Fortsättning

Min fasta anställning är på 100%, men jag jobbar 75% och får 25% från f-kassan "trots" att jag tidigare jobbat 150% utan problem och haft gott om energi till annat utanför jobbet.

Vad gör dig så speciell, jämfört med oss andra som blir sjuka och inte fixar heltidsjobb under en kortare eller längre period? Speciellt mtp att af redan bedömt arbetsförmågan till 75-80%.

Jag tror helt enkelt att det är ett extremt undantag att få sjukersättning från fk.

Det vanliga är annars att de säger att man får jobba med något lättare för att orka. Sen att det där lättare jobbet kanske inte finns saknar betydelse. Och då står man där och får ta det man får för att inte bli utan inkomst.

@Sel Jag tycker det är skillnad på riktiga kurser och sådana som är på sandlådenivå. Jag tror nämligen kurserna på hab är i samma nivå som aktiviteterna på af.

 

[Noxos]

Nu har du provat att åtskilliga gånger tro att du vet hur erbjuden stöd, mediciner, hjälp, etc ska fungera. Mår du bättre? (Inte vad jag kan se).
Tycker du verkligen inte att det är dags att prova något av de erbjudande du får? Du HAR svårigheter! Acceptera och ta emot hjälp!
Jag har arbetat i många år med unga i skolvärlden som får diagnoser (på MÅNGA olika nivåer). Väldigt många efterlyser just kurser och utbildningar för sig själva, (oftast är det föräldrar som erbjuds kurser.)

Det om något tycker jag är ett tecken på mognad. Att vilja få kunskap och verktyg samt att arbeta med det man tycker är svårt. De kämpar verkligen för att övervinna sina svårigheter och bygga sina styrkor.
Att kurser är på "barnnivå" borde således vara något bra. De vill iaf oftast göra något åt sin situation och ta emot hjälp.

 

[Masqueradee]

Beror ju på att alla andra tycker jag är fel. Inget att göra åt.

Nej. Det här är inte sant. Vi ber dig att sluta uttrycka dig på ett specifikt, för hur du säger dem är inte rättvist mot andra. Du låter elak när du uttrycker dig kring de här kurserna. Vi säger inget om dig som person, hur du är. Vi poängterar att "du. det här är inte okej". Jag behöver också sägas till. Du ska höra mig och min bästa vän ibland, vi har stått och skrikigt åt varandra om hur vi uttryckt oss om olika saker. När vi lugnat ned oss så har vi båda insett att. Helvete. Det här var ju inte bra.
Du måste inse att ibland kommer du ha fel. Hur du uttrycker dig flyger inte och då är inte en bra reaktion att tycka att alla andra är dumma i huvudet utan faktiskt tänka "hmm.. okej. nu är det fem personer som jag tycker missförstår mig. vad är det de inte förstår, och hur kan de missförstå vad jag säger?"
Att du mår dåligt över din situation undgår ingen. Men det ger inget fripass på att uttrycka sig hur som helst om andra. Vi vill bara hjälpa dig, det är därför vi är flera som gång på gång återkommer till dina trådar för att stötta och finnas till, men då krävs det en liten ansträngning från din sida också när vi ber dig att sluta vara elak.

 

[Lobelia]

Jag vet redan att alla andra tycker att allt är mitt fel. Det är det inte.

Kanske dags att sluta lägga skulden på någon alls, det är varken fel på dig eller de du försöker koversera med. Offerkoftan klär inte någon väl. Däremot behöver minst en part bättre verktyg för att öka chanse att lyckas.

 

[escodobe]

Jag har mål i mun. Om jag har något att säga. Ägnar mig sällan åt meningslöst pladder (men kan överkompensera med att prata om den andra personen inte pratar). Och jag kommer inte börja med meningslöst pladder heller.

Att jag inte kommer vidare från hej, hej, beror inte på mig utan på att andra inte vill ha kontakt med mig. Jag har försökt ta kontakt med folk men när jag inte får respons så lägger jag ner. Jag kan inte tvinga någon att vara intresserad av att umgås med mig.

Jag törs verkligen inte chansa med jobbet. Det vore att gambla med hela min framtid.

Vi resonerar logiskt en stund.
Det finns inte en gemensam överenskommen pakt att hela världen bestämt sig för att ogilla dig och inte vilja prata med dig.
Varje ny person du träffar är på den punkten ett oskrivet blad.
DU är den enda gemensamma faktorn.
Om du aldrig lyckas knyta vänskapsband och ha meningsfulla relationer med andra så är det helt okey om du är nöjd med det. Jag känner personer som träffar andra personer och umgås IRL med dom enstaka gånger om året och trivs med det.
Du VERKAR inte nöjd med det eftersom det är ett ständigt återkommande tema i dina trådar att du känner dig ensam och isolerad.
Det kan vara en idé att fundera på hur du upplevs och hur du beter dig om du vill förändra den saken. Det handlar inte om att du ska fejka eller göra om hela din person, men småsaker kan göra stor skillnad i hur andra upplever en. Till exempel hur man uttrycker sig om andra.

För en sak är säker - om du gör exakt samma sak du gjort hela tiden tills nu kommer du få samma resultat. Det är inte som att resten av världen en dag kommer vakna ur nån slags "frysa ut Wille" psykos.

 

[Wille]

Yadayada..

Du vet alltså vad med din person/framtoning som inte jivear med typ nästan någon annan människa och är nöjd med det?

Personligen hade jag nog -om jag nu någonsin hade funnit mig själv i den situationen- rannsakat mig själv, mitt beteende/bemötande/framtoning och förmodligen också på något vis sökt nån typ av hjälp för att bena ut hur och varför så många upplever mig som icke önskvärd att umgås med.

Sen vad man gör med den vetskapen är ju en helt annan sak.
Vissa (ganska många tror jag) väljer nog att jobba på iaf nån typ av smärre förändring, eftersom de vill ha vänner/bekanta och andra väljer att inte göra nått alls, men även där har man ju ett val.

Det jag hör från folk är att de tycker jag är trevlig. Ljuger de kanske?

Så dina problem att komma vidare i konversationr är andras fel? Du kan inte på något vis påverka det på något vis, exempelvis genom att få tips om hur du kan formulera dig för att få fart på konverstionen utan är redan fullärd i konverstionens svåra konst.

Jag är övertygad om att de flesta skulle ha nytta av en sån kurs inklusive jag. Flertalet kan bli bättre.

Jag ställer frågor. Får svar. Kanske kommer jag med en följdfråga. Men sen då? Jag kan inte bära hela konversationen.

 

[escodobe]

Vi resonerar logiskt en stund.
Det finns inte en gemensam överenskommen pakt att hela världen bestämt sig för att ogilla dig och inte vilja prata med dig.
Varje ny person du träffar är på den punkten ett oskrivet blad.
DU är den enda gemensamma faktorn.
Om du aldrig lyckas knyta vänskapsband och ha meningsfulla relationer med andra så är det helt okey om du är nöjd med det. Jag känner personer som träffar andra personer och umgås IRL med dom enstaka gånger om året och trivs med det.
Du VERKAR inte nöjd med det eftersom det är ett ständigt återkommande tema i dina trådar att du känner dig ensam och isolerad.
Det kan vara en idé att fundera på hur du upplevs och hur du beter dig om du vill förändra den saken. Det handlar inte om att du ska fejka eller göra om hela din person, men småsaker kan göra stor skillnad i hur andra upplever en. Till exempel hur man uttrycker sig om andra.

För en sak är säker - om du gör exakt samma sak du gjort hela tiden tills nu kommer du få samma resultat. Det är inte som att resten av världen en dag kommer vakna ur nån slags "frysa ut Wille" psykos.

Ett av problemen för eb hel del med autism är att de har svårt att läsa av sociala koder "av sig själv" och det gör att det kan gnissla i relationer/sociala situationer, Men det går faktiskt att lära sig trix för att den biten ska gå smidigare. Det är inte egentligen itne konstigare än att andra har svårigheter med att ha världens största tumme mitt handen eller dyskalkyli - men det gör att man får anstränga sig lite mer i vissa situationer.

 

[escodobe]

Det jag hör från folk är att de tycker jag är trevlig. Ljuger de kanske?


Jag ställer frågor. Får svar. Kanske kommer jag med en följdfråga. Men sen då? Jag kan inte bära hela konversationen.

Om du får bära hela konversationen med alla du möter, men de inte verkar ha problem med att få ett samtal att flyta när de talar med varandra så kanske det är hur du ställer frågor som är problemet?

 

[Unafraid]

Om du får bära hela konversationen med alla du möter, men de inte verkar ha problem med att få ett samtal att flyta när de talar med varandra så kanske det är hur du ställer frågor som är problemet?

Håller med! Ställer du öppna frågor? Slutna? Slutna frågor har en förmåga att få samtal att stanna av. @Wille

 

[Lobelia]

Jag ställer frågor. Får svar. Kanske kommer jag med en följdfråga. Men sen då? Jag kan inte bära hela konversationen.

Det kanske du får svar på på en kurs.

Det är omöjligt att ge vettiga råd utan att se situationen. Det kan vara hur du uttrycker dig, det kan vara minispel/gester eller vilka situatiner du väljer.

 

[ginnies]

Det jag hör från folk är att de tycker jag är trevlig. Ljuger de kanske?

Antagligen, vissa, ibland , det är väl nära ingen - om man får frågan rakt- som säger till någon att ”du är inte trevlig”.

 

[Gnist]

Det jag hör från folk är att de tycker jag är trevlig. Ljuger de kanske?

Uppenbarligen gör de väl det? eftersom ingen (enligt vad du själv skrivit oräkneliga gånger) vill umgås/vara kompis/nära vän med dig och att "alla" (igen något du skrivit oräkneligt gånger) tycker du är fel?

De som tycker att du är trevlig och berättar det för dig är väl att räkna som vänner, eller iaf som bekanta? men det säger du att du inga har, så vad är de egentligen, i relation till dig enligt dig själv?

 

[Pinus]

Jag blir lite beklämd över uppgivenheten som du så ofta ger uttryck för - läget är som det är, det finns inget att göra något åt, ingenting kommer någonsin bli bättre. Jag vill inte diagnostisera människor, men tror du inte ditt liv hade blivit mer lätthanterligt och enklare om du hade SETT att det går att förändra saker till det bättre? Kanske ska du börja där?

 

[tuaphua]

Jag tycker inte skillnaden är stor. Jag behöver inte få förklarat för mig vad autism är. Jag vet redan eftersom jag inte är ett barn. Ändå är det ett krav att gå den kursen innan man går någon av de andra kurserna.

Fast med tanke på vad du skrivit här om autism och autister har du ju rätt dålig koll.
Läkare, psykologer och andra med specialistutbildning om tex autism borde kunna lära dig mycket.
Och att kunna skapa och behålla fina relationer skulle säkert göra att du mår bättre, får energi etc.
Och det kanske finns en hel del anpassningar man kan göra för att du ska få mer ork, för att terapi ska funka bättre, för att komma till skott med saker, för att strukturera upp och hålla ordning.

Just att du ser det som att folk typ ska läxa upp dig, klappa dig på huvudet och mala om barnsaker sätter ju enorma krokben för dig själv i kampen om att må bättre.
Var lite ödmjuk och öppen så kanske du ser att det finns mer hjälp och kunskap än du tror. Och också att folk med autism inte behöver sticka ut rejält eller ha exakt samma och stora svårigheter.
Vissa, samma fina drag brukar ju ofta kunna finnas hos folk med autism. Försök se de dragen i folket på kurserna med. Så du kan tvätta bort din egen fördom om att autism är så fel och dåligt.

 

[Lobelia]

Jag vet redan att alla andra tycker att allt är mitt fel. Det är det inte.

Har man bestämt sig för vad folk tycker så är det ju så, du tillåter inte folk att ha en egen åsikt och får rätt även om du skulle haft fel om du lyssnat.

 

[Monimaker]

Det jag hör från folk är att de tycker jag är trevlig. Ljuger de kanske?

Jag känner ingen som skulle säga till någons ansikte att de inte är trevliga om det inte var i en ren konfliktsituation. Så, risken finns? Jag som har autism tycker definitivt sättet du uttryckt dig på om autism och de människor som har diagnosen – oavsett om du har den själv eller inte – har skapat en stor lättnad över hur heterogen diagnosen kan vara, för jag vill banne mig inte att folk ska tro att alla autister sitter på dessa värderingar.

 

[Wille]

Om du får bära hela konversationen med alla du möter, men de inte verkar ha problem med att få ett samtal att flyta när de talar med varandra så kanske det är hur du ställer frågor som är problemet?

Nej, inte alla jag möter. En del är bra på att prata och då behöver jag mest lyssna.

Håller med! Ställer du öppna frågor? Slutna? Slutna frågor har en förmåga att få samtal att stanna av. @Wille

Öppna frågor. Hur går det på jobbet? Hur är det med hästarna? O.s.v.

Uppenbarligen gör de väl det? eftersom ingen (enligt vad du själv skrivit oräkneliga gånger) vill umgås/vara kompis/nära vän med dig och att "alla" (igen något du skrivit oräkneligt gånger) tycker du är fel?

De som tycker att du är trevlig och berättar det för dig är väl att räkna som vänner, eller iaf som bekanta? men det säger du att du inga har, så vad är de egentligen, i relation till dig enligt dig själv?

Tror det är själva autismen som är problemet. Hörde idag om en person som slutade maskera för sina vänner. Hon miste alla vänner hon hade. Jag har aldrig maskerat. Jag är den jag är och fejkar inget.

Och så har jag lite svårigheter med att höra av mig till folk. Tror att jag stör och är i vägen. Och så kostar det energi. Energi som jag inte har så gott om.

Jag blir lite beklämd över uppgivenheten som du så ofta ger uttryck för - läget är som det är, det finns inget att göra något åt, ingenting kommer någonsin bli bättre. Jag vill inte diagnostisera människor, men tror du inte ditt liv hade blivit mer lätthanterligt och enklare om du hade SETT att det går att förändra saker till det bättre? Kanske ska du börja där?

Jag trodde förut att allt kunde bli bättre. Bara man kämpade. Men jag har blivit överbevisad. Inget blir faktiskt bättre hur mycket jag än kämpar.

 

[bettysmatte]

Jag trodde förut att allt kunde bli bättre. Bara man kämpade. Men jag har blivit överbevisad. Inget blir faktiskt bättre hur mycket jag än kämpar.

Tricket är nog att det inte bara räcker att "rå-kämpa" utan det behövs verktyg och kunskap för att veta HUR man ska kämpa.

 

[Pinus]

Jag trodde förut att allt kunde bli bättre. Bara man kämpade. Men jag har blivit överbevisad. Inget blir faktiskt bättre hur mycket jag än kämpar.

Det där är inte sant, saker KAN bli bättre.

Känner igen mycket i ditt tankesätt från när jag var i en ganska djup depression. Ingen ljusning i sikte liksom. Får du något stöd i det här? Tror detta sätter mycket krokben för hur du ska komma vidare.

 

[Grazing]

Jag har aldrig gått på universitet.

De här kurserna på hab innehåller nog ändå bara samma information som jag redan vet. Som om jag vore ett barn som inte kan något.

Ibland är det bra att upprepa sådant basic som man egentligen redan vet. Det handlar om att bli medveten om sig själv och hur man kan lära sig att få andra att förstå en. Krasst sett så är det ju faktiskt många barn som är ruskigt duktiga på kommunikation så inte är det något fel på att gå sådan kurser.

Jag sitter nu med min "kurs" och försöker träna på att kunna framföra vad och hur jag känner och tänker för att andra ska försåt, världens enklaste grej kan man tycka men det är det inte.

 

[Hazel]

Ibland är det bra att upprepa sådant basic som man egentligen redan vet. Det handlar om att bli medveten om sig själv och hur man kan lära sig att få andra att förstå en. Krasst sett så är det ju faktiskt många barn som är ruskigt duktiga på kommunikation så inte är det något fel på att gå sådan kurser.

Jag sitter nu med min "kurs" och försöker träna på att kunna framföra vad och hur jag känner och tänker för att andra ska försåt, världens enklaste grej kan man tycka men det är det inte.

Dessutom känns nästan alla tips som "idiotenkelt" tills man får ett tips som funkar. Och det tipset är garanterat lika enkelt som alla andra men det va det som funkade, alla är olika och behöver olika saker, det är ju därför sånna där kurser finns.