*kl*
Så roligt att så många tyckt om serien om "Mina Fjordingar"! Har inte varit här inne och läst på ett par dagar och j-ar vad många som skrivit sedan sist!
En kort resumé om vad som hände sedan med mina hästar eftersom några av er undrade:
Katanja såldes ett par gånger. Hamnade slutligen hos en jättebra ägare i Härnösand där hon stannade livet ut. Avlivades vid 22 års ålder (tror jag) då hon fick benet avsparkat i hagen. Innan dess hann hon få en son (Kruse) som nu förgyller tillvaron för samma ägare.
Katinka stannade livet ut hos mig, reds, tävlades, fick ytterligare en dotter -93 (Karisma) som så småningom fick axla sin mammas mantel och bli min rid- och körhäst. Tyvärr drabbades Karisma av fång och avlivades -06. Katinka blev 27 år och reds och kördes in i det sista av både mig och en medryttare.
Den som, trots många olyckskorpars kraxande, överlevde dem alla var lilla Katja. Hon blev en fantastisk liten häst! Ingen skönhet, inte så stor, men oj, så många barn som älskat henne! Hon jobbade på ridskola, hade små skötare som älskade henne över allt annat och red henne hemma hos mig, min dotter började sin ryttarbana på hennes rygg, hon har varit med på barnkalas, körkurser, hubertusjakter, knattelektioner... Hon var en pärla som precis vem som helst kunde hantera och rida, alltid lika snäll och ställde alltid upp. Jag minns särskilt en gång då hennes skötare, en liten tjej som var livrädd för alla hästar utom Katja och för att hoppa, anmälde sig till klubbmästerskapet på ridskolan och talade om för alla att de två minsann skulle vinna! Katja var ingen hoppare och hade tidigare inte gjort mer än kravlat sig över 50 cm:s hinder. Men när tävlingsdagen kom och alla fnissade åt den lilla fjordhästen som var utstyrd i benskydd och vitt schabrak och hennes lilla ryttare i vita byxor o ny kavaj som så gärna ville vinna, då visade hon upp en vilja och en energi som vi aldrig skådat vare sig förr eller senare! Hon sopade banan med de andra och vann klubbmästerskapet och ingen fattade vad som hänt mer än lilla Elin som red. Hon bara log och sa: "Hon visste ju att jag ville vinna!!"
Kanske jag skulle skicka in en fortsättning på serien om Katja "Mina fjordingar del 3"... Katja blev 24 år, avlivades 2010 och ligger begravd här utanför mitt fönster.
Oj, det här blev långt! Hoppas att någon orkade läsa...
