Sv: Framåtbjudning - betydelse för er?
Och den där spänningen, är ju som du säger inget som går att komma undan helt, men att man får ta det i etapper. Och komma ur en period av upprepade spänningar och landa i det mjuka och avspända arbetet innan man tar det en vända till och svingar sig längre upp på utbildningsstegen. Eller nåt!
Det är arbetssamt att utvecklas! Men resultatet av en bit utveckling kan man väl alltid önska ska vara avspänt och vackert!
Håller med! Ditt inlägg var bra beskrivande av känslan! Och hur man vet att det är bra! Känns så rätt och riktigt!!Hej! Skuttar glatt in i diskussionen. Framåtbjudning för mig har inget med tempo att göra. Som tidigare sagts kan en häst springa fort utan att bjuda framåt om man pratar om ridning ( dvs hästen har en tyngd på ryggen). Högsta graden av framåtbjudning uppnår jag i piaff, det känns tydligt om man släpper tygeln efter piaffarbetet, då har man känslan av ryggsving, rakriktning och balanserad energi i sin egen rumpa (Om samlingsgraden är korrekt) Man kan också roa sig med att studera sin hästs överlinje och ryggmuskulatur för att få ett kvitto på sin träning. Min filosofi är att aldrig rida i ett högre tempo än att hästen klarar att balansera min vikt, vilket kan variera beroende på hästens konstitution eller utbildningsnivå. Jag tror som fler andra; känns det bra så är det bra. En annan sak som jag tycker, är att så fort spänning/rädsla finns hos hästen kan man inte anse sig ha framåtbjudning, hästen springer ifrån det ärliga arbetet. Spänning kommer alltid att finnas i perioder under hästens/ryttarens utbildning och är nödvändig för utveckling hos båda parter, men så snart det är möjligt efter utvecklingsstegen borde lugn och avslappning vara överst på agendan hos båda parter. Hästar lär sig genom konsekvens och trygghet och kanske är det samma med oss människor. Ibalnd, rätt ofta, är jag övertygad om att det är hästen som lärt mig något och inte tvärtom. Man borde lita mer på sin egen känsla och försöka få till en vettig kommunikation med sin häst, samarbete gagnar framåtbjudningen.
Och den där spänningen, är ju som du säger inget som går att komma undan helt, men att man får ta det i etapper. Och komma ur en period av upprepade spänningar och landa i det mjuka och avspända arbetet innan man tar det en vända till och svingar sig längre upp på utbildningsstegen. Eller nåt!
Det är arbetssamt att utvecklas! Men resultatet av en bit utveckling kan man väl alltid önska ska vara avspänt och vackert!