Går det att hitta honom?

[Csillag]

@niphredil Jag blev lite nyfiken på hur du hade reagerat om din sambo kommit hem och berättat för dig att han varit otrogen igår eller för längesen? Hur tror du din sambo hade reagerat om du gjort det mot honom? Hur hade du känt dig efter att blivit bedragen eller bedragit? Hade du ryckt på axlarna och typ "Äh, det är väl inget att hänga upp sig på" eller hade ni fått jobba mer ingående på de? Som sagt, bara väldigt nyfiken.

Jag kan bara se till mig själv och jag hade blivit helt förstörd om min sambo varit otrogen eller om jag varit det för den delen. Även om det inte hade funnits någon kärlek kvar är det enligt mitt tycke ett så stort svek mot en människa man valt att leva med och ska därför ha den respekten för sin partner tills den dagen man bryter, tycker jag. Jag tycker det är intressant eftersom du verkar se det som ett inte allt för allvarligt snedsteg medans jag hade blivit helt knäckt och inte kunnat se åt min sambos håll på väldigt, väldigt länge.

 

[Mammas]

@Csillag Baserat på ditt inlägg kan jag säga att du och jag verkar ha läst @niphredils inlägg väldigt olika.

Eftersom jag i stort håller med henne tar jag mig friheten att svara hur jag känner inför det, eftersom även jag och min partner lever monogamt. Jag skulle inte uppskatta om han berättade att han varit otrogen. Jag skulle uppskatta än mindre att min partner våldtog mig. Jag skulle uppskatta än mindre att mina partner nedvärderade mig genom tillmälen. Jag skulle uppskatta än mindre att min partner övervakade och begränsade min möjlighet att göra vad jag vill. Jag kan fortsätta hur länge som helst, men jag hoppas att min poäng går fram. Av alla saker man kan göra är otrohet en väldigt liten del, och jag uppskattar inte att den här synen som finns gör att liksom allt annat ses som mindre allvarligt, och allt är ok att göra mot din partner, men otrohet är nono.

 

[Csillag]

@Mammas Ah! Då är jag med.

 

[Hallonsoda]

Jag förstår hur du menar, men håller inte med. OCh det här är lite mer en ivägsvävning än ett direkt svar på det du skriver, och frustration över typ alla skuldbeläggande trådar jag läst genom åren.

Jag tycker att det bara är att läsa inlägg i tråden Oskuld eller inte oskuld på S för att se att vi har ett rubbat förhållande till sex, och då framförallt kvinnors sexualitet i vår kultur. Visst otrohet fördöms generellt, men kvinnors otrohet fördöms mer, När snubbar är otrogna är det lite mer att de måste ju få sex, gnällig tjej etc. När en kvinna är otrogen är det liksom inte så att hon gjort en dum handling, utan då är hon en dum människa. Och vi ser ju i den tråden hur otroligt laddad den (heterosexuella) sexualiteten är för vissa.

Och sedan känns det liksom lite bakvänt. Det känns som att de som fördömer otrohet till helvetets evigt brinnande eldar jämför respektlöst beteende (ex, säger dumskalle) med otrohet (ex, driver en traffickingliga), och sedan ba "Men HUUUUUR kan ni säga att det är värre att kalla någon något fult". Alltså jag köper om man under ett bråk säger mindre ogenomtänkta saker. Men då ska det handla om typ i dignitet med dumskalle. Men när jag pratar om respektlöst beteende tänker jag mig någon som begränsar livet för sin partner, kallar grovt nedsättande ord, misshandlar psykiskt eller fysiskt, förgriper sig sexuellt på sin partner. Och när då tjejen går ut på krogen och följer med en person som SER henne hem, då är det hennes fel? Typ: "Meh, ja det var fel av honom att misshandla dig till ett missfall, men du kunde faktiskt ha gjort slut innan du låg med någon annan!"

Och om det är SVEKET, varför är det värre att hoppa över att komma hem för att man ligger med någon annan än att hoppa över att komma hem för att det var roligare att spela TV-spel hos kompisen? Jag menar, att ligga med någon är väl ett "bättre" skäl till att svika sitt löfte, om vi ska vara sådana?

Gud det är hemskt träffande det du skriver om tjejen som går hem med killen som ser henne. Jag har i princip varit henne en gång , i den tidigare nämnda vidriga relationen. Var svinpackad i ett hörn på nån klubb och en kille jag inte känner kommer helt oannonserat och hånglar upp mig. Han faller mig inte alls i smaken utseendemässigt, men jag är så full att jag inte fattar vad som händer och känner i kyssen att den här mannen faktiskt verkligen villvillvillvill ha mig. Jag var så förbannat svältfödd på den känslan från mitt ex, så klubbduden får kyssa mig i någon minut eller så. Sen kommer en observant kompis och rycker bort honom från mig. Mådde så orimligt jävla dåligt efter det där. Skammen klibbade överallt, jag var uträknad som social varelse på denna planet osv.

Förtjänade jag den reaktionen från mig själv??? Såklart inte!!! Jag hade lätt kunnat nöjt mig med att mentalt ömt klappa mig över kinden och till mig själv upprepa: "Du har farit illa Sofia, du hyperventilerar nätterna igenom, du känner ingen glädje när du träffar dina vänner, du vet faktiskt inte ens om du längre älskar dina syskon, för den förnimmelsen känner du inte när du tänker på dem. Att rädda dig själv från den här situationen är viktigt. Fel mans gom, tunga och läppar under 47 sekunder betyder inte ens ett litet jävla piss nu!!!!!".

Så tänkte jag ju inte, och på något sätt lyckades jag döma mig lika hårt som hade jag mördat nån, med lite uppmuntran från ex-killen i fråga såklart. Gosh.

Jag håller verkligen med dig om det du skriver ovan, och jag menade inte att på något sätt uttrycka åsikter ej förenliga med ditt inlägg. Det jag ville var att presentera en luddig teori om varför jag tror otrohet väcker så starka känslor i vår kultur och ptja det var undefär det. Inser dock att jag nog måste sova på saken för att få ur mig något med lite vett i.

 

[Mammas]

@Hallonsoda Åh, vad ledsen jag blir att du känt dig så! Nu använder jag dig lite som ett exempel, men här är det ju helt tydligt vilken skada det här med "Otrohet är det värsta som du kan göra MOT någon", när det inte ens på något vis behöver handla om att det är något man gör mot någon utan kanske för sig själv. Att som i ditt fall, för en gångs skull låta sig själv och sina egna behov komma i första hand.

Och det var inte menat som att jag sa emot dig, utan bara ett tillägg, jag uttryckte mig nog dåligt! Det var mer ett tillägg/vidareutveckling av ditt inlägg.

 

[Raderad medlem 6459]

@niphredil Jag blev lite nyfiken på hur du hade reagerat om din sambo kommit hem och berättat för dig att han varit otrogen igår eller för längesen? Hur tror du din sambo hade reagerat om du gjort det mot honom? Hur hade du känt dig efter att blivit bedragen eller bedragit? Hade du ryckt på axlarna och typ "Äh, det är väl inget att hänga upp sig på" eller hade ni fått jobba mer ingående på de? Som sagt, bara väldigt nyfiken.

Jag kan bara se till mig själv och jag hade blivit helt förstörd om min sambo varit otrogen eller om jag varit det för den delen. Även om det inte hade funnits någon kärlek kvar är det enligt mitt tycke ett så stort svek mot en människa man valt att leva med och ska därför ha den respekten för sin partner tills den dagen man bryter, tycker jag. Jag tycker det är intressant eftersom du verkar se det som ett inte allt för allvarligt snedsteg medans jag hade blivit helt knäckt och inte kunnat se åt min sambos håll på väldigt, väldigt länge.

Nu svarade @Mammas väldigt bra redan (som alltid ) men jag kan ge mig på ett svar också.

Just det du beskriver i slutet är något jag har jobbat hårt på att komma ifrån - jag vill inte att trohet ska vara så extremt överviktigt för mig på grund av att det har ett så stort symboliskt värde i samhället. Alltid när det diskuteras blir folk så upprörda att det skrämmer mig, det väcker såna känslor som för mig känns helt oproportionerliga.

Just därför kan jag inte säga SÅHÄR skulle jag reagera. Hur kan jag veta det på förhand? För min del skulle det förmodligen handla om massa faktorer; hur är vår relation, varför var han otrogen, under vilka förutsättningar hände det, hur fick jag reda på det. För mig är inte otrohet = relationen är slut, inte alls.

Däremot vore vår relation över på en gång om han börjar kalla mig elaka saker när han är arg eller irriterad, om han höjde en hand mot mig, om han kändes aggressiv på något vis, om han på något vis var kontrollerande gentemot mig, om han någon gång skulle ha sex med mig när jag är så full att jag inte vet vad jag heter, om han någon gång skulle initiera sex med mig medan jag fortfarande sov, om han någon gång skulle ta på mig på ett kränkande sätt och inte sluta om jag bad honom, om han i framtiden uttrycker sig väldigt nedlåtande eller förolämpande om mig upprepade gånger.

Det jag nämner ovan är saker som flera vänner har råkat ut för och som jag läst om att många på Bukefalos råkat ut för. Med detta i bakhuvudet (samt vetskapen om att många män slår och eller våldtar sina partners) känns det för mig helt rubbat befängt att utmåla just OTROHET som det värsta och mest respektlösa man kan göra mot sin partner. För det är bannemig inte sant. Det är inte ens i samma liga som de värsta saker som män gör mot sina partners.

Slutligen vill jag bara säga att min utgångspunkt verkar vara otroligt långt ifrån många andras när det gäller detta. När jag läser om tjejer som är i SÅ dåliga relationer som de av olika skäl inte förmår att lämna så hoppas jag alltid att de ska träffa någon annan, ha en fling och upptäcka hur fint man faktiskt kan ha det. Att livet är för kort för att vara i en pissig relation. I de lägena vore bland det bästa om de kunde träffa någon, som kan fungera som en språngbräda till ett nytt liv (med eller utan henom). Och jag skulle aldrig någonsin döma dem för det.

 

[Miao]

Lite OT:

Att livet är för kort för att vara i en pissig relation.

Detta får mig att tänka på en av mina nyblivna idoler jag fick för någon vecka sedan från en av våra lokaltidningar:

Jag hoppas hon växer upp och bibehåller den inställningen . Både att hon får vara ihop med hur många hon vill genom livet, men också att man inte ska stanna kvar i relationer som är tråkiga/skadliga osv. Alltför många stannar kvar i relationer som är mer bajs än blomma, och det tycker jag är ledsamt och sorgligt .

Slut på halvt OT

 

[Aliche]

@niphredil jag tror att vi tolkar otrohet på olika sätt (jag säger inte att mitt är rätt och ditt är fel bara olika), jag ser otrohet som mer än bara att han ligger med nån annan, jag ser det som ett svek, respektlöshet mot mig och vår relation, en förnedring av mig och vår relation. Jag tror inte att man ligger med någon annan eller är känslomässigt otrogen om man är nöjd med sin relation och mår bra med sin partner, det är för mig snarare ett fegt sätt att undvika problemen man har med sin partner, sitt förhållande eller/och med sig själv. Jag tycker att om man respekterar sin partner så avslutar man relationen när man inser att man vill vara med andra människor (på ett sätt som inte bara är vänskapligt) eller när man inser att man inte får ut det man vill och behöver av sin nuvarande relation.
Jag förstår delvis hur du menar med folk i dåliga förhållanden som hittar någon annan som visar hur ett förhållande borde vara men det gör det för mig inte okej att vara otrogen. Om man känner att någon annan får en att må bra, leva upp, skratta, se sig själv i ett annat ljus så ser man till av avsluta sitt förhållande på ett respektfullt sätt och sen kan man ligga med vem man vill. För mig finns det ingen anledning som gör det okej att vara otrogen, det kan finnas förklaringar absolut men inga ursäkter. Och jag gör absolut inte skillnad på män och kvinnors otrohet och ingen jag känner gör det heller, det är lika illa.

Och ja absolut finns det saker som är värre, psykisk och fysisk misshandel men det gör det inte mindre dåligt eller mer okej att vara otrogen. För mig. Däremot så kan ju otrohet vara en del av psykisk misshandel eller är det mindre dåligt än namecalling för dig? Jag undrar uppriktigt, jag fördömer inte ditt synsätt.

 

[Aliche]

@Miao Jag håller med dig absolut att man ska få vara ihop med så många man vill och avsluta dom relationer som är mer bajs än blomma (fantastiskt uttryck btw!) men det förutsätter också tycker jag att alla är medvetna om att relationen inte är exklusiv och är okej med det.

 

[mandalaki]

Håller med dig.

En otrohet kan vara ett misstag, det säger inte särskilt mycket om personen som begår det. Det är något hen gör, inte något hen är.

Det här, däremot:

Däremot vore vår relation över på en gång om han börjar kalla mig elaka saker när han är arg eller irriterad, om han höjde en hand mot mig, om han kändes aggressiv på något vis, om han på något vis var kontrollerande gentemot mig, om han någon gång skulle ha sex med mig när jag är så full att jag inte vet vad jag heter, om han någon gång skulle initiera sex med mig medan jag fortfarande sov, om han någon gång skulle ta på mig på ett kränkande sätt och inte sluta om jag bad honom, om han i framtiden uttrycker sig väldigt nedlåtande eller förolämpande om mig upprepade gånger.

- det är inget misstag. Och det säger väldigt mycket om den som uppför sig så. Hen är på det viset.

(Därmed inte sagt att inte otrohet kan vara jobbig att hantera. Förhållandeproblem är ju ofta det. Men man gör det ännu jobbigare för sig om man ser det som det värsta som kan hända.)

 

[Raderad medlem 6459]

För mig finns det ingen anledning som gör det okej att vara otrogen, det kan finnas förklaringar absolut men inga ursäkter.

Och för mig är inte världen så svart eller vit.

Däremot så kan ju otrohet vara en del av psykisk misshandel eller är det mindre dåligt än namecalling för dig? Jag undrar uppriktigt, jag fördömer inte ditt synsätt.

Jag har aldrig hört talas om otrohet som en del av psykisk misshandel, vet inte riktigt hur det skulle se ut. Men visst, om man är öppet otrogen för att bryta ner den andra är det givetvis fruktansvärt.

jag tror att vi tolkar otrohet på olika sätt (jag säger inte att mitt är rätt och ditt är fel bara olika), jag ser otrohet som mer än bara att han ligger med nån annan, jag ser det som ett svek, respektlöshet mot mig och vår relation, en förnedring av mig och vår relation.

Ja, så ser ju inte jag på det. Jag vill inte se det så heller utan skulle verkligen försöka jobba med mig själv om jag hade den åsikten.

I övrigt orkar jag inte dra allting en gång till. Jag sitter liksom inte hemma på kammaren och funderar över huruvida jag skulle bryta ihop eller ej om min sambo var otrogen, det finns liksom inte i mitt huvud. Händer det så händer det, i såna fall får vi väl hantera det då, som vilken kris i relationen som helst.

 

[Raderad medlem 6459]

En otrohet kan vara ett misstag, det säger inte särskilt mycket om personen som begår det. Det är något hen gör, inte något hen är.

Precis så.

- det är inget misstag. Och det säger väldigt mycket om den som uppför sig så. Hen är på det viset.

Ja, precis. Dessutom är det där grejer som är farliga. Jag skulle aldrig våga stanna i en sån relation, vem vet var det skulle sluta?

(Därmed inte sagt att inte otrohet kan vara jobbig att hantera. Förhållandeproblem är ju ofta det. Men man gör det ännu jobbigare för sig om man ser det som det värsta som kan hända.)

Ja men exakt. Jag har ingen aning om hur jag skulle reagera om det skulle hända men det känner jag är besides the point. Vad jag aldrig kommer förstå är alla dessa bukefalister som blir SÅ upprörda av ämnet även när det inte rör dem själva, eller ens en faktisk person. Blotta tanken på att någon i hela universum är otrogen är tydligen tillräckligt för att vissa ska bli helt svimfärdiga. Vore jag så orolig över att råka ut för det skulle jag inte ens våga vara i en relation.

 

[Aliche]

@niphredil fast vadå "verkligen jobba med mig själv om jag hade den åsikten"? Vad är det som är så hemskt med att jag uppfattar otrohet på ett annat sätt än dig? Varför är ditt sätt rätt och mitt fel?
Nej min värld är verkligen inte svart eller vit, därför jag sa att det absolut kan finnas förklaringar till alla möjliga soters beteende men beteendet i sig är inte okej med mig oavsett vad den förklaringen är men visst det kan kanske göra att det blir lättare att acceptera och gå vidare.
Och otrohet kan absolut vara en del av psykisk misshandel, jag har en bekant vars partner använde otrohet som ett sätt att såra henne och påpeka hur otillräcklig hon var, att hon inte var sexig nog, gav honom tillräckligt med sex, ansträngde sig nog osv osv.

 

[Hedinn]

Jag har aldrig hört talas om otrohet som en del av psykisk misshandel, vet inte riktigt hur det skulle se ut. Men visst, om man är öppet otrogen för att bryta ner den andra är det givetvis fruktansvärt.

Jag har ju svårt att se att en person som satt i system att vara otrogen för att skada sin partner är direkt trevlig för övrigt...

 

[Hedinn]

Och otrohet kan absolut vara en del av psykisk misshandel, jag har en bekant vars partner använde otrohet som ett sätt att såra henne och påpeka hur otillräcklig hon var, att hon inte var sexig nog, gav honom tillräckligt med sex, ansträngde sig nog osv osv.

En del av, ja, men frågan är ju då om det egentligen var själva otroheten som var det värsta i det hela?

 

[Raderad medlem 6459]

@niphredil fast vadå "verkligen jobba med mig själv om jag hade den åsikten"? Vad är det som är så hemskt med att jag uppfattar otrohet på ett annat sätt än dig? Varför är ditt sätt rätt och mitt fel?

Om JAG kände så skulle JAG vilja jobba på det, ja. Du får vara precis som du vill. Personligen har jag dock ingen som helst lust att ha ett så stort problem med något som överhuvudtaget inte behöver ha med mig att göra. JAG skulle må dåligt om JAG kände så.

Och otrohet kan absolut vara en del av psykisk misshandel, jag har en bekant vars partner använde otrohet som ett sätt att såra henne och påpeka hur otillräcklig hon var, att hon inte var sexig nog, gav honom tillräckligt med sex, ansträngde sig nog osv osv.

Ja, han låter ju gräslig. Otroheten är ju knappast det största problemet där eller anledningen till att lämna, snarare det faktum att killen är dum i huvudet och därtill elak.

Eller menar du att det är okej att bete sig sådär som han gjorde så länge man inte är otrogen?

 

[Aliche]

@Hedinn ja för henne var det en stor del i det hela då han inte slog henne utan använde sex med andra för att förminska, förnedra och förstöra henne. Just det hon kände var det jag försökte förklara, att det är inte bara är själva sexet i otroheten som sårar utan det faktum att man förminskar sin partner och förhållandet genom att tycka att man har rätt att ljuga för och bedra sin partner.
Han var ju en skitstövel av rang såklart men det gör ju inte själva otroheten mindre sårande, för honom var det hans vapen istället för slag och för henne var otroheten en manifestation av hans respektlöshet.

 

[Aliche]

@niphredil nejmen snälla det är väl klart jag inte menar att det hade varit okej om han slog henne så länge han inte var otrogen, att behandla sin partner dåligt är ALLTID fel oavsett hur man gör det. Det känns som att du tror att man måste va antingen eller, att man måste tycka att antingen är otrohet det värsta som kan hända eller så ska man inte bry sig alls eller ta det personligt (?). Bara för att det finns andra saker som är jävliga i ett förhållande som både psykisk och fysisk misshandel så behöver man ju inte tycka att otrohet inte spelar så stor roll. Bara för att jag inte tycker otrohet är okej så betyder inte det heller att jag tycker det är det värsta som nånsin kan hända, för mig är alla dessa saker bevis på att man saknar respekt för sin partner och sitt förhållande. För mig betyder det det.

Och jag vet inte hur du får det till att otrohet inte behöver ha någonting att göra med partnern? Om jag är i ett förhållande som vi båda är överens är exklusivt alltså att vi inte tycker att det är okej att ligga med någon annan och min partner iallafall en dag ligger med någon annan då tycker jag att det är respektlöst. Det tyder ju på att han inte respekterar mig och det förhållande som vi båda kommit överens om att ha, vill man ligga med andra och ha sin partner kvar så får man ta upp frågan om ett öppet förhållande så den andra parten kan få ta ställning till om den känner sig okej med det eller inte och också ha möjligheten att säga nej och då avsluta förhållandet. Och om min partner inte kan visa mig den hänsynen och respekten att inte gå bakom min rygg så kommer jag alla gånger ta det personligt. För mig handlar alltihopa om respekt och hänsyn mot sin partner, att ljuga och bedra är för mig inte respektlöst och hänsynsfullt.

 

[Raderad medlem 6459]

@Aliche Jag har redan förklarat mig ordentligt i den här tråden och orkar faktiskt inte dra allt en gång till. Jag har redan förstått din poäng men håller inte med.

 

[em-pirre]

Men hur kan tilliten inte bli förstörd av att den man älskar mest i världen är aggressiv mot en? Hur kan man lita på någon som med jämna mellanrum faktiskt punktmarkerar med syfte att göra illa?

Men jag tror ju att folk håller med dig helt fullt, men de tycker också att det är fel med otrohet (i den bemärkelse att man har kul vid sidan om för att man inte vill eller orkar göra slut, samtidigt som man vet att det skulle såra partnern enormt).

Vad jag inte tror är att folk tycker att otrohet är det ultimata sveket, att det är okej att bli slagen, eller att alla som är otrogna gör det för att vara elaka.

Jag är nästan säker på att de flesta kan tycka att otrohet är helt okej i vissa fall, medan det är fel i andra fall.

Att slå någon tror jag dock ingen tycker är okej. Nånsin.