Går det att hitta honom?

Människor är inte mer än människor. Oavsett om du tycker att det är rätt eller ej är det väldigt vanligt att man inte har kraften att lämna förrän man träffat en katalysator (oavsett vad det blir av det sedan).


För att den inte vet om det? Fan vet jag. Det vanliga är nog att man antingen berättar att man varit otrogen och då får ju givetvis partnern avgöra hur den vill göra (jag har ingen som helst i åsikt i huruvida den bör stanna eller ej så varför jag förväntas förklara varför den ska stanna förstår inte jag) eller att man inte berättar och så rullar allting på bara.
Men det är fortfarande respektlöst mot partnern.

Grejen är tror jag att du verkar tycka att otrohet som ett uttryck för respektlöshet är inte så farligt.

Jag tycker däremot att otrohet är lika respektlöst som något annat utryck av det beteende.

Det är antagligen därför vi med så stor sannolikhet ser så olika på saken.

Så hade vi varit i samma situation som Ts så hade antagligen jag avslutat den gamla relationen först medan du inte hade gjort det.
Inget av de sätten är ju egentligen mer eller mindre rätt. Det viktiga är att man själv kan leva med sitt beslut och inte mår dåligt över det.
 
Ja, många tycker som du. Det skrämmer skiten ur mig rent ut sagt. Störda kultur vi lever i alltså.

Men vänta, var det inte du som skrev i den där tråden där en tjej blivit våldtagen med en flaska när hon däckat? Och du tyckte inte att det var så himla farligt? Lite dumt ja, men inte ett övergrepp?
Jag tycker det är skrämmande att du tycker något beteende av respektlöshet är okej. För det är ju inte så farligt med vissa utryck av respektlöshet.

Vad har toaborste med detta att göra?

Men för att kommentera det så skrev jag flera gånger att killen var en respektlös idiot och att Ts upplevelser var det som räknades.

Men att jag inte tyckte det var ett övergrepp per automatik bara för att en toaborste användes. Tex om det används en dildo istället så hade det varit okej.

Detta för att Ts upplevde det som ett övergrepp först efter att hon förstod att det kanske var en toaborste som användes.
 
Ang. diskussionen om att otrohet kan vara biljetten ur ett förhållande så har jag varit i det läget.

Jag hade en sambo som tappade känslorna för mig. Inte sådär tydligt, pang bom "hej, jag älskar dig inte längre" utan successivt, och han hamnade i en extremt förvirrad situation där han visste varken ut eller in. Under ett år kom jag sist på hans prioriteringslista, respekten försvann (inte så att han var elak, absolut inte, men han glömde höra av sig i vissa lägen där han borde ha gjort det, t.ex) och jag själv upplevde att inget jag gjorde dög, av den simpla anledningen att han inte visade någon uppskattning.

Jag var på väg att flytta, flera gånger, av dessa anledningar, men han bad mig alltid stanna. Och då mina känslor fanns kvar så trodde jag, naivt nog, varje gång att det skulle bli bättre.

Så var jag ut en kväll och träffade en kille som faktiskt SÅG mig. Som visade uppskattning, vi hade kul ihop och han såg på mig på ett sätt min sambo inte gjort på över ett år... Vi gick hem ihop, men vi låg aldrig med varandra. Nära, men jag backade där då det inte kändes bra rent samvetsmässigt. Och jag behövde inte gå längre, för att jag redan insett situationen.

Dagen efter gjorde jag och min sambo slut. Han hade jättedåligt samvete för att han behandlat mig som skit, men hade varit så förvirrad att han varken vetat ut eller in. Sa dessutom själv att han hade haft full förståelse för om jag legat med killen jag träffade kvällen innan.

Min poäng är att det krävdes att jag träffade någon annan för att få pushen att ta mig ur mitt förhållande, trots att jag länge vetat att det var nåt jag borde gjort. Nu krävdes det visserligen inte sex för min del, för att inse det, men gränsen för vad de flesta ser som otrohet var nog spräckt ändå. Min dåvarande sambo gick aldrig så långt, vilket väl var anledningen till att han stannade kvar. Hade han gjort det och kommit till insikt tidigare så kanske jag hade sluppit det där året, som knäckte mitt självförtroende totalt då jag inte kände mig tillräcklig på något plan över huvud taget.

Jag är inte för otrohet. Jag vet givetvis inte hur jag skulle ha reagerat om min sambo faktiskt varit otrogen mot mig, men jag har svårt att se hur det skulle ha blivit värre. Men ibland kan det vara vad som krävs. Jag tror inte att man går hela vägen ut om det inte känns bra och man vill vara kvar i sitt förhållande, någonstans lär samvetet sätta in om man är medveten om vad man gör. Men är förhållandet något man behöver ta sig ifrån kanske det kan krävas, även om man även där kan komma till insikt tidigare.

Tillbaka till mitt eget fall så gjorde vi båda snedsteg. Många ser säkert mitt snedsteg som större för att jag var otrogen, men skillnaden var att mitt snedsteg varade för en kväll, hans snedsteg varade i ett år... Och det var jag som kom till insikt om vår situation tack vare mitt snedsteg. Sen är det väl upp till var och en vilket snedsteg som man anser vara det bättre/sämre.
 
Klart det gör. Att kalla någon elaka saker, vara kontrollerande, vara aggressiv, vara elak är alltsammans värre än att vara otrogen.

Jag skulle själv bli otroligt mer förstörd om min sambo var otrogen än om han skulle klämma ur sig en elak kommentar. För mig så är att gå bakom ryggen på mig så otroligt fruktansvärt och hemskt att jag inte ens kan jämföra det med att bli kallad något fult. Nu kanske jag känner så för att jag inte riktigt kan föreställa mig att min sambo skulle kunna vara elak. Men det kanske beror på vilken nivå man talar om?
 
@Tora Just ja, toalettborste var det.

Vi står så långt ifrån varandra att jag aldrig kommer förstå dig. Läste ditt inlägg högt och alla reagerade likadant - är detta Sverige 2014?!

Jag kommer aldrig förstå hur det inte äe våldtäkt att förgripa sig (med en toaborste eller vad du vill) på en däckad person som sedan vaknar med blödande underliv. Jag kommer aldrig förstå hur man kan tycka att otrohet är värre än att vara aggressiv, elak eller kontrollerande gentemot sin partner.
 
Jag skulle själv bli otroligt mer förstörd om min sambo var otrogen än om han skulle klämma ur sig en elak kommentar. För mig så är att gå bakom ryggen på mig så otroligt fruktansvärt och hemskt att jag inte ens kan jämföra det med att bli kallad något fult. Nu kanske jag känner så för att jag inte riktigt kan föreställa mig att min sambo skulle kunna vara elak. Men det kanske beror på vilken nivå man talar om?
Jag kan bara tala för mig själv men min relation skulle vara slut om min kille kallade mig något nedsättande. Skulle aldrig ta att bli kallad bitch, puta, slag eller något liknande. Väljer han att göra ner mig på det viset är han direkt elak mot mig, med syfte att göra ner mig, få mig att må dåligt. Alt att han inte kan behärska sin ilska och aggressivitet när han blir arg. En sån person skulle jag inte våga stanna hos.
 
Jag skulle själv bli otroligt mer förstörd om min sambo var otrogen än om han skulle klämma ur sig en elak kommentar. För mig så är att gå bakom ryggen på mig så otroligt fruktansvärt och hemskt att jag inte ens kan jämföra det med att bli kallad något fult. Nu kanske jag känner så för att jag inte riktigt kan föreställa mig att min sambo skulle kunna vara elak. Men det kanske beror på vilken nivå man talar om?
Fast det behöver ju inte handla om "en elak kommentar"? Som i mitt eget exempel, jag fick aldrig höra ett ont ord om mig själv från min dåvarande sambo, likförbannat lyckades han trycka ned mig totalt. Att "gå bakom ryggen" för mig är nåt helt annat än att vara otrogen och sen ta itu med det, för då döljer man inget.

Det min sambo gjorde skulle jag personligen kunna jämställa med att han hade legat med någon annan under hela det året utan min vetskap, något som för mig är extremt mycket värre än ett snedsteg, en otrohet, som gör att man tar tag i sin situation. Det är skillnad på otrohet och otrohet och därför kan man inte jämställa all otrohet med en viss situation, enligt mig.
 
@Tora Just ja, toalettborste var det.

Vi står så långt ifrån varandra att jag aldrig kommer förstå dig. Läste ditt inlägg högt och alla reagerade likadant - är detta Sverige 2014?!

Jag kommer aldrig förstå hur det inte äe våldtäkt att förgripa sig (med en toaborste eller vad du vill) på en däckad person som sedan vaknar med blödande underliv. Jag kommer aldrig förstå hur man kan tycka att otrohet är värre än att vara aggressiv, elak eller kontrollerande gentemot sin partner.
Läste du trådstarten i den tråden alls?

Det verkar inte så.
 
Läste du trådstarten i den tråden alls?

Det verkar inte så.
Ja, det gjorde jag.

Nu är jag dock som sagt färdigdiskuterad med dig - vi kommer inte att förstå varandra. Hoppas bara inte dina inlägg guiltar tjejer till att stanna med otrevliga och elaka killar för att de inte vågar göra vad som krävs för dem för att kunna ta steget att lämna.
 
Ja, det gjorde jag.

Nu är jag dock som sagt färdigdiskuterad med dig - vi kommer inte att förstå varandra. Hoppas bara inte dina inlägg guiltar tjejer till att stanna med otrevliga och elaka killar för att de inte vågar göra vad som krävs för dem för att kunna ta steget att lämna.
Och jag tycker att du uppmuntrar folk att stanna kvar i relationer där någon är otrogen. För "Det är ju inte så farligt". Så enligt dig är den psykiska misshandeln när någon är otrogen helt ok och inget att hänga upp sig på.

Jag tycker däremot att otrohet är lika mycket respektlöshet som att slå till någon bara att det utövas på olika sätt och att ingen borde vara kvar i en relation där de inte känner sig respekterade oavsett hur den respektlösheten yttrar sig.

Jag uppmanar inte heller folk till att vara otrogna för att de skall veta vad de vill.

Hoppas bara inte dina inlägg guiltar tjejer till att stanna med otrevliga och elaka killar för att otrohet inte är så farligt och därför inte vågar ta steget att lämna.
 
Jag kan bara tala för mig själv men min relation skulle vara slut om min kille kallade mig något nedsättande. Skulle aldrig ta att bli kallad bitch, puta, slag eller något liknande. Väljer han att göra ner mig på det viset är han direkt elak mot mig, med syfte att göra ner mig, få mig att må dåligt. Alt att han inte kan behärska sin ilska och aggressivitet när han blir arg. En sån person skulle jag inte våga stanna hos.

Nu säger jag inte att jag skulle stanna hos någon som vore aggressiv mot mig osv. Men aldrig i livet att jag skulle stanna hos någon som var otrogen mot mig. Finns det ingen tillit så finns det ingen relation.
 
Nu säger jag inte att jag skulle stanna hos någon som vore aggressiv mot mig osv. Men aldrig i livet att jag skulle stanna hos någon som var otrogen mot mig. Finns det ingen tillit så finns det ingen relation.

Men hur kan tilliten inte bli förstörd av att den man älskar mest i världen är aggressiv mot en? Hur kan man lita på någon som med jämna mellanrum faktiskt punktmarkerar med syfte att göra illa?

När det gäller otrohet är jag jättekonservativ och gammalmodig och allt, men jag håller verkligen med @niphredil om att det finns betydligt läskigare saker, saker som borde sabba tilliten så in i bänken. Jag hade förvisso blivit göööörledsen om min sambo var otrogen; men fy fan så jävla knäckt jag hade blivit om han hade haft som mål en enda gång att göra mig illa, t ex genom att säga elaka saker, vara våldsam etc.
 
Nu säger jag inte att jag skulle stanna hos någon som vore aggressiv mot mig osv. Men aldrig i livet att jag skulle stanna hos någon som var otrogen mot mig. Finns det ingen tillit så finns det ingen relation.
Nej och för min del betyder aggressivitet, kontroll, name calling etc att all tillit skulle dö.

Att det inte är en självklarhet idag för kvinnor är i mitt tycke genomsorgligt.
 
@niphredil jag tycker det är lika sorgligt att otrohet har blivit så förminskat, som att det bara handlar om något helt separat från förhålandet, att det är mindre illa än någon annan form av dåligt beteende i ett förhållande. För mig är svek ett svek, respektlöshet är respektlöshet och det är lika jävligt oavsett om den är verbal, känslomässig eller sexuell. För mig finns det inget dåligt och mindre dåligt beteende när det gäller otrohet, namecalling, ignorans, ouppskattning, försummelse osv. Att behandla sin partner dåligt istället för att göra slut är skit helt enkelt oavsett hur man manifesterar det, fegt och motbjudande.
 
@Aliche Fast att moralisera, oavsett håll, känns också ganska respektlöst. Ingen är mer än mänsklig och misstag är rätt oundvikliga, det är förmodligen omöjligt att gå igenom livet utan att såra en enda människa. Att döma otrohet så hårt när skadan sas redan är skedd istället för att tänka problemlösande tror inte jag gör någonting bättre.

Skillnaden mellan otrohet och t.ex. name calling är att det kan finnas tusen och åter tusen orsaker till varför man är otrogen men jag kan inte komma på en enda vettig anledning att kalla sin partner för diverse skällsord eller agera kontrollerande.

Vad som är värst? Jag vet inte, men om mitt nuvarande förhållande hade försämrats så pass att någon av oss varit otrogen så hade det nog varit på väg att ta slut oavsett. Jag ser däremot inte otrohet som "det ultimata sveket" utan snarare ett symptom på att förhållandet inte längre fungerade. Jag litar på att min pojkvän skulle berätta om han hade haft sex med någon annan och han förväntar sig samma av mig, den dagen den sorgen liksom och jag hoppas att jag/vi hade kunnat prata sansat om hela grejen och därifrån välja hur vi vill göra.
 
Alltså allmän reflektion: är inte anledningen till att otrohet är så upphaussat själva grejens symbolvärde? Jag har levt i en vidrig relation där jag på klassiskt vis grät mig till sömns varje natt vi spenderade ihop, efter att mitt ex upprepat berättat hur missnöjd han var med mig. I sådana samtal kunde jag dock ursäkta honom; argument som "vi kanske är en dålig match men jag vill inte leva utan honom, måste skärpa mig", och "rak kommunikation är fundamentet för en fungerande relation" osv kunde hela tiden överordnas den smärta som relationen gav upphov till.

De små otroheterna som förekom var mycket mer rena som just symbolhandlingar. Ovan nämnda uttalanden från honom kunde hela tiden förklaras som "nödvändiga" för att driva relationen framåt. Otroheterna gick dock konkret emot det "jag skulle hemskt ledsen om du var med någon annan" som jag uttryckt.

Tycker på grund av ovanstående resonemang att det är ganska lätt att förstå varför otroheten har en så framträdande plats som Det Ultimata Sveket i vår kultur. En handling som kan stå för hundra olika saker reduceras till en typ "dåliga människors handling", och blir därmed jävligt simpel att fördöma och förhålla sig till.

Själv är jag nästan lite glad att mitt ex otroade och hade sig, fanns typ bara små fragment av min själ/självvärderingsförmåga kvar i den där relationen och jag behövde en förenklande moralisk norm att klänga fast vid för att ta mig därifrån.

Blev långt detta!! Sorry sorry, vill mest säga att jag håller med dig @niphredil och att ja - otrohet är en bra språngbräda ut ur en däven relation, både i det fall man själv gör't, eller om det skulle vara ens partner som är ute och har sig.
 
Senast ändrad:
Tycker på grund av ovanstående resonemang att det är ganska lätt att förstå varför otroheten har en så framträdande plats som Det Ultimata Sveket i vår kultur. En handling som kan stå för hundra olika saker reduceras till en typ "dåliga människors handling", och blir därmed jävligt simpel att fördöma och förhålla sig till.

Jag förstår hur du menar, men håller inte med. OCh det här är lite mer en ivägsvävning än ett direkt svar på det du skriver, och frustration över typ alla skuldbeläggande trådar jag läst genom åren.

Jag tycker att det bara är att läsa inlägg i tråden Oskuld eller inte oskuld på S för att se att vi har ett rubbat förhållande till sex, och då framförallt kvinnors sexualitet i vår kultur. Visst otrohet fördöms generellt, men kvinnors otrohet fördöms mer, När snubbar är otrogna är det lite mer att de måste ju få sex, gnällig tjej etc. När en kvinna är otrogen är det liksom inte så att hon gjort en dum handling, utan då är hon en dum människa. Och vi ser ju i den tråden hur otroligt laddad den (heterosexuella) sexualiteten är för vissa.

Och sedan känns det liksom lite bakvänt. Det känns som att de som fördömer otrohet till helvetets evigt brinnande eldar jämför respektlöst beteende (ex, säger dumskalle) med otrohet (ex, driver en traffickingliga), och sedan ba "Men HUUUUUR kan ni säga att det är värre att kalla någon något fult". Alltså jag köper om man under ett bråk säger mindre ogenomtänkta saker. Men då ska det handla om typ i dignitet med dumskalle. Men när jag pratar om respektlöst beteende tänker jag mig någon som begränsar livet för sin partner, kallar grovt nedsättande ord, misshandlar psykiskt eller fysiskt, förgriper sig sexuellt på sin partner. Och när då tjejen går ut på krogen och följer med en person som SER henne hem, då är det hennes fel? Typ: "Meh, ja det var fel av honom att misshandla dig till ett missfall, men du kunde faktiskt ha gjort slut innan du låg med någon annan!"

Och om det är SVEKET, varför är det värre att hoppa över att komma hem för att man ligger med någon annan än att hoppa över att komma hem för att det var roligare att spela TV-spel hos kompisen? Jag menar, att ligga med någon är väl ett "bättre" skäl till att svika sitt löfte, om vi ska vara sådana?
 
@Aliche Hur exakt har det blivit normaliserat? Min åsikt är ju knappast vanlig, standard är ju det vanliga moraliserandet över hur dåliga människor otrogna är. Oavsett omständigheter.

Jag köper inte att min åsikt på något vis skulle vara den rådande i samhället.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp