Gaaahhh, jag vill rida!!

[lillamyggan]

Det är sommar och kvällarna är ljusa länge. Underlaget är perfekt. Tävlingarna är i full gång. Alla rider och tränar utom jag för JAG ÄR GRAVID. Åhhhhhhh!!!! Jag blir tokig. Jag vill rida. Jag vill träna. Jag vill tävla. Jag vill gå långpromenader. Påta i trädgården. Åka på träning med hästen. Rida långturer i skogen. Cykla till badet.

Magen vill ingenting dock. Fick ta 3 pauser när jag hämtade hästen i sommarhagen. Får gå korta, väldigt långsamma promenader runt kvarteret hemma, minsta uppförsbacke så låser sig magen. Är överlycklig för att vi sak ha bebis men längtar så mycket efter att få tillbaka min kropp.

Någon som vill uppmuntra lite?????

 

[jerseyko]

Sv: Gaaahhh, jag vill rida!!

Det kanske blir bättre?

Jag hade en period, vad t.om sjukskriven halvtid i 5v. Men nu har det blivit bättre och jag är lika rörlig som innan.

Känner av fogarna (börjat känna av främre fogen nu oxå *blä* ) men ridningen fungerar. Ett tag fick jag förvärkar så fort jag började trava men nu är det inga problem att rida ordentligt, t.om nedsittning i trav!

Du har ingen häst/ponny du kan ut och köra?

 

[bananabambi]

Sv: Gaaahhh, jag vill rida!!

Jag vill också ha min kropp tillbaka. Har varit ständigt gravid i två år, känns det som. Hann aldrig komma igen innan jag var gravid efter ettan, så det känns så himla länge nu.

Jag bara längtar efter att få träna. Kunna svettas och springa och klara av saker, utan att känna att man faktiskt inte fixar något.

Undrar om det är såhär gravt överviktiga känner sig..? Att vilja men inte kunna då kroppen begränsar en.

 

[mumrikan]

Sv: Gaaahhh, jag vill rida!!

Har en följdfråga på detta.
Pratade just med min kompis som lyckligt meddelade att hon nu är gravid. Problemet är att hennes man (inte ett dugg hästförstående) inte tycker att hon ska rida alls under hela graviditeten.
Själv tänker hon låta unghästen bli riden av sin fd ägare men vill helst rida lugnt på de äldre.
Är detta farligt?
Hur långt in i graviditeten kan man rida?
Finns det någon "fakta" från nån läkare vi kan sticka under näsan på hennes man?

 

[Flyttfogel]

Sv: Gaaahhh, jag vill rida!!

Det är sommar och kvällarna är ljusa länge. Underlaget är perfekt. Tävlingarna är i full gång. Alla rider och tränar utom jag för JAG ÄR GRAVID. Åhhhhhhh!!!! Jag blir tokig. Jag vill rida. Jag vill träna. Jag vill tävla. Jag vill gå långpromenader. Påta i trädgården. Åka på träning med hästen. Rida långturer i skogen. Cykla till badet.

Magen vill ingenting dock. Fick ta 3 pauser när jag hämtade hästen i sommarhagen. Får gå korta, väldigt långsamma promenader runt kvarteret hemma, minsta uppförsbacke så låser sig magen. Är överlycklig för att vi sak ha bebis men längtar så mycket efter att få tillbaka min kropp.

Någon som vill uppmuntra lite?????

Vi kan peppa varandra! Jag känner likadant!!! Du tog orden ur mun på mej! Jag kom inte ens ut i hagen idag, en tjej i stallet fick hämta kusen..

Men, vi får vara glada över det lilla
T.ex är jag mycket nöjd o glad med att:

*jag nu inte kräks varje dag (man sänker sannerligen sina krav för en bra dag!)
*min sambo igår tog mod till sej o lärde sej kratsa hovar eftersom jag inte kan böja mej längre
*min häst är så snäll o stannar vartannat steg så jag hinner med
*jag har gulliga vänner som förstår att jag inte alls orkar med dem ibland iom detta tillstånd
*bäbissparkar o krumbukter bara är underbara (det enda som inte gör ont eller är obehagligt med denna graviditeten)
*min sambo är underbar o helt spontant ibland kommer förbi o masserar mina axlar så jag slappnar av bättre när jag sitter o jobbar (vi arbetar på samma företag)


Alltid finns det nåt att glädjas åt, vad är det som gör din dag bra trots allt?

Förresten, när ska du ha?

// FlyFo, som oxå längtar efter bara sej själv i sin egen kropp med bäbis utanför

 

[jerseyko]

Sv: Gaaahhh, jag vill rida!!

Jag är i v.25 och rider som vanligt.

Jag har ramlat av 2 gånger och stegrat över 1 gång. Min bebis är fullt frisk och jag lika så!

Visst är det en risk varje gång man är i stallet, en häst kan lika gärna få "spel" och slänga en hov i magen eller springa över en. Man kan ramla oturligt och vilka risker tar man inte varje gång man ger sig ut på vägarna, även om man själv kör lungt och säkert vet man aldrig om bilen/bussen/mc/lasbilen man möter framförs av någon som är onykter eller somnar.

Man ska leva som man mår bäst, min sambo vet att jag blir skitdeppig av att inte åka till stallet och rida, vi mår båda bäst av att jag får mina häst-timmar.

Och ska man tala om onödiga risker för jag rider en livlig häst, ska man då börja ta upp riskerna med min arbetsplats...Vi pratade om graviditet idag i fikarummet, och mina arbetskamrater sa de att med det kroppen utsätts för under en arbetsdag borde det vara omöjligt för tjejer att bli gravida

 

[bananabambi]

Sv: Gaaahhh, jag vill rida!!

Det är ju helt klart en risk du tar. Likväl alla andra risker man också utsätter sig för under graviditeten.

Och det gäller att välja.

Det är inte farligt att rida, det är bra att hålla sig igång. Men det kan vara livsavgörande för barnet i magen om du ramlar av eller inte.

 

[scarlettlady]

Sv: Gaaahhh, jag vill rida!!

Har en följdfråga på detta.
Pratade just med min kompis som lyckligt meddelade att hon nu är gravid. Problemet är att hennes man (inte ett dugg hästförstående) inte tycker att hon ska rida alls under hela graviditeten.
Själv tänker hon låta unghästen bli riden av sin fd ägare men vill helst rida lugnt på de äldre.
Är detta farligt?
Hur långt in i graviditeten kan man rida?
Finns det någon "fakta" från nån läkare vi kan sticka under näsan på hennes man?

Jag rider inte under graviditeten. Jag har inte känt att det har varit värt det om det händer något och min BM tycker inte att jag ska rida eftersom vi haft vissa komplikationer redan. Jag förstår om killen inte vill att hon ska rida. Det är en farlig sport och jag kommer iallafall inte att dö av att vänta ett år, men bebisen kan dö om jag inte gör det. Själva ridningen ska ju inte vara någon fara, men det kan ju hända något.

 

[via]

Sv: Gaaahhh, jag vill rida!!

Här är en till som är ridsugen. Pga mina foglossningar, så går det inte att rida. Nu har det dessutom kommit en nerv i kläm eller ngt, så jag kan knappt gå överhuvudtaget heller. Ena benet följer inte med, plus att det gör skitont!
Min fina häst står ute i hagen och undrar vad som hände.. Matte vill inte rida längre.
Jag längtar efter bebisen, men också efter att kunna röra mig igen, Och jag är bara i v24!

Jag hade foglossningar i förra graviditeten också, men klarade ändå av stillsam ridning tills jag hade 6 v kvar till BF. Nu slutade jag rida helt runt v 12, och då hade jag pga illamående knappt kunnat rida något innan dess heller.

 

[via]

Sv: Gaaahhh, jag vill rida!!

Som sagt så kan jag inte rida denna graviditeten, även om jag vill.
Under min förra graviditet lovade jag min man att inte rida in några hästar medan jag var gravid. Jag red bara mina egna, välskolade pållar.

 

[chrysler]

Sv: Gaaahhh, jag vill rida!!

Har en följdfråga på detta.
Pratade just med min kompis som lyckligt meddelade att hon nu är gravid. Problemet är att hennes man (inte ett dugg hästförstående) inte tycker att hon ska rida alls under hela graviditeten.
Själv tänker hon låta unghästen bli riden av sin fd ägare men vill helst rida lugnt på de äldre.
Är detta farligt?
Hur långt in i graviditeten kan man rida?
Finns det någon "fakta" från nån läkare vi kan sticka under näsan på hennes man?

Man kan rida så länge det känns bra.Min bm sa att de flesta rider till ngn vecka innan förlossning även om jag slutade i 8e månaden.Hon sa oxå att hon tror jag haft så få problem(tex ingen foglossning alls) pga att jag ridit mkt & har starkt bäcken.
Finns flera läkare här på bukefalos som kan intyga att det är bra att rida, så länge man inte faller av iaf.

 

[bananabambi]

Sv: Gaaahhh, jag vill rida!!

Min bm sa att de flesta rider till ngn vecka innan förlossning

 

[Willebillebus]

Sv: Gaaahhh, jag vill rida!!

Jag tycker det är lättare att rida än att promenera (så även vid förra graviditeten).

Har du provat om du "orkar"?

Min BM tyckte/tycker det är helt ok att rida, bara man håller sig kvar PÅ hästen....

Men jag har ju en gammal snigel-gubbe, så för mig är inte risken så stor att ramla av, men man ska aldrig säga aldrig!

 

[Bri]

Sv: Gaaahhh, jag vill rida!!

Säger detsamma! Jag undrar om det verkligen är så...
Själv tyckte jag att jag var rätt "duktig" som red till vecka 30. Sedan blev jag alldeles för stor och klumpig.

 

[LitenIsa]

Sv: Gaaahhh, jag vill rida!!

*kl*

Jag känner tvärtom mot de flesta. Jag är vansinnigt klumpig på marken. Och det jobbigaste med ridturerna är att behöva gå till hagen och hämta hästen. Men i sadlen känner jag mig inte alls lika otymplig.

Sen ska jag väl erkänna att jag för tillfället mest åker häst men ack så härligt att komma ut i skog och mark.

Är i vecka 37 nu.

Min BM tyckte det var jättebra att jag red. Hon uppmuntrade det tom.

 

[Acses]

Sv: Gaaahhh, jag vill rida!!

Jag rider inte alls längre, och det har inte med rörligheten att göra utan rädslan att något skulle gå åt fanders och jag trillar av.

 

[Björk]

Sv: Gaaahhh, jag vill rida!!

Jag rider inte alls längre, och det har inte med rörligheten att göra utan rädslan att något skulle gå åt fanders och jag trillar av.

Lite samma här faktiskt... Jag har ridit fram tills jag var i ungefär v 14. Sen har jag skippat det. Av flera skäl. Dels har jag sålt min egna häst i våras. Sen har jag två andra hästar jag får rida och även om jag känner mig hyfsat säker på att inte ramla så skiter jag i det, eftersom det inte känns superviktigt för mig. Den som är roligast att rida är den som jag känner minst (men jag red alltså på den fram till v 14) och som jag därmed också tar större risk på (även om risken fortfarande är väldigt liten). Den andra känner jag mig 110% säker med, men han är helt enkelt inte så rolig att rida. Då blir det bara "åka häst" och det kan jag lika gärna vara utan. Dessa pållar står dessutom ett antal mil ifrån mig.

Hade jag haft en egen häst som jag kände mig väldigt säker på (som min jag nyss sålt) så hade jag troligen fortsatt rida ett tag till. Men nu får det vara.

 

[Acses]

Sv: Gaaahhh, jag vill rida!!

Jag slutade rida i v. 6, pga illamående. (Tar medeciner för illamående fortfarande) Och även om det är mer kontrollerbart nu och jag har en trygg häst hemma så känns det inte värt det. Hästen är toksnäll och lugn men det där "tänk om" spökar i bakhuvudet.

Tänk om hon blir rädd för en bil/älg/fågel/skogsvandrare, tänk om jag då trillar av, tänk om jag landar på magen... osv. osv.

 

[LitenIsa]

Sv: Gaaahhh, jag vill rida!!

Trist att du har mått illa, hoppas det går över så du känner dig bättre.

Just det som du skrev om "tänk om jag trillar av och landar på mage" det har jag fått höra av andra. Har funderat lite på alla de gånger jag har trillat av i mitt liv (vilket är en del) och jag tror nog aldrig att jag har landat på mage.

Respekterar till helt och fullt de som väljer att inte rida men just det där med att vara rädd för att landa på mage. Har svårt att se framför mig hur någon trillar av hästen och landar på just magen. Ofast är det ryggen eller rumpan som får ta stryk.

Vad ni än väljer så välj det som känns rätt för just dig!

 

[Acses]

Sv: Gaaahhh, jag vill rida!!

Fast även ett fall som inte är direkt på magen kan ju vara tillräckligt illa. Jag har också trillat av tillräckligt många gånger för att veta att det är ryggen som oftast får stryk, dock har jag även gjort ett par avramlingar och landat på framdelen av kroppen. För mig känns det helt enkelt inte värt risken.

Jag håller igång mig själv och hästarna på andra sätt.