Funderingar om socker

[Badger]

Något som även fick mig att reagera lite var att yngsta farbror åt 9 bullar själv. Jag tycker det är långt för många bullar. Ni som tycker att barnet ska ha egna relationer till sina anhöriga utan föräldrars inblandning (har jag tolkat det rätt?), ni skulle tycka det är ok med 9 bullar bara sådär? Och lite festis på det?
Och nej, jag kommer inte göra mig osams med någon släkting p.g.a. detta. Relationen med dem är viktigare än att min dotter inte får äta socker. Även om jag såklart helst skulle se att släkten slutade ge henne sånt vi inte vill att hon ska ha, utan några floskler.

Nej, jag hade skämts långt innan dess, kanske mindre för att det är onyttigt än för att man bara inte gör så. Inte för att jag vet hur gammal farbrorn var men jag skulle nog sagt till även om han var 18 (25-45 och min son), om han inte precis varit på fotbollsmatch/ridit fälttävlan och inte ätit lunch. Om min mamma hade haft en påse bullar till fyra personer så skulle det varit fyra bullar i påsen (om de var hembakta mellanstora) och kanske en kaka per person. Om jag hade haft med den skulle det varit 5-8 stycken. Om A skulle fått äta -"så många bullar som han ville" av ett jätteantal och varit 11 år skulle jag nog fortfarande stoppat efter tre. Inte för att det är onyttigt utan för att det inte är ok att vräka i sig när man blir bjuden. (Om jag däremot precis bakat skulle de nog få äta nästan så mycket som de ville, fast 9 stycken hade jag nog haft svårt att föreställa mig, men definitivt inte utan respekt för ansträngningen i alla fall och inte alla.). Samma sak, jag mår bara illa när jag tänker på en kamrat till mina kusiner som de berättade om, på skidresa drack han flera liter mjölk om dagen! (så dålig respekt för en matvara) vatten kan man dricka om man är törstig (om man inte är en ursprungsbefolkning som lever på mjölk och blod eller dyl såklart och inte äter någonting annat).

Så jag återgår till min allra första kommentar, jag kan låta bli att bry mig eftersom mormor och farmor har ungefär samma attityd till godsaker som vi, den släkting som är mer hm generös ser vi inte så ofta att det gör någonting. Hade vi helt olika attityd skulle jag självklart vara sur och irriterad och prata om det. (Så jo jag är nog lite konservativ och tantig.)

 

[Badger]

Nu kanske jag låter bisarr åt andra hållet, men A fick äta kakor och bullar när tex jag bjöd på fika utan att jag stoppade. Det är det att jag inte tycker det är ok att göra det när andra bjuder honom. Inte ur äta sockersynpunkt utan ur något svårbeskrivet som jag kanske trist får kalla att det verkar ouppfostrat eller alla ska kunna få lika mycket eller ngt sådant.

 

[MiniLi]

Nej, jag hade skämts långt innan dess, kanske mindre för att det är onyttigt än för att man bara inte gör så. Inte för att jag vet hur gammal farbrorn var men jag skulle nog sagt till även om han var 18 (25-45 och min son), om han inte precis varit på fotbollsmatch/ridit fälttävlan och inte ätit lunch. Om min mamma hade haft en påse bullar till fyra personer så skulle det varit fyra bullar i påsen (om de var hembakta mellanstora) och kanske en kaka per person. Om jag hade haft med den skulle det varit 5-8 stycken. Om A skulle fått äta -"så många bullar som han ville" av ett jätteantal och varit 11 år skulle jag nog fortfarande stoppat efter tre. Inte för att det är onyttigt utan för att det inte är ok att vräka i sig när man blir bjuden. (Om jag däremot precis bakat skulle de nog få äta nästan så mycket som de ville, fast 9 stycken hade jag nog haft svårt att föreställa mig, men definitivt inte utan respekt för ansträngningen i alla fall och inte alla.). Samma sak, jag mår bara illa när jag tänker på en kamrat till mina kusiner som de berättade om, på skidresa drack han flera liter mjölk om dagen! (så dålig respekt för en matvara) vatten kan man dricka om man är törstig (om man inte är en ursprungsbefolkning som lever på mjölk och blod eller dyl såklart och inte äter någonting annat).

Så jag återgår till min allra första kommentar, jag kan låta bli att bry mig eftersom mormor och farmor har ungefär samma attityd till godsaker som vi, den släkting som är mer hm generös ser vi inte så ofta att det gör någonting. Hade vi helt olika attityd skulle jag självklart vara sur och irriterad och prata om det. (Så jo jag är nog lite konservativ och tantig.)

Dålig respekt för en matvara?? Man visar väl respekt för människor och liksom levande varelser, naturen osv. Men för matvaror?

Min sambo kan förövrigt hinka rätt mkt mjölk. Han är just en sådan som haft mycket förbud kring det när han var yngre..

 

[Badger]

Dålig respekt för en matvara?? Man visar väl respekt för människor och liksom levande varelser, naturen osv. Men för matvaror?

Min sambo kan förövrigt hinka rätt mkt mjölk. Han är just en sådan som haft mycket förbud kring det när han var yngre..

Förbud kring mjölk? Ja exakt, dålig respekt för matvara, det är någonting som folk har ansträngt sig med (en levande varelse, i naturen, har skapat maten då slänger man den inte hursomhelst). Dessutom i mjölkexemplet rent elakt gentemot de andra 16 åringarna som med sina magra studiemedel var tvungna att finansera hans vansinniga hinkande en hel vecka och knappt fick mjölk själva. (Man klarar ju att dricka kanske 3 l vatten på en dag, att då dricka mer mjölk än man kunde klara dricka vatten känns underligt.) Lite som att hälla ut mjölken på golvet eller vaska champagne osv. Men jo det är väl ngt personligt jag har, inser att det är lite udda får mig att må lite illa så det är rakt i ryggraden. Men jo säkert udda. (Men tonåriga killar vräker ju i sig limpmackor och sådant också så jag antar att de behöver det. Men jag har aldrig vuxit upp med en sådan och de andra killarna behövde ju tydligen inte så mycket heller.)

(Läste väl för mycket folksagor som liten, om flickan som trampade på brödet och allt )

 

[Badger]

Btw så vräker jag inte i mig godis nu bara för att jag inte fick som liten, jag bara önskar att jag kunde.

 

[Petruska]

Dels vet farmor att vi inte vill att dottern ska ha socker och dels tycker jag det är lite fult att ge det framför mina ögon då ändå.

Ni som tycker att barnet ska ha egna relationer till sina anhöriga utan föräldrars inblandning (har jag tolkat det rätt?), ni skulle tycka det är ok med 9 bullar bara sådär? Och lite festis på det?

För mig handlar frågan alltså mindre om socker och mer om hur man hanterar relationer mellan människor. Om man är så rabiat sockermotståndare att man av det skälet ser sig motiverad att gripa in i andras relationer, har man enligt min mening gjort en felaktig prioritering. När du hindrar farmor från att ge dottern bulle, och tycker att det är fult att göra det framför dina ögon, så ser du ju farmors umgänge med dottern snarare som en del av din och farmors relation. För mig är det feltänkt.

Yngsta farbror är jag ju inte bekant med. Hur gammal är han. Är han i en ålder då någon av de närvarande vuxna kan ha ansetts ansvara för honom, eller är han stor nog att ansvara för sig själv? Det påverkar ju rätt mycket hur man hanterar relationen. Om vi antar att han är tolv år och att jag hade varit hans barnvakt, så hade jag bett honom hejda sig med bullarna. Jag hade inte hindrat farmor från att ge honom fler. Om vi antar att han är 25 år, får vi nog tillskriva hela händelsen hans eget ansvar.

Jag förstår alltså inte riktigt vad du frågar om, när det gäller honom. Exemplet är för knapphändigt.

 

[keilir]

Kan man inte tycka att den här diskussionen har gått över styr?
Jag har inga som helst problem med att tycka att föräldrarna har ansvaret för vad en 9 månadersbebis får i sig. Vill minnas att dottern när hon var i den åldern lika gärna åt lite frukt, dom har ju inte minsta begrepp om vad bullar och kakor är då. När dom sen börjar förstå vad det är för något så har jag inga problem med att låta barnet smaka, så länge det inte blir bulle istället för mat.
Vår dotter är ju 3,5 år nu och gillar sötsaker även om hon inte äter särskilt ycket när hon väl får. Däremot kan jag bli irriterad på när vi är hos farmor (som också har två yngre barn i 12-14 års åldern) att det ska serveras läsk till både lunch och middag när vi är där. Nu bor dom en bra bit bort så det blir inte så ofta men för mig känns det onödigt att dottern som lika gärna dricker vatten ska dricka läsk. Men finns det framme kan jag inte hindra.
Jag kan inte se att dotterns relation med sin farmor skulle vara sämre för att det inte serveras läsk eller godis när vi är där? Relationer byggs väl på betydligt fler punkter än vad man stoppar i munnen, iaf i min värld.
Är det ofta förekommande kan man ju också fundera över tandhälsan.

 

[Hiddeous]

Var det svar till mig? För i så fall fattar jag inte.

Jag tolkar det som att det varierar mellan dem som har postat i tråden, vilken ålder och inom vilket tidsspann som den här restriktionen ska pågå under.

 

[Tora]

Jag ser det hela som något positivt istället.

När det tjatas om godis/läsk/bulle och andra onyttigheter så säger jag att sådant äter man hos morfar/farmor inte hemma.

Otroligt smidigt på två sätt dels så slipper jag ta någon konflikt om det hemma och dels så får morfar/farmor förmånen och möjligheten att skämma bort barnbarnen. Alla blir nöjda och glada

 

[Hiddeous]

Med det sagt tänker jag inte överösa mitt barn med godis ändå, för jag tror inte att det är ett sunt sätt.

Jag skulle inte kalla glass eller en bulle hos mormor och mormor som att "överösa", precis. Min hållning är att det lilla varken gör till eller från.

När det gäller barn som sätter i sig 9 bullar undrar jag om det finns någon aptitstörning i grunden. Min son skulle inte göra det, han brukar nöja sig med en, sedan är han mätt. Men det finns barn som av genetiska orsaker inte känner mättnad så väl och pojken du pratar om kanske är en av dem. I så fall finns nog den tendensen annars också och då måste man begränsa tillgången för att undvika fetma.

 

[Rumpnissen]

Jag tolkar det som att det varierar mellan dem som har postat i tråden, vilken ålder och inom vilket tidsspann som den här restriktionen ska pågå under.

Jag tycker inte man kan tolka något sådant ur det jag läst. Däremot att det överlag skiljer sig hur mycket socker man äter i olika familjer och hur farligt man tror det är.

 

[Björk]

Jag är inte heller säker på att det totalt sett är mer skadligt att äta lite för mycket sötsaker än att inte få utveckla relationer med andra människor utan sina föräldrars inblandning, ärligt talat - även om det så klart är svåra saker att jämföra. Jag tänker mig inte att relationerna byggs genom snask, utan att äta något gott är en av de saker man ofta gör när man umgås, bredvid andra saker. Jag hoppas verkligen inte att kulturen ändras så att vi slutar att äta sociala och goda måltider tillsammans.

Om det då vore så att det handlade om "sociala och goda måltider"
Jag har snarlika erfarenheter som en del i tråden.
Jag är absolut INTE någon "sockerfobiker" och vi är (tyvärr) inte superduktiga vad gäller vår mathållning. För mig är att äta just precis även det du beskriver; en social företeelse, något "mer" än bara näringstillförsel. Men jag tror att du tänker dig något annat än vad jag (och kanske flera) tänker på när vi talar om släktingar som vill ge godis.

Det är inga sociala och goda måltider som slutar med en sötare efterrätt det handlar om. Det kan vara (som för oss) en släkting som bjuder barnet på godis hela tiden, hela dagen (eller dagarna om det är så) som man är där. Det är människor som inte inser att om man erbjuder glass (ja, gärna två, tre eller fyra om barnet vill ha/orkar) hela förmiddagen, ställer fram en stor smågodisskål kl 11.30 och kl 12 bjuder på grillmeny med riktig mat - ja, då äter inte barnet riktig mat för barnet är mätt. Sen bjuds det klockan 13 på en glass till, det tjatas om läsk fast barnet ifråga inte ens GILLAR läsk, smågodiset nästan trugas det med, samma med bullar o kakor till fika.

För oss handlar det om en person som nog faktiskt (om inte vi "lagt oss i relationen") hade kunnat stoppa in smågodis i munnen på barnet innan den ens börjat med annan föda än bröstmjölk.

Jag är absolut inne på linjen att far- och morföräldrar och ens barn bör få ha en egen relation. Nu är våra barn 6 och 3 år och jag ser det som så att hemma hos andra är det deras regler som gäller; deras mathållning och de får ta sig friheter bara för att de faktiskt är mor- och farföräldrar (som att erbjuda glass o kakor istället för frukt till mellanmål). Det sker inte så ofta att det blir hälsovådligt.

MEN; jag vill som förälder faktiskt att vissa huvudregler respekteras. Om barnet behöver sova middag på dagen så vill jag inte att de struntar i det och försöker hålla barnet vaket så länge de kan, om barnet ska upp till förskola dagen efter så önskar jag att de följer våra instruktioner om lämplig tid för att lägga sig (vår 6åring skulle lätt kunna att bara på ren VILJA vara uppe 2-3 timmar senare om han fick). Likväl vill jag inte att de ställer våra barn i skamvrå om de nu skulle tycka det vore en bra bestraffningsmetod, de får heller inte låta barnen klättra upp själva på en brant stege även om DE tror att "det går nog bra". De får inte köra barnen utan lämpliga bilstolar i sin bil och jag vill att de smörjer barnen med solskyddsmedel om det är soligt även om de skulle tycka att "så gjorde vi aldrig när vi var små, det är onödigt". Jag önskar också att de säger till barnen när/om de gör saker som inte är okej; slår varandra, kastar stolar från altanen eller annat. Jag vill att de hjälper oss genom att agera som vuxna någonstans bör göra; hjälpa till att lära barn vad som är okej och inte. Detsamma gäller mat; jag kan lova att om ovan nämnda släkting skulle önska ha våra barn hos sig en vecka och det skulle vara ett erbjudande vi ville nappa på så skulle jag faktiskt ta mig friheten att tala om att godisdiet hela veckan INTE är okej.

 

[Björk]

Om man har släktingar som alltid bjuder på pizza och snabbmat så har man, tycker man att det är så förskräckligt så får man väl se till att det inte äts där flera gången i veckan.

Men.... om man nu vill att barnen ska få ha just en relation med dessa släktingar? Säg att man bor nära och har en far- eller morförälder som erbjuder sig hämta barnet kl 14 varje dag från förskolan. Allt är toppen UTOM just att far- eller morföräldern dessutom köper med en stor godispåse/en pizza eller annat valfritt hyfsat ohälsosamt varje dag och låter barnet äta fritt. Säg att barnet är som vår äldsta; ääääälskar godis och glass och lätta kan trycka i sig mängder.

Är det då alltså ohyfsat att tala om detta för släktingen; "det är jättebra att du vill hämta och vi gillar att ni umgås, men vi har en önskan att du inte köper med godis/pizza mer än en gång i veckan"? Eller är det okej?
Eller ska man säga "tack, men nej tack" och låta barnet vara på förskolan tills man själv slutar för att inte riskera "lägga sig i relationen"? jag tycker väl man lägger sig i relationen då med; man låter ju kontakten bli mindre än vad som hade varit möjligt.

Nu är det väl extremfall, det är förmodligen så att de allra flesta inte skulle göra så, men om det nu är så.... om det nu är 3 dagar av 5 som godis i fri tillgång står framme?

En del människor verkar ha ett enormt behov av att liksom MATA andra.

 

[Björk]

Jag hoppas att jag kan lära mitt barn att själv sätta gränser gentemot andra människor. I relationer med vuxna tänker jag att barnet kan behöva stöd i detta medan det är litet. Eftersom man som liten gärna vill göra vuxna glada, minns själv hur jag ofta plågade i mig en tredje portion av middagar jag egentligen var proppmätt av, för det gjorde den som lagat så glad. Det vill jag gärna att sonen ska slippa.

Jag känner igen det där från mina egna farföräldrar. Det var ett väldigt trugande jämt hos dem. Och då är jag (och har alltid varit) en person som faktiskt äter nästan allt och inte någonsin varit kinkig eller "liten i maten". ÄNDÅ kände jag en press att äta mer hos dem. Mer fikabröd, mer mat. Det var nattmacka varje kväll, en timme efter middagen där man proppat i sig det sista. Inte en massa sött, men ett trugande om att äta mer hela tiden. För mig var det faktiskt en viss social press i det där. De blev ju glada när man åt och lite småsura/besvikna om man tackade nej.

 

[cirkus]

@Björk - jag vet inte. Man får väl själv avgöra vad man tycker är viktigast. Jag hade inte brytt mig efter som jag inte har så svårt för varken godis eller snabbmat till ungarna, så jag har inte varit i situationen.

Ohyffsat, nje, jag vet inte det heller. För mig blir det lite konstigt att föräldrar ska ställa en massa krav om någon gör en en tjänst. Typ, du får umgås med mitt barn om jag får bestämma hur...

 

[Björk]

Dålig respekt för en matvara?? Man visar väl respekt för människor och liksom levande varelser, naturen osv. Men för matvaror?

Min sambo kan förövrigt hinka rätt mkt mjölk. Han är just en sådan som haft mycket förbud kring det när han var yngre..

Men alltså, det här med att förbud skapar just någon slags lust och längtan och överkonsumtion som vuxen. Ja, jag har sett det på vissa, men då har det varit extremt.

I mitt hem fick vi i regel höra att "nej, ska du ha en ostskiva/skinkskiva får du ta en smörgås också" för att vi annars skulle äta oss mätt enbart på ost/skinka. Ibland KUNDE de säga "okej, en skiva", men regeln var att smörgås gällde. Liksom sylt till pannkakan, att lägga bara sylt och sleva i sig var inte okej, man fick ta pannkaka också. Det var nog inte så mycket socker som var frågan; det handlade mest om att ost eller skinka är dyrare att äta sig mätt på än om man äter bröd till. Och att "man gör inte så"; man ville väl ha barn som inte satt som 8-10åringar hos kompisar och skar ostskivor och hivade in 10-20 stycken och inte tog en smörgås.

Det har inte skapat några som helst konstiga överkonsumtionsproblem av vare sig ost, skinka eller sylt för mig som vuxen. Jag äter nog som de flesta.

Därför tror jag att JA; om folk har enorma restriktioner kring någon mat så kan det bli problem, men om det håller sig inom någon slags normal (t ex att lära sig att om man bjuds på smörgås så tar man även bröd, inte bara pålägg) gräns så tror jag inte man behöver få någon som helst motreaktion.

Jag har förresten anlag för att kunna bli en riktig frossare av godis och onyttigheter. Lustmässigt skulle jag säkerligen kunna äta det i mängder varje dag. Men jag inser det ohälsosamma i det. Och jag har definitivt inte vuxit upp med några hårda restriktioner kring godis eller annat när jag växte upp.

 

[Björk]

Jag skulle inte kalla glass eller en bulle hos mormor och mormor som att "överösa", precis. Min hållning är att det lilla varken gör till eller från.

När det gäller barn som sätter i sig 9 bullar undrar jag om det finns någon aptitstörning i grunden. Min son skulle inte göra det, han brukar nöja sig med en, sedan är han mätt. Men det finns barn som av genetiska orsaker inte känner mättnad så väl och pojken du pratar om kanske är en av dem. I så fall finns nog den tendensen annars också och då måste man begränsa tillgången för att undvika fetma.

Än så länge ser det ut så med vår 3åring; hon vill ha godis, "älskar det", men hon äter i rimlig mängd till sin kroppsstorlek. Stora barnet (6år) skulle nog ganska lätt kunna trycka i sig 9 bullar om han fick. När han fyllde 6 lovade vi att han skulle få så många glassar han ville hela dagen, inte i direkt samband med mat, men andra tider på dagen. Han åt 10 glassar under dagen (och tre mål vanlig mat)! Han har ingen aptitstörning eller känner inte mättnad, han är helt enkelt en "gottegris" (som jag). Han älskar MAT också (som jag). Han är helt normalviktig och har alltid varit.

Det krävs nog ett lite annat förhållningssätt då än om barnet är som vår 3åring.
Nu är han ju så stor att man kan prata med honom om vad kroppen mår bra av och att man inte kan/ska äta glass 7 dagar i veckan.

 

[Björk]

@Björk - jag vet inte. Man får väl själv avgöra vad man tycker är viktigast. Jag hade inte brytt mig efter som jag inte har så svårt för varken godis eller snabbmat till ungarna, så jag har inte varit i situationen.

Ohyffsat, nje, jag vet inte det heller. För mig blir det lite konstigt att föräldrar ska ställa en massa krav om någon gör en en tjänst. Typ, du får umgås med mitt barn om jag får bestämma hur...

Men alltså; 5 dagar i veckan med fritt godisintag istället för mellanmål?

Jag skulle inte säga att jag heller har svårt för godis eller snabbmat (imorrn blir det troligen McDonalds när vi ska på resa och i övermorgon förmodligen något liknande piffat med lite glassar och godis då vi ska på roligheter), men någon gräns har du väl du med? Så länge barnet inte äter mer än några småbitar går det väl an, men om barnet börjar bli överviktig då. Då är det alltså lämpligast att säga nej till hämtningen istället för att förklara att släktingen kan låta bli att överösa barnet med godis?

Är det verkligen att "ställa en massa krav" och sätta regler för hur man får UMGÅS? Är inte umgås något mycket större än att bjuda på godis?

Jag har inte varit i den extrema sitsen heller, men har som sagt en person som titt som tätt vill bjuda på godis; gärna också precis innan maten. Bjud gärna våra mat på vad sjutton som helst, men erbjud MAT först kan jag känna, när magen sen är mätt så kan väl godisskålen komma fram så blir det inte äta godis ISTÄLLET för mat.

 

[cirkus]

Jag vet inte om jag tror att det är realistiskt med godis 5 dagar i veckan. Jag kan liksom inte se att det problemet ens existerar. Så jag är nog inte rätt person att svara faktiskt.

 

[Björk]

Jag kan förresten berätta om hur vi gjort. Äldsta barnet fick inte fikabröd, godis osv före 1 års ålder. Mellan 1 och 2 år fick han det ibland, på kalas, om vi blev hembjudna på fika osv. Han saknade det inte heller, han visste/förstod inte vad det var. Vår yngsta har ätit godis mycket tidigare (har man syskon så lär man sig att det finns). De får "lördagsgodis"; men det äts också oftast lite på fredagar, ibland godis någon annan dag också så det är inte stenhårt.

Vi äter "snabbmat" kanske 1-3 ggr/månad en vanlig månad. Ofta chickybits med strips eller korv med strips till barnen. Strips äts oftare i och med att vi servar det hemma också (min man älskar det).

Glass beror lite på säsong, men den här tiden på året så blir det minst en i veckan.

Dessemellan serverar vi mat. Torsk o potatis, stuvade makaroner och korv, köttfärssås och spagetti, lax och ris är väl några av favoriterna. Men ibland blir det toast, pannkakor/våfflor eller fiskpinnar o pulvermos.

Vi är ganska långt ifrån några extremt hälsosamma matserverare (mindre hälsosamma än jag har ambition att vara). Men när den släkting jag skriver om faktiskt kommer med ca 1 kg godis varje vecka (det blir gammalt härhemma) och vid besök hos denna erbjuder godis, kakor, glassar HELA dagen, tja, då tycker jag det ÄR för mycket. Det är min man som tagit upp det några gånger, speciellt när äldsta var liten; det är hans släkting.