Fortsättning

Min fasta anställning är på 100%, men jag jobbar 75% och får 25% från f-kassan "trots" att jag tidigare jobbat 150% utan problem och haft gott om energi till annat utanför jobbet.

Vad gör dig så speciell, jämfört med oss andra som blir sjuka och inte fixar heltidsjobb under en kortare eller längre period? Speciellt mtp att af redan bedömt arbetsförmågan till 75-80%.

Jag tror helt enkelt att det är ett extremt undantag att få sjukersättning från fk.

Det vanliga är annars att de säger att man får jobba med något lättare för att orka. Sen att det där lättare jobbet kanske inte finns saknar betydelse. Och då står man där och får ta det man får för att inte bli utan inkomst.

@Sel Jag tycker det är skillnad på riktiga kurser och sådana som är på sandlådenivå. Jag tror nämligen kurserna på hab är i samma nivå som aktiviteterna på af.

 

[Wille]

Det där är inte sant, saker KAN bli bättre.

Känner igen mycket i ditt tankesätt från när jag var i en ganska djup depression. Ingen ljusning i sikte liksom. Får du något stöd i det här? Tror detta sätter mycket krokben för hur du ska komma vidare.

Nej, får inget stöd. Väntar på insatser från habiliteringen. Eventuellt ska jag få träffa en psykolog som kommer tala om för mig hur mycket fel jag är. Känns inte hoppfullt alls.

 

[Enya]

Det där är inte sant, saker KAN bli bättre.

Känner igen mycket i ditt tankesätt från när jag var i en ganska djup depression. Ingen ljusning i sikte liksom. Får du något stöd i det här? Tror detta sätter mycket krokben för hur du ska komma vidare.

Jag tycker också det låter lite deprimerande, framför allt skulle jag nog bli deprimerad om jag inte redan var det, av att alltid tänka och känna så här. Men jag tänker att det borde finnas hjälp att få att ta sig ur den negativa spiralen av tankar? Det kan väl inte vara så att man bara är hänvisad till... ingenting, medan man liksom går under av sin egen tyngd?

 

[Raderad medlem 145710]

Tror det är själva autismen som är problemet. Hörde idag om en person som slutade maskera för sina vänner. Hon miste alla vänner hon hade. Jag har aldrig maskerat. Jag är den jag är och fejkar inget.

Du kan vara den du är utan att vara oförskämd och elak. Jag gissar att just den saken, hur du uttrycker dig om andra människor, är ett hinder för relationer.

Om jag skulle umgås med dig skulle vara vara orolig för att bli dömd och sågad vid minsta fel du tycker jag gör. Då är det inte så härligt att umgås.

 

[Lobelia]

Tror det är själva autismen som är problemet. Hörde idag om en person som slutade maskera för sina vänner. Hon miste alla vänner hon hade. Jag har aldrig maskerat. Jag är den jag är och fejkar inget.

Vad menar du maskera? Och vad började hon göra som hon inte gjorde tidigare?

Om man menar att maskera är att använda vanligt folkvett 8aom alla behöver lära sig) så är det nog lätt att mista vänner.

 

[Lobelia]

Nej, får inget stöd. Väntar på insatser från habiliteringen. Eventuellt ska jag få träffa en psykolog som kommer tala om för mig hur mycket fel jag är. Känns inte hoppfullt alls.

Får du inget stöd eller säger du nej till stöd för att du inte tror på det? Eller antar att allt stöd är värdelöst och inte ger det en chans.

Jag kan nästan garantera att du aldrig någonsin hittar någon som kan hjälpa dig om du på förhand bestämt dig för att inget funkar såsom "Eventuellt ska jag få träffa en psykolog som kommer tala om för mig hur mycket fel jag är." Med den inställningen så är det extremt lätt att tolka allt som kritik av dina fel oavsett vad avsikten är och oavsett vad personen säger.

 

[Hazel]

Jag tycker ärligt talat att snacket som går just nu om att just "avmaskera" är lite överdrivet och antagligen kommer leda till att många blir av med sina vänner. Jag är autist och ja jag maskerar, och jag är rätt övertygad om att ALLA oavsett diagnos gör det. Är det väldigt jobbigt och dränerande för vissa? ja det är det antagligen. Det kan säkert vara ännu jobbigare för vissa med autism för att man får lägga mer jobb på det men man ska inte sticka under stol med att det krävs att man avstår från vissa saker om man vill ha det lättare socialt.

Jag tycker inte det är ett dugg konstigt att jag beter mig annorlunda bland folk än när jag är ensam, det är inte heller konstigt eller oäkta att man beter sig olika med olika personer.

 

[tuaphua]

Nej, får inget stöd. Väntar på insatser från habiliteringen. Eventuellt ska jag få träffa en psykolog som kommer tala om för mig hur mycket fel jag är. Känns inte hoppfullt alls.

Men varför tror du att psykologen ska berätta hur mycket fel du är? Jag fattar verkligen inte det. Inte alls!

Jag har ju ADHD. Förvisso är det en annan NPF-diagnos. Men även det räknas det som funktionsnedsättning.
Jag har ALDRIG känt att vården ska tala om hur fel jag är.
Jag har ju de förutsättningar jag har och de försöker hjälpa mig göra det bästa av det.

Jag är långt från pantad, jag är verkligen inte oinsatt vad gäller psykologi eller ADHD. Jag har läst på rätt friskt. Men visst fasen vet de specialistutbildade, yrkesverksamma inom vården mer än mig. Genom att lyssna på dem för att kunna få redskap, lägga om livet etc ger man sig ju möjligheter till förändring och bättre mående.
Att hela tiden upprepa: "det går inte", "jag kan inte ändra mig", "jag är fel", "hab kan inte göra ngt", "det är andras fel", etc gör ju bara att du fastnar där du är nu. Och nu mår du ju inte bra.

 

[Wille]

Jag tycker också det låter lite deprimerande, framför allt skulle jag nog bli deprimerad om jag inte redan var det, av att alltid tänka och känna så här. Men jag tänker att det borde finnas hjälp att få att ta sig ur den negativa spiralen av tankar? Det kan väl inte vara så att man bara är hänvisad till... ingenting, medan man liksom går under av sin egen tyngd?

Jag fick diagnosen 30 december förra året. Sen har det varit väntetid till hab. Jag har haft ett möte med dem nu i förra veckan.

 

[Wille]

Vad menar du maskera? Och vad började hon göra som hon inte gjorde tidigare?

Om man menar att maskera är att använda vanligt folkvett 8aom alla behöver lära sig) så är det nog lätt att mista vänner.

Att maskera är att låtsas vara neurotypisk. Jättevanligt bland autistiska kvinnor. Och att maskera kostar enorma mängder energi och bränner ut autister.

 

[Wille]

Men varför tror du att psykologen ska berätta hur mycket fel du är? Jag fattar verkligen inte det. Inte alls!

Jag har ju ADHD. Förvisso är det en annan NPF-diagnos. Men även det räknas det som funktionsnedsättning.
Jag har ALDRIG känt att vården ska tala om hur fel jag är.
Jag har ju de förutsättningar jag har och de försöker hjälpa mig göra det bästa av det.

Jag är långt från pantad, jag är verkligen inte oinsatt vad gäller psykologi eller ADHD. Jag har läst på rätt friskt. Men visst fasen vet de specialistutbildade, yrkesverksamma inom vården mer än mig. Genom att lyssna på dem för att kunna få redskap, lägga om livet etc ger man sig ju möjligheter till förändring och bättre mående.
Att hela tiden upprepa: "det går inte", "jag kan inte ändra mig", "jag är fel", "hab kan inte göra ngt", "det är andras fel", etc gör ju bara att du fastnar där du är nu. Och nu mår du ju inte bra.

Jag är rädd att psykologen kommer tala om för mig allt jag inte kan. Där jag är fel.

 

[stjarnhimmel]

Jag är rädd att psykologen kommer tala om för mig allt jag inte kan. Där jag är fel.

Ok jag förstår att det är din rädsla. Men det behöver inte bli så.
Och det är något jag tycker du ska säga till den. För det är något man kan jobba med.

 

[sweep]

Jag är rädd att psykologen kommer tala om för mig allt jag inte kan. Där jag är fel.

Fast det är väl bara du som vet vad du kan och inte kan.
Sen kanske det finns vissa saker som du har svårare för men det betyder inte att det är fel.

Livet är inte rätt eller fel eller svart eller vitt

 

[athena_arabians]

Nej, får inget stöd. Väntar på insatser från habiliteringen. Eventuellt ska jag få träffa en psykolog som kommer tala om för mig hur mycket fel jag är. Känns inte hoppfullt alls.

Så länge du håller fast i ditt funkofobiska tänk kommer du inte att kunna få till någon förändring.

Sedan kommer du heller inte att få till någon förändring om du inte öppnar dig för nya infallsvinklar och vara beredd att prova något nytt. Är en inte det kommer inget att hända och det gäller oavsett om en har en diagnos eller ej. Du verkar ha bestämt dig för hur allting är och hur det ser ut så varför då slösa vårdens tid? Är du inte beredd att lyssna på dem med ett öppet sinne är det meningslöst.

 

[athena_arabians]

Jag tycker ärligt talat att snacket som går just nu om att just "avmaskera" är lite överdrivet och antagligen kommer leda till att många blir av med sina vänner. Jag är autist och ja jag maskerar, och jag är rätt övertygad om att ALLA oavsett diagnos gör det. Är det väldigt jobbigt och dränerande för vissa? ja det är det antagligen. Det kan säkert vara ännu jobbigare för vissa med autism för att man får lägga mer jobb på det men man ska inte sticka under stol med att det krävs att man avstår från vissa saker om man vill ha det lättare socialt.

Jag tycker inte det är ett dugg konstigt att jag beter mig annorlunda bland folk än när jag är ensam, det är inte heller konstigt eller oäkta att man beter sig olika med olika personer.

Ja, jag har ingen diagnos men givetvis har jag ett filter och häver inte ur mig vad som helst till vem som helst! Det är inte att ljuga eller maskera i mina ögon, det är att vara trevlig med sin omgivning. Plus att alla jag träffat som högljutt hävdar att de bara är raka och ärliga har faktiskt varit sådana som är riktigt elaka. Ingen av de autister jag känner har betett sig så.

Edit: Sedan är väl jag lite av en kameleont socialt sett men det är inte jobbigt för mig plus att det är lite en del av mitt jobb (och en del som jag är väldigt bra på).

 

[Wille]

Fast det är väl bara du som vet vad du kan och inte kan.
Sen kanske det finns vissa saker som du har svårare för men det betyder inte att det är fel.

Livet är inte rätt eller fel eller svart eller vitt

I så fall skulle jag inte ha en diagnos.

 

[Pinus]

I så fall skulle jag inte ha en diagnos.

Vad menar du?

 

[_Elly_]

Jag är rädd att psykologen kommer tala om för mig allt jag inte kan. Där jag är fel.

Problemområdena finns varesig psykologen nämner dessa eller inte. Alla har saker som är svårt, nej allt kanske inte går att åtgärda exakt som du vill ha det men meningen är ju att jobba tillsammans med dessa för att hitta bättre lösningar än i dagsläget där det är problem ändå hur du än gör. Jag kan förstå att det känns hopplöst då du själv mest försöker hålla dig flytande men... Jag tror verkligen att det finns bättre vägar, anpassningar och mest av allt att du får bättre förståelse för dig själv. Att du slutar vara så elak mot dig själv och i det även slutar sprida de funkofobiska kommentarer som du kläcker ur dig i frustration

 

[Wille]

Vad menar du?

För jag tycker inte jag uppfyller diagnoskriterierna.

 

[_Elly_]

*Avmaskera är väl olika för olika människor beroende på vad som är jobbigt för dessa? Inte att någon ska vara riktigt rak eller elak men att personen anpassar för att förbruka mindre energi och i längden orka mer. Dra ner på ögonkontakt, fidgets och liknande är inget jag skulle avsluta en vänskap för precis

* Inte helt påläst om den processen ska sägas

 

[escodobe]

Jag tycker ärligt talat att snacket som går just nu om att just "avmaskera" är lite överdrivet och antagligen kommer leda till att många blir av med sina vänner. Jag är autist och ja jag maskerar, och jag är rätt övertygad om att ALLA oavsett diagnos gör det. Är det väldigt jobbigt och dränerande för vissa? ja det är det antagligen. Det kan säkert vara ännu jobbigare för vissa med autism för att man får lägga mer jobb på det men man ska inte sticka under stol med att det krävs att man avstår från vissa saker om man vill ha det lättare socialt.

Jag tycker inte det är ett dugg konstigt att jag beter mig annorlunda bland folk än när jag är ensam, det är inte heller konstigt eller oäkta att man beter sig olika med olika personer.

Jag tänker att man kan prioritera så att säga. Jag maskerar i olika grad på jobbet. Speciellt i situationer med klienter och samverkanspartner. Det gör att jag kan behålla ett jobb som jag 1 är duktig på, 2 försörjer mig 3 jag trivs med.
Annars skulle jag få kicken rätt fort och den energi det skulle kräva att inte ha ett jobb är värre än att maskera.
Jag maskerar mindre ihop med kollegor och förklarar för dom hur jag funkar från början. Och det funkar bra. Folk tar inte illa upp eller oroar sig om jag inte pratar med nån på lunchen och sitter helt själv till exempel och att det tar mig sjukt lång tid att lära mig vad dom heter och hur dom ser ut