Sv: Gå ur svenska kyrkan?
Samtidigt förekommer det kvinnoprästmotståndare, homomotståndare och en del andra otrevliga typer i kyrkan.
Se till att göra er av med dessa så har ni kommit en bit på vägen till att man skulle överväga medlemskap.
Ja, de finns, till min stora skam. Men ärligt talat är de inte särskilt många. Om du är präst och kvinnoprästmotståndare har du svårt att få jobb inom kyrkan idag. Det är nämligen svårt att utföra de arbetsuppgifter som åligger dig utan att samarbeta med kvinnor vid altaret.
Den syn på samkönade relationer som finns inom kyrkan stämmer nog överens med synen inom samhället i stort. De flesta ser inget problem och så finns det några som inte fattar. Det arbetar många homosexuella inom kyrkan precis som överallt i samhället. Det finns homosexuella präster, diakoner, pedagoger, kyrkomusiker, förtroendevalda, konfirmander, frivilliga och vanliga tanter. Och har alltid funnits. Homsexualitet är ju inte direkt något nytt. Men nu kan man vara öppen med sin läggning på de flesta håll i vårt land och så även i kyrkan. Det är bra men det kan förstås bli bättre. Och det kommer bli bättre. Bara de senaste åren sedan äktenskapslagstiftningen ändrades har det hänt väldigt mycket inom kyrkan när det gäller synen på samkönade relationer men jag är inte nöjd förrän homofobin är utrotad överallt i världen.
Men jag tror inte på skäggiga farbröder som bor uppe bland molnen.
Inte jag heller. Gud är för mig något annat.
Som de flesta som har satt sig in i det hela vet så bestämdes utformningen hos den kristna tron, även då innehållet i bibeln, till stor del av ett gäng skäggiga gubbstruttar år 787 under konciliet i Nicaea.
Och som en person som verkligen
har satt sig ini det hela
kan jag berätta att första kyrkomötet i Nicea ägde rum år 325 och då enades man om hur man skulle tolka treenigheten. Andra konciliet i Nicea ägde rum år 787 och hade en helt annan agenda. Beslut om "vad kristna tror på" tas hela tiden och har tagits genom hela kyrkans historia. År 49 t ex fattades ett beslut som kom att leda till att kristendomen inte blev en sekt inom judendomen, nämligen att nyomvända kristna, som inte var judar, inte behövde omskäras och hålla Mose lag. Bara som ett exempel.
Den apostoliska trosbekännelsen, som vi enats om och använder varje söndag i kyrkan, har rötter i 200-talet.
Redan på 50-talet e Kr började olika Jesus-citat och varianter av Jesusberättelsen cirkulera och skrivas ned, och vilka som skulle anses vara tillförlitliga blev förstås en stor fråga under de första århundradena då kristendomen spreds snabbt över ett stort område och många lokala tolkningar uppstod. Sista ordet i det avseendet kan man säga kom år 367 då biskopen av Alexandria, Athanasius den store, skrev ett påskbrev som fick ett stort genomslag. I princip är det de skrifterna som utgör nya testamentet idag.
Förlåt att detta blev lite OT...
