Sv: Gånger då hästen inte ska sitta fast.
KL
Har aldrig provat den metoden (lina över bom), men har man en häst som slänger sig vid stress funkar det inte med linor bakom, hon stegrar helt enkelt över.
Kanske ska säga "stegrade", för sånt har hon lagt av med nu, efter två år.
Fick dock köra en (enligt mig) hemsk metod.
Har alltid haft problem med lastningen, och det har (hos förra ägaren) behövts många man för att få in henne. Detta är en metod som har gjort att hon har slagit över inne i transport och slagit i huvudet = panikrädd om öronen när jag fick henne. Plus att hon var rädd för trånga utrymmen.
Provade allt, linor bakom (katastrof), olika NH-metoder (som brukar fungera i andra lägen när hon känner sig trängd), massa övningar för att stärka självförtroendet m.m.m.m.m...... You name it!
Gick så försiktigt fram det bara gick, pressade lite och bad om gensvar. Men hon var exakt lika jobbig varje gång, trots träning.
Genomsvettig häst med nerskitna bakben plus uberlugn matte som bara stod bredvid och lät henne bekanta sig med släpet...
Tills en dag efter två år när jag fick nog!
Hon gick snällt upp på rampen två steg, sen kastade hon sig bakåt.
VARJE GÅNG, oavsett korrekt eftergift, beröm, mat osv..
Hon vägrade att ens ge det en chans!
Bara in en bit och sen reflexmässigt - kasta sig ut.
Till slut så hade jag en utväg kvar..
Och det var att bli arg på henne.
Hon är väldigt rädd om mig, och gör allt för att vara mig till lags.
Därför brukar jag aldrig bli arg på henne, då hon hatar det och blir väldigt nedstämd. Hon är beroende av att jag ska tycka att hon är duktig helt enkelt.
Så jag gjorde tvärt emot allt jag står för och, nästa gång hon gick ut, röt till, samt backade henne bort från släpet. Jag viftade med grimskaftet framför henne och blev riktigt arg! slog såklart inte henne (det hade knäckt henne totalt) men jag petade på henne och bad henne flytta sig i små cirklar. Så fort hon försökte bryta sig ut fick hon en skarp rösttillsägning.
Sen bytte jag till sockersöta matte igen på en sekund och gav henne en ny chans. Var helt lugn och bad henne följa med in i släpet. Hon gjorde om samma sak igen och jag upprepade. Hästen var stressad, och jag tvivlade ett tag på om det skulle fungera.
Nästa gång jag bad henne följa med gick hon rakt in och ställde sig i transporten, stod där och skakade och tryckte huvudet i min famn för hon sökte trygghet. Hon gick in fastän hon var rädd! (Inget optimalt tillvägagångssätt, men det var det enda som fungerade)
Jag överöste henne med beröm och pratade glatt med henne, sen efter ca 10 sekunder fick hon gå ut ur släpet och vi gick på en liten härlig promenad runt stallet. Sen dess har hon gått upp med mig på alla ramper utan att ens bli märkbart varm! (har till och med sett glad ut).
Varför? Kanske för att hon märkte på mig hur stolt jag var över henne? Vad vet jag...
För att återkomma till trådens ämne så har hon även varit rädd för att stå bunden, och kastade sig vid minsta lilla innan.
Vi har löst det genom att kompromissa. Om hon står lugnt när jag vill, får hon stå lös när hon vill.
Det gör att hon mycket väl kan stå bunden utan problem (finns viss risk i lätta plastkedjor eller kedjor som är korta),
för jag tycker det är viktigt att kunna. Dock trivs hon bättre lös, så hon är lös så gott som alltid.
Hon lyssnar bäst då.
