Går det att hitta honom?

[SoffiProppi]

Fasen vad spännande det var att bläddra igenom inläggen här! Superkul att du hittade honom! Nu får du fortsätta uppdatera oss om hur det fortlöper

 

[Jenka]

Bra gjort! Och vad härligt att han gav positiv respons på det också

 

[sky_fly]

Alltså jag vet ärligt inte om det var dumt gjort att leta upp honom? Nu är mitt liv sådär komplicerat och jobbigt, något som jag alltid sagt att jag inte tänker ha det!

Jag har ett förhållande, ett struligt sådant på distans. Jag har utvecklat en sådan svartsjuka (befogat eller ej kan jag inte svara på i dagsläget) och mår inte alls bra när mina hjärnspöken sätter igång. Blablabla, kan sitta hela kvällen och berätta.
Samtidigt som jag tycker om "den nya" så vill jag inte ge mig in i någonting och absolut inte mer någon som bor ännu längre bort. Har dessutom trasslat in min så pass att han inte vet om att jag har pojkvän. Ingen vet egentligen om denna nya mer än min kompis som var med.

Fick höra skvaller ifrån kompisen här om dagen via hennes "ragg". Tydligen så hade C tjatat om mig nästan hela resan hem och nu blivit ganska förtjust i mig. Det gör allt ännu värre.

ALLTSÅ ÅH! Fyan, vad håller jag på med?

 

[Elisha]

Lägg korten på borden :-)

 

[Amha]

Läste precis ett suveränt citat gällande karriärsval som stämmer in här med: make up your mind, then follow your heart.

Vill du ha pojkvännen? Vad gillar du med honom och hur blev det som der blev? Har den andra något du tycker bättre och sämre om? När det är klart i ditt huvud så berättar du att du har gjort valet x för berörd kille.

 

[Modest]

@sky_fly

Hade du alltså pojkvän när du skrev den exalterade trådstarten eller har jag missförstått?
Hade jag känt så för någon annan (som jag träffat en gång!) hade jag sett det som en rätt big varningsklocka för mitt nuvarande förhållande..

 

[Rhodugune]

Jag tycker det är ett inte så lite knasigt resonomang, för mig är det självklart att man kan klicka och känna sig dragen till en person oavsätt hur många andra man är intresserad av/kära i/älskar.

Det är självklart eftersom det är bara en myt att man har en person som är rätt för en här i livet och det gör att man kan teoretiskt träffa hur många som helst som man fastnar för, man blir ju inte imun emot det bara för att man redan har känslor för någon, så att man gör det behöver absolut inte betyda att det är något fel i förhållandet man redan har.

Så att säga att säga att det är en varningsklocka är något som jag inte alls håller med att det behöver vara.


Ts, tycker det är dags att du är ärlig, att underhålla att du har en kille för killen du träffade och inte berätta nåt för din kille om hanom du träffat är inte en bra början, hur du än vill göra sen.

Din nuvarande förhållande låter som väldigt svajigt, vad säger din kille om din osäkerhet och svartsjuka?
Det låter inte så hållbart att du inte vet om det du känner är obefogat eller inte, pratar ni om det, hur jobbar ni båda och du enskilt för att du ska komma vidare?

Vad som händer i framtiden vet ingen, vad känns rätt för dig här och nu?
Det är påfrestande på ett eller annat sätt med långdistansförhållanden, har min kille i England så jag vet.
Är det så du vill ha det, fungerar det för dig att vara i ett?
Jag utgår ifrån att du är monogam, rätta mig om jag har fel, det finns ingen möjlighet att du öppnar upp för att dejta och träffa båda killarna?

Var rädd om dig i det här och tänk på vad som är rätt val för dig.

 

[sky_fly]

Din nuvarande förhållande låter som väldigt svajigt, vad säger din kille om din osäkerhet och svartsjuka?
Det låter inte så hållbart att du inte vet om det du känner är obefogat eller inte, pratar ni om det, hur jobbar ni båda och du enskilt för att du ska komma vidare?

Vad som händer i framtiden vet ingen, vad känns rätt för dig här och nu?
Det är påfrestande på ett eller annat sätt med långdistansförhållanden, har min kille i England så jag vet.
Är det så du vill ha det, fungerar det för dig att vara i ett?
Jag utgår ifrån att du är monogam, rätta mig om jag har fel, det finns ingen möjlighet att du öppnar upp för att dejta och träffa båda killarna?

Var rädd om dig i det här och tänk på vad som är rätt val för dig.

Jag har påtalat för honom hur jag känner och i vissa situationer så rycker han bara på axlarna och i andra så överdriver han totalt. Han påpekar ofta hur äckligt det är med otrogna människor och hur han aldrig skulle vara kvar i ett sådant förhållande. Men när grabbarna grus är otrogna till höger och vänster så är det ascoolt och 'broes before hoes, yeah mannen'. Det är småsaker som han ibland häver ur sig som gör att jag blivit så himla osäker, att jag dessutom är osäker på vem jag är gör det hela inte bättre.

"Men alltså, skulle du kunna ligga med någon på krogen om hon var snygg?"
"Näe, snygga tjejer vill aldrig ligga med mig"
"Men om det var en snygg tjej som raggade och bjöd med dig hem.."
"Ja, då skulle jag nog .. kanske."

Vi har en diskussion över sms (jag har supersvårt att ta upp ämnen face2face och så även han då han bara blir arg) om hans alkoholkonsumtion. Hans vän har skickat över deras konversation till mig och den är väl inte vacker. Men han har ju iofs rätt - "han är en vuxen man och gör vad han vill. På helgen är det bara yolo som gäller.. "

Nu vet jag inte eftersom jag aldrig provat, men jag tror inte att ett öppet förhållande skulle passa mig. Jag vill ha mitt som bara är mitt.

För tillfället så känns det som att jag vill vara själv. Helt själv.
Jag tror att pirret över den nya killen bara är för stunden, det känns skönt att prata med en man som är vuxen i huvudet och är självsäker/självständig.

 

[Mammas]

Alltså, om vi bortser från den här nya snubben och pirret han för med sig: Vad är det som gör att du är ihop med din snubbe som du kanske eller kanske inte har ett distansförhållande med?

 

[sky_fly]

Alltså, om vi bortser från den här nya snubben och pirret han för med sig: Vad är det som gör att du är ihop med din snubbe som du kanske eller kanske inte har ett distansförhållande med?

Jag tycker om honom, så himla mycket och har alltid gjort under snart fyra år. Han är min trygghet och bästa vän. Jag kan se en framtid med honom och vill inte förlora honom.

 

[Mammas]

@sky_fly Är det personen han varit/du vill att han ska vara du inte kan vara utan eller är det den person han verkligen är? Den person du beskriver i inlägg #68 känns ju knappast som att det vore en förlust att vara utan? Och om ni vuxit isär, kan ni inte finnas för varandra som vänner istället för kärlekspartners, om ni synkar så illa nu att ni mår dåligt av det? Eller hur kan ni förändra er situation så att ni mår bra i den, båda två?

 

[Jannice]

Visst kan man få känslor för någon annan när man är i ett förhållande, frågan är ju bara vad man gör med dem... Att min sambo fick känslor för någon annan skulle jag kunna acceptera, om han tog avstånd från människan. Skulle han däremot själv ta kontakt med och själv "elda på" känslorna skulle jag aldrig kunna förlåta... Så var beredd på att det kanske inte går så bra om du berättar sanningen för pojkvännen, jag skulle bli helt otroligt sårad och ledsen om jag vore i hans skor. Inte för dina känslor för någon annan, utan för det som hände efteråt. Även om du inte har gjort något fysiskt (vilket det inte verkar som) så... jag vet inte.

Jag hade för övrigt ett ex som betedde sig som du beskriver att din pojkvän gör så jag vill inte verka dömande för att du fått känslor för någon annan. Det är inte helt svårt hänt om man inte känner sig speciellt uppskattad i sitt förhållande. Så jag hoppas ingen ser det här som att jag delar ut moralkakor utan mer... ja jag vet inte. Lycka till iaf, hoppas att du kommer fram till hur du vill göra, att mitt inlägg kanske hjälpte litegrann iaf och att ingen blir alltför sårad innan historien är "utredd". Och vad du än gör, så gör ingenting innan du vet hur du vill ha det. Det mår ingen av er bra av och det gör otroligt ont för den som blir bedragen...

 

[Mammas]

Visst kan man få känslor för någon annan när man är i ett förhållande, frågan är ju bara vad man gör med dem... Att min sambo fick känslor för någon annan skulle jag kunna acceptera, om han tog avstånd från människan. Skulle han däremot själv ta kontakt med och själv "elda på" känslorna skulle jag aldrig kunna förlåta... Så var beredd på att det kanske inte går så bra om du berättar sanningen för pojkvännen, jag skulle bli helt otroligt sårad och ledsen om jag vore i hans skor. Inte för dina känslor för någon annan, utan för det som hände efteråt. Även om du inte har gjort något fysiskt (vilket det inte verkar som) så... jag vet inte.

Jag hade för övrigt ett ex som betedde sig som du beskriver att din pojkvän gör så jag vill inte verka dömande för att du fått känslor för någon annan. Det är inte helt svårt hänt om man inte känner sig speciellt uppskattad i sitt förhållande. Så jag hoppas ingen ser det här som att jag delar ut moralkakor utan mer... ja jag vet inte. Lycka till iaf, hoppas att du kommer fram till hur du vill göra, att mitt inlägg kanske hjälpte litegrann iaf och att ingen blir alltför sårad innan historien är "utredd". Och vad du än gör, så gör ingenting innan du vet hur du vill ha det. Det mår ingen av er bra av och det gör otroligt ont för den som blir bedragen...

Fast alltså, 1: Det man inte vet mår man inte dåligt av, och 2: Beter TS snubbe sig åt på det här sättet mot henne kan jag inte känna någon direkt sympati med honom. Man kan liksom inte bete sig som ett rövhål själv och ha en massa andra förväntningar på folk i sin närhet, närmare bestämt de man beter sig som ett rövhål mot... Och om TS behöver ligga med snubben för att bestämma sig för hur hon vill göra, då är det väl bara att köra. Sedan är det inte så att jag förespråkar otrohet, men ibland finns det liksom inte så mycket alternativ i den sits man befinner sig i just då.

 

[Asko]

För tillfället så känns det som att jag vill vara själv. Helt själv.
Jag tror att pirret över den nya killen bara är för stunden, det känns skönt att prata med en man som är vuxen i huvudet och är självsäker/självständig.

Vill bara säga angående detta att du kan ju vara singel och få en bra vän i den här nya killen istället, inget farligt med det om du känner att du vill vara själv just nu

 

[Jannice]

Fast alltså, 1: Det man inte vet mår man inte dåligt av, och 2: Beter TS snubbe sig åt på det här sättet mot henne kan jag inte känna någon direkt sympati med honom. Man kan liksom inte bete sig som ett rövhål själv och ha en massa andra förväntningar på folk i sin närhet, närmare bestämt de man beter sig som ett rövhål mot... Och om TS behöver ligga med snubben för att bestämma sig för hur hon vill göra, då är det väl bara att köra. Sedan är det inte så att jag förespråkar otrohet, men ibland finns det liksom inte så mycket alternativ i den sits man befinner sig i just då.

1. "Det man inte vet mår man inte dåligt av" är nog ett begrepp som jag verkligen avskyr. Det man inte vet eller mår dåligt av idag kan man lika gärna få reda på av någon annan imorgon och då blir sveket dubbelt så stort och känns flera gånger värre.

2. Visst får TS göra som hon vill, men är hon otrogen så sjunker hon ju lägre än honom. Jag vet inte hur andra funkar, men finns det ett beteende hos någon som står mig nära som verkligen sårar mig så brukar jag "inte ta efter det"eftersom jag vet hur det känns. Dessutom så finns det ju ingen anledning att vara tillsammans med någon om man tycker att h*n "förtjänar" att bli bedragen för att h*n själv betér sig så illa. Nu var det ju du och inte TS som skrev det, men hade jag kommit till den punkten att jag kände så hade jag inte stannat i den relationen.

TS får självklart göra precis som hon vill, hon är en vuxen människa och det är bara hon som vet vad hon själv kan tänka sig att göra. Jag tror dock att jag talar för de flesta som haft en partner som bedragit dem och den tillit som försvinner när sånt händer är oerhört svår (i mitt fall var det omöjligt) att bygga upp igen så innan man gör något så ska man nog vara medveten om vad man sätter på spel.

 

[Mammas]

1, Det jag menar är att han nödvändigtvis inte behöver veta.
2, Varför är det "lägre" att vara otrogen än att bete sig otroligt respektlöst? Jag är nog inne på linjen att jag hellre ser att någon är otrogen än att den beter sig illa mot mig.

Jag håller inte med om din analys. Jag har både blivit bedragen och har vänner som blivit bedragna, vissa har blivit rabiata och andra tagit det mer med ro. Och med rabiata menar jag typ aldrig kommit över det, klart man blir ledsen när det sker, precis som man blir ledsen över andra svek, typ respektlöst beteende. Dock är otrohet imo lättare att komma över än respektlöst beteende, eftersom otrohet inte är riktad mot mig medan respektlöst beteende är riktat mot mig. Det andra är mycket mer personligt och kränkande, enligt min mening. Och ja, jag har erfarenhet av båda.

Därför kan jag inte tycka att en otrohet är så illa, om det är vad TS behöver för att komma ur en kass relation. Om hon vill vara kvar i relationen kan det dock vara ett mindre bra beslut, men det är ju upp till TS.

 

[Jannice]

1, Det jag menar är att han nödvändigtvis inte behöver veta.
2, Varför är det "lägre" att vara otrogen än att bete sig otroligt respektlöst? Jag är nog inne på linjen att jag hellre ser att någon är otrogen än att den beter sig illa mot mig.

Jag håller inte med om din analys. Jag har både blivit bedragen och har vänner som blivit bedragna, vissa har blivit rabiata och andra tagit det mer med ro. Och med rabiata menar jag typ aldrig kommit över det, klart man blir ledsen när det sker, precis som man blir ledsen över andra svek, typ respektlöst beteende. Dock är otrohet imo lättare att komma över än respektlöst beteende, eftersom otrohet inte är riktad mot mig medan respektlöst beteende är riktat mot mig. Det andra är mycket mer personligt och kränkande, enligt min mening. Och ja, jag har erfarenhet av båda.

Därför kan jag inte tycka att en otrohet är så illa, om det är vad TS behöver för att komma ur en kass relation. Om hon vill vara kvar i relationen kan det dock vara ett mindre bra beslut, men det är ju upp till TS.

Jag har svårt att se någon skillnad mellan otrohet och respektlöst beteende, då jag tycker att otrohet är respektlöst. Jag har också vart med om båda (om man ska se det som två skilda saker) och det kan vara en del av att jag har svårt att se skillnaden, då det var samma person som gjorde det mot mig.

Vill hon ur förhållandet och det är enda sättet, så visst är det en sak, men hon verkar ju inte veta vad hon vill och då kan ju en otrohet göra att hon istället förlorar båda.

 

[Jannice]

Jag såg nu att delar av mitt senaste inlägg försvann (skriver från mobilen) och nu är det försent att ändra. Det ska stå "visst är det ett sätt" inte en sak. Måste också tillägga att jag hoppas verkligen att TS, om hon vill avsluta relationen, kommer på ett bättre sätt. Jag kan ju bara se på saken utifrån hur jag själv är, men jag skulle vilja kunna gå rakryggad ur förhållandet och veta att jag iaf "har ryggen fri" så gott det går.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag har svårt att se någon skillnad mellan otrohet och respektlöst beteende, då jag tycker att otrohet är respektlöst.

Oj, vad jag inte håller med. Det är så läskigt när folk säger så tycker jag, för då helt plötsligt spelar det ingen roll hur svinig snubben än är mot en tjej, hon är alltid värre om hon varit otrogen.

För min del är det stor skillnad att vara svinig mot någon (pissigt beteende direkt riktat mot den andra, som den andra direkt får lida av konsekvenserna av) mot att vara otrogen (något som inte alls behöver ens påverka den andra och som inte nödvändigtvis har något i hela världen med den andra att göra).

 

[em-pirre]

Jag förstår hur du menar @niphredil, men jag tror att folk mera tänker att man blir arg om någon säger något fult till en, medan man blir väldigt ledsen ifall ens partner "väljer bort en" (så som det ofta kan kännas, även om det inte alltid är så).