Så. Det här med att fota i mörker, det är ett jävla gissel
Det är också kul och sjukt beroendeframkallande, för det blir liksom aldrig perfekt...
Jag har en bild i huvudet som jag vill ta, den involverar gnistor från stålull som studsar över klippor och skapar en siluett av en person som står nedanför (med paraply för att slippa få gnistor i håret
). Förra gången vi var ute i mörkret fick vi till en bild, som jag var sjukt missnöjd med eftersom den helt enkelt inte blev som jag sett framför mig... När jag tittade på den nu så gillade jag den lite mer faktiskt, så jag bestämde mig för att visa den trots allt
(inkl askass kvalitet pga facebook...)
Vi åkte ut igen, för att göra ett nytt försök med stålullen. Hon som försökte få fyr på skiten höll på att spräcka ett blodkärl eller något, så till slut tvingades vi ge upp. Ett par misslyckade försök senare så drog vi fram min gamla ljusstencil som jag gjorde för nästan ett år sen. Bilden är inte alls bra, pga att det är SKITSVÅRT(!), jag hade regndroppar på linsen, fjärilarna hamnar konstigt med mera, men bilden ger mig ändå inspiration till att fortsätta försöka, för det KAN bli en jäkla bra bild!
När vi ändå är inne på en uppsats om mörkerfotografering och hur jag misslyckas hela tiden, så kommer en extra halloweenbild (det finns en bättre i Fotoutmaning-tråden). Jag gillar "läskigheten" mer i den här men ljuskällan syns och stör...
Sådär. Färdigspammat.