Betsy
Trådstartare
Imorse när jag vaknade så kilade jag upp på toaletten och då låg min lilla vovve Ruff på golvet och följde mig med blicken. När jag kom tillbaka och kröp ihop i sängen igen så lockade mig till honom men han kom inte, jag försökte igen och så hördes det en hasande ljud över golvet och när jag tittar så ser jag att det är Ruff som inte kan lyfta bakbenen utan drar sig fram på rumpan 
Lyfter ner honom och ut på tomten men han kan inte röra sig utan försöker komma upp men faller ner på rumpan igen! Vi väntar en stund, låter honom vila och masserar lite... Men ingen förändring!
Pappa och lillebror är borta över helgen men vi fick tag på pappa på tlf för att höra om han kan skjutsa om vi måste åka iväg men han kan inte komma iväg... Vi ringer till djurkliniken här i stan men den är helgstängd och hänvisar till Sthlms klinikerna så då måste vi ju åka en bra bit, vilket kräver skjuts men vi får tag på min moster som drar upp sin sambo ur sängen och han lovar att skjutsa. Moster blir jätte ledsen när hon hör att vi är ledsna så han får ta över tlf och så tittar vi i tlf katalogen över vilken öppen klinik som ligger närmast. Så hittar vi en och ringer dit och de säger åt oss att komma på en gång! Vi har inte så mkt pengar hemma vilket vi talar om, men det löser sig säger de och det är något vi får ta senare!
Moster ringer upp och hör efter så att jag inte är ensam hemma utan följer med eller så hämtar hon mig, men jag vill följa med så vi ser till att fixa fram papper och saker som ska med... Vi var som ett par yra höns och helvirriga (glömde kopplet kom vi på sen men det spelade ju inte så stor roll när han inte kunde gå iof )
Efter några minuter dyker morbror upp med en urriven tlf katalogs karta och tack vare den hittar vi rätt utan några större problem.
Vi fick komma in jätte snabbt och djursjukvårdaren kom in och tog blodprov och en stund senare kom veterinären. Han klämde och kände och konstaterade att det inte var någon särskild led han hade ont i, så det är snarare någon muskel eller en sträckning... Nu har Ruff fått smärtstillande spruta och fick följa med oss hem med order om vila och så ska han äta en diet och så tabletter som vi hämtar ut imorgon på apoteket! Blir han sämre så ska vi åka in igen, men nu kunde han stå upp litegranna iaf!
På vägen hem gick tlf kedjan till pappa, moster & mormor o morfar... Hela släkten var engagerade, tänk att vår skrutt är så älskad
Tänk vad orolig man blir Att se honom dra baken efter sig... Jag föreställde mig de värsta scenariorna man kan tänka sig
Men nu ligger han här hemma och verkar piggare, lilla skrutten
Tur att morbror fanns och kunde skjutsa & vad tryggt det känns med duktiga och trevliga klinikpersonal
Var tvungen att skriva av mig!
Lyfter ner honom och ut på tomten men han kan inte röra sig utan försöker komma upp men faller ner på rumpan igen! Vi väntar en stund, låter honom vila och masserar lite... Men ingen förändring!
Pappa och lillebror är borta över helgen men vi fick tag på pappa på tlf för att höra om han kan skjutsa om vi måste åka iväg men han kan inte komma iväg... Vi ringer till djurkliniken här i stan men den är helgstängd och hänvisar till Sthlms klinikerna så då måste vi ju åka en bra bit, vilket kräver skjuts men vi får tag på min moster som drar upp sin sambo ur sängen och han lovar att skjutsa. Moster blir jätte ledsen när hon hör att vi är ledsna så han får ta över tlf och så tittar vi i tlf katalogen över vilken öppen klinik som ligger närmast. Så hittar vi en och ringer dit och de säger åt oss att komma på en gång! Vi har inte så mkt pengar hemma vilket vi talar om, men det löser sig säger de och det är något vi får ta senare!
Moster ringer upp och hör efter så att jag inte är ensam hemma utan följer med eller så hämtar hon mig, men jag vill följa med så vi ser till att fixa fram papper och saker som ska med... Vi var som ett par yra höns och helvirriga
(glömde kopplet kom vi på sen men det spelade ju inte så stor roll när han inte kunde gå iof )Efter några minuter dyker morbror upp med en urriven tlf katalogs karta och tack vare den hittar vi rätt utan några större problem.
Vi fick komma in jätte snabbt och djursjukvårdaren kom in och tog blodprov och en stund senare kom veterinären. Han klämde och kände och konstaterade att det inte var någon särskild led han hade ont i, så det är snarare någon muskel eller en sträckning... Nu har Ruff fått smärtstillande spruta och fick följa med oss hem med order om vila och så ska han äta en diet och så tabletter som vi hämtar ut imorgon på apoteket! Blir han sämre så ska vi åka in igen, men nu kunde han stå upp litegranna iaf!
På vägen hem gick tlf kedjan till pappa, moster & mormor o morfar... Hela släkten var engagerade, tänk att vår skrutt är så älskad
Tänk vad orolig man blir
Att se honom dra baken efter sig... Jag föreställde mig de värsta scenariorna man kan tänka sig Men nu ligger han här hemma och verkar piggare, lilla skrutten
Tur att morbror fanns och kunde skjutsa & vad tryggt det känns med duktiga och trevliga klinikpersonal
Var tvungen att skriva av mig!
