Gastric by pass/sleeve.

Jag vet ett par stycken som gjort sleeve och gbp. En har inte ångrat sig. Övriga önskar att de aldrig opererat sig då de fått så svåra biverkningar.
Den som inte ångrat sig tycker det är värt de biverkningarna den fått.

Efter att ha sett hur de mår skulle jag inte operera mig. Jag hade valt psykolog, nutrist, PT eller vad fasen som helst i kombination för att slippa bli så dålig. Tycker nu mer den op verkar skitläskig.
Om man har provat allt det där utan resultat då? Det enda som funkat för mig är VLCD + 6 h träning/v. Men det gjorde mig mer deprimerad än vad viktnedgången var värd...
 
Vad har dom fått för biverkningar?
Undrar lite eftersom jag inte själv upplever några biverkningar direkt så länge jag sköter mig som jag ska.
Äter jag för fort eller fel så mår jag ju dåligt, men det är ganska lätt att lära sig undvika sånt som inte funkar. I början så var det ju jobbigt med mycket illamående och svårt att äta men det har ju blivit mycket bättre.
Sen vet jag ju inte hur det kommer bli på lång sikt såklart.
Då tänker jag ju på såna saker som vitaminbrist och dåliga blodvärden och sånt. Man måste ju ta livslång behandling med vitaminer och järntabletter och dom är jag noga med att ta varje dag.

Det är främst brister av olika slag som verkar vara svåra att få bukt med. De får ju tillskott från läkaren. Men det har varit svårt att få rätt dosering och en del av dem verkar inte ta upp tillskotten nog.
En del har fått problem med oförklarlig trötthet.

En fick SLE och Fibromyalgi efter op.

Samtliga har kvar grundproblematiken mentalt som gjort att de gått upp i vikt. En bytte missbruk till träningsmissbruk och tränade sönder sig. En började dricka och fick söka hjälp för det.
2 som gjort gbp har tänjt ut magsäcken igen.

Dumpning etc verkar de fått problem med de flesta. Någon av dem kan inte låta bli att äta trots att de vet att de kommer dumpa. Andra klarar av att anpassa sig för att slippa dumpa.

Och många av dem tycker det är otroligt tråkigt att aldrig kunna unna sig en rejäl portion av något gott.

Sen har alla tyckt det varit skönt att bli lättare och slippa få ont i kroppen av vikten etc. Men de har alla utom en uttryckt att de inte skulle opererat sig om de vetat vad det innebar. De hade läst på och funderat ordentligt. Så det var inga hastiga beslut för någon.

Jag stöttade dem i valet att operera sig. För det får man ju välja själv vad man tror blir bäst för en. Men jag hade aldrig vågat efter att ha sett dem. Även om jag vet en som är nöjd så är jag personligen för rädd för riskerna.
 
Om man har provat allt det där utan resultat då? Det enda som funkat för mig är VLCD + 6 h träning/v. Men det gjorde mig mer deprimerad än vad viktnedgången var värd...

Ja, men då kanske op eller att bara skita i vad du väger är rätt för dig?

Jag har bara svarat på hur mina vänner och bekanta resonerat och hur jag skulle gjort själv.

Jag har blivit kvitt ätstörning genom att jag äntligen efter en massa år hos fel behandlare träffade rätt. Så iom att det är en bit i mina referensramar så lutar jag oftare åt RÄTT hjälp utan operationernas risker.
Med op får man ju väga för och nackdelar mot varann och se om man vill ta risken.
Jag hade inte vågat. För andra är det rätt val. Men när man gör valet ska man ha så mycket info som möjligt för att kunna göra ett informerat val, oavsett vilket man beslutar sig för.
 
Ja, men då kanske op eller att bara skita i vad du väger är rätt för dig?

Jag har bara svarat på hur mina vänner och bekanta resonerat och hur jag skulle gjort själv.

Jag har blivit kvitt ätstörning genom att jag äntligen efter en massa år hos fel behandlare träffade rätt. Så iom att det är en bit i mina referensramar så lutar jag oftare åt RÄTT hjälp utan operationernas risker.
Med op får man ju väga för och nackdelar mot varann och se om man vill ta risken.
Jag hade inte vågat. För andra är det rätt val. Men när man gör valet ska man ha så mycket info som möjligt för att kunna göra ett informerat val, oavsett vilket man beslutar sig för.
Jo jag vet vad jag har för val, ville bara visa på att det kanske inte finns andra vägar ändå...
 
Det är främst brister av olika slag som verkar vara svåra att få bukt med. De får ju tillskott från läkaren. Men det har varit svårt att få rätt dosering och en del av dem verkar inte ta upp tillskotten nog.
En del har fått problem med oförklarlig trötthet.

En fick SLE och Fibromyalgi efter op.

Samtliga har kvar grundproblematiken mentalt som gjort att de gått upp i vikt. En bytte missbruk till träningsmissbruk och tränade sönder sig. En började dricka och fick söka hjälp för det.
2 som gjort gbp har tänjt ut magsäcken igen.

Dumpning etc verkar de fått problem med de flesta. Någon av dem kan inte låta bli att äta trots att de vet att de kommer dumpa. Andra klarar av att anpassa sig för att slippa dumpa.

Och många av dem tycker det är otroligt tråkigt att aldrig kunna unna sig en rejäl portion av något gott.

Sen har alla tyckt det varit skönt att bli lättare och slippa få ont i kroppen av vikten etc. Men de har alla utom en uttryckt att de inte skulle opererat sig om de vetat vad det innebar. De hade läst på och funderat ordentligt. Så det var inga hastiga beslut för någon.

Jag stöttade dem i valet att operera sig. För det får man ju välja själv vad man tror blir bäst för en. Men jag hade aldrig vågat efter att ha sett dem. Även om jag vet en som är nöjd så är jag personligen för rädd för riskerna.
Tack för ett utförligt och väldigt informativt svar. Det var väldigt intressant (och skrämmande) att läsa vissa saker, särskilt SLE och fibro.
Jag kan också sakna det där med att äta en rejäl portion mat och sen vara mätt för resten av kvällen, typ. Det gör jag absolut. Men inte mer än att jag tycker att det är värt det hela.

Jag tror att en stor fördel för min egen del är att jag alltid varit smal i grunden (stl 36-38) och att jag antagligen åt så mycket som jag förbrände.
Sen födde jag barn och sen fick jag depression och mediciner som ökade aptiten och sabbade hela hormonsystemet. Jag har bara varit överviktig de senaste tio åren. De första åren hade jag bara 10-15 kg övervikt. 30-40 kg övervikt har jag bara haft i 3-4 år och det gick verkligen inte att gå ner med diet. Helt hopplöst, så jag var mer eller mindre desperat till slut.

Jag hoppas verkligen jag slipper vitaminbristerna. Jag oroar mig en del, det gör jag. Men som det verkar så mår jag bra i alla fall. Jag tappar inget hår och jag är inte trött heller.
 
Tack för ett utförligt och väldigt informativt svar. Det var väldigt intressant (och skrämmande) att läsa vissa saker, särskilt SLE och fibro.
Jag kan också sakna det där med att äta en rejäl portion mat och sen vara mätt för resten av kvällen, typ. Det gör jag absolut. Men inte mer än att jag tycker att det är värt det hela.

Jag tror att en stor fördel för min egen del är att jag alltid varit smal i grunden (stl 36-38) och att jag antagligen åt så mycket som jag förbrände.
Sen födde jag barn och sen fick jag depression och mediciner som ökade aptiten och sabbade hela hormonsystemet. Jag har bara varit överviktig de senaste tio åren. De första åren hade jag bara 10-15 kg övervikt. 30-40 kg övervikt har jag bara haft i 3-4 år och det gick verkligen inte att gå ner med diet. Helt hopplöst, så jag var mer eller mindre desperat till slut.

Jag hoppas verkligen jag slipper vitaminbristerna. Jag oroar mig en del, det gör jag. Men som det verkar så mår jag bra i alla fall. Jag tappar inget hår och jag är inte trött heller.

Jag hoppas du är fortsatt nöjd sen. :) Det måste ju vara jättehärligt att vara lättare i kroppen, för att slippa ont och ha mer ork.

Ja, det var hemskt att se hur sjuk den personen blev, med sjukhusvistelser på månader i sträck.

Hårförlust hade jag glömt. Det har bla ovanstående och några andra fått. Denne fick klippa av sig håret iom att det blev så tunt, från att alltid haft en megakalufs.

Men jag hoppas du kommer slippa sånt!
 
Jag hoppas du är fortsatt nöjd sen. :) Det måste ju vara jättehärligt att vara lättare i kroppen, för att slippa ont och ha mer ork.

Ja, det var hemskt att se hur sjuk den personen blev, med sjukhusvistelser på månader i sträck.

Hårförlust hade jag glömt. Det har bla ovanstående och några andra fått. Denne fick klippa av sig håret iom att det blev så tunt, från att alltid haft en megakalufs.

Men jag hoppas du kommer slippa sånt!
Det lät verkligen inget vidare. :crazy: Jag hoppas också att jag inte får såna problem.
 
Jag har en bekant som gjort en magoperation och hon säger att det är det dummaste hon gjort.
För det första höll hon på att stryka med i samband med operationen (tror tarmarna vred sig eller nåt).
Sen har hon fått mängder av problem efteråt. Kan varken äta gluten, laktos eller fett, ständig vitaminbrist (-> injektioner), massivt håravfall plus att alkoholkonsumtionen numera är klart i överkant enligt mig.

Så jag skulle aldrig våga! :cautious:

Har du kollat på Aspire-metoden? Den kombineras alltid med KBT vilket bara det låter klokt!
 
Jag har tre st i min närhet som gjort det (jag vet inte exakt vilken typ av operation som gjorts).

Hos en var operationen nödvändig för att undvika rullstol inom en inte alltför avlägsen framtid, bla eftersom hens fysiska aktivitet är begränsad av andra sjukdomar (dvs en större mängd intensiv motion funkar inte). Hen är nöjd och på det stora hela har det fungerat bra.

Den andra fick rejäla problem med komplikationer efteråt men jag tror inte hen ångrar den ändå.

Den tredje har inte haft några större problem.

Jag tror man ska vara väldigt säker på att man vill göra den och vara extremt medveten om riskerna. Att inte kombinera med terapi för stört ätbeteende om man har det är vansinne, det är som gjort för att göra att operationen inte fungerar i längden.
 
Den jag känner bäst som gjort magoperation körde det för att gå ner det sista innan operationen :)

Ja innan operation ska man ju typ dricka modifast i några veckor, vilket ju är lågkaloridiet! Jag kan gilla lågkaloridiet som ett startskott sådär för att få lite peppning och se resultat, men skulle aldrig klara det i längden!
 
Ja innan operation ska man ju typ dricka modifast i några veckor, vilket ju är lågkaloridiet! Jag kan gilla lågkaloridiet som ett startskott sådär för att få lite peppning och se resultat, men skulle aldrig klara det i längden!

Det är ju som sagt inget man ska gå på hela tiden just pga risken för brister.
 
Jag gjorde en GBP för sju år sedan. Har minskat med 65kg ungefär och har massor med komplikationer. MEN, ingenting som jag inte visste innan. Jag blir faktiskt lite irriterad ibland när jag läser om folk som är missnöjda och ångrar sin operation för att de fått näringsbrist eller tarmvred eller liknande. Om sjukvården har gjort sitt jobb (vilket de ju tyvärr inte gör så bra alltid :down:) så bör man veta innan OP att det med stor sannolikhet kommer bli så att man kommer att få komplikationer. Då kan man ju inte ångra OP för att man fått det :confused:

Jag får regelbundet järninfusioner och b12-sprutor, jag har haft tarmvred och jag har större problem med min IBS nu än innan. Men allt detta visste jag skulle vara troliga scenarion och därför räknade jag mer eller mindre med det. Jag är snarare förvånad över att jag inte fått fler eller värre komplikationer. De möblerar ju om i hela buken, det vore ju faktiskt väldigt konstigt om man INTE påverkades av det.
Sen är det ju de facto så att äter jag enligt rekommendationerna så har jag väldigt få problem, men det gör jag ju inte alltid och på ett sätt får jag ju faktiskt skylla mig själv då :o

Jag har aldrig ångrat min operation. Jag kan inte ens säga att den gett mig livet tillbaka för jag hade inget liv innan jag gjorde den. Den har gett mig livet. Men det vore naivt att tro att jag skulle kunna äta och vara som innan även efter. Den möblerar inte bara om i buken, den möblerar om i sinnet och hela ens verklighet. Ingenting blir sig likt efter, och det är sjukvården för dålig på att informera om på ett bra sätt. Det är trist att så otroligt många känner sig missnöjda med ett ingrepp som kostar samhället stora summor och som i grunden är till för att skapa en bättre tillvaro för individen :(

Sen vill jag göra en edit och säga att vid en GBP kan magsäcken inte töja ut sig igen. Däremot kan man vänja tarmen vid att ta emot större mängder mat snabbare. Vid en gastric bindning däremot kan magsäcken töja ut sig igen, även om det egentligen också är fel för det är "gummibandet" som töjer sig.
 
Någon här inne som gjort en sådan operation och vill berätta? Har det hjälpt? Hur mådde ni efter operationen? Mår ni bra nu? Hur funkade det att rida efter? Berätta så mkt ni kan!

Tanken att göra en sådan operation har slagit mig även om jag inte är där än mentalt. Jag vill försöka ett tag till med att försöka tappa vikt "the old fashioned way" innan jag ens överväger operation. Men om jag nu skulle komma fram till att försöka få en operation så vill jag ha lite kött på benen helt enkelt...


Det viktiga att du är där mentalt. Många jag känner har gjort op och inte mentalt mogna. För op 3 portionet dagens dubbls familje pizxor mm En ett år efter op äter hen hel pizza stora portionet middagar mm nån kör pizza i mixern för att denne måste äta pizza O liknande.

Det som faktist hjälper utan op är rörelse och minska mat portioner. Det kommer du att få göra även med op för utan rörelse o små portioner av stannar vikt nedgången efter op. Men ditt mat o godis sug kommer att vara samma efter op.
Ät ex godis på fredag eller lördag men begränsa intaget. Ex 200 gram godis. Det går men man måste bestämma sig även mentalt. Man får ha skit dagar mat messigt men då tar man igen det sen ex en extra promenad elker öka motions längden några dagar. Köp en beg inne tränings cykel o cykla när du ser på tv.

Jag vet att det går utan op har tappat mycket i vikt men har kilon kvar att bli av med.
 
Hållet med @ztsu i mycket. Har inte själv gjort något ingrepp men man måste väl ändå läsa på och räkna med komplikationer eller biverkningar eller vad man ska säga. Om man bara får få eller inga får man se det som en bonus.

Att få vitaminbrist, tappa hår, inte kunna äta vissa saker etc är väl mer en regel än undantag efter op?

Pratar inte till någon speciell i tråden nu men flera som har nämnt folk som inte är nöjda. Det verkar som att de missnöjda hade förväntat sig att allt skulle vara precis som innan op men bara att de inte kan äta lika mycket som innan.

Det är ju en jättestor förändring för kroppen som dessutom är helt onaturlig. Så vore konstigt om kroppen inte reagerade.
 
Det som faktist hjälper utan op är rörelse och minska mat portioner. Det kommer du att få göra även med op för utan rörelse o små portioner av stannar vikt nedgången efter op. Men ditt mat o godis sug kommer att vara samma efter op.
.

Mat och godissug är INTE det samma efter operationen. Inte ens i närheten.
Det är det som gör operationen så framgångsrik för man KAN inte äta som förut och man VILL inte äta som förut heller. ;)

Har man en matmissbruk som inte är behandlat är det andra mekanismer som styr. Då är det ganska troligt att man byter ut sitt missbruk för det är extremt svårt att missbruka mat efter operationen.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Orkar inte vara anonym.... I våras fick jag tillfälle att vara med i en smärtstudie gjord av Örebros universitet för att få hjälp med...
11 12 13
Svar
244
· Visningar
29 906
Senast: EmmaW
·
Kropp & Själ Eller är det bara spänningshuvudvärk. Berättar om mina migränattacker. Till saken hör att jag inte har haft migrän på 20 år så det känns...
2
Svar
25
· Visningar
2 862
Senast: alazzi
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Skrev visst inget om ridningen förra veckan. Red först en lektion på min fina gamla favorit Dell, den kantiga flugskimmeln. När jag...
Svar
0
· Visningar
2 348
Senast: cassiopeja
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag ramlade ner i en liten mental grop i helgen. Jag blev bara så förbannat trött på och uppgiven över min hälsa. Jag försöker annars...
Svar
0
· Visningar
1 360
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp