Fortsätt försöka

Tredje dagen med modafinil och jag mår ännu sämre. Är det någon annan som tar eller har tagit den och vet om det kan ta ett tag för den att verka ordentligt? Jag har svårt att hitta någon tydlig information om den. Vet inte om det överlag inte finns så mycket information eller om det är vajsing på min google fu pga väck i huvudet

 

[Lyan]

Jag vill inte vara oduglig hel tiden

 

[Grazing]

Jag vill inte vara oduglig hel tiden

Vänd på det och beröm dig för det du klarar istället. Du klarar trots allt mycket även om det inte alltid blir som tänkt, det tar mycket energi att klanka ner på sig själv.

 

[Lyan]

Vänd på det och beröm dig för det du klarar istället. Du klarar trots allt mycket även om det inte alltid blir som tänkt, det tar mycket energi att klanka ner på sig själv.

Fast problemet är att jag klarar ju knappt någonting Jag ligger alltid efter med hur mycket som helst och det känns som att för varje grej jag kommer ikapp med så tillkommer det två nya jag behöver göra. Det tar ännu mer energi att hela tiden känna mig stressad över allt jag behöver och vill göra men aldrig klarar. Förmiddagarna funkar väl hjälpligt, men varje eftermiddag så rasar jag fullständigt och kan inte göra någonting ens när jag har lite energi för allt känns så hopplöst och meningslöst och det gör mig galen att bara ligga och må dåligt och vänta på att dagen ska ta slut

 

[sorbifolia]

Jag vill inte vara oduglig hel tiden

Du är inte alls oduglig.

Du klarar en massa saker som andra med liknande din problematik inte skulle klara. Det blir ju inte rättvist att se på vad du gör jämfört med en person som är frisk.

För mig verkar det som om du har en hel massa "projekt" igång som kanske tar för mycket av din energi (även om det mest "bara" är att tänka på dem) - kan du testa att "skala ner" ett tag till att endast ta hand om dig själv och djuren? Inget utöver det är ju egentligen "måsten" utan allting annat är "kan/bör" saker. Så OM du gör något av det är det jättebra, annars är det fullkomligt okej att inte göra det.

 

[Grazing]

Fast problemet är att jag klarar ju knappt någonting Jag ligger alltid efter med hur mycket som helst och det känns som att för varje grej jag kommer ikapp med så tillkommer det två nya jag behöver göra. Det tar ännu mer energi att hela tiden känna mig stressad över allt jag behöver och vill göra men aldrig klarar. Förmiddagarna funkar väl hjälpligt, men varje eftermiddag så rasar jag fullständigt och kan inte göra någonting ens när jag har lite energi för allt känns så hopplöst och meningslöst och det gör mig galen att bara ligga och må dåligt och vänta på att dagen ska ta slut

Men även om det är så så fokusera på det som fungerade. Även om du ligger efter med allt så beröm dig själv och fokusera på det som blev gjort. Låt dom tankarna ta mycket plats istället. Du får inte gjort mer eller kommer ikapp genom att klanka ner på dig själv, det ändrar ingenting utan tar bara energi.

Inte lätt att ändra tankesätt jag vet, men du kan ju börja iallafall att även om du har svårt att berömma dig själv så låt bli att tänka och skriva och bekräfta dom negativa tankarna. För dom negativa tankarna kommer aldrig att förändra någonting till nåt positivt eller bra.

 

[Lyan]

Du är inte alls oduglig.

Du klarar en massa saker som andra med liknande din problematik inte skulle klara. Det blir ju inte rättvist att se på vad du gör jämfört med en person som är frisk.

För mig verkar det som om du har en hel massa "projekt" igång som kanske tar för mycket av din energi (även om det mest "bara" är att tänka på dem) - kan du testa att "skala ner" ett tag till att endast ta hand om dig själv och djuren? Inget utöver det är ju egentligen "måsten" utan allting annat är "kan/bör" saker. Så OM du gör något av det är det jättebra, annars är det fullkomligt okej att inte göra det.

Jag känner mig verkligen det Hur mycket jag än försöker så räcker det aldrig. Jag vet att det egentligen inte är rättvist, men jag kan verkligen inte acceptera att det är såhär mitt liv kanske kommer att se ut för alltid

Just nu har jag inga direkta projekt alls igång. Jag har massor jag vill göra, men jag kan verkligen inte fungera alls förutom ett par timmar på förmiddagen så jag har inte ens försökt påbörja något. Jag har ändrat layouten på min telefon och försöker omorganisera min ena molnlagring bara för jag klarar inget fysiskt ens på förmiddagarna sista veckan. Både yogan och pilatesen har varit inställda och jag har inte varit på praktiken på tre veckor

Men även om det är så så fokusera på det som fungerade. Även om du ligger efter med allt så beröm dig själv och fokusera på det som blev gjort. Låt dom tankarna ta mycket plats istället. Du får inte gjort mer eller kommer ikapp genom att klanka ner på dig själv, det ändrar ingenting utan tar bara energi.

Inte lätt att ändra tankesätt jag vet, men du kan ju börja iallafall att även om du har svårt att berömma dig själv så låt bli att tänka och skriva och bekräfta dom negativa tankarna. För dom negativa tankarna kommer aldrig att förändra någonting till nåt positivt eller bra.

Jag försöker verkligen, även om det kanske inte syns utåt, men det är så jävla svårt för jag mår så fruktansvärt dåligt av det jag vill göra men inte får gjort. Hade jag bara kunnat åtminstone halvfungera på eftermiddagen så jag hade kunnat göra iallafall något oavsett hur litet eller långsamt det än är så hade det nog varit lättare, men att bara ligga och vara ledsen och hopplös och vänta på att dagen ska ta slut är så frustrerande och självadödande så det går verkligen inte att vara positiv

 

[Lyan]

Idag släpade iallafall pojkvännen iväg mig till Max för han ville prova deras nya lyxshake och sedan gick vi en promenad. Jag försöker känna det som något positivt, men hela jag är bara så hopplös just nu att det lika gärna hade kunnat kvitta. Det enda jag känner är ångest pga lyxshaken och lättnad över att jag åtminstone slipper ha dåligt samvete över Bella idag

 

[Lyan]

Idag är det ett är sedan jag förlorade Pärla

 

[Lyan]

Varit vaken sedan 5-tiden och jag är helt slut för jag kunde inte somna igår heller, men inte fan går min kropp med på att vila

 

[Lyan]

Jag klarar inte att göra någonting som jag vill och jag kan inte vila heller

 

[Lyan]

Jag är så arg och ledsen. Det går verkligen inte att acceptera att det är såhär mitt liv kommer att se ut

 

[Lyan]

Jag har sådan fruktansvärd ångest jag vet inte var jag ska ta vägen

 

[sorbifolia]

Jag har sådan fruktansvärd ångest jag vet inte var jag ska ta vägen

Usch, det låter som om du hamnat i en riktig svacka igen. Går det verkligen inte att få remiss till psykologhjälp?

Min psykolog som jag gick till ett tag hjälpte även med praktiska prioriteringar, och vilka grepp jag skulle göra för att få mitt liv på ett bättre spår, det skulle säkert vara bra för dig med att kunna bolla med någon (utbildad) om det?

 

[Grazing]

En arbetsterapeut kanske inte hade varit dumt, en som hjälper en att strukturera upp och hantera vardagen och planera så att man lättare orkar igenom hela dagen.

 

[Lyan]

Usch, det låter som om du hamnat i en riktig svacka igen. Går det verkligen inte att få remiss till psykologhjälp?

Min psykolog som jag gick till ett tag hjälpte även med praktiska prioriteringar, och vilka grepp jag skulle göra för att få mitt liv på ett bättre spår, det skulle säkert vara bra för dig med att kunna bolla med någon (utbildad) om det?

Ja Varje gång jag börjar hoppas på att det håller på att bli bättre så blir det alltid tokmycket sämre nästan direkt Och att jag aldrig får sova tillräckligt gör ju verkligen ingenting bättre. Hade så ont i hela kroppen igår för jag var så trött och jag har redan ont nu så idag lär väl inte bli bättre…

Jag vet inte. Jag har inte frågat på länge för jag gav upp när jag bara blev bortviftad gång på gång när jag låg på dem jättemycket om terapi. Då kändes det typ ”den enda formen av terapi som finns är riktigt hardcore kbt och det säger du inte funkar på dig så därför förtjänar du inte att få någon terapi för vi har inga resurser till hopplösa fall”. Så enda kontakten med psykiatrin som jag har nu är ”lever Lyan fortfarande?” varannan månad och besök hos sjuksköterskan när jag vill förnya recepten på elvanse och attentin.
Har kollat mindler och liknande men där stod att de tar inte emot så svåra fall som jag har varit. Vet inte vad jag räknas som nu.
Svarar på ditt sista ihop med nästa svar

En arbetsterapeut kanske inte hade varit dumt, en som hjälper en att strukturera upp och hantera vardagen och planera så att man lättare orkar igenom hela dagen.

Jag vet ju egentligen vad jag behöver göra, problemet är att jag inte orkar och när jag har lite energi så sätter ångesten stopp istället Jag hade velat ha ett schema med i princip allt som ska och behöver göras, men jag har aldrig kunnat hålla ett enda schema efter jag slutade skolan. Så trots att jag desperat hade behövt hjälp med allt det så vet jag inte om det är möjligt att lyckas

 

[Grazing]

Jag vet ju egentligen vad jag behöver göra, problemet är att jag inte orkar och när jag har lite energi så sätter ångesten stopp istället Jag hade velat ha ett schema med i princip allt som ska och behöver göras, men jag har aldrig kunnat hålla ett enda schema efter jag slutade skolan. Så trots att jag desperat hade behövt hjälp med allt det så vet jag inte om det är möjligt att lyckas

Men det handlar mer om att få hjälp att fördela det man behöver göra på ett sätt så att så mycket energi som möjligt sparas så att man orkar längre. Det handlar ju också om att lära sig att man inte behöver tex känna sig kass för att man inte gjorde vissa saker. Det kan hjälpa väldigt när någon liksom gett en "tillåtelse" att inte göra allt som man tror att man måste göra varje dag. Man måste tex inte känna sig kass för att man struntade i disken eller damsugning ena dagen för att det är okej att strunta i.

Målet måste ju vara i stort att få ned kraven i vardagen så att du inte känner att du misslyckas med så mycket hela tiden. Det är viktigt att få bort känslan av konstant misslyckande för den driver ångesten också otroligt mycket. Dagarna och livet får ju inte vara upplagt för att "misslyckas".

Det är möjligt att lyckas, man måste bara vara beredd på att ändra om rutiner och dagar och försöka se saker och ting på ett annat sätt.

 

[Lyan]

Men det handlar mer om att få hjälp att fördela det man behöver göra på ett sätt så att så mycket energi som möjligt sparas så att man orkar längre. Det handlar ju också om att lära sig att man inte behöver tex känna sig kass för att man inte gjorde vissa saker. Det kan hjälpa väldigt när någon liksom gett en "tillåtelse" att inte göra allt som man tror att man måste göra varje dag. Man måste tex inte känna sig kass för att man struntade i disken eller damsugning ena dagen för att det är okej att strunta i.

Målet måste ju vara i stort att få ned kraven i vardagen så att du inte känner att du misslyckas med så mycket hela tiden. Det är viktigt att få bort känslan av konstant misslyckande för den driver ångesten också otroligt mycket. Dagarna och livet får ju inte vara upplagt för att "misslyckas".

Det är möjligt att lyckas, man måste bara vara beredd på att ändra om rutiner och dagar och försöka se saker och ting på ett annat sätt.

Jag har redan plockat bort allt i princip. Det är bara djuren som är måsten och det är verkligen med nöd och näppe jag kan ge dem tillräckligt just nu. Så det finns ingen energi att fördela Känslorna av hopplöshet, meningslöshet och frustration är mycket större än den av misslyckande och frustrationen är den som skapar mest ångest (ihop med vikten som skapar extremt mycket ångest) och nog också den som skapar större delen av känslan av misslyckande. På sätt och vis känner jag väl sorg också för att jag kanske aldrig kommer att bli tillräckligt frisk för att fungera tillräckligt för ha ett liv och inte bara existera. Jag har inga stora krav på livet mer än att det ska vara värt att leva och det är det inte nu

 

[bettysmatte]

Jag har redan plockat bort allt i princip. Det är bara djuren som är måsten och det är verkligen med nöd och näppe jag kan ge dem tillräckligt just nu. Så det finns ingen energi att fördela Känslorna av hopplöshet, meningslöshet och frustration är mycket större än den av misslyckande och frustrationen är den som skapar mest ångest (ihop med vikten som skapar extremt mycket ångest) och nog också den som skapar större delen av känslan av misslyckande. På sätt och vis känner jag väl sorg också för att jag kanske aldrig kommer att bli tillräckligt frisk för att fungera tillräckligt för ha ett liv och inte bara existera. Jag har inga stora krav på livet mer än att det ska vara värt att leva och det är det inte nu

Din ätstörning verkar absolut vara ett av dina största problem, det håller jag med om.

 

[Lyan]

Pojkvännen hittade en lägenhet igår som såg så bra ut! Men dels är det fortfarande inte möjligt att flytta och dels ligger den precis mittemot mormors lägenhet hon hade sina sista 20år så jag tror inte att jag hade klarat att bo där Men det finns likadana lägenheter i andra änden av det huset så förhoppningsvis kanske det blir någon ledig där när vi väl kan flytta!

 

[Lyan]

Din ätstörning verkar absolut vara ett av dina största problem, det håller jag med om.

Ja Det allra största problemet är allt tröstätande och att jag inte har energi att motionera tillräckligt. 25 minuters yoga och pilates i veckan gör ju knappt någon skillnad alls. Längre promenader varje dag är det som hade varit allra bäst, men där sätter både orken och ångesten stopp Bella får så hon klarar sig, men hon hade såklart blivit en ännu gladare hund med längre och mer varierade promenader.
Men jag har inget mål att bli så smal som jag var innan utan målet är bara att komma i mina kläder. Så själva vikten i sig är inte det som är viktigast utan det är måtten på kroppen som är det. Med så lite muskler som jag har nu så behöver jag gå ned 5-7kg för att kunna ha de flesta kläderna jag har kvar (har sålt många av de minsta), men om jag får mer muskler så kroppen blir mer tonad så behöver jag ju inte gå ned lika mycket. Gladast hade jag ju såklart blivit om jag gick ned till mitt smalaste, men jag kommer att vara helt nöjd bara av att kunna komma i kläderna utan att de sitter som halvt sprängda ålaskinn