Gasar men bromsen ligger i

Jag försöker vara aktiv och fixa och dona, men det tar emot. Det känns som om jag gasar men inte lagt ur handbromsen. Jag har i alla fall gjort en sådd med strandkål och en med två sorters chili. Det kliar i fingrarna att fortsätta så, men det är för tidigt för tidigt att så det jag tänkt mig. Så jag får hålla mig.

Jag skulle behöva ta tag i min hushållsbokföring. Jag ligger efter sjukt mycket, men igår lyckades jag bokföra två veckor. Tar jag två veckor om dagen så är jag ikapp om två veckor. Jag har ju t.ex. ingen aning om vad katterna kostar i månaden, eftersom jag inte bokfört de utgifter jag haft. Kan vara bra att veta sånt. Nu kan jag bara göra en gissning.

Senaste elräkningen var en chock. Den var tredubbelt så hög mot månaden innan. Hoppsan. Så nu har jag stängt av luftvärmepumpen och eldar med ved i stället. Det blir så klart mer jobb med det, men jag lider ingen brist på ved. Räknar inte med att det syns på räkningen förrän nästnästa månad då jag var så sen på det.

Jobbsökandet går sådär. Jag skulle vilja få iväg massor med ansökningar, typ en om dagen minst, men det lyckas jag inte med. Jag skulle behöva börja på gym också så att jag faktiskt skulle klara vissa jobb. Men jag vet inte hur jag ska kunna motivera mig till det för tänk om jag ändå inte får ett sådant jobb och då har jag tränat i onödan. Vet inte vad det kostar heller.

Såg förresten ett jobb idag där man skulle jobba hemifrån. Man skulle kunna visa upp godkänt gymnasiebetyg i svenska och engelska om man kom på intervju. Det kan inte jag. I gymnasiet pluggade jag inte engelska. Och även om jag lärt mig engelska på egen hand efteråt så vete tusan om jag vill ha det som språk när jag jobbar. I don´t think so.

 

[nullo-modo]

Vad tråkigt för dig. Men jag förstår inte riktigt var du vill komma? Att de som raljerar över att ingen tycker det är kul att betala räkningar har lika stora svårigheter som Wille? Det tycker jag verkar osannolikt.

Det jag menade beskrevs så bra här nedanför.

Jag uppfattar inte att det är så hen skriver? Utan mer att hen känner igen sig och att Wille ska veta att "alla andra" inte är perfekta. (Vad det nu är)

 

[WhoIsItAgain]

Äh ge dig. Du är inte ensam om att plugga 100%. Jag jobbar dessutom mer än 100 % och söker jobb.

Att kasta skällsord omkring sig när man inte ens vill göra något åt sin egen situation trots att man fått många tips i alla miljoner trådar man startat om samma sak kommer inte att ge något annat än irritation hos dom som försöker hjälpa dig.

Precis. Jag är ingen supermänniska, jag kan absolut inte orka städa ibland utan gör det ett par dagar senare men jag jobbade 100% och studerade 100% för att det jobbet jag hade skulle flyttas och jag ville inte bli arbetslös och bytte så karriär. Hade dessutom 2 hästar den perioden. Men det var en begränsad tid alltså gick det för betalningen var inte pengar men ett jobb.

Nu jobbar jag 100% och vårdar min pappa hemma 100% (han har vårdgrad 3 på en 5-skalig gradkarta). Tränar dessutom ca 3-4 ggr i veckan. Är det kul? Tar det emot? Absolut!! Men utan träningen skulle jag inte klara jobbet utan att få ont och inte heller vardagen. När vi var i lockdown förra året och gymmet var stängt i flera månader kom ryggsmärtorna tillbaka efter ett par veckor, vilket ju visar att träning hjälper och är nödvändig även om jag tycker den är trist.

Ett stort plus är också man mår bra efteråt och känner sig jäkligt nöjd. Men det tar emot åka dit varje gång ändå . Vissa saker är det bara att göra.

 

[åke]

Du har fel. Det är bara att googla så hittar du forskning.

Såg på min gubbe. 30 min promenad varje dag en månad gjorde -6 kg. Sedan drog han ner på brödet. Tre, fyra smörgåsar en månad, promenad gjorde -8 kg månaden efter. Promenader ger mycket mer än vad man tror.

 

[Daff]

Precis. Jag är ingen supermänniska, jag kan absolut inte orka städa ibland utan gör det ett par dagar senare men jag jobbade 100% och studerade 100% för att det jobbet jag hade skulle flyttas och jag ville inte bli arbetslös och bytte så karriär. Hade dessutom 2 hästar den perioden. Men det var en begränsad tid alltså gick det för betalningen var inte pengar men ett jobb.

Nu jobbar jag 100% och vårdar min pappa hemma 100% (han har vårdgrad 3 på en 5-skalig gradkarta). Tränar dessutom ca 3-4 ggr i veckan. Är det kul? Tar det emot? Absolut!! Men utan träningen skulle jag inte klara jobbet utan att få ont och inte heller vardagen. När vi var i lockdown förra året och gymmet var stängt i flera månader kom ryggsmärtorna tillbaka efter ett par veckor, vilket ju visar att träning hjälper och är nödvändig även om jag tycker den är trist.

Ett stort plus är också man mår bra efteråt och känner sig jäkligt nöjd. Men det tar emot åka dit varje gång ändå . Vissa saker är det bara att göra.

För mig låter du absolut som en supermänniska, jag skulle verkligen inte orka med allt det där. Härligt för dig att du fixar det men jag tror inte att din nivå ska ses som något alla fixar.

 

[tuaphua]

Känner att det är omgivningen som pressar. Antingen för att jag ska passa i någon mall, eller genom att pungslå mig ekonomiskt, eller genom att kräva att jag ska vara perfekt för annars är jag en dålig människa.

Ingen är eller behöver vara perfekt. Jag har väl typ en miljard fel och brister, som alla andra. Självklart behöver inte du heller vara perfekt.
Perfect is boring brukar jag säga.

Och vi är väl alla pressade på så vis att vi måste arbeta för att få in pengar. Så ser ju världen ut liksom. För alla och inte bara dig.
Och för att slippa blöda energi gör man nog klokast i att inse att det är så för alla och inte tycka det är att foga sig, lida etc. Man får lära sig acceptera och släppa det negativa.
Det är så kostsamt att gå runt och hela tiden upprepa ”jag VILL INTE” om saker alla måste. Så otroligt dränerande!
Det kanske är ngt du och psykologen kan jobba med?

Sen ang att vara helt slut på fysiska jobb. Jag har varit så otränad att jag höll på att flåsa och svettas ihjäl mig av ett endaste ridpass.
Jag har också jobbat så att jag tränat 6 hästar/dag 5-7 dagar/v, gått runt medans jag hållit lektioner, mockat flera boxar, lyft och släpat saker och sen på fritiden sprungit milen offroad flera ggr/v.
Man blir mer och mer vältränad och blir inte lika trött som innan.
Så att du var däckad i somras betyder inte att det behöver fortsätta så. Speciellt inte om du lyckas röra på dig och bygga muskler/uthållighet nu lite grann.

Förutom att man bränner kcal då man rör sig så får du en kropp som bränner mer när du sätter mer muskler. Så träning kan ge viktnedgång på fler sätt.

 

[ainasoja]

Precis. Jag är ingen supermänniska, jag kan absolut inte orka städa ibland utan gör det ett par dagar senare men jag jobbade 100% och studerade 100% för att det jobbet jag hade skulle flyttas och jag ville inte bli arbetslös och bytte så karriär. Hade dessutom 2 hästar den perioden. Men det var en begränsad tid alltså gick det för betalningen var inte pengar men ett jobb.

Nu jobbar jag 100% och vårdar min pappa hemma 100% (han har vårdgrad 3 på en 5-skalig gradkarta). Tränar dessutom ca 3-4 ggr i veckan. Är det kul? Tar det emot? Absolut!! Men utan träningen skulle jag inte klara jobbet utan att få ont och inte heller vardagen. När vi var i lockdown förra året och gymmet var stängt i flera månader kom ryggsmärtorna tillbaka efter ett par veckor, vilket ju visar att träning hjälper och är nödvändig även om jag tycker den är trist.

Ett stort plus är också man mår bra efteråt och känner sig jäkligt nöjd. Men det tar emot åka dit varje gång ändå . Vissa saker är det bara att göra.

Är du säker på att du inte är en supermänniska?

Jag orkar inte ens gå mina ynka 12 minuter till jobbet just nu medans du tränar. Jag är grymt imponerad

Här tar jobbet och plugget all min tid men jag ser numera ett slut på det hela! Tidigare kändes det helt hopplöst.

 

[Thaliaste]

Precis. Jag är ingen supermänniska, jag kan absolut inte orka städa ibland utan gör det ett par dagar senare men jag jobbade 100% och studerade 100% för att det jobbet jag hade skulle flyttas och jag ville inte bli arbetslös och bytte så karriär. Hade dessutom 2 hästar den perioden. Men det var en begränsad tid alltså gick det för betalningen var inte pengar men ett jobb.

Nu jobbar jag 100% och vårdar min pappa hemma 100% (han har vårdgrad 3 på en 5-skalig gradkarta). Tränar dessutom ca 3-4 ggr i veckan. Är det kul? Tar det emot? Absolut!! Men utan träningen skulle jag inte klara jobbet utan att få ont och inte heller vardagen. När vi var i lockdown förra året och gymmet var stängt i flera månader kom ryggsmärtorna tillbaka efter ett par veckor, vilket ju visar att träning hjälper och är nödvändig även om jag tycker den är trist.

Ett stort plus är också man mår bra efteråt och känner sig jäkligt nöjd. Men det tar emot åka dit varje gång ändå . Vissa saker är det bara att göra.

Jag förstår nog inte riktigt likheten i att säga till någon som haft svårt att ha ordning i sitt hem HELA LIVET, att du när du jobbade/pluggade 200% och hade 2 hästar att ta hand om, inte heller orkade städa IBLAND utan gjorde det någon dag senare istället. Du ser dig själv inte som en supermänniska men du verkar ändå lite blind inför hur mycket mindre ork och motor många andra har än du.

 

[Wille]

Ingen är eller behöver vara perfekt. Jag har väl typ en miljard fel och brister, som alla andra. Självklart behöver inte du heller vara perfekt.
Perfect is boring brukar jag säga.

Och vi är väl alla pressade på så vis att vi måste arbeta för att få in pengar. Så ser ju världen ut liksom. För alla och inte bara dig.
Och för att slippa blöda energi gör man nog klokast i att inse att det är så för alla och inte tycka det är att foga sig, lida etc. Man får lära sig acceptera och släppa det negativa.
Det är så kostsamt att gå runt och hela tiden upprepa ”jag VILL INTE” om saker alla måste. Så otroligt dränerande!
Det kanske är ngt du och psykologen kan jobba med?

Sen ang att vara helt slut på fysiska jobb. Jag har varit så otränad att jag höll på att flåsa och svettas ihjäl mig av ett endaste ridpass.
Jag har också jobbat så att jag tränat 6 hästar/dag 5-7 dagar/v, gått runt medans jag hållit lektioner, mockat flera boxar, lyft och släpat saker och sen på fritiden sprungit milen offroad flera ggr/v.
Man blir mer och mer vältränad och blir inte lika trött som innan.
Så att du var däckad i somras betyder inte att det behöver fortsätta så. Speciellt inte om du lyckas röra på dig och bygga muskler/uthållighet nu lite grann.

Förutom att man bränner kcal då man rör sig så får du en kropp som bränner mer när du sätter mer muskler. Så träning kan ge viktnedgång på fler sätt.

Alla måste inte köra en astung häcksax. Alla måste inte gräva. Alla måste inte stå och vingla på en stege och få spån i ögonen. Alla måste inte ligga på knä i timmar.

Jag är inte emot jobb generellt, vilket du verkar tro.

Sen går jag omkring med en depression. Den gör det svårare att orka.

 

[Fraggel_Tess]

Ingen är perfekt inte jag heller, men om jag inte tog mig i "kragen" varje dag så skulle det inte hända ett dyft här på berget. Jag har obotbar cancer, men väljer att inte ta på mig en offerkofta. Dör jag så dör jag, men jag tänker nyttja varje dag som finns. Sätta upp små mål under en vecka, som det är att vika tvätt på måndagar, åka och handla på tisdag det är olika, men jag upplever ju mer jag är i gång ju bättre mår jag psykiskt och fysiskt. Tror träning kan gynna ditt mående och inte bara bli stark! Det är först nu som cancersjuk jag inte är deprimerad. Sjukt man ska behöva ha en dödlig diagnos

 

[athena_arabians]

Alla måste inte köra en astung häcksax. Alla måste inte gräva. Alla måste inte stå och vingla på en stege och få spån i ögonen. Alla måste inte ligga på knä i timmar.

Jag är inte emot jobb generellt, vilket du verkar tro.

Sen går jag omkring med en depression. Den gör det svårare att orka.

Och ändå vägrar du prova medicinering som skulle kunna hjälpa mot den. Och du vägrar motionera som också är något som skulle kunna bidra till att depressionen blir bättre (och öka det generella välbefinnandet).

Livet kommer inte med några garantier men vägrar en ändra på något öht så är det helt säkert att inget kommer att bli bättre.

Vi är många här som slåss mot ohälsa och tar mediciner som är rena rävgiftet. Vi väljer det för att det trots allt få oss att må bättre även om de kommer med en risk.

 

[athena_arabians]

Ingen är perfekt inte jag heller, men om jag inte tog mig i "kragen" varje dag så skulle det inte hända ett dyft här på berget. Jag har obotbar cancer, men väljer att inte ta på mig en offerkofta. Dör jag så dör jag, men jag tänker nyttja varje dag som finns. Sätta upp små mål under en vecka, som det är att vika tvätt på måndagar, åka och handla på tisdag det är olika, men jag upplever ju mer jag är i gång ju bättre mår jag psykiskt och fysiskt. Tror träning kan gynna ditt mående och inte bara bli stark! Det är först nu som cancersjuk jag inte är deprimerad. Sjukt man ska behöva ha en dödlig diagnos

Nu är ju min sjukdom piss i havet jämfört med din men jag upplevde samma sak. Innan diagnosen brydde jag mig inte egentligen om jag levde eller dog (jag trodde på allvar att jag inte skulle bli 30). När det visade sig att "bästa" möjliga diagnosen var Crohns men att cancer var definitivt en möjlighet så blev jag förvånad över hur stark jag kände mig och den starka känslan av att jag vill f-n fortsätta leva och att är det cancer så tänker jag slåss. Jag håller med om att det är sjukt att en måste vara med om något sådant för att verkligen uppskatta livet.

 

[Lobelia]

Ingen är perfekt inte jag heller, men om jag inte tog mig i "kragen" varje dag så skulle det inte hända ett dyft här på berget. Jag har obotbar cancer, men väljer att inte ta på mig en offerkofta. Dör jag så dör jag, men jag tänker nyttja varje dag som finns. Sätta upp små mål under en vecka, som det är att vika tvätt på måndagar, åka och handla på tisdag det är olika, men jag upplever ju mer jag är i gång ju bättre mår jag psykiskt och fysiskt. Tror träning kan gynna ditt mående och inte bara bli stark! Det är först nu som cancersjuk jag inte är deprimerad. Sjukt man ska behöva ha en dödlig diagnos

Fast att ta sig i kragen kan för vissa vara att bara göra något och för andra att se en hög tegelmur som är omöjlig att kliva över. Det handlar inte om någon slags objektiv svårighet där exempelvis cancer är fem på svårighetsskalan och depression sex eller något.

Först måste man vilja dock och TS ser ingen poäng i träning och då är det så tills hen ändrar sig.

 

[Raderad medlem 68338]

Först måste man vilja dock och TS ser ingen poäng i träning och då är det så tills hen ändrar sig.

Ja självklart ingen kan tvinga TS till att göra ngt. MEN att på allvar säga en kort promenad innebär LIDANDE då tänker iallafall jag rent krasst att personen inte kan ha haft så jättestora motgångar här i livet.

Det är såklart inte ngn ”tävling” i vem som har det jobbigast. Men jag har full förståelse för att den inställningen kan vara jobbig att hantera för många som kanske har och har haft väldigt stora motgångar och begränsningar i livet

 

[Fraggel_Tess]

Fast att ta sig i kragen kan för vissa vara att bara göra något och för andra att se en hög tegelmur som är omöjlig att kliva över. Det handlar inte om någon slags objektiv svårighet där exempelvis cancer är fem på svårighetsskalan och depression sex eller något.

Först måste man vilja dock och TS ser ingen poäng i träning och då är det så tills hen ändrar sig.

Det är ledsamt att läsa tråd efter tråd att det är inte bra, det vill man inte prova, det är jobbigt… Det finns hjälp att få men det blir inte serverat!

 

[Sonic76]

Ja självklart ingen kan tvinga TS till att göra ngt. MEN att på allvar säga en kort promenad innebär LIDANDE då tänker iallafall jag rent krasst att personen inte kan ha haft så jättestora motgångar här i livet.

Håller fullständigt med.
Lidande för mig är rätt mycket värre än så.
Jag hade aldrig tagit mig igenom mina svåra depressioner utan eget arbete och det måste man själv göra.
Finns ingen mirakelkur

 

[åke]

Ingen är perfekt inte jag heller, men om jag inte tog mig i "kragen" varje dag så skulle det inte hända ett dyft här på berget. Jag har obotbar cancer, men väljer att inte ta på mig en offerkofta. Dör jag så dör jag, men jag tänker nyttja varje dag som finns. Sätta upp små mål under en vecka, som det är att vika tvätt på måndagar, åka och handla på tisdag det är olika, men jag upplever ju mer jag är i gång ju bättre mår jag psykiskt och fysiskt. Tror träning kan gynna ditt mående och inte bara bli stark! Det är först nu som cancersjuk jag inte är deprimerad. Sjukt man ska behöva ha en dödlig diagnos

Håller med dig i varje ord.
Man måste rycka upp sig och sätta små mål. Mina mål idag är att vika och lägga in tvätten. Gå ner till sjön och tillbaka. (400meter)
Mer orkar jag tyvärr inte. Men det är så viktigt med små mål varje dag.

 

[Lobelia]

Ja självklart ingen kan tvinga TS till att göra ngt. MEN att på allvar säga en kort promenad innebär LIDANDE då tänker iallafall jag rent krasst att personen inte kan ha haft så jättestora motgångar här i livet.

Det är såklart inte ngn ”tävling” i vem som har det jobbigast. Men jag har full förståelse för att den inställningen kan vara jobbig att hantera för många som kanske har och har haft väldigt stora motgångar och begränsningar i livet

Hur vet du hur någon annan uppfattar situationen? Det går ju liksom inte att diskvalificera någons lidande utan att ha varit i personens "skor".

 

[Wille]

Ja självklart ingen kan tvinga TS till att göra ngt. MEN att på allvar säga en kort promenad innebär LIDANDE då tänker iallafall jag rent krasst att personen inte kan ha haft så jättestora motgångar här i livet.

Det är såklart inte ngn ”tävling” i vem som har det jobbigast. Men jag har full förståelse för att den inställningen kan vara jobbig att hantera för många som kanske har och har haft väldigt stora motgångar och begränsningar i livet

Vem har sagt att det är lidande att gå en kort promenad? Inte jag i alla fall.

 

[Lobelia]

Det är ledsamt att läsa tråd efter tråd att det är inte bra, det vill man inte prova, det är jobbigt… Det finns hjälp att få men det blir inte serverat!

Ja visst är det ledsamt, i bland är det också svårt att hitta rätt hjälp i synnerhet om pengarna är begränsad. Vi lever i ett fritt land och det står en fritt att anse att motion är onödigt.

 

[Lobelia]

Håller fullständigt med.
Lidande för mig är rätt mycket värre än så.
Jag hade aldrig tagit mig igenom mina svåra depressioner utan eget arbete och det måste man själv göra.
Finns ingen mirakelkur

Det är rätt arrogant att tala om vad lidande är för en annan person.

För mig är det definitivt inte lidande med en kort promenad och inte för TS heller uppenbarligen, men lidande är mycket subjektivt och omöjligt att mäta på en objektiv skala.