra så är att man inte blir lycklig när man väl kommer dit, då hittar man bara ngt annat man måste ändra på. Å andra sidan har jag ju kommit till insikt om detta och mitt mentala mående är faktiskt bra nu. Jag vet att jag inte kommer blir lyckligare bara för att jag är smal men jag kanske kommer må bättre för att jag orkar mer? Är framförallt orolig över att få brister och bli trött för att man inte får i sig tillräckligt med energi. Jag har under alla mina depressioner varit så otroligt trött och är vansinnigt trött på att vara trött, jag vill vara piggare och orka mer....

Har du varit i kontakt med sjukvården angående dina funderingar på operation? Det tog mig nämligen två år innan jag ens lades på operationsbordet (eller var det tre?), så mitt råd är att börja söka kontakt även om du inte är säker. Du kommer få prata med läkare, sjuksköterskor, dietister, psykologer etc. som kommer undersöka om du ens är en kandidat för operationen

 

[Maoam]

Har du varit i kontakt med sjukvården angående dina funderingar på operation? Det tog mig nämligen två år innan jag ens lades på operationsbordet (eller var det tre?), så mitt råd är att börja söka kontakt även om du inte är säker. Du kommer få prata med läkare, sjuksköterskor, dietister, psykologer etc. som kommer undersöka om du ens är en kandidat för operationen

Nej det har jag inte men kanske skulle göra det...

 

[lil-sis]

Har du varit i kontakt med sjukvården angående dina funderingar på operation? Det tog mig nämligen två år innan jag ens lades på operationsbordet (eller var det tre?), så mitt råd är att börja söka kontakt även om du inte är säker. Du kommer få prata med läkare, sjuksköterskor, dietister, psykologer etc. som kommer undersöka om du ens är en kandidat för operationen

Beroende på landsting...

 

[Vallmo]

Någon här inne som gjort en sådan operation och vill berätta? Har det hjälpt? Hur mådde ni efter operationen? Mår ni bra nu? Hur funkade det att rida efter? Berätta så mkt ni kan!

Tanken att göra en sådan operation har slagit mig även om jag inte är där än mentalt. Jag vill försöka ett tag till med att försöka tappa vikt "the old fashioned way" innan jag ens överväger operation. Men om jag nu skulle komma fram till att försöka få en operation så vill jag ha lite kött på benen helt enkelt...

Jag har gjort en gastric sleeve för tre månader sedan.
Hade gått upp vansinnigt i vikt efter graviditeter, depression och medicinering. Vägde ca 40 kg över min normala vikt och trivdes inte alls. Var trött, tung hade ont i fötter, leder mm.
Jag hade gjort ett par halvhjärtade försök till bantning (VV) och bara gått upp mer. Hade haft det så jobbigt med mitt psykiska mående under en längre tid så jag orkade inte med att vara fet också och på sikt få problem med blodtryck och diabetes mm. Jag betalade min operation själv så för mig gick det ganska fort från kontakt till operation (2-3 månader).

Idag tre månader har jag gått ner lite över 20 kg. Jag mår mycket bättre och är mycket piggare. Fick tillbaka mensen efter tio kg.
För mitt välmående känns det som att det räcker men jag har ca 20 kg kvar tills jag har ett bra BMI och är på min vikt före graviditeter och sjukdom.
Jag ångrar mig inte. Däremot kan jag sakna att vara riktigt sugen på mat och verkligen uppskatta ätupplevelsen. Det gör jag inte längre på samma sätt.
Sen är det jobbigt att behöva äta så pass ofta som man ska. Jag får äta efter klockan för det är sällan jag känner riktig hunger. Vissa dagar funkar det helt enkelt inte. Försöker ändå få i mig proteiner och har löst det med att äta drickkvarg och proteinbars när jag inte fått i mig tillräckligt.
Sen kan jag inte äta vissa saker. Pasta, ris, vissa nötter och vitt bröd går helt bort.

En sak som är väldigt viktig att beakta är att det är en risk om man har haft en ätstörning och sen opererar sig utan att ha behandlat ätstörningen.
Många fortsätter sitt missbruk fast väljer något annat istället för mat. Alkohol är vanligt. Dessutom är det lättare att bli full eftersom magsäcken är mindre. Har sett det väldigt många gånger i mitt jobb (psykiatri) och det är inte roligt alls.

 

[Fille]

Jag har gjort en gastric sleeve för tre månader sedan.
Hade gått upp vansinnigt i vikt efter graviditeter, depression och medicinering. Vägde ca 40 kg över min normala vikt och trivdes inte alls. Var trött, tung hade ont i fötter, leder mm.
Jag hade gjort ett par halvhjärtade försök till bantning (VV) och bara gått upp mer. Hade haft det så jobbigt med mitt psykiska mående under en längre tid så jag orkade inte med att vara fet också och på sikt få problem med blodtryck och diabetes mm. Jag betalade min operation själv så för mig gick det ganska fort från kontakt till operation (2-3 månader).

Idag tre månader har jag gått ner lite över 20 kg. Jag mår mycket bättre och är mycket piggare. Fick tillbaka mensen efter tio kg.
För mitt välmående känns det som att det räcker men jag har ca 20 kg kvar tills jag har ett bra BMI och är på min vikt före graviditeter och sjukdom.
Jag ångrar mig inte. Däremot kan jag sakna att vara riktigt sugen på mat och verkligen uppskatta ätupplevelsen. Det gör jag inte längre på samma sätt.
Sen är det jobbigt att behöva äta så pass ofta som man ska. Jag får äta efter klockan för det är sällan jag känner riktig hunger. Vissa dagar funkar det helt enkelt inte. Försöker ändå få i mig proteiner och har löst det med att äta drickkvarg och proteinbars när jag inte fått i mig tillräckligt.
Sen kan jag inte äta vissa saker. Pasta, ris, vissa nötter och vitt bröd går helt bort.

En sak som är väldigt viktig att beakta är att det är en risk om man har haft en ätstörning och sen opererar sig utan att ha behandlat ätstörningen.
Många fortsätter sitt missbruk fast väljer något annat istället för mat. Alkohol är vanligt. Dessutom är det lättare att bli full eftersom magsäcken är mindre. Har sett det väldigt många gånger i mitt jobb (psykiatri) och det är inte roligt alls.

Just att bli alkoholberoende är väldigt vanligt, vet i alla fall en eller två som bytt missbruk till just alkohol. Hörde på nyheterna också om just det för nåt år sen!

 

[alazzi]

Just att bli alkoholberoende är väldigt vanligt, vet i alla fall en eller två som bytt missbruk till just alkohol. Hörde på nyheterna också om just det för nåt år sen!

Jo det har jag också läst om. Man byter ett beroende mot ett annat. Men varför behandlas folk med övervikt inte med psykoterapi först innan man opererar? Eller det kanske görs?

 

[Fille]

Jo det har jag också läst om. Man byter ett beroende mot ett annat. Men varför behandlas folk med övervikt inte med psykoterapi först innan man opererar? Eller det kanske görs?

Jag har inte svaret på din fråga men har funderat på samma sak!

 

[Maoam]

Jag har gjort en gastric sleeve för tre månader sedan.
Hade gått upp vansinnigt i vikt efter graviditeter, depression och medicinering. Vägde ca 40 kg över min normala vikt och trivdes inte alls. Var trött, tung hade ont i fötter, leder mm.
Jag hade gjort ett par halvhjärtade försök till bantning (VV) och bara gått upp mer. Hade haft det så jobbigt med mitt psykiska mående under en längre tid så jag orkade inte med att vara fet också och på sikt få problem med blodtryck och diabetes mm. Jag betalade min operation själv så för mig gick det ganska fort från kontakt till operation (2-3 månader).

Idag tre månader har jag gått ner lite över 20 kg. Jag mår mycket bättre och är mycket piggare. Fick tillbaka mensen efter tio kg.
För mitt välmående känns det som att det räcker men jag har ca 20 kg kvar tills jag har ett bra BMI och är på min vikt före graviditeter och sjukdom.
Jag ångrar mig inte. Däremot kan jag sakna att vara riktigt sugen på mat och verkligen uppskatta ätupplevelsen. Det gör jag inte längre på samma sätt.
Sen är det jobbigt att behöva äta så pass ofta som man ska. Jag får äta efter klockan för det är sällan jag känner riktig hunger. Vissa dagar funkar det helt enkelt inte. Försöker ändå få i mig proteiner och har löst det med att äta drickkvarg och proteinbars när jag inte fått i mig tillräckligt.
Sen kan jag inte äta vissa saker. Pasta, ris, vissa nötter och vitt bröd går helt bort.

En sak som är väldigt viktig att beakta är att det är en risk om man har haft en ätstörning och sen opererar sig utan att ha behandlat ätstörningen.
Många fortsätter sitt missbruk fast väljer något annat istället för mat. Alkohol är vanligt. Dessutom är det lättare att bli full eftersom magsäcken är mindre. Har sett det väldigt många gånger i mitt jobb (psykiatri) och det är inte roligt alls.

Nu dricker jag ju inte alkohol alls men jag kan tänka mig att det kan bli så. Och det finns ju annat man kan missbruka och har man den läggningen så går det ju att hitta annat att missbruka istället. Mediciner, träning osv... Det är nog en viktig aspekt och ngt man måste ha med sig vara uppmärksam på att man inte bara ersätter mat med ngt annat lika dåligt.

 

[tuaphua]

Jag vet ett par stycken som gjort sleeve och gbp. En har inte ångrat sig. Övriga önskar att de aldrig opererat sig då de fått så svåra biverkningar.
Den som inte ångrat sig tycker det är värt de biverkningarna den fått.

Efter att ha sett hur de mår skulle jag inte operera mig. Jag hade valt psykolog, nutrist, PT eller vad fasen som helst i kombination för att slippa bli så dålig. Tycker nu mer den op verkar skitläskig.

 

[Maoam]

Jag har inte svaret på din fråga men har funderat på samma sak!

Känns ju som att det kunde vara bra men jag misstänker att det inte finns resurser för det, de med psykisk ohälsa kan ju få vänta väldigt länge innan de får hjälp. Men jag antar att ordentliga samtal med läkare innan är nödvändigt i alla fall?

 

[kakan89]

Jag har inte svaret på din fråga men har funderat på samma sak!

Jag har en vän som har ganska grava psykiska problem (självmordstankar i perioder) och inte ens hon får tillräckligt med hjälp från sjukvården. Så att folk med överviktsproblematik skulle få det är tyvärr bara en dröm. Jag har själv försökt söka hjälp inom vården men har fått söka privat, det svåra är vart man ska vända sig. Jag är en sånn som byter ut ett beroende mot ett annat och har väldigt svårt att göra något lagom.

 

[Fille]

Jag har en vän som har ganska grava psykiska problem (självmordstankar i perioder) och inte ens hon får tillräckligt med hjälp från sjukvården. Så att folk med överviktsproblematik skulle få det är tyvärr bara en dröm. Jag har själv försökt söka hjälp inom vården men har fått söka privat, det svåra är vart man ska vända sig. Jag är en sånn som byter ut ett beroende mot ett annat och har väldigt svårt att göra något lagom.

Ja det är synd att man inte kan få hjälp, oavsett problem. Det känns som att det är bättre att ge folk psykologhjälp, att det ger ett mer långsiktigt resultat även om psykologhjälpen tar lite längre tid, än diverse kvickfix som bara tar bort problemet tillfälligt men inte i det långa loppet.

 

[Vallmo]

Jo det har jag också läst om. Man byter ett beroende mot ett annat. Men varför behandlas folk med övervikt inte med psykoterapi först innan man opererar? Eller det kanske görs?

Jag tror att man som kirurg kanske inte riktigt tänker på det sättet. Alltså att man ser hela människan utan man ser istället en överviktig person och tar man bort övervikten så tar man bort problemet. Sen att det inte alltid funkar så är ju något helt annat.
Sen tror jag också att patienterna många gånger inte är helt ärliga när dom svarar på frågor om alkoholvanor, för såna frågor får man innan.
Det är ju väldigt sällan som någon går från att inte dricka alls till att missbruka alkohol. Ofta har det nog funnits med lite innan men inte i samma omfattning och sen har det accelererat. Min erfarenhet (från jobbet) är att har man ett missbruksbetende generellt så brukar det inte spela så stor roll vad man missbrukar.

 

[Vallmo]

Jag vet ett par stycken som gjort sleeve och gbp. En har inte ångrat sig. Övriga önskar att de aldrig opererat sig då de fått så svåra biverkningar.
Den som inte ångrat sig tycker det är värt de biverkningarna den fått.

Efter att ha sett hur de mår skulle jag inte operera mig. Jag hade valt psykolog, nutrist, PT eller vad fasen som helst i kombination för att slippa bli så dålig. Tycker nu mer den op verkar skitläskig.

Vad har dom fått för biverkningar?
Undrar lite eftersom jag inte själv upplever några biverkningar direkt så länge jag sköter mig som jag ska.
Äter jag för fort eller fel så mår jag ju dåligt, men det är ganska lätt att lära sig undvika sånt som inte funkar. I början så var det ju jobbigt med mycket illamående och svårt att äta men det har ju blivit mycket bättre.
Sen vet jag ju inte hur det kommer bli på lång sikt såklart.
Då tänker jag ju på såna saker som vitaminbrist och dåliga blodvärden och sånt. Man måste ju ta livslång behandling med vitaminer och järntabletter och dom är jag noga med att ta varje dag.