Sv: Fortfarande i valet och kvalet
Sök lite på Maine Coon här i forumet så borde du få fram lite trådar med beskrivningar.
Jag har en Maine Coon på två är och en Bengal på 6 månader. Nu vet jag inte hur pass lik en bengal och en siames är i temperamentet, men de är ju båda korthåriga aktiva raser.
Jag skaffade Maine Coonen först och förväntade mig en slö gosboll som inte skulle fara illa av att bo på en liten yta. Det var dock inte vad jag fick! Han är väldigt sällskaplig och nyfiken. Vill vara med och kolla vad man gör hela tiden, men han är absolut ingen knäkatt. Han sover hellre någon meter ifrån när jag sitter i soffan t.ex. Det går bra att klappa och gosa med honom ibland, men inte för länge eller för mkt. Så värst slö är han inte heller utan det var mycket för hans skull som jag köpte bengalen som leksällskap. De två rusar runt högt och lågt och jagar varandra och brottas och busar massor varje dag. Dock är nog bengalen något livligare men kan roa sig själv rätt bra när Nero (Maine Coonen) har lust att sova. Innan jag skaffade Livia (Bengalen) så verkade Nero ibland uttråkad och det märktes att mina lekar med honom inte riktigt räckte till, så en kattkompis är nog att föredra även till en MCO.
Temperamentsmässigt är han väldigt mild och snäll, på gränsen till vek ibland. Han är lätt att uppfostra och tar hårt på tillsägelser så det gäller att vara försiktig. Livia tål en hel del mer och om man höjer rösten lite mot henne har det oftast effekten att hon inte bryr sig, men Nero tar åt sig istället. Han är även eftertänksam och lugn i det mesta han gör. Inte alls lika flamsig som Livia kan vara. Han är busig och charmig och älskar när man smyger på honom och gör utfall och jagar honom. Jättekul tycker jag också!
Vekheten och försiktigheten gör att han är först att gömma sig när det ringer på dörren medan Livia gärna kollar vem som kom.
Han har ett väldigt uttrycksfullt ansikte och ett stort mimik-register. Och han är smart nog att kommunicera med mimiken. Röstmässigt jamar han sällan (något pip när han ska få mat) och då med ljus och tyst röst. Han purrar dock lite mer, typ "rrrrph". Han gillar att använda tassen till att försiktigt peta ner saker och se dem falla i golvet.
En semilånghårig katt kräver något mer pälsskötsel, men för min katt räcker det att borsta igenom honom någon gång i veckan. Det är främst i armhålorna och ljumskarna samt baken det kan bildas tovor.
Eftersom jag inte träffat så väldigt många MCO kan jag inte säga hur representativ han är för sin ras, men mysig och söt är han iaf! Han ger helt klart ett smartare intryck än vad Livia gör som mest är en lite korkad sprätthoppa än så länge!
Och så kanske en bild på underverket:
