Fundering...

[Phalius]

Jag har följt den akademiska ridkonstens utveckling i Sverige, och glatt mig åt att se den mjuka ridningen och intresset för den gamla ridkonsten.

Men det finns en sak som jag finner ganska märkligt. Det är ganska många ekipage som nått till piaff, enklare byten och piruetter, men sen försvinner dom. Få ekipage har nått passagen och bytesserier t.ex. Har någon nått skolan över mark?

Nu menar jag inte momenten som absoluta termer utan det jag funderar över är vad det beror på att ekipage som ridit i flera år för Bent - med till synes gott resultat - ändå väljer att gå någon annanstans för att fortsätta ridutvecklingen.

Har ni några idéer om detta? Eller inbillar jag mig bara?

 

[GLOIN]

Sv: Fundering...

Du inbillar dig inte. Fortsätt fundera, det gör jag.

//nästan en av dem du beskriver.

 

[Djurjouren]

Sv: Fundering...

Jag gissar på att det beror på att det är rätt lätt att komma till det där första du beskriver även för en medelmåttig ryttare och en medelmåttig häst. Sen däremot så kommer bristerna in och sätter stopp i hjulet och man inser väl oftast att man behöver utbilda sig lite mer och framförallt hästen. Det saknas oftast samling i AR ekipage trots att de piafferar och har sig. Har man dessutom ridit på stången för att ta sig till det du beskrev så får man nog rätt rejäla bakslag sen.
Bara gissning som sagt var.

 

[Phalius]

Sv: Fundering...

Mm, intressanta tankar. Men varför måste man gå någon annanstans för att få kunskapen att ta sig vidare? Och vad med de ekipage som faktiskt HAR haft en bra samling och som inte hängt upp sig på stången för det?

Finns det fler åsikter och funderingar?

 

[FlipTheFrog]

Sv: Fundering...

Men varför måste man gå någon annanstans för att få kunskapen att ta sig vidare?

Oavsett inriktning (AR eller vanlig dressyr) så är det väl inte alltid lätt så att hitta en tränare som kan hjälpa en vidare upp genom nästa, svårare nivå?

Kanske har dessa tränare själva ridit passage och bytesserier (och terre-a-terre och skolor ovan marken etc) men ännu inte samlat ihop erfarenhet nog att hjälpa andra vidare? Kanske är många AR-tränare är relativt 'unga' i sin träning? (som bara en eller två utbildade hästar på sin meritlista och ingen tidigare erfarenhet av träning av ryttare <- tänker på tiden innan AR kom till Sverige.)

Men jag tror faktiskt inte att AR-ryttare försvinner någon annanstans för att forsätta sin ridutveckling, jag tror att de de finns kvar men kämpar för att ta sig upp för stegen i den övre delen i trappan och helt enkelt inte utvecklas i samma takt som de gjorde i början.

Det är ju SVÅRT helt enkelt!

=)

~Flip *med målet att ta sig upp på passage- och terre-a-terre-trappsteget*

 

[Phalius]

Sv: Fundering...

Fast de jag tänker på har inte ridit för elever till Bent i första hand utan är de som ridit för honom direkt.

Jag vet flera ekipage som faktiskt tagit steget och sökt sig till andra tränare.

 

[Spider84]

Sv: Fundering...

Jo, men de som rider för Bent enbart gör det tyvärr oftast som mest 2ggr/år.
I mina ögon räcker det extremt sällan till. Därmed tror jag att det avtar när man kommer högre upp i utbildningen eftersom det finns så få som kan hjälpa en vidare.

De dock som rider för honom oftare tar sig ju så sakterliga vidare.
Dock är de som rider AR oftast vanliga svenssons som inte har så mycket pengar som t.ex. en tävlingsryttare i högre klasser har = man får nöja sig med att träna mer sällan.


Bara en teori om det.

 

[Stolermeyer]

Sv: Fundering...

Kan det ha något att göra med att många rider AR på hästar som fysiskt inte kommer så mycket längre? Man gymnastiserar sin häst till det stadium som funkar för den, sen kommer begränsningarna?

 

[Phalius]

Sv: Fundering...

Jag får erkänna att jag är en av dessa ryttare, som i flera år fått så oerhört mycket värdefull kunskap men som sen började stampa på samma ställe. Jag försökte verkligen anstränga mig för att fortsätta utvecklingen men det hjälpte inte.

Jag upplevde det som att man när man nått en viss nivå inte fick det stöd man behövde längre. De sista kurserna jag red kände jag mest en frustration för jag ville mer men det gick inte.

Bent är en mycket duktig ryttare och jag tror att problematiken ligger i att han är en naturbegåvning, han vet inte alltid själv hur han gör, då blir det svårt att lära ut det till andra.

Jag menar alltså inte det här som kritik mot AR i sig utan det här är något jag funderat en del på och det är hemskt synd. Förhoppningsvis behöver det inte fortsätta vara så.

 

[Phalius]

Sv: Fundering...

Nope, det tror jag inte, i vart fall inte i alla fallen. T.ex. min och min hästs utveckling har fortsatt med god fart.

 

[evis]

Sv: Fundering...

Han är ju KARL - ligger inte gränserna i undervisningen lite där? Och dessutom som du säger lite av en naturbegåvning - det lämnar en del "hål" i hans sätt att lära ut särskilt när det gäller sitsen (för kvinnor)?
Det fungerar till en viss nivå men sedan inser man att det finns några stora hål i grunden - och börjar bygga om och bygga nytt och leta sej bredare kunskapsbas och kanske ser värdet i grundarbetet ännu lite tydligare?

 

[FlipTheFrog]

Sv: Fundering...

Jag upplevde det som att man när man nått en viss nivå inte fick det stöd man behövde längre. De sista kurserna jag red kände jag mest en frustration för jag ville mer men det gick inte.

OK, nu förstår jag hur du menar.

Jag känner igen känslan från min "vanlige" dressyrtränare som jag tränade för i många år (först på min ponny, sedan på min tränares egna hästar och därefter på min nuvarande häst).

Han red min häst outstanding och han kunde detaljstyra mig till att rida min häst så hon dansade fram - men dels så hade jag svårt att ta med mig hans ridning hem, den fungerade liksom bara på plats, och dels upplevde jag det mot slutet som vi inte utvecklades alls. Han svår klass, men jag trampade mest vatten..

Tränaren var både skicklig och stark (och lång!) och han hade precis som BB ett säte som utan att det direkt syntes för blotta ögat gav otroligt stora effekter på hästen. Själv kände jag mig som en fluga i sadeln.

Jag började istället träna för en kvinna istället med "bara" msv-erfarenhet. Hon passade oss bättre då hon inte red på tysk styrka utan använde sig av kluriga övningar och kanske mer teknik.

Sedan jag träffade min nuvarande sambo 2001 har jag långsamt slussats över i AR-tänket och så länge det känns bra så stannar jag här =)

Men, jag har alltid en dörr öppen!

 

[Jegra]

Sv: Fundering...

Ja det är ju inte det att jag inte lärt mig något. *ler* Det är tack vare att jag hittade till AR som jag kan ta till mig det jag gör idag och göra det på ett bra sätt. Och vem vet, i framtiden kanske jag är tillbaka i svängen igen.

I min drömvärld finns nämligen ingen anledning att hålla på att pinka revir åt olika håll. Även om vi rider för olika tränare vill vi uppnå samspelet med hästen och så länge vi kan lära av varandra finns det möjlighet att utvecklas. Det jag gör idag är ju en mix av allt det jag gjort upp till nu.

Lycka till, det är en härlig resa!

 

[Jegra]

Sv: Fundering...

Och voíla så har jag outat mig! *skrattar* Jag ställer härmed upp mig framför lynchmobben och erkänner att jag har haft fräckheten att skapa denna tråd med anonymt nick...

Varför? För att jag misstänkte att era svar antagligen skulle påverkas om ni redan från början visste vem det var som skrev...

/Jegra
*duckar för stenarna*

 

[Stolermeyer]

Sv: Fundering...

Jag tänkte på dig... och förstår att det inte hängde på hästarna för dig.

 

[Jegra]

Sv: Fundering...

Det finns ju säkert många anledningar till att man går till andra tränare, men just i det här fallet så var det just de som kommit en bit och sen försvinner. Eftersom jag själv varit i just det läget och stampat på en plats för att sedan hitta nya vägar att komma vidare (inte utan viss problematik ska sägas) undrade jag om fler än jag märkt av samma sak och om någon hade någon teori.

Jag tror att de flesta förslag på orsaker som angetts här har en poäng, det är inte en enda saker som spelar in.

 

[FlipTheFrog]

Sv: Fundering...

Det jag gör idag är ju en mix av allt det jag gjort upp till nu.

Vad är det du gör nu? Hur fortsätter du att utvecklas? Beskriv gärna 'mixen'!

Det var bra att du skrev under ett nytt nick tycker jag, det öppnar ens sinnen ibland när man inte vet vem som frågar!

 

[svea]

Sv: Fundering...

Jag har ju varit BB-dropout ett tag nu. Detta av flera anledningar. Den ena var att för mig gav det mer att lyssna på hans teori, och följa andra ekipage, än att själv träna. Efter sisådär fem år hade jag hört teorin tillräckligt många gånger (det mest fascinerande var att man faktiskt alltid lärde sig något nytt och givande även om det i grunden var samma föreläsning), och det fanns inte så många ekipage att titta på som var så långt framför mig i utbildningen att jag kunde få nya impulser av att titta på dem. När jag då hittade en annan tränare där jag fick med mig en större verktygslåda hem från kurserna (och där det fanns flera ekipage på högre nivå att titta på), föll det sig naturligt att byta. Jag ville hellre lägga hela (den ganska stora) pengen där jag fick mer valuta.

Så här nästan två år efter bytet tycker jag dock att det är på sin plats att poängtera hur mycket BRA kunskaper BB har gett mig. Och det är kunskaper jag använder för att på i princip egen hand ta mig framåt-uppåt. Just hans förmåga att systematisera hästens dressyrträning tycker jag är imponerande. Sen att man får söka sig åt olika andra håll för att få tillräcklig kunskap för att tillämpa systemet är en annan sak, som kanske kunde poängteras i större grad. Men som sagt, BB:s system har gett mig en stabil grund att sätta ihop alla de andra byggstenarna med. Särskilt tacksam är jag för att han visat mig betydelsen av den gradlösa övergången från piaff till levad, som är en så viktig kärnpunkt för förståelsen dels för hur piaffens kvalitet ska vara, dels för levaden som en rörelse som omfamnar dressyrens hela filosofi.

Avslutningsvis vill jag bara säga att det nog är ganska normalt att "tömma ut" vad man kan hämta hos en viss tränare på 5-7 år. Ska det hålla längre än så vill det nog till att tränare och elev har en synnerligen bra relation - men också att eleven även får impulser från andra och kanske har "den gamle" som referens och mentor. Eller så ska det till en tränare med en gigantisk verktygslåda, och såna finns det allt för få!

 

[keramin]

Sv: Fundering...

Som Svea (tror jag) sa så är det nog ofta så att man till slut har så att säga "tömt resurserna" hos en viss tränare och för att gå vidare kanske enda sättet är att byta. Det tycker inte jag är fel utan en naturlig utveckling. Vad man dessutom måste ha i åtanke är ju att elven faktiskt har lärt sig och utvecklats under åren av träning. Om jag som ryttare skulle börja om idag med samma sak som för fem år sedan skulle jag vara på en högre nivå redan från början så att säga. Det är ju som med förhållanden, ibland växer man ifrån varann och det betyder ju inte att den ena har rätt och den andra fel. Själv sparar jag alla mina dressyrprotokoll (OK, inte AR) och när jag läser dem kan jag se hur mycket som har förändrats i min ridning. Protokollen blir nästan som en dagbok, när jag tittar på dem kan jag minnas känslan i just den ritten och ibland kan jag nog bli lite röd om kinden när jag minns hur det var och hur jag skulle gjort idag. Dessutom tror jag att det är väldigt få som har samma tränare år efter år oavsett gren så det har kanske inte så mycket med vare sig AR eller Bent att göra.

 

[Jegra]

Sv: Fundering...

Vad är det du gör nu? Hur fortsätter du att utvecklas? Beskriv gärna 'mixen'!

Det jag gör idag är en duktig mix av min första riktiga dressyrtränare Stina ifrån Katrineholm, "Fasan" som jobbade på ridskolan där jag lärde mig rida, Helena som jag hoppade för och som hade Samurais pappa på station, det jag läste mig till i Henry Blakes böcker, några westerntränare i början på 90-talet när jag hade det som inkriktning, det man lär sig av att rida tornerspel och utforska den typen av ridning för strid och det jag lärt mig av Bent och Christina. Blanda sen i en liten nypa Craig Stevens och ett par liter Julio Borba så kommer du nog i närheten... *skrattar*