Jag pratade mycket med min förra psykiatriker. Det var typ som kbt light, men det hjälpte bara till en viss gräns där det planade ut ett tag och sedan började gå bakåt. Hon var jättenoga med att välja ut en samtalskontakt till mig innan hon gick i pension, men bara ett par månader efter det så blev den nya samtalskontakten sjukskriven i mer än ett halvår och när hon kom tillbaka så kunde jag inte prata med henne för så fort jag sa något negativt så verkade hon ta jätteilla vid sig. Jag minns inte när eller hur det gick till för att avsluta med henne och börja med hon jag har nu, men har för mig att jag gick utan samtalskontakt något/några år. Innan jag började hos min förra psykiatriker så gick jag hos något ungdomsteam, men hon jag träffade där sa bara att om jag bara gjorde det eller detta så skulle allt lösa sig och när det inte gjorde det så sa hon att bara jag förlät en person för en grej som hänt så skulle det lösa sig, men jag hade redan förlåtit den personen för längesedan. Vet inte vad hennes nästa förslag skulle varit för sedan slutade jag där. Förutom det så har jag inte pratat med någon
Allt är redan återvändsgränder för oavsett var jag vänder mig så viftas jag bort med att allt är normalt trots att jag mår som jag gör och trots att blodproverna många gånger visar en massa fel. Sist jag var på vårdcentralen så tog hon inte ens pulsen stående trots att jag sa att det var då den blev för hög så den visade ju rätt normalt när hon tog den. Hon sa att hon skulle skicka en remiss ändå efter tjat men det är jag rätt säker på att hon aldrig gjorde för det finns ingenting om det på 1177 och där finns inte ens någon vettig besöksanteckning