Det där låter som mitt "impulsköp" . För några år sedan var jag på jakt efter en promenadhäst/lättriden hobbyhäst och råkade "snubbla" över ett litet Lipizzanersto som hade gått som fölmärr och inte var mycket riden. Men det var en charmig liten dam och priset var bra (dvs lågt). Lite halvvild var hon allt vid provridningen, men jag tänkte att det där löser sig när jag väl börjar jobba med henne.Säkert både och! Jag har ridit en del jättetrevliga Lipizzaner men jag har sett en hel del hemska. Jag red en som inte ville något annat än att slänga av mig så fort den var tvungen att jobba, trots att den inte hade några fysiska problem.
Men jag fick kämpa, för hon hade mycket humör! Eller, rättare sagt, när hon inte begrep vad jag ville, så protesterade hon väldigt tydligt. Och vad jag har förstått - efterhand som jag har lärt mig mer om rasen - så är det inte helt ovanligt att lippar kan vara lättstressade, både vid ridning och hantering. Jag har fått ha mycket tålamod med mitt sto, men samtidigt har jag också lärt mig mycket av henne. Och idag - när vi vet var vi har varandra - så är vi bästisar, och jag skulle inte vilja vara utan henne! Och så är det lite coolt att ha en lippe också - en ovanlig ras (här i Sverige i alla fall), men samtidigt en ras som alla (även den mest häst-okunnige) känner till!