Friskaste raserna?

[geting]

Tråden postades av sig själv, så texten är lite knas…

Men ja. Vi pratar ju mycket om hälsoläget bland olika raser. Man kan ju basera sin uppfattning på allt möjligt från RAS-dokument, försäkringsstatistik eller helt enkelt erfarenhet.

Men enligt er åsikt, vilka raser är ”friskast”? Finns det några exempel på särskilt friska raser, eller sådana där det verkligen arbetas för att förbättra hälsan? Lite positiva nyheter kanske

 

[Ainon]

Min anekdotiska uppfattning

Border terrier
Finsk spets
NOBS
Gråhund
Jämthund
Siberian husky (drag varianten, ingen uppfattning om den fluffiga som är ovanlig här)

Av mer sällskapsraser skulle jag spontant säga bichon havanaise utifrån att det finns många och jag sällan mött någon sjuk, men inte på samma nivå som ovan.

 

[Red_Chili]

De "normalstora" vinthundarna är generellt friska. Självklart behöver man även där prata med uppfödare och insatta om hälsoläget och självklart finns det även där friskare och sjukare linjer, men man behöver inte leta i evigheter för att hitta något bra och man behöver inte heller ha tur för att få en frisk, långlivad hund. Det är mer att man har otur om man inte får en frisk hund om man köper från en normalvettig uppfödare.

 

[ildiko]

Förr i tiden kunde en nörd som jag beställa ut listor från försäkringsbolagen och se vilken premiegrupp raserna tillhör.
Sist jag frågade efter detta (ganska många år sedan, så ta mina erfarenheter med en nypa salt här) så fick jag höra att man inte längre kan det därför att de är sekretessbelagda av någon konkurrensanledning mellan försäkringsbolagen (jag förstår inte riktigt, men det var svaret jag fick).

Ibland säger enskilda handläggare på bolagen vilken grupp en viss ras tillhör, men det vore ju väldigt bra med en översikt...inte minst för att potentiella hundägare (i fall de väljer mellan olika raser då de letar efter sin framtida hund) kan välja den som är friskare. Överlag skulle ju människor kunna påverka tamhundens hälsa i positiv riktning om de hade "korten på bordet" och kunde jämföra olika raser.
Jag menar uppfödare och andra som älskar sin ras säger ju oftast att de är en frisk ras eller "relativt frisk ras"...sällan "Det är en sjuk ras" eller "relativt sjuk".
Så det vore kanon med en objektiv bild.

Jag är med i MÅNGA olika rasgrupper på ffa fb för att bilda mig uppfattning om hur rasen egentligen är både mentalt och fysiskt.
En ras jag reagerat på som verkar vara mycket sjukare än vad jag haft bild av sedan tidigare är Västgötaspetsen.
Och för några månader sedan skrev en hundägare där att hon hade frågat sitt försäkringsbolag och fått reda på att Västgöraspetsen tagit sig från premiegrupp 1 eller 2 (lite olika för olika försäkringsbolag) till premiegrupp 4 på mindre än 15 år. Flera bekräftade att de antingen hört samma sak eller sett samma förändring.
Så hmmm...det är svårt att gå på sina gamla uppgifter....rasen kan ha blivit sämre, eventuellt bättre.

 

[Bison]

Min uppfattning.
Raser som inte är för stora, inte för små, vettiga proportioner med sund exteriör, inte hysteriskt avlade och inte för populära.

 

[Red_Chili]

Förr i tiden kunde en nörd som jag beställa ut listor från försäkringsbolagen och se vilken premiegrupp raserna tillhör.
Sist jag frågade efter detta (ganska många år sedan, så ta mina erfarenheter med en nypa salt här) så fick jag höra att man inte längre kan det därför att de är sekretessbelagda av någon konkurrensanledning mellan försäkringsbolagen (jag förstår inte riktigt, men det var svaret jag fick).

Ibland säger enskilda handläggare på bolagen vilken grupp en viss ras tillhör, men det vore ju väldigt bra med en översikt...inte minst för att potentiella hundägare (i fall de väljer mellan olika raser då de letar efter sin framtida hund) kan välja den som är friskare. Överlag skulle ju människor kunna påverka tamhundens hälsa i positiv riktning om de hade "korten på bordet" och kunde jämföra olika raser.
Jag menar uppfödare och andra som älskar sin ras säger ju oftast att de är en frisk ras eller "relativt frisk ras"...sällan "Det är en sjuk ras" eller "relativt sjuk".
Så det vore kanon med en objektiv bild.

Jag är med i MÅNGA olika rasgrupper på ffa fb för att bilda mig uppfattning om hur rasen egentligen är både mentalt och fysiskt.
En ras jag reagerat på som verkar vara mycket sjukare än vad jag haft bild av sedan tidigare är Västgötaspetsen.
Och för några månader sedan skrev en hundägare där att hon hade frågat sitt försäkringsbolag och fått reda på att Västgöraspetsen tagit sig från premiegrupp 1 eller 2 (lite olika för olika försäkringsbolag) till premiegrupp 4 på mindre än 15 år. Flera bekräftade att de antingen hört samma sak eller sett samma förändring.
Så hmmm...det är svårt att gå på sina gamla uppgifter....rasen kan ha blivit sämre, eventuellt bättre.

Sedan säger inte försäkringsbolagens grupperingar hela sanningen heller. För att åter igen ta vinthundarna som exempel: De är ofta ganska dyra att försäkra. För när de går sönder, (alltså, skadar sig pga olycka), då är det ofta rejäla skador som blir dyra. Lägg därefter till det faktum att folk inte har så mycket kunskap om hur man förebygger skador så blir det ännu värre. Jag ser tex folk med vinthundar som släpper dem lösa på kortklippt, jättehalt gräs precis när det regnat, folk som släpper dem ihop med okända, buffliga hundar hur som helst, folk som gör allt detta utan att ens värma upp hundarna innan osv.

Rent generellt är det sedan inte konstigt om aktiva hundraser hamnar i lite högre försäkringsgrupp än sällskapshundar. Av samma anledning. En hund som strosar på koppelpromenader i kvarteret kommer aldrig utsättas för samma risker som en arbetande hund.

Jag säger inte att alla hundar är friska eller på något vis försöker förminska problematiken med osund avel och sjuka hundar. Verkligen inte. Men, man kan inte ha enbart(!) försäkringsbolagens kategorier som ett slags facit för om rasen är frisk eller inte.

 

[ildiko]

Sedan säger inte försäkringsbolagens grupperingar hela sanningen heller. För att åter igen ta vinthundarna som exempel: De är ofta ganska dyra att försäkra. För när de går sönder, (alltså, skadar sig pga olycka), då är det ofta rejäla skador som blir dyra. Lägg därefter till det faktum att folk inte har så mycket kunskap om hur man förebygger skador så blir det ännu värre. Jag ser tex folk med vinthundar som släpper dem lösa på kortklippt, jättehalt gräs precis när det regnat, folk som släpper dem ihop med okända, buffliga hundar hur som helst, folk som gör allt detta utan att ens värma upp hundarna innan osv.

Rent generellt är det sedan inte konstigt om aktiva hundraser hamnar i lite högre försäkringsgrupp än sällskapshundar. Av samma anledning. En hund som strosar på koppelpromenader i kvarteret kommer aldrig utsättas för samma risker som en arbetande hund.

Jag säger inte att alla hundar är friska eller på något vis försöker förminska problematiken med osund avel och sjuka hundar. Verkligen inte. Men, man kan inte ha enbart(!) försäkringsbolagens kategorier som ett slags facit för om rasen är frisk eller inte.

Det är sant. Det finns faktorer som rickar på att försäkringsbolagens underlag skulle vara 100-iga vad gäller att spegla verkligheten.
Men det vore det verktyg där, just jag, ser att man kommit närmst sanningen.
Kan du rekommendera verktyg/sätt som är bättre (mer sanningsenliga) så vore jag mycket tacksam ifall du kunde berätta det då jag har stort behov av så sanningsenlig info som möjligt.

Har kursare med Italiensk vinthund som säger att 1 av tre bryter benet innan de fyllt 1 år! Om det ligger minsta sanning i det är det ju inte bara miljön som ställer till det utan att hunden faktiskt är konstruerad på ett sätt som inte håller för dess temperament mm.

Jag tycker nog att de aktiva raserna bör vara konstruerade på ett sätt som tillåter att de är aktiva utan att de går sönder i högre utsträckning. Att de SKA klara påfrestningar. Såklart kan de gå sönder ändå...men hmmm....de ska inte gå sönder mer, de ska kunna kompenseras av att de har kroppar som varken är för tunga eller för pinniga för sina uppgifter.
Lite så måste man ju få lov att resonera också.

Jag är inte i närheten av att endast förlita mig från statistik från bolagen. Men jag ser det som ett av de viktigaste verktygen för att bilda mig en uppfattning/översikt.
Som sagt väldigt tacksam om du har andra idéer om vad som kan ge en mer sanningsenlig bild. Jag är i stort behov av det.Kan ex inte längre lita på att spetsar/urhundar (som ju är det som hjälp mig mycket med att reducera defektavlag i min population) generellt är friska...flera av dem verkar ju sjukare och sjukare.

 

[Lingon]

Sedan säger inte försäkringsbolagens grupperingar hela sanningen heller. För att åter igen ta vinthundarna som exempel: De är ofta ganska dyra att försäkra. För när de går sönder, (alltså, skadar sig pga olycka), då är det ofta rejäla skador som blir dyra. Lägg därefter till det faktum att folk inte har så mycket kunskap om hur man förebygger skador så blir det ännu värre. Jag ser tex folk med vinthundar som släpper dem lösa på kortklippt, jättehalt gräs precis när det regnat, folk som släpper dem ihop med okända, buffliga hundar hur som helst, folk som gör allt detta utan att ens värma upp hundarna innan osv.

Rent generellt är det sedan inte konstigt om aktiva hundraser hamnar i lite högre försäkringsgrupp än sällskapshundar. Av samma anledning. En hund som strosar på koppelpromenader i kvarteret kommer aldrig utsättas för samma risker som en arbetande hund.

Jag säger inte att alla hundar är friska eller på något vis försöker förminska problematiken med osund avel och sjuka hundar. Verkligen inte. Men, man kan inte ha enbart(!) försäkringsbolagens kategorier som ett slags facit för om rasen är frisk eller inte.

Det beror ju på vad man lägger in i begreppet frisk. Är det friskt att en hund går sönder så lätt som du beskriver vinthundar? Har inte aveln gått lite för långt då? Borde vi inte inkludera ett visst mått av robusthet i begreppet frisk?

 

[Bulldoozer]

Sedan säger inte försäkringsbolagens grupperingar hela sanningen heller. För att åter igen ta vinthundarna som exempel: De är ofta ganska dyra att försäkra. För när de går sönder, (alltså, skadar sig pga olycka), då är det ofta rejäla skador som blir dyra. Lägg därefter till det faktum att folk inte har så mycket kunskap om hur man förebygger skador så blir det ännu värre. Jag ser tex folk med vinthundar som släpper dem lösa på kortklippt, jättehalt gräs precis när det regnat, folk som släpper dem ihop med okända, buffliga hundar hur som helst, folk som gör allt detta utan att ens värma upp hundarna innan osv.

Rent generellt är det sedan inte konstigt om aktiva hundraser hamnar i lite högre försäkringsgrupp än sällskapshundar. Av samma anledning. En hund som strosar på koppelpromenader i kvarteret kommer aldrig utsättas för samma risker som en arbetande hund.

Jag säger inte att alla hundar är friska eller på något vis försöker förminska problematiken med osund avel och sjuka hundar. Verkligen inte. Men, man kan inte ha enbart(!) försäkringsbolagens kategorier som ett slags facit för om rasen är frisk eller inte.

Precis.

Jag har för mig att vanligaste dödsorsaken hos border collie är genom olycksfall vilket såklart även der bidrar till försäkringspremiwn.

Det lättaste ts kan göra är att jämförs hos olika försäkringsbolag genom att knappa in samma hundinfo men prova olika raser, då kan du se premien. Det är dock värt att ta i beaktande hur hunden används, tex arbetande hundar som jobbar lösa har en högre tendens att råka ut för olyckor, då tänker jag på vallhundar, jakthundar men kan även tänka mig att draghundar kan få belastningsrelatetade skador (och många rymmer gärna om de får chansen).

 

[Red_Chili]

Det är sant. Det finns faktorer som rickar på att försäkringsbolagens underlag skulle vara 100-iga vad gäller att spegla verkligheten.
Men det vore det verktyg där, just jag, ser att man kommit närmst sanningen.
Kan du rekommendera verktyg/sätt som är bättre (mer sanningsenliga) så vore jag mycket tacksam ifall du kunde berätta det då jag har stort behov av så sanningsenlig info som möjligt.

Har kursare med Italiensk vinthund som säger att 1 av tre bryter benet innan de fyllt 1 år! Om det ligger minsta sanning i det är det ju inte bara miljön som ställer till det utan att hunden faktiskt är konstruerad på ett sätt som inte håller för dess temperament mm.

Jag tycker nog att de aktiva raserna bör vara konstruerade på ett sätt som tillåter att de är aktiva utan att de går sönder i högre utsträckning. Att de SKA klara påfrestningar. Såklart kan de gå sönder ändå...men hmmm....de ska inte gå sönder mer, de ska kunna kompenseras av att de har kroppar som varken är för tunga eller för pinniga för sina uppgifter.
Lite så måste man ju få lov att resonera också.

Jag är inte i närheten av att endast förlita mig från statistik från bolagen. Men jag ser det som ett av de viktigaste verktygen för att bilda mig en uppfattning/översikt.
Som sagt väldigt tacksam om du har andra idéer om vad som kan ge en mer sanningsenlig bild. Jag är i stort behov av det.Kan ex inte längre lita på att spetsar/urhundar (som ju är det som hjälp mig mycket med att reducera defektavlag i min population) generellt är friska...flera av dem verkar ju sjukare och sjukare.

Jag tror inte på att någonsin använda sig av ETT verktyg. Jag tror på att använda sig av en kombination av samtliga verktyg som finns tillgängliga. Dvs: kombination av statistik från försäkringsbolag, oberoende hälsoundersökningar och rasklubbar. Först då blir det möjligt att komma nära sanningen.

Jag skrev medvetet att "normalstora" vinthundar generellt är friska, just för att jag inte ser italiensk vinthund som normaltstor vinthund. De är ovanligt små vinthundar. Och hör jag om en italienare som inte brutit benet som ung så blir jag tyvärr nästan förvånad, vilket är den starkast bidragande orsaken till att jag aldrig rekommenderar rasen annat än om någon kollar på vuxen omplacering. Det kan vara en fantastisk ras, men hälsoläget är tråkigt.

 

[Red_Chili]

Det beror ju på vad man lägger in i begreppet frisk. Är det friskt att en hund går sönder så lätt som du beskriver vinthundar? Har inte aveln gått lite för långt då? Borde vi inte inkludera ett visst mått av robusthet i begreppet frisk?

Inom vissa raser är det absolut vanligt överdrifter som är osunda när det gäller sådant. Då tänker jag främst på italiensk vinthund och greyhound (kapplöpningsvarianten). Det är också en bidragande orsak till varför jag aldrig tog någon valpkull på min förra tik. Hon var en utmärkt rasrepresentant på många sätt och de nära släktingarna också fantastiska, men, hon skadade sig stup i kvarten och var överdrivet nätt i kroppen. Min nu äldsta levde tillsammans med henne, och trots att de levde likadana liv, motionerades på samma sätt osv så skadade sig min äldsta aldrig. Faktum är att jag aldrig varit med om en saluki som skadat sig lika ofta/lätt som hon gjorde, som tur är. Helt klart värt att ha med i beräkningen när man väljer avelshundar!

Men. Nu pratar jag inte heller om att det är vanligt att de skadar sig ofta eller jättelätt. Jag pratar om att NÄR de skadar sig så blir det ofta rejält. Och tex de gånger som folk fått höra att det visst går att ha dem lösa ute hur som helst, hundarna får syn på vilt och springer ut i trafiken där de blir påkörda av en bil. Ingen avel i världen, förutom att avla bort jaktlusten, skulle kunna göra att hunden inte skadade sig allvarligt i en sådan situation (och jag hör varje år om flertalet vinthundar som skadas i trafik just på sådant sätt). Det handlar om att en hund som springer 60-70km/h kommer råka illa ut om den krockar med ett träd, oavsett hur robust den är. Eller om den halkar på halt underlag och flyger in i hög hastighet i en sten, en järnstolpe eller annat hårt föremål. Jag förstår inte hur ändrad avel skulle kunna påverka det.

Det vi kan påverka med aveln på vinthundar är att inte avla på överdrifter som gör att de har svårare att ha utmärkt kroppskontroll. Vi kan försöka bevara dem som utmärkta jakthundar. En bra vinthund är stark, robust och de enda "överdrifterna" är sådana som gör den snabb och smidig.

(Jag valde också att importera min yngsta, just för att få tag på den typ jag ville ha. Men jag är också jäkligt kräsen )

 

[ildiko]

Jag tror inte på att någonsin använda sig av ETT verktyg. Jag tror på att använda sig av en kombination av samtliga verktyg som finns tillgängliga. Dvs: kombination av statistik från försäkringsbolag, oberoende hälsoundersökningar och rasklubbar. Först då blir det möjligt att komma nära sanningen.

Jag skrev medvetet att "normalstora" vinthundar generellt är friska, just för att jag inte ser italiensk vinthund som normaltstor vinthund. De är ovanligt små vinthundar. Och hör jag om en italienare som inte brutit benet som ung så blir jag tyvärr nästan förvånad, vilket är den starkast bidragande orsaken till att jag aldrig rekommenderar rasen annat än om någon kollar på vuxen omplacering. Det kan vara en fantastisk ras, men hälsoläget är tråkigt.

Det tror inte jag heller. Men frågar alltså efter verktyg som är bättre/mer sanningsenliga.

Ja, de är ovanligt små! Men ovanligt fantastiska som jag sett iaf...varför det är syns att mina kursares uppfödare ex väljer bort deras fodertikar som blivit något grövre och högre än standard. Så ofantligt sorgligt då de jag känner är så väldigt roliga hundar och att det, till skillnad från många andra vinthundar, är ganska lätta att ha lösa. Nu har jag inte träffat 100 stycken direkt, men vi har flera här där jag bor (Stockholm söderförort) som håller dem som sällskapshundar så senaste åren har jag sett många individer på kurs. Alltså....jätteroliga att träna!!

Är det sant att 1 av 3 italienare bryter benet innan de är 1 år eller är det en överdrift tror du? De jag känner (oftast unga eftersom det är fler hundägare som går kurser med yngre hundar) har dock klarat sig ganska bra. Men ofta foderhundar och ofta att uppfödare väljer bort att avla på tikar som är 3 cm för höga och något grövre benstomme än vad som efterfrågas i standard). Tänk va sådana små justeringar i ex storlek skulle göra för hundarna själva! Åh...så tråkigt att det inte finns mer tolerans för viss diversitet vad gäller ex storlek.

 

[Red_Chili]

Det tror inte jag heller. Men frågar alltså efter verktyg som är bättre/mer sanningsenliga.

Ja, de är ovanligt små! Men ovanligt fantastiska som jag sett iaf...varför det är syns att mina kursares uppfödare ex väljer bort deras fodertikar som blivit något grövre och högre än standard. Så ofantligt sorgligt då de jag känner är så väldigt roliga hundar och att det, till skillnad från många andra vinthundar, är ganska lätta att ha lösa. Nu har jag inte träffat 100 stycken direkt, men vi har flera här där jag bor (Stockholm söderförort) som håller dem som sällskapshundar så senaste åren har jag sett många individer på kurs. Alltså....jätteroliga att träna!!

Är det sant att 1 av 3 italienare bryter benet innan de är 1 år eller är det en överdrift tror du? De jag känner (oftast unga eftersom det är fler hundägare som går kurser med yngre hundar) har dock klarat sig ganska bra. Men ofta foderhundar och ofta att uppfödare väljer bort att avla på tikar som är 3 cm för höga och något grövre benstomme än vad som efterfrågas i standard). Tänk va sådana små justeringar i ex storlek skulle göra för hundarna själva! Åh...så tråkigt att det inte finns mer tolerans för viss diversitet vad gäller ex storlek.

Jag tror absolut inte att det är en överdrift att 1 av 3 bryter benet innan de är 1 år gamla. Jag har varit med i svenska facebookgrupper för rasen, och där framställs det som att valpköpare snudd på är dumma i huvudet om de inte täcker in hela sina hem i mjuka mattor när de har valpar/unghundar. För "självklart" bryter de benen annars om de hoppar från en soffa eller liknande Och ja, i gruppen var det mååånga historier om brutna ben. Och när någon la upp ett inlägg om att hunden brutit benet var det aldrig "Oj, stackars er, vilken otur" utan mer "Ja, när min hund bröt benet så...". Väldigt normaliserat m.a.o. Och många orimliga förklaringar till varför också.

Det var också en period när italienare blev väldigt populära och det avlades på lite "allt möjligt" just för att folk ville ha en mindre, korthårig, okomplicerad hund. Då avlades det även på hundar med tveksam hälsa och i många fall även usel mentalitet. Som tur är verkar det ha blivit bättre med sådant nu, men många av hundarna från den perioden lever ju fortfarande, så man kan fortfarande möta många extrema hundar.

För att ändå säga något positivt om italienarna så har jag sett att rasklubben uppmanat att delta i en undersökning om just hur vanligt det är med benbrott och sätter rasklubben igång och arbetar för bättre hälsa så kan det bli riktigt bra relativt enkelt. Det är betydligt enklare att välja att avla på grövre, lite mer lågbenta hundar än att avla bort tex en sjukdom som inte har enkel nedärvning och som inte dyker upp förrän hunden är äldre.

 

[Targa]

Dansk-svensk gårdshund och Jack Russell räknas generellt som sunda raser. Jag gjorde en enkel "googling" på friskaste hundraserna, och de låg med högt upp på listan.
Jag har ju själv dsg och håller med om att det är en hyfsat frisk och sund ras i jämförelse med många andra raser.

 

[Fetaost]

Att använda sig av försäkringsbolagens premier som riktmärke för om en ras är frisk eller inte tror jag inte ett dugg på längre. Förr kunde man göra det men idag blir det väldigt missvisande. Iaf om man jämför med Agria. Där ser man helt klart att populära raser och även rasmixer är dyrare i premien än på många andra bolag, även om de beskrivs som frisk ras.

Dvärgschnauzer bedöms som frisk ras. Men hos Agria kostade vår kärnfriska tik mer än det dubbla mot tex Folksam. Hon var bara 83:- billigare i månaden än kompisens Fralla. En hund som inte är frisk och har nyttjat sin försäkring flera ggr.

Det är inte konstigt att folk överger Agria för de har verkligen sugit pengar ur sina kunder med hutlösa premier även på friska raser bara för att de är många i antalet= mycket pengar i kassan.

 

[ildiko]

Att använda sig av försäkringsbolagens premier som riktmärke för om en ras är frisk eller inte tror jag inte ett dugg på längre. Förr kunde man göra det men idag blir det väldigt missvisande. Iaf om man jämför med Agria. Där ser man helt klart att populära raser och även rasmixer är dyrare i premien än på många andra bolag, även om de beskrivs som frisk ras.

Dvärgschnauzer bedöms som frisk ras. Men hos Agria kostade vår kärnfriska tik mer än det dubbla mot tex Folksam. Hon var bara 83:- billigare i månaden än kompisens Fralla. En hund som inte är frisk och har nyttjat sin försäkring flera ggr.

Det är inte konstigt att folk överger Agria för de har verkligen sugit pengar ur sina kunder med hutlösa premier även på friska raser bara för att de är många i antalet= mycket pengar i kassan.

Vilket tillvägagångssätt skulle bli MER sanningsenligt?

Av vilka bedöms DS vara en frisk ras? och vad menar du med frisk ras? Vilket riktmärke är bättre än försäkringsbolagens uppgifter?
Om det inte är en av de mest sanningsenliga parametrarna, hur väljer vi då? Genom vad folk på internet säger?

 

[Lhas]

Jag tänket direkt på alla jrt modeller

 

[Motacilla]

Frågade min veterinär för ett par år sedan, och hennes uppfattning var att manchesterterrier samt kooikerhondje hör till de friskaste raserna.

 

[geting]

Min uppfattning.
Raser som inte är för stora, inte för små, vettiga proportioner med sund exteriör, inte hysteriskt avlade och inte för populära.

Ja! Små ”terrierliknande” raser verkar det onekligen gå bättre för. Popularitet verkar spela in ganska starkt. När det plötsligt finns pengar att tjäna börjar det avlas på allt möjligt

Samtidigt är det svårt att veta med riktigt ovanliga raser. Inte bara är populationen liten, men ofta är statistiken typ 10-15 år gammal men rasklubben har inte resurserna att lägga upp nytt.

 

[Fetaost]

Vilket tillvägagångssätt skulle bli MER sanningsenligt?

Av vilka bedöms DS vara en frisk ras? och vad menar du med frisk ras? Vilket riktmärke är bättre än försäkringsbolagens uppgifter?
Om det inte är en av de mest sanningsenliga parametrarna, hur väljer vi då? Genom vad folk på internet säger?

Det finns inget vettigt och opartiskt tillvägagångssätt idag. Försäkringsbolag vill ha in pengar så de är knappast opartiska.

För att utröna om en ras är frisk eller inte hänger på många olika sätt att samla fakta. Arbetande raser tex är mer olycksdrabbade vilket ger missvisande premier. Det finns jättesjuka raser som hålls vid liv högt upp i åren, tex allegiska hundar, hundar med stora mentala problem.

Idag bedöms raser vara friska utifrån kända sjukdomar som nomalt testas för. Det anser jag vara missvisande eftersom det brukar ta väldigt många år innan hälsoprogram utformas och sätts in. Hälsoprogram tenderar också att ligga kvar även när sjukdomar har blivit ett ickeproblem.

Dvärgschnauzer anses som friskare än normalhunden hos försäkringsbolag, genom utvärdering av rasklubbens hälsoankäter som ägare fyller i och av veterinärer.
Det betyder inte att inga sjukdomar alls finns.