Gå ner i vikt när man testat allt?

[Tonto]

Diskbråck är dock inte samma sak som ryggont. Jag har diskbråck och har aldrig ont i ryggen. Oftast har man inte ont i ryggen mer än i den akuta fasen, sedan är det nervsmärtor som ger en problem.

Han hade dock sjukt ont i ryggen, kunde knappt sova, och inte sitta i ca 1 år, det enda som hjälpte var att promenera och träna. Sen så har jag själv ryggproblem efter alla olyckor med hästarna och det enda som hjälper för mig är att röra på mig, så det blir lite fel att säga att folk med ryggont inte går promenader, det är liksom dessutom vad läkarna säger åt en att göra för det mesta.

 

[Lingon]

Han hade dock sjukt ont i ryggen, kunde knappt sova, och inte sitta i ca 1 år, det enda som hjälpte var att promenera och träna. Sen så har jag själv ryggproblem efter alla olyckor med hästarna och det enda som hjälper för mig är att röra på mig, så det blir lite fel att säga att folk med ryggont inte går promenader, det är liksom dessutom vad läkarna säger åt en att göra för det mesta.

Jo, man om någon med ont i knän och rygg säger att hen inte kan gå långa promenader så får man ju tro på dem.

Sen tror jag att motion är meningslöst för viktnedgång. Iaf är det det för mig då jag blir hungrig av motion och därmed äter mer än jag gjort annars och äter definitiv fler kalorier än vad träningen brände. Ska jag gå ner i vikt så ska jag inte börja träna eller öka på träningen alls. Utan snarare se till att minimera hungern och sötsuget. Det gör jag genom att minska på kolhydraterna och öka proteinet och grönsaker med mycket vatten. Samt dricka mycket te (utan mjölk och socker). Jag upplever att varm dryck mättar bättre än kall även om man inte har nåt socker/mjölk i.

 

[Tonto]

Jo, man om någon med ont i knän och rygg säger att hen inte kan gå långa promenader så får man ju tro på dem.

Sen tror jag att motion är meningslöst för viktnedgång. Iaf är det det för mig då jag blir hungrig av motion och därmed äter mer än jag gjort annars och äter definitiv fler kalorier än vad träningen brände. Ska jag gå ner i vikt så ska jag inte börja träna eller öka på träningen alls. Utan snarare se till att minimera hungern och sötsuget. Det gör jag genom att minska på kolhydraterna och öka proteinet och grönsaker med mycket vatten. Samt dricka mycket te (utan mjölk och socker). Jag upplever att varm dryck mättar bättre än kall även om man inte har nåt socker/mjölk i.

Ja, knän som är trasiga är inte att leka med.

Och jag kan hålla med att motion känns meningslöst för viktnedgång, jag är också en sådan som blir vrålhungrig av att träna.

 

[lizzie]

Diskbråck är dock inte samma sak som ryggont. Jag har diskbråck och har aldrig ont i ryggen. Oftast har man inte ont i ryggen mer än i den akuta fasen, sedan är det nervsmärtor som ger en problem.

Exakt. Jag har 2 diskbråck i ländryggen. Har inte ont i ryggen, men när jag fick diskbråcken förra hösten så fick jag galet ont i vänstra benet. Fick släpa mig fram på kryckor och det har tagit nästan 1 år för mig att kunna gå normalt pga nervsmärta.

/Lizzie

 

[manda]

Kanske kan ett helt annat angreppssätt än bantning och kalorirestriktion vara intressant, om det inte funkat hittills och det dessutom finns både fysiska och ångesteslaterade besvär? Jag tänker på GAPS, fullt medveten om att det inte passar alla. Det finns en mycket informativ fb-grupp för den intresserade.

 

[Otherside]

Ja, knän som är trasiga är inte att leka med.

Och jag kan hålla med att motion känns meningslöst för viktnedgång, jag är också en sådan som blir vrålhungrig av att träna.

Det är nog olika från person till person. Själv blir jag inte hungrig ens av riktigt hård träning, snarare tvärtom ... men av stillasittande tråkiga dagar. Då kan jag äta allt i huset, typ. Så det är nog personligt.

Jag tänker också att om man tränar, och tränar pulshöjande övningar som kräver energi, så KAN man äta mer och ändå gå ner i vikt. För mig, att enbart dra ner på kaloriintaget är dödsdömt. Jag blir matt, orkeslös och eländig. En stillasittande figur i soffan som förlorar både muskler och fett. Om jag tränar (det räcker med att gå en halvtimma på löpbandet med 10% lutning) kan jag äta lite mer och kaloriunderskottet blir detsamma. Och jag mår bättre.

 

[malumbub]

Alltid lika intressant hur såna här trådar spårar ur.

 

[malumbub]

Alazzi:
- Har du CPAP? Har någon mätt din syresättning under natten? (Stressen minskar inte om kroppen inte kan återhämta sig. Gäller både fysiskt och psykiskt. Spelar ingen större roll hur mycket insomningshjälp din kropp får om den sen faller ner i syrebrist.)
- Kan läkaren öka din Metformin-dos? Du skrev att du gick ner av den i början. Så jag antar att det stannat av lite. Då kanske det finns marginal för att öka lite.
- Prova att äta maten i en ordning som ökar blodsockret minst. Grönsaker (ovan jord) först ( = fibrer), sen protein och fett och sist kolhydrater/stärkelse/socker. Och ett stort glas vatten med äppelcidervinäger under dagen (uppdelat eller allt på en gång). Kolla om detta påverkar ditt blodsocker. (Mäter du sockret dagligen?)
- Hur mår din sköldkörtel? Är den kollad?

 

[alazzi]

Sover med CPAP sen många år.

 

[tanten]

Ja, knän som är trasiga är inte att leka med.

Och jag kan hålla med att motion känns meningslöst för viktnedgång, jag är också en sådan som blir vrålhungrig av att träna.

Plus att de flesta viktspecialister säger att det är vad man stoppar i sig som gör skillnad.

För att motion ska funka behöver man vara nära nog elitidrottare.

 

[Gnist]

För att motion ska funka behöver man vara nära nog elitidrottare.

Då kan ni se mig som elitidrottare hädanefter eftersom ökad fysisk ansträngning för mig alltid = viktnedgång

Ja, kost spelar störst roll men att hävda att ökad förbränning (dvs träning/motionerande) ger noll och inget är totalt felaktigt.

 

[Liten]

Plus att de flesta viktspecialister säger att det är vad man stoppar i sig som gör skillnad.

För att motion ska funka behöver man vara nära nog elitidrottare.

Fast en del av oss behöver både och. Jag är sån, numera. Jag måste både justera intaget och uttaget. Min ämnesomsättning är troligen inte precis på topp, om vi säger så.
Om jag enbart justerar ner kaloriintaget (och kosten), får jag gå ner extremt för att gå ner i vikt. Vilket är ohållbart både fysiskt och psykiskt, på alla möjliga sätt, om det ska vara hållbart och inte sabba kroppen inifrån. Enbart träning funkar absolut inte heller, för mig, jag är för otränad och skulle skada mig rätt omgående om jag drog igång med att försöka bränna den mängden. Men att påstå att det inte ger något att bränna mer kalorier (resultatet av motion/träning) är bara märkligt imo. Däremot om jag tränar och sen äter dubbelt så mycket (dvs täcker upp för det extra jag bränt och mer därtill), så går jag förstås inte ner i vikt - men då har jag ju heller inte dragit ner på kalorierna så..

 

[Enya]

Alltid lika intressant hur såna här trådar spårar ur.

Ja, i vikttrådar vet bukefalister alltid mest och mer än vad man numera har kommit fram till i forskning, det är ju intressant.

 

[Enya]

Då kan ni se mig som elitidrottare hädanefter eftersom ökad fysisk ansträngning för mig alltid = viktnedgång

Ja, kost spelar störst roll men att hävda att ökad förbränning (dvs träning/motionerande) ger noll och inget är totalt felaktigt.

Någon som påstått att det ger noll påverkan? Jag har missat det. Däremot är det kosten som påverkar mest och även det som gör att man kan känna ökad ork att ens ta tag i någon form av rörelse. Så att fokusera på kosten först är inte fel. Promenader kommer man dessutom långt med. Man måste börja någonstans och det är inte att förändra hela livet över en natt utan att förändra det steg för steg och det tar tid.

 

[Grazing]

Plus att de flesta viktspecialister säger att det är vad man stoppar i sig som gör skillnad.

För att motion ska funka behöver man vara nära nog elitidrottare.

Fast det kan ju inte stämma, jag går snabbt ner i vikt om jag ökar träningen och jag är verkligen inte i närheten av någon elitträning. Sålänge jag förbrukar mer än vad jag stoppar i mig så går jag ner i vikt och det hjälper träningen till med väldigt.

 

[Gnist]

Någon som påstått att det ger noll påverkan? Jag har missat det.

Uppenbarligen.

 

[svea]

Man bränner kalorier på att motionera, men om man har ont i kroppen och dåligt flås är det inte så lätt att motionera så mycket att man kompenserar för ogynnsamma matvanor. Man raderar lätt en halvtimmes promenad med en chokladbit, en extra macka eller ett par kex.

Motionera bör man ju göra oavsett, hälsofördelarna är oändligt många och det är roligare att vara tjock och stark än tjock och klen plus att man känner sig coolare plus att man bäddar för en friskare ålderdom. Men man kan inte räkna med att gå ner i vikt på bara motion utan att ha koll på vad man käkar om man inte har tur och en gynnsam ämnesomsättning som några lyllosar i den här tråden verkar ha. Själv har jag det inte utan kan lätt promenera en mil om dagen eller springa 30 km i veckan och ändå gå upp i vikt när matvanorna dippar.

Har man koll på maten och är viktstabil kan man säkert gå ner lite långsamt av att öka motionen, då bränner man ju mer än man förbrukar. Äter man för mycket och är stadigt på väg uppåt så blir det svårare, vackert så om motionen gör att man håller sig viktstabil. Så det är ju bra att få koll på maten och bromsa viktuppgången så gott det går, tänker jag.

Man behöver ju inte påbörja någon extremdiet för det, för mig funkar kaloriloggning för det motiverar mig att välja mer frukt och grönt och mindre snabba kolhydrater och att gå till jobbet i stället för att ta bilen och så lär jag mig vad jag blir mätt av och när jag behöver stoppa in ett mellanmål för att inte bli hungrig som en varg.

Det är ju lite najs att få rätsida på kosten också, har man tur blir man piggare och får mindre ont, kanske känner man sig lite duktig också, kanske får man igång den goda cirkeln och håller den rullande lite lättare då.

Sen är ju tröstätande och hormonellt sug ett helvete för sig. Den som inte känt det suget ska nog akta sig för att komma med "sanningar" om hur lätt man fixar det.

 

[pepp]

Man bränner kalorier på att motionera, men om man har ont i kroppen och dåligt flås är det inte så lätt att motionera så mycket att man kompenserar för ogynnsamma matvanor. Man raderar lätt en halvtimmes promenad med en chokladbit, en extra macka eller ett par kex.

Motionera bör man ju göra oavsett, hälsofördelarna är oändligt många och det är roligare att vara tjock och stark än tjock och klen plus att man känner sig coolare plus att man bäddar för en friskare ålderdom. Men man kan inte räkna med att gå ner i vikt på bara motion utan att ha koll på vad man käkar om man inte har tur och en gynnsam ämnesomsättning som några lyllosar i den här tråden verkar ha. Själv har jag det inte utan kan lätt promenera en mil om dagen eller springa 30 km i veckan och ändå gå upp i vikt när matvanorna dippar.

Har man koll på maten och är viktstabil kan man säkert gå ner lite långsamt av att öka motionen, då bränner man ju mer än man förbrukar. Äter man för mycket och är stadigt på väg uppåt så blir det svårare, vackert så om motionen gör att man håller sig viktstabil. Så det är ju bra att få koll på maten och bromsa viktuppgången så gott det går, tänker jag.

Man behöver ju inte påbörja någon extremdiet för det, för mig funkar kaloriloggning för det motiverar mig att välja mer frukt och grönt och mindre snabba kolhydrater och att gå till jobbet i stället för att ta bilen och så lär jag mig vad jag blir mätt av och när jag behöver stoppa in ett mellanmål för att inte bli hungrig som en varg.

Det är ju lite najs att få rätsida på kosten också, har man tur blir man piggare och får mindre ont, kanske känner man sig lite duktig också, kanske får man igång den goda cirkeln och håller den rullande lite lättare då.

Sen är ju tröstätande och hormonellt sug ett helvete för sig. Den som inte känt det suget ska nog akta sig för att komma med "sanningar" om hur lätt man fixar det.

Superbra skrivet!

 

[Ajda]

Jag tror inte på förbud, men att hitta en balans.
Finns det inte möjlighet att öka motionen måste man ändra kosten. Minska portionerna, variera kosten, öka på grönsakerna om man inte känner sig mätt på en mindre portion mot tidigare. Försöka minska ev småätande.
Hålla sig sysselsatt för att minska tankarna på mat.

TS, kan cykling vara något som kan fungera för dig?

 

[Otherside]

Plus att de flesta viktspecialister säger att det är vad man stoppar i sig som gör skillnad.

För att motion ska funka behöver man vara nära nog elitidrottare.

Där håller jag inte med. Det är ju kaloriunderskottet som gör att man går ner i vikt. Om jag t.ex. trampar en halvtimma på crosstrainern (programmet Random Hills) och tar i lite, bränner jag åtminstone 300 kalorier på en halvtimma. Lägger jag sen till lite rodd, kanske lite trappa och nån sak till, har jag bränt minst 400 kalorier. Gör jag det regelbundet (det ger knappt nån träningsvärk så jag kan göra det ofta) går jag ner i vikt utan att behöva dra ner extremt på matintaget. Jag får dessutom bättre kondition, bättre styrka - och allt detta bidrar. Pulshöjande träning är dessutom erkänt ångestlindrande så det är bara positivt hela vägen.

Skulle jag gå ner i vikt ENBART genom att t.ex. dra ner på mitt kaloriintag till 1200 kalorier om dagen, skulle jag bli så erbarmeligt eländig att jag inte skulle palla.

För mig är träning (pulshöjande) helt avgörande. Och får mig dessutom att må så himla mycket bättre.

Att man sen inte ska stoppa i sig för mycket mat och annat, är ju självklart. Äter man galet mycket hjälper knappt ett marathon varannan dag. Så man måste se till helheten - har man en tendens att hetsäta så hjälper inte träning som ren viktkontroll.