Sv: Fy f-n vad ungar kan vara elaka :-(
Att som vuxen bli gråtfärdig för att ens barn inte blir inbjuden till ett kalas är ju något som jag har lite svårt för att relatera till.
Vare sig jag/mina barn/mina bekanta (jo, jag har frågat runt) anser att ett kalas man inte blir inbjuden till vara mobbning. Att du mfl. anser det vara så visar bara på att alla är vi olika och alla uppfattar vi saker och ting olika.
Ja och det visar också så väl varför mobbing fortfarande existerar. Som lärare så träffar jag ju på (er ?) vuxna som inte förstår vad jag pratar om när jag berättar om de trakasserier deras barn utsätter andra barn för - och så de tittar oförstående på mig och lyfter sedan inte ett lillfinger för att förändra det jävliga beteendet hos sina barn.
DE kan inte relatera till hur ett utsatt barn känner sig och då "finns" inte den mobbingen som deras eget barn utför.
Jag kan inte göra något åt empatilösa vuxna, tyvärr, men jag ser ju att det många gånger överförs till deras barn eftersom föräldrarnas signaler är att det är OK att utesluta eller trakassera andra barn bara för att man själv inte anser att det är "så farligt". Kanske är det därför det är så svårt att komma åt mobbing i skolor och i andra gruppsammanhang. Det är i allafall en av orsakerna, det är ett som är säkert.
Så, Gnist. Medan du okejar kalas där dina barn bjuder alla utom ett eller två i klassen så bryter du ner något annat barns självkänsla. För det uteslutna barnet räcker det inte alltid med en mamma som tröstar. I deras hjärta och själ ristas ju bara åter igen att de inte är önskade av andra, att de valts ut att inte få vara med. Att de kommer att få komma tillbaka till klassen där de andra kommenterar kalaset som alla fått vara med på, utom just de.
Jag vet att du redan tidigare berättat hur du och dina barn inte bekymrar er om att de blir de enda som inte bjuds in till kalas dit hela klassen/barngruppen i övrigt blivit bjudna. Då säger jag bara grattis till en förmåga att stänga av känslor totalt. Det funkar nog ett tag, men det brukar ge bakslag längre fram i livet.
Eller så handlar det om att dina barn har rätt hög status ändå och att de skiter i tönten som bjuder till kalas. Men det är oftast inte barnen med hög status som utesluts, det är de som redan har det för jävligt i skolan och som redan är utsatta sedan tidigare som råkar ut för uteslutning på detta vis och återigen får veta hur värdelösa de är i "kompisarnas" ögon.
Jag vet inte - men när man vet hur mycket gott det kan föra med sig att åtminstone
bjuda alla, varför gör man inte det? Det kan inte vara så att man inte får plats med en eller två stolar till runt kalasbordet? Varför uppmuntra uteslutning på något sätt? Det övergår mitt förstånd.
Eller om man inte vill ha jättekalas - gör då ett för de närmaste kompisarna,
det är inte taskigt på något sätt.
