Förhållning till socker?

[Kilauea]

Född -83 och uppväxt med att det hette negerboll.

 

[Milosari]

Och med lite mer grävande (det här är ju viktigt) verkar den ha haft premiär ~98. 20 år på nacken, alltså! Varför minns man sånt här?

Ah där har vi förklaringen till att jag har missat det där med fredagsmys. Jag slutade äta kött -95.

 

[ako]

Jag är född -75 och jag är uppväxt med ”negerboll” och även ordet ”neger” om personer med afrikanskt ursprung. Jag såg aldrig det som kränkande då (inte värre än att säga amerikan, holländare, indier etc, etc) men använder självklart inte något av orden i dag då det helt enkelt skulle bli jättefel. Om en typ 75- plussare skulle göra det skulle jag dock inte bli upprörd.

 

[athena_arabians]

Jag är 73:a och uppvuxen med n-ordet. Det hindrar inte att jag mycket lätt låter bli att använda det idag eftersom det som sagt inte är acceptabelt.

Jag kalla inte samer för lappar heller eller tycker att hakkorset är en käck solsymbol eller lyckobringare

 

[Modest]

Jag är född -75 och jag är uppväxt med ”negerboll” och även ordet ”neger” om personer med afrikanskt ursprung. Jag såg aldrig det som kränkande då (inte värre än att säga amerikan, holländare, indier etc, etc) men använder självklart inte något av orden i dag då det helt enkelt skulle bli jättefel. Om en typ 75- plussare skulle göra det skulle jag dock inte bli upprörd.

Så många fantastiska, öppensinnade och empatiska äldre har jag mött, så jag vet att trångsynthet inte har med ålder att göra. Att inte kunna ändra sin uppfattning eller sitt språkbruk efter att man nått vuxen ålder är nog bara ett tecken på bristande intelligens.

 

[Monstermom]

Ah där har vi förklaringen till att jag har missat det där med fredagsmys. Jag slutade äta kött -95.

Fast den jäkla jingeln gick ju inte att undvika oavsett om man åt kyckling eller ej! Jag minns som sagt eländet än.

Jag är född -75 och jag är uppväxt med ”negerboll” och även ordet ”neger” om personer med afrikanskt ursprung. Jag såg aldrig det som kränkande då (inte värre än att säga amerikan, holländare, indier etc, etc) men använder självklart inte något av orden i dag då det helt enkelt skulle bli jättefel. Om en typ 75- plussare skulle göra det skulle jag dock inte bli upprörd.

Min mamma var den som lärde mig det ordet en gång i tiden (när det sågs som normalt), och om hon som 80-åring skulle igen börja använda det idag skulle jag bli jättechockad! Hade hon sagt det till ungarna när de växte upp så hade det blivit ett allvarligt samtal... Det är inte ok oavsett hur gammal man är, så länge man inte är faktiskt oförmögen att förstå pga demens eller liknande.

 

[ako]

Fast den jäkla jingeln gick ju inte att undvika oavsett om man åt kyckling eller ej! Jag minns som sagt eländet än.



Min mamma var den som lärde mig det ordet en gång i tiden (när det sågs som normalt), och om hon som 80-åring skulle igen börja använda det idag skulle jag bli jättechockad! Hade hon sagt det till ungarna när de växte upp så hade det blivit ett allvarligt samtal... Det är inte ok oavsett hur gammal man är, så länge man inte är faktiskt oförmögen att förstå pga demens eller liknande.

Nej det är inte ok, men i alla fall i min värld så hade jag inte kategoriskt dömt en äldre människa som av misstag och gammal vana använde ordet. Det behöver inte vara av ondska liksom. Däremot tycker jag inte det är ok när folk framhärdar att de minsann inte tänker ändra sig.

 

[ako]

Så många fantastiska, öppensinnade och empatiska äldre har jag mött, så jag vet att trångsynthet inte har med ålder att göra. Att inte kunna ändra sin uppfattning eller sitt språkbruk efter att man nått vuxen ålder är nog bara ett tecken på bristande intelligens.

Jag tror faktiskt att både du och @Monstermom missuppfattade mig! Jag tänker mer på gamlingar som faktiskt använder ordet av misstag.

 

[Modest]

Jag tror faktiskt att både du och @Monstermom missuppfattade mig! Jag tänker mer på gamlingar som faktiskt använder ordet av misstag.

Jag har aldrig stött på någon som använder n-ordet som inte vet om hur det uppfattas, faktiskt. Det är ju rätt längesedan det blev olämpligt, så om man var gammal redan då så lär man väl vara 100+ idag.

 

[ako]

Man tycker olika. Jag har inte varit med om det heller, men tänker att det mycket väl skulle kunna ske. Jag vet inte om det är bättre att vara kategoriskt dömande än att tungan råkar slinka? Jag fick själv bita mig i tungan tills bara för några år sedan då det förbjudna ordet faktiskt var mitt självklara tankeval för dessa små runda, pärlsockerbeströdda bakverk. Numer ligger chokladboll som förstaord i min hjärna när jag tänker på dessa läckerbitar, men det gjorde det inte förut. Och det har inget med rasism att göra utan att det helt enkelt var det ord jag lärde mig från början, innan n-ordet blev så negativt laddat.

 

[Milosari]

Jag är 51 år. Då jag var barn så gjorde vi negerbollar, det var så jag lärde mig att de där söta o goda bruna bollarna hette! Några småkillar som ville vara roliga sa negerballar... men jag tror inte ens dom menade något nedlåtande om mörkhyade personer. Vill ni diskutera vad som är rasism och inte så starta en ny tråd.

Min mormor fyller 90 i år. Hon bor i en mindre ort med mycket konservativa människor. Hon är dessutom rätt senil. Men hon har ändå lyckats med konststycket att byta ord.

När var det ordet förändrades egentligen? Jag har inga minnen av att själv ha bytt från det ena till det andra, men jag kommer ihåg en diskussion jag hade med en (äldre såklart ) släkting som minsann inte tänkte byta ord, något så fånigt, hen kände minsann en svart person som sa att hen inte behövde så det så! Med tanke på diverse släktförhållanden kan jag datera den diskussionen till någon gång mellan 90 och 95 ungefär. Någon som vet mer exakt?

Så vi bör alltså dra av minst 20-30 år från 51 för att hitta den där åldern när man inte längre utvecklas och förändras? Det är jäkligt bråttom att lära sig saker tidigt i livet alltså, för fönstret är minsann inte stort...

Född -81 och har aldrig sagt något annat än chokladboll. Tror det var något skämt i någon julkalender (Sunes?) när pappan håller på att säga fel och då kändes det redan då främmande...

 

[Milosari]

Fast den jäkla jingeln gick ju inte att undvika oavsett om man åt kyckling eller ej! Jag minns som sagt eländet än.

Japp minns den (behöver inte ens lyssna) men det betydde ju inget eftersom jag inte åt

 

[Petruska]

Jag är född -65. Jag minns att bollarna bytte namn till "delicatoboll" i skolans fik när jag gick i högstadiet. Alltså runt 1980.

 

[SiZo]

Min intressant tråd!
Jag har inte läst hela än men tänker att jag skriver ett inlägg ändå.

Som barn fick jag ofta höra att jag skulle äta upp, även när jag verkligen inte ville ha mer. Jag satt ibland länge och försökte få i mig maten.

Idag som vuxen (31 år) så känner jag inte mättnadskänslor. Om det har något samband eller inte vet jag inte. Men jag går runt och är konstant sugen på saker, sugen på mat, sugen på choklad, ja egentligen vad som helst som går att stoppa i munnen, tugga och svälja.

Jag försöker gå ner i vikt nu, jag skulle behöva gå ner 7 kilo. Men det verkar verkligen jättesvårt. På dagarna när jag gör saker så kan jag hålla emot suget. På kvällarna så är det en kamp. Varje dag, varje minut, varje sekund.

Jag ger efter alldeles för ofta.
Jag brukar sluta äta när jag får ont i magen, men suget kvarstår. Jag känner mig fortfarande hungrig. Jag skulle kunna äta konstant om jag släppte efter. Jag har inga problem att äta upp hela bunken med tonfiskröra om jag vill. Den innehåller ändå 2 matskedar majonäs, 7 ägg, 5 dl vispgrädde, 1 lök och en burk tonfisk. Ren proteinbomb med andra ord. Det har hänt mer än en gång att jag har ätit direkt ur och sedan förvånad tittat ner och bara "Oj! Är det redan slut?"

Jag sitter nu här och är tokhungrig. Men jag vet att jag inte borde äta något mer idag. Jag har redan ätit mer än vad som var planen. Men jag har gått 20 000 steg idag, och 25 000 steg igår, inklusive att jag sprang 7 km då. Trots det så gick jag upp 500 gram från igår till idag...

Lite gnälligt inlägg, men jag är trött på att försöka gå ner i vikt utan att lyckas just nu. Framförallt när det är en kamp att bara hålla vikten.

 

[ako]

Jag är född -65. Jag minns att bollarna bytte namn till "delicatoboll" i skolans fik när jag gick i högstadiet. Alltså runt 1980.

Fast just ”delicatoboll” är väl namnet på ett fabriksgjort bakverk från en speciell leverantör tänker jag? För att vara språknördig, bara . Jag skulle absolut säga att jag ”köper med mig en förpackning delicatobollar”, men skulle jag baka liknande skapelser så är det helt klart chokladbollar, inte delicato.
Äh, goda är de ju båda varianterna, fast bäst tycker jag om hemgjorda med pärlsocker .

 

[Petruska]

Fast just ”delicatoboll” är väl namnet på ett fabriksgjort bakverk från en speciell leverantör tänker jag? För att vara språknördig, bara . Jag skulle absolut säga att jag ”köper med mig en förpackning delicatobollar”, men skulle jag baka liknande skapelser så är det helt klart chokladbollar, inte delicato.
Äh, goda är de ju båda varianterna, fast bäst tycker jag om hemgjorda med pärlsocker .

Ja, det namnet förutsätter väl att bakverket ifråga kommer från Delicato. Vilket hela sortimentet gjorde i skolfiket under min högstadietid. Jag tyckte att det var ett helt hopplöst namn, och successivt blev då chokladboll det accepterade namnet. Oavsett fabrikat på bakverket ifråga.

 

[Skjøldur]

Min intressant tråd!
Jag har inte läst hela än men tänker att jag skriver ett inlägg ändå.

Som barn fick jag ofta höra att jag skulle äta upp, även när jag verkligen inte ville ha mer. Jag satt ibland länge och försökte få i mig maten.

Idag som vuxen (31 år) så känner jag inte mättnadskänslor. Om det har något samband eller inte vet jag inte. Men jag går runt och är konstant sugen på saker, sugen på mat, sugen på choklad, ja egentligen vad som helst som går att stoppa i munnen, tugga och svälja.

Jag försöker gå ner i vikt nu, jag skulle behöva gå ner 7 kilo. Men det verkar verkligen jättesvårt. På dagarna när jag gör saker så kan jag hålla emot suget. På kvällarna så är det en kamp. Varje dag, varje minut, varje sekund.

Jag ger efter alldeles för ofta.
Jag brukar sluta äta när jag får ont i magen, men suget kvarstår. Jag känner mig fortfarande hungrig. Jag skulle kunna äta konstant om jag släppte efter. Jag har inga problem att äta upp hela bunken med tonfiskröra om jag vill. Den innehåller ändå 2 matskedar majonäs, 7 ägg, 5 dl vispgrädde, 1 lök och en burk tonfisk. Ren proteinbomb med andra ord. Det har hänt mer än en gång att jag har ätit direkt ur och sedan förvånad tittat ner och bara "Oj! Är det redan slut?"

Jag sitter nu här och är tokhungrig. Men jag vet att jag inte borde äta något mer idag. Jag har redan ätit mer än vad som var planen. Men jag har gått 20 000 steg idag, och 25 000 steg igår, inklusive att jag sprang 7 km då. Trots det så gick jag upp 500 gram från igår till idag...

Lite gnälligt inlägg, men jag är trött på att försöka gå ner i vikt utan att lyckas just nu. Framförallt när det är en kamp att bara hålla vikten.

Men vad jobbigt du har det! Jag väger visserligen också för mycket, tio kilo ungefär, men jag går ned då jag rör mig - helst också överkroppen, och äter minst möjligt med bröd och andra snabba kolhydrater. Om jag är hungrig sent på kvällen så brukar jag äta ett ägg eller till och med två med bara salt på eller med sill. Ägg kan man ju liksom inte bli tjock av! Ett halvt-ett kilo går jag upp o ned beroende på vart i menscykeln jag är, äter jag extra med salt mat för att det är varmt och jag är sugen på salt så binder saltet vätska, och äter jag vanligt bröd så drar det också till sig lite extra vätska... Det är säkrare att använd måttband än att väga sig. För övrigt inte bra för psyket att väga sig ofta.

 

[SiZo]

Men vad jobbigt du har det! Jag väger visserligen också för mycket, tio kilo ungefär, men jag går ned då jag rör mig - helst också överkroppen, och äter minst möjligt med bröd och andra snabba kolhydrater. Om jag är hungrig sent på kvällen så brukar jag äta ett ägg eller till och med två med bara salt på eller med sill. Ägg kan man ju liksom inte bli tjock av! Ett halvt-ett kilo går jag upp o ned beroende på vart i menscykeln jag är, äter jag extra med salt mat för att det är varmt och jag är sugen på salt så binder saltet vätska, och äter jag vanligt bröd så drar det också till sig lite extra vätska... Det är säkrare att använd måttband än att väga sig. För övrigt inte bra för psyket att väga sig ofta.

Ja bröd äter jag mkt sällan numera! Jag går ofta upp ett kilo direkt om jag äter bröd så det har jag slutat med. Jag förstår ju att det är vätska, men det ser så otroligt tråkigt ut på vågen och det försvinner inte direkt fort bara för att det är vätska...

Jag brukar oxå äta ägg, kokta sådana. Men när man kämpar o kämpar och ser att vikten går uppåt så är det inte så roligt att jämt äta ägg. Framförallt när det inte tillfredsställer suget...

 

[Badger]

Min intressant tråd!
Jag har inte läst hela än men tänker att jag skriver ett inlägg ändå.

Som barn fick jag ofta höra att jag skulle äta upp, även när jag verkligen inte ville ha mer. Jag satt ibland länge och försökte få i mig maten.

Idag som vuxen (31 år) så känner jag inte mättnadskänslor. Om det har något samband eller inte vet jag inte. Men jag går runt och är konstant sugen på saker, sugen på mat, sugen på choklad, ja egentligen vad som helst som går att stoppa i munnen, tugga och svälja.

Jag försöker gå ner i vikt nu, jag skulle behöva gå ner 7 kilo. Men det verkar verkligen jättesvårt. På dagarna när jag gör saker så kan jag hålla emot suget. På kvällarna så är det en kamp. Varje dag, varje minut, varje sekund.

Jag ger efter alldeles för ofta.
Jag brukar sluta äta när jag får ont i magen, men suget kvarstår. Jag känner mig fortfarande hungrig. Jag skulle kunna äta konstant om jag släppte efter. Jag har inga problem att äta upp hela bunken med tonfiskröra om jag vill. Den innehåller ändå 2 matskedar majonäs, 7 ägg, 5 dl vispgrädde, 1 lök och en burk tonfisk. Ren proteinbomb med andra ord. Det har hänt mer än en gång att jag har ätit direkt ur och sedan förvånad tittat ner och bara "Oj! Är det redan slut?"

Jag sitter nu här och är tokhungrig. Men jag vet att jag inte borde äta något mer idag. Jag har redan ätit mer än vad som var planen. Men jag har gått 20 000 steg idag, och 25 000 steg igår, inklusive att jag sprang 7 km då. Trots det så gick jag upp 500 gram från igår till idag...

Lite gnälligt inlägg, men jag är trött på att försöka gå ner i vikt utan att lyckas just nu. Framförallt när det är en kamp att bara hålla vikten.

Törstig? Ätit frukt? Jag blir sådär sugen ibland (speciellt godissugen) tänker att det är askorbinsyran/citronsyran i godiset som man vill åt. Ibland är det att jag är törstig, lite dålig på att känna mig törstig. Inte för att jag egentligen tror att kroppen kan "tänka".

Jag blev också övertalad att äta upp, men det har inte gett mig extra hunger egentligen bara att jag kan äta hur mycket som helst av god mat och måste aktivt reflektera över om jag är mätt eller inte innan tallriken är slut.

 

[Badger]

Fast just ”delicatoboll” är väl namnet på ett fabriksgjort bakverk från en speciell leverantör tänker jag? För att vara språknördig, bara . Jag skulle absolut säga att jag ”köper med mig en förpackning delicatobollar”, men skulle jag baka liknande skapelser så är det helt klart chokladbollar, inte delicato.
Äh, goda är de ju båda varianterna, fast bäst tycker jag om hemgjorda med pärlsocker .

Jag har en tendens att helt felaktigt säga kokosboll, eftersom jag gör chokladbollar med kokos. Dock tror jag kokosboll är en grej med vit fluffsmet inuti och choklad utanpå.