Fosterhemsplaceing nästa??

[hästhandlarjävel]

Bor ihop med sambo och hans 2 söner på 12 och 14 år.
Behöver lite råd från andra.
Jag och sambon träffades för 5.5 år sedan, vi har varit isär 1.5 år av olika anledningar men har nu rett ut allt och bestämt oss för att åter satsa.
Jag har knappt träffat barnen under 1.5 år och tyckte att båda har mognat.
Har pratat med barnen och som det verkar på som speciellt den lilla så är det skönt att jag är hemma igen. Fick brev hem från skolan som handlade om 14 årigens skolgång, han har ig i flera ämnen och viss procent frånvaro.
Vi satte oss ner och pratade igenom allting utan att vara arga. Ska ha möte med skolan och kom överens om att för varje ämne han jobbar upp sina betyg och får minst godkänt så ska han få en summa pengar som han sedan får på skolavslutningen. Kravet var även 100% närvaro, ingen skolk!
Han tyckte det lät som en bra ide(både sonen och sambon) och han verkade nästan ivrig att få bevisa att han kan. Har även frågat honom om han vill utöva någon mer aktivitet, han kickboxar 2 dagar i veckan. Men nej han var nöjd. Har även kännt att han luktat rök och ifrågasatt, då han skyller på sina kompisar, efter att ha lirkat lite erkänner han att även han röker.
Sätter mig då ner och förklarar allt negativt med rökning och det känns som han förstår. Sen dess säger han att han har slutat. I går kväll 23.00 så trodde han att jag och sambon duschade(jag satt vid datan) och när jag va på väg ut ur vardagsrummet så kommer jag på honom med att stjäla pengar från min plånbok! Han kommer helt av sig och lägger tillbaks den och låtsas leta efter nycklar, han går och lägger sig och jag är så besviken att jag bara har lust att gråta. Han har stulit pengar förut men vi har pratat igenom detta och jag trodde verkligen att han hade förändrats och mognat, det va mitt intryck av honom. Han umgås även med andra ungar som snattar, vilket jag vet att "våran" 14 åring oxå gör/gjort.
Idag skolkade han från första lektionen(Jag visste inte då vilken tid han började så jag kunde inte konfrontera honom) och när jag kom hem vid 13.30 från stallet för att laga mat åt minstingen som är sjuk så va 14 åringen också hemma, och skolkade och sa att han inte hade lust att vara i skolan.
Sambon gav honom utegångförbud och tog av honom mobilen, då tog han lillens mobil så den har jag varit tvungen att ta också.
Han har även data förbud.
Vad ska man göra, känns ohållbart att låsa in mina värdesaker pga att en familjemedlem saknar den respekten att man inte stjäl pengar.
Vi har barnen på heltid då deras mamma bor i en husvagn pga oordnad ekonomi.
Jag trodde att det skulle bli bra men äldsta har förändrats totalt när jag varit borta
Råd? Tips?

 

[Mammadutt]

Sv: Fosterhemsplaceing nästa??

Låter normalt.... alltså med tanke på omständigheterna...
Jag hade föreslagit PBU/BUP... så båda barnen får gå och prata med vuxna som kan hjälpa medla med er vuxna. Annars finns det fältassistenter som brukar ha kontakt med barn, dit kan barn/ungdomar vända sig om dom vil prata med utomstående....

Jag tror det viktigaste är att bena ut varför... och det är nog lättare än ni tror.... bara kolla på hela situationen.... hur skulle man själv må och agera om man kanske inte kände att livet var allt för stabilt?

för att du är så engagerad!

 

[Inte_Ung]

Sv: Fosterhemsplaceing nästa??

Vad vill du göra?
Eftersom ni har barnen på heltid så är det väldigt mycket som ni kan göra.

Prova att bli riktigt arg.
Berätta hur arg och besviken som du är.
Det kan ha en stor förmåga att påverka.
De förbud som du satt upp är bra.

Sedan så går nu via skolan och tar hjälp där.
Full närvaro krävs t.ex.
Och så kontroll, kontroll och åter igen kontroll.
Och ja, inlåsta värdesaker.
Muddring så att där inte finns fel saker i fickorna.
Och hela tiden förklara att förödmjukningen kommer av att ni inte kan ha något förtroende.

Om du orkar alltså.
Ni borde kunna få hjälp också - skolan vet var.

 

[hästhandlarjävel]

Sv: Fosterhemsplaceing nästa??

Vad vill du göra? Jag är beredd att göra i princip vad som krävs, och även sambon
Eftersom ni har barnen på heltid så är det väldigt mycket som ni kan göra.

Prova att bli riktigt arg. Redan testat,uppenbarligen ingen funktion
Berätta hur arg och besviken som du är.Gjort det flera gånger och han ser ut som en skamsen hund, för att sedan bete sig som han vill så fort man vänder ryggen till
Det kan ha en stor förmåga att påverka.
De förbud som du satt upp är bra.

Sedan så går nu via skolan och tar hjälp där.
Full närvaro krävs t.ex.ska på föräldrarmöte nu på torsdag och kommer kräva att dom hör av sig minst 1 gång i veckan för att berätta hur det går och att dom direkt ska höra av sig vid skolk
Och så kontroll, kontroll och åter igen kontroll.
Och ja, inlåsta värdesaker.
Muddring så att där inte finns fel saker i fickorna.
Och hela tiden förklara att förödmjukningen kommer av att ni inte kan ha något förtroende.

Om du orkar alltså.
Ni borde kunna få hjälp också - skolan vet var.

Vi har ikväll pratat ihop oss och sambon kommer att följa med honom till hans träningar han har 2 dagar i veckan, resterande 3 veckordagar blir det stallet med mig där han får ta hand om märren och hennes föl.
Helgerna blir det att umgås bara med familjen och ha myskvällar.
Han medger själv att det inte är bästa sortens kompisar han umgås med och jag frågade honom om han är missnöjd med något som "vi" som föräldrar kan ändra på men han säger att han är nöjd och har det bra.
Jag har även talat om för honom att det här är sista chansen att visa förbättring så får vi se om han tar det på allvar...

 

[Jettan]

Sv: Fosterhemsplaceing nästa??

Usch vad jobbigt!!!
Umgänget är nog tyvärr största boven i dramat, man har ju tendens till att bete sig som de andra i den grupp man umgås i gör....
Han verkar ju, och säger ju själv, att han mår bra med er som föräldrar, detta är nog en tonårsgrej.
Att han stjäl tror jag är ett betende han har lagt sig till med och nu är det svårt att sluta, han kan också vara i behov av pengar till cigg.

Jag kan säga att jag var lika dan i den åldern. Jag smygrökte upp alla pengar och sedan stal jag pengar för att få cigg. Jag rymde hemmifrån jag skolkade jag stal kläder och jag ljög som en häst travar!

Jag höll på så här från 16 års ålder tills jag blev 18-19. Då träffade jag min nuvarande sambo och bestämde mig för att jag var trött på det destruktiva liv jag levde. Jag mådde ju självklart dåligt av allt det jag gjorde, jag skämdes och jag grät ofta över att jag var så dum mot mina föräldrar.

Jag lyckades klara mig ur situiationen själv, men får idag betala för allt dumt jag gjort. Jag kämpar och kämpar med att försöka sluta röka. Jag har blivit otroligt beroende av min mamma i form av trygghet, jag har fått plugga i flera år och innan dess fått arbeta med skit jobb som att städa. Nu har jag dock äntligen lyckats komma in på universitetet och jag sliter som ett djur för att kunna få ett bra välbetalt jobb i framtiden, men jag är STOLT över det jag gör!!!

I den här åldern har man ofta svårt att se längre än näsan räcker tyvärr, att planera för framtiden känns ju så avlägset, därför kan ni ju tjata ihjäl honom om att man måste plugga, måste få jobb, inte röka för det är farligt osv, men det kommer nog inte hjälpa. Han måste själv inse och beluta att detta liv inte är för honom. Han behöver en rejäl väckarklocka!!!

Tyvärr kan jag inte ge några konkreta exempel på hur ni ska göra, det är ju så svårt! Men självklart tycker jag ni ska fortsätta tjata, kanske han en dag fattar? (visa honom det jag skrivit?) Försök få honom att se en framtid, vad vill han göra? resa? speciellt jobb? familj? och lägg sedan en gemensam och gripbar plan för hur han kan komma dit. Försök få honom aktiv i grupper som är positivt inställda till skola, negativa till rökning osv. Försök få honom att skaffa nya, bättre vänner. Detta kommer han säkert inte gilla, men ärligt talat är det snabbaste vägen till förändring. Man vill vara som andra, man vill passa in och just nu försöker han passa in i en grupp som inte tycker om skolarbete, röker och hittar på andra saker. Han betende kan även vara ett sätt för honom att föröka bli vuxen, bli fri från er, ge honom andra alternativ till att få vara vuxen, ex mer ansvar....

Jag vet av erfarenhet hur det är att vara där han är och jag är övertygad om att även om han upplever att det han gör just nu är coolt och rätt och att han är häftig och får respekt av polarna, så sitter det nånstanns långt där inne en kille som mår dåligt och vill bli fri från de förväntningar som finns på honom, han vet bara inte hur han ska komma ut....

 

[PopcornPlayer]

Sv: Fosterhemsplaceing nästa??

Jag har även talat om för honom att det här är sista chansen att visa förbättring så får vi se om han tar det på allvar...

Vad händer efter sista chansen?

 

[nevin]

Sv: Fosterhemsplaceing nästa??

Jag frågar som PopcornPlayer : Vad händer efter den sista chansen?

Egen erfarenhet talar när jag säger, se till att ha en jäkligt bra plan när ni säger så, och FÖLJ den! Det går inte att säga så och sedan inte göra något åt situationen, man måste verkligen ha planen klar innan man uttrycker sig så, och se till att genomföra det du tänkt. Trots gråt, skamsna miner och bedjande blickar, hot och trots från tonåringen, för det kommer.


/nevin, vars pojke blev inlåst på behandlingshem pga av eget destruktivt beteende och en mammas envisa bråk om detta.

 

[Inte_Ung]

Sv: Fosterhemsplaceing nästa??

Ni har rätt att begära en EVK (elev vårds konferens) på skolan.
Då så måste lärare och rektor vara med.
Där kan ni gå igenom vilka resurser som kan finnas i skolan.

Sedan så skall ni ta kontakt med soc.
Det finns vårdhem för kriminella ungdomar vilket borde vara platsen för honom om han inte sköter sig.

 

[hästhandlarjävel]

Sv: Fosterhemsplaceing nästa??

Vad händer efter sista chansen?

Då är det ett annat boende som gäller för honom, antingen vårdhem alternativt fosterhem. och jag tänker göra slag i saken, motsätter sig sambon då, vilket det inte verkar som nu så ger jag upp och flyttar. jag har ju "ingen" talan när det kommer till sådana beslut då jag ej är något av barnens biologiska förälder.det är ju upp till deras pappa att sätta punkt för allt detta.

 

[angelwings]

Sv: Fosterhemsplaceing nästa??

Jag tycker det är bra att ni kämpar på och inte ger upp. Än så länge har jag inte någon egen tonåring (och min tjej ska typ gå i dvala när hon fyller 13 och sen tinar vi upp henne när hon fyller kanske 20 ) men jag har jobbat med tonåringar några år.

Det de oftast vill ha är bekräftelse på att omgivningen bryr sig. De kan bråka, skrika och gorma om att man är dum i huvudet som sätter gränser, men innerst inne vill de ju ha gränserna. Det kan inte vara hans kantiga sätt att se om det är stabilt nu? Om du varit borta och kommit tillbaka? Han testar (kanske undermedvetet) och ser om det ska vara stabilt den här gången?

Tonåringar tänker ju inte alltid logiskt. Jag hoppas det reder ut sig för er. Jag har haft elever som varit sådär. Struliga, bråkiga rent utsagt jävliga och det är då de har kommit till mig (jag jobbar med specialstöd) och faktiskt så har det gått bra för ALLA. Fast man inte trodde det alltid då. Fick ett vykort för nån månad sen av en kille som jag hade när han gick i 9an när jag just var färdigutbildad ( sju år sen nu. Hjälp!) och nu har han utbildat sig till kock, har fast jobb, sambo och en liten son.

Nu känner jag ju inte just 'er' son, det kan ju vara helt andra orsaker men många jag haft har haft just den här osäkerheten på om livet är stabilt och att de hela tiden testar för att se om föräldrarna står pall och fortsätter bry sig.
Ni har ingen på skolan ni har bra kontakt med, eller sonen har bra kontakt med? Annars ta hjälp av BUP om ni kan. Ni kan få lite hjälp med strategier osv.
Och jo, så klart finns det ungar som bara är jävelungar oxå, men han låter ju inte så annars i din beskrivning. Tror även det är nyttigt att han får vara med och hjälpa till med hästarna och att ni håller honom från hans vänner. Det låter-tycker jag- som om han vill ha nån sorts bekräftelse/stöd från er.
Men lycka till! Ursäkta att det blev långt...

 

[CRJ73]

Sv: Fosterhemsplaceing nästa??

Då är det ett annat boende som gäller för honom, antingen vårdhem alternativt fosterhem.QUOTE]

Men stopp här nu! Vad tror du att detta handlar om,en omplaceringshund eller att sätta ut en häst på foder? Du pratar om fosterhem eller vårdhem som om det är något som du kan bestämma är en konsekvens för ett beteende,jag måste här göra dig mycket besviken. Är läget så allvarligt som du anger här ska ni ovillkorligen ringa socialtjänsten för att få hjälp,NU! Jag orkar inte ens gå in på vad som krävs för att fosterhemsplacering eller vårdhem ska bli aktuellt (det är ett oerhört stort ingrepp ien människas liv),men jag blir illamående av att läsa resonemang omkring barn som i denhär tråden.Herregud,ta vuxenansvar och hjälp pojken.

 

[hästhandlarjävel]

Sv: Fosterhemsplaceing nästa??

Då är det ett annat boende som gäller för honom, antingen vårdhem alternativt fosterhem.QUOTE]

Men stopp här nu! Vad tror du att detta handlar om,en omplaceringshund eller att sätta ut en häst på foder? Du pratar om fosterhem eller vårdhem som om det är något som du kan bestämma är en konsekvens för ett beteende,jag måste här göra dig mycket besviken. Är läget så allvarligt som du anger här ska ni ovillkorligen ringa socialtjänsten för att få hjälp,NU! Jag orkar inte ens gå in på vad som krävs för att fosterhemsplacering eller vårdhem ska bli aktuellt (det är ett oerhört stort ingrepp ien människas liv),men jag blir illamående av att läsa resonemang omkring barn som i denhär tråden.Herregud,ta vuxenansvar och hjälp pojken.

och du som utger dig för att ha erfarenhet och kunskaper och vet vad vi ska göra kan väl komma med tips och ideer istället?
vad menar du med att vi ska ta vuxen ansvar och hjälpa pojken, vad exakt menar du med det? Du får gärna förklara dig så jag förstår vad du menar och vill ha sagt.
och vad exakt gör socialtjänsten?

 

[hästhandlarjävel]

Sv: Fosterhemsplaceing nästa??

Tror inte att han beter sig så här för att testa vårat förhållande.
Det har varit struligt till och från jämnt men inte på den här nivån och barnen vet att jag inte lämnade deras pappa och dom pga dom, och det var inget tjafs inför barnen någongång så själva separationen har varit lugn men självklart är det en stor omställning för barnen även om allt gick lugnt till.
Deras pappa har inte mått särkillt bra(vet ej om det verkligen är så eller en dålig ursäkt för att han ej engagerat sig i barnen) och jag är säker på att det är därför den äldsta grabben har tagit sig friheter pga att "ingen" bryr sig ändå.
Nu är det som det är och jag vill göra mitt bästa för att få in grabben på rätt väg igen.

 

[CRJ73]

Sv: Fosterhemsplaceing nästa??

Om man som förälder har problem med sitt barn så som du beskriver, med stölder och misskötsamhet i skolan osv,tar man lämpligen kontakt med Socialtjänsten som då öppnar en utredning. Där kan olika interventioner komma att beaktas varav BUP kan vara en,kontaktperson en annan. I allra sista hand (absolut sista)kan en placering utanför hemmet bli aktuellt, och jag vill poängtera att barnperspektivet sätts i första rummet i en utredning,vilket ger vid hand att Du inte kan prata om foster eller vårdhem som en bestraffning till honom.Det får utredningen utvisa.

Och ja,jag har en del erfarenhet i dessa ärenden.

 

[Inte_Ung]

Sv: Fosterhemsplaceing nästa??

Nej men som styvmamma så kan hon vilkora huruvida hon vill ta hand om hans trassel eller ej.
Och om hon inte gör det så finns det nog ingen annan möjlighet.
Varken mamman eller pappan verkar ju kunna p.g.a. olika orsaker.

 

[Jettan]

Sv: Fosterhemsplaceing nästa??

Måste bara säga att jag reagerar kraftigt på det här med att sätta barnet på fosterhem. Ärligt är detta som ni går igenom inget som bara händer i eran familj, det är mycket vanligt att tonåringar strular, hittar på dumheter och beter sig illa, de gör det för att frigöra sig, testa gränser och för att de helt enkelt inte fattar bättre!

Hur var det för dig själv som tonåring? Hittade du aldrig på saker som inte var så smarta?

Jag har kompisar(flera stycken faktiskt) som hamnat i fosterhem pga. problem hemma, en del liknar den här situationen, andra handlar om misshandel och annat. I grund och botten kan man dock säga att föräldrarna verkar helt enkelt inte bry sig om sina barn eller har ork att kämpa tillräckligt för sina barn.

När min dotter blir tonåring FÖRVÄNTAR jag mig att hon ska vara jobbig som satan, att jag ska få slita hund som förälder i FLERA ÅR.

Men aldrig i livet att hon skulle få hamna på något fosterhem. efter att ha sett hur mina kompisar har blivit, så ska du alltså tänka både två och tre hundra gånger innan ni börjar på den vägen.
Själv har jag ingen tillit till socialen efter att ha sett hur dessa barn blivit behandlade och att barnets bästa skulle komma i första hand är bullshit som står i nån paragraf som ingen följer.

Försök rida ut och stå ut, han behöver sin egna familj, inte en ny.

 

[Inte_Ung]

Sv: Fosterhemsplaceing nästa??

Försök rida ut och stå ut, han behöver sin egna familj, inte en ny.

Men frågan här är väl vad som är hans familj?
Mamman som inte kan ta hand om sina barn för att hon bor i husvagn?
Pappan som inte mår så bra och därför inte orkar?
Eller "styvmamman" som gör vad hon kan?

Styvmamman har varken det slutgiltiga ansvaret eller några befogenheter.
Hon kan välja att gå sin väg om situationen blir ohållbar.
Det finns ju gränser för vad man frivilligt utsätter sig för.

 

[CRJ73]

Sv: Fosterhemsplaceing nästa??

Nej men som styvmamma så kan hon vilkora huruvida hon vill ta hand om hans trassel eller ej.

Så sant,men det är hennes beslut om hon vill ingå i denna familj eller inte,det står henne fritt att gå. Pojken har inget sådant val varför jag anser att krutet ska läggas på att hjälpa honom i hans problematik.Att hota med skarpa insatser som fosterhem är inte rätt väg att gå tycker jag personligen.
Speciellt som hon inte kan styra över en sådan intervention. Om vårdnadhavarna inte kan tillgodose hans behov bör det anmälas till socialtjänsten.

 

[Inte_Ung]

Sv: Fosterhemsplaceing nästa??

Pojken har inget sådant val...

Han har en del andra val.
Det kan vara t.ex. dessa tre.

1. Han skärper sig och sköter sig.
2. Han får bo på ungdomshem.
3. Stymodern flyttar.

Och så får han ta ställning till dessa alternativ.

Att hota med skarpa insatser som fosterhem är inte rätt väg att gå tycker jag personligen.
Speciellt som hon inte kan styra över en sådan intervention. Om vårdnadhavarna inte kan tillgodose hans behov bör det anmälas till socialtjänsten.

I det här fallet så verkar ju inte vårdnadshavarna kunna tillgodose behoven utan det hänger på styvmodern.
Vilket gör att konsekvensen av att styvmodern ledsnar och drar blir att problemet hamnar hos socialtjänsten i stället - och antagligen blir det då placering i fosterhem eller undomshem.
Eftersom föräldrarna inte lyckas att hålla efter ungdomen utan han blir kriminell och snattar.

Så era pekpinnar om att "vara vuxen" och "ta ansvar" är ganska så meningslösa faktiskt.
Konkreta råd av varianten "gör såhär" skulle däremot hjälpa.

 

[CRJ73]

Sv: Fosterhemsplaceing nästa??

Så mina tips att ta kontakt med BUP och socialtjänsten kvalar inte in till att vara konkreta råd enligt ditt sätt att se?