Första ryttaren genom den svenska fjällkedjan – unika bilder från äventyret

Hovslagaren Oskar Öhrström blev den förste kände att rida längs nästan hela den svenska fjällkedjan. Under två månader ställdes han och hans häst inför stora utmaningar, från djupa myrar till utmanande steniga passager. Nu släpps de unika bilderna från resan.
– Det räcker att hästen trampar fel en gång, fastnar mellan två stenar, så är det färdigt, säger Oskar Öhrström.

 

[lillawelshen]

Jag var tveksam direkt när jag läste om det här... och mina misstankar blev bekräftade.

Ett ego till uppmärksamhetskåt man riskerar liv och hälsa på sin häst, allt för content. Det finns inte ord för hur mycket jag föraktar kräket.

Nu ska jag skriva ett grinigt mejl till Lundhags. Det lär inte hjälpa mer än att sänka mitt blodtryck men då har jag iaf markerat. Jag kommer inte att köpa en pinal till från dem innan de tagit avstånd från idiotin.

Bra, att flera mailar. Nej, jag tror inte heller att det hjälps, men vad är alternativet, om ingen markerar finndet ingen chans till förändring.

 

[Habina]

Jag är född och uppvuxen i fjällen och har hela livet drömt om att rida genom hela fjällkedjan.

Men då (i drömmarnas rike) har stigarna varit bra, myrarna har gått att rida runt och stenigt underlag har inte existerat.

Jag som är född däruppe vet att maten inte räcker för en häst. I mina drömmar har det funnits både hö och kraftfoder till hästen med jämna mellanrum (liksom mat till mig själv).

Jag älskar fjällvärlden, men att utsätta en häst för den extrema faran är djurplågeri. Vissa sträckor av fjällvärlden går utmärkt att rida i, men man måste tänka både en och två gånger innan man fattar beslut om vägen.

Mina barndoms ridvägar var fulla av myrmark och sten. Dessa red vi ALLTID runt. Hästen jag red hade gått ner sig i en myr när han var ung (det var INTE medvetet, ryttaren hade INTE ridit ut på myren med vilje, det var 100% en olyckshändelse). Efter det vägrade hästen gå när underlaget inte var säkert.

Eftersom jag visste det (och litade på hästen till 100%) kunde vi undersöka alla stigar som fanns. Sa hästen NEJ vände vi alltid om. Jag gav lång tygel till hästen och han gick alltid lugnt och säkert upp på fast mark.

Men att tvinga hästen igenom myrar och rida igenom extremt steniga områden (dessutom utan tillräckligt med mat) är djurplågeri.

Jag drömmer fortfarande om att rida genom hela fjällkedjan, men då med två hästar (en ridhäst och en packhäst). Då ska det finnas mat till både hästar och ryttare med jämna mellanrum. Myrar och stenig mark ska självklart ridas runt, osv.

Fjällen är oerhört vacker, men också farlig. Genomför man ritten på rätt sätt är det fullt genomförbart, men man kan INTE rida överallt och kommer att vara tvungen att rida runt stora områden.

(Nu kommer nog min dröm aldrig att slå in. Dels så är min egen kropp trasig och dels vet jag vilken natur och underlag som är verklighet där uppe. Jag skulle aldrig utsätta en häst för det).

Jag har av misstag hamnat i sank myrmark med min häst. Även om hon tog sig upp efter två rejäla krafttag, så får jag fortfarande mardrömmar ibland där jag ser paniken i hennes blick när hon tror att hon sitter fast. Efter händelsen lovade jag henne att aldrig mer rida utanför stigen i okända områden.

Att göra nåt sånt för att skapa stämning får mig att bli mordisk i sinnet gentemot den där idioten.

 

[athena_arabians]

Jag har av misstag hamnat i sank myrmark med min häst. Även om hon tog sig upp efter två rejäla krafttag, så får jag fortfarande mardrömmar ibland där jag ser paniken i hennes blick när hon tror att hon sitter fast. Efter händelsen lovade jag henne att aldrig mer rida utanför stigen i okända områden.

Att göra nåt sånt för att skapa stämning får mig att bli mordisk i sinnet gentemot den där idioten.

Jag och min första häst gick ner oss i ett dike i skogen som något pucko grävt igen (dvs det såg inte ut som ett dike men det var bara lervälling i det). Hon fastnade och jag är inte stolt över det men jag rappade henne ett par gånger så hon lyckades rycka till kraftigt nog så hon tog sig upp (jag hade tagit loss tygeln från ena bettringen så jag hade möjlighet att hålla lite avstånd för att inte gör illa mig själv). Hon var ok (två av skorna blev kvar i leran bara) men jag kan så här en 40 år senare känna paniken när hon satt fast

 

[ufot]

Jag har av misstag hamnat i sank myrmark med min häst. Även om hon tog sig upp efter två rejäla krafttag, så får jag fortfarande mardrömmar ibland där jag ser paniken i hennes blick när hon tror att hon sitter fast. Efter händelsen lovade jag henne att aldrig mer rida utanför stigen i okända områden.

Att göra nåt sånt för att skapa stämning får mig att bli mordisk i sinnet gentemot den där idioten.

Det var min kusin (hästens ägare) som av misstag hamnade fel (vi har väldigt mycket myrmark). Hon berättade med skräck vilken fasansfull upplevelse det var.

Hon försökte styra och hjälpa hästen efter bästa förmåga. Det var först när hon ”gav upp” och gav hästen lång tygel som han satte ner nosen och försiktigt letade sig upp på torra land.

Hade hästen inte haft det vett han hade hade han aldrig överlevt (innan räddningstjänsten och veterinär hade hunnit fram hade hästen varit död sedan länge. Detta var innan mobilens tid och närmsta veterinär och räddningspersonal fanns många mil bort).

Efter denna händelse litade både min kusin och jag på hästen i ALLA situationer. Detta gjorde att jag vågade utforska nya stigar. Blev jag osäker någon gång gav jag honom lång tygel så hittade han lämpligaste vägen på egen hand.

Att medvetet leda in en häst på myrmark är fruktansvärt och djurplågeri på högsta nivå.

 

[athena_arabians]

Tacka vet jag en riktig långridande hovslagare... Linde Klinckowström-Von Rosen. Hon hade en häst förberedd för uppgiften och hästens bästa gick först. Hon red in barbacka i Paris eftersom Castor fått skav av sadeln.

En av de saker hon nämner för att en häst ska klara en långritt är att den behöver mycket mat...

 

[lillawelshen]

Jag var tveksam direkt när jag läste om det här... och mina misstankar blev bekräftade.

Ett ego till uppmärksamhetskåt man riskerar liv och hälsa på sin häst, allt för content. Det finns inte ord för hur mycket jag föraktar kräket.

Nu ska jag skriva ett grinigt mejl till Lundhags. Det lär inte hjälpa mer än att sänka mitt blodtryck men då har jag iaf markerat. Jag kommer inte att köpa en pinal till från dem innan de tagit avstånd från idiotin.

Jag fick iväg ett mail till Lundhags nu också, så är vi minst två i alla fall

 

[Derivata]

Jag är född och uppvuxen i fjällen och har hela livet drömt om att rida genom hela fjällkedjan.

Men då (i drömmarnas rike) har stigarna varit bra, myrarna har gått att rida runt och stenigt underlag har inte existerat.

Jag som är född däruppe vet att maten inte räcker för en häst. I mina drömmar har det funnits både hö och kraftfoder till hästen med jämna mellanrum (liksom mat till mig själv).

Jag älskar fjällvärlden, men att utsätta en häst för den extrema faran är djurplågeri. Vissa sträckor av fjällvärlden går utmärkt att rida i, men man måste tänka både en och två gånger innan man fattar beslut om vägen.

Mina barndoms ridvägar var fulla av myrmark och sten. Dessa red vi ALLTID runt. Hästen jag red hade gått ner sig i en myr när han var ung (det var INTE medvetet, ryttaren hade INTE ridit ut på myren med vilje, det var 100% en olyckshändelse). Efter det vägrade hästen gå när underlaget inte var säkert.

Eftersom jag visste det (och litade på hästen till 100%) kunde vi undersöka alla stigar som fanns. Sa hästen NEJ vände vi alltid om. Jag gav lång tygel till hästen och han gick alltid lugnt och säkert upp på fast mark.

Men att tvinga hästen igenom myrar och rida igenom extremt steniga områden (dessutom utan tillräckligt med mat) är djurplågeri.

Jag drömmer fortfarande om att rida genom hela fjällkedjan, men då med två hästar (en ridhäst och en packhäst). Då ska det finnas mat till både hästar och ryttare med jämna mellanrum. Myrar och stenig mark ska självklart ridas runt, osv.

Fjällen är oerhört vacker, men också farlig. Genomför man ritten på rätt sätt är det fullt genomförbart, men man kan INTE rida överallt och kommer att vara tvungen att rida runt stora områden.

(Nu kommer nog min dröm aldrig att slå in. Dels så är min egen kropp trasig och dels vet jag vilken natur och underlag som är verklighet där uppe. Jag skulle aldrig utsätta en häst för det).

Håller med dig till 100% baserat på samma erfarenheter.

Fjällen är fantastiska att rida i på de ställen där det är torr och fin fjällhed, men mellan dessa partier finns det utmaningar och rena rama livsfarliga ställen. Man behöver extremt bra områdeskunskap för att kunna rida runt och lösa de problem som uppstår, omöjligt att ha den detaljkunskapen för varenda meter av 130 mil.

Får panikkänslor av att se klippet från myren, en av mina hästar hade extremt små hovar (3*0 vill jag minnas) han sjönk där de andra gick torrskodda bara marken var lite mjukare så jag behövde alltid ta längre omvägar än de andra.

Sedan undrar jag hur han har löst alla vattendrag, utrustningen måste ju ha blivit störtblöt och hur har han fått den torr igen? (visst på vissa ställen finns hängbroar etc, så att ryttaren själv kan ha burit över utrustning och packning, men inte på alla).

 

[lillawelshen]

Tacka vet jag en riktig långridande hovslagare... Linde Klinckowström-Von Rosen. Hon hade en häst förberedd för uppgiften och hästens bästa gick först. Hon red in barbacka i Paris eftersom Castor fått skav av sadeln.

En av de saker hon nämner för att en häst ska klara en långritt är att den behöver mycket mat...

Jag gillar också att följa folk som gör långa tuffa ritter, men de brukar vara väl planerade lång tid i förväg och de brukar ta väl hand om hästarna.

I detta programmet sa killen själv att det var ganska oplanerat

 

[Derivata]

I detta programmet sa killen själv att det var ganska oplanerat

What? Det finns ju verkligen inte mycket bete på fjället, några enstaka strån.
När vi red i fjällen körde vi ut hö på vårvintern med skoter och lagrade vid exempelvis renvaktarstugor eller andra fjällstugor som skulle passeras för att säkra mat. Men det känns som att det är ogjörbart, administrativt och logistiskt för en ritt om 130 mil...

 

[athena_arabians]

Med tanke på att han inte bryr sig i djurskydd så undrar jag hur lämplig han är som hovslagare.

 

[lillawelshen]

What? Det finns ju verkligen inte mycket bete på fjället, några enstaka strån.
När vi red i fjällen körde vi ut hö på vårvintern med skoter och lagrade vid exempelvis renvaktarstugor eller andra fjällstugor som skulle passeras för att säkra mat. Men det känns som att det är ogjörbart, administrativt och logistiskt för en ritt om 130 mil...

Nej, man får hoppas att det finns saker som inte filmades. Men det man kunde se såg inte vettigt ut. Hästen fick ju en ganska stor fin hage när han letade bete inför nätterna, men där var ju inte mkt till bete.

 

[Blyger]

Tacka vet jag en riktig långridande hovslagare... Linde Klinckowström-Von Rosen. Hon hade en häst förberedd för uppgiften och hästens bästa gick först. Hon red in barbacka i Paris eftersom Castor fått skav av sadeln.

En av de saker hon nämner för att en häst ska klara en långritt är att den behöver mycket mat...

Tjejen som red förbi mig (Norge-Polen) gick långa sträckor (veckor), eftersom hennes häst fått ett bett under sadeln typ.

Hon hade också några längre stopp planerade, och skippade att rida till Stockholm utan fick skjuts dit (de tog färjan till Estland så behövde ändå åka transport på den).

Den långritten kändes genomtänkt och framför allt med hästens bästa för ögonen, även om allt inte var minut-planerat.

 

[Sirap]

Jag var tveksam direkt när jag läste om det här... och mina misstankar blev bekräftade.

Ett ego till uppmärksamhetskåt man riskerar liv och hälsa på sin häst, allt för content. Det finns inte ord för hur mycket jag föraktar kräket.

Nu ska jag skriva ett grinigt mejl till Lundhags. Det lär inte hjälpa mer än att sänka mitt blodtryck men då har jag iaf markerat. Jag kommer inte att köpa en pinal till från dem innan de tagit avstånd från idiotin.

 

[lillawelshen]

Jag var tveksam direkt när jag läste om det här... och mina misstankar blev bekräftade.

Ett ego till uppmärksamhetskåt man riskerar liv och hälsa på sin häst, allt för content. Det finns inte ord för hur mycket jag föraktar kräket.

Nu ska jag skriva ett grinigt mejl till Lundhags. Det lär inte hjälpa mer än att sänka mitt blodtryck men då har jag iaf markerat. Jag kommer inte att köpa en pinal till från dem innan de tagit avstånd från idiotin.

Fick du samma svar som jag av Lundhags?

Snabb återkoppling, men eftersom dom inte tar avstånd, utan står bakom att hästens bästa var i åtanke, så är de färdigshoppat hos dom tillsvidare för min del.

"Hej!
Tack för ditt meddelande!

Vi känner Oskar väl och vet att han alltid hade Ivorys bästa i åtanke, men att terrängen ibland, precis som du säger, var svår. Delar av stäckorna hade han också sin flickvän och hennes häst med sig, så Ivory hade häst-sällskap ibland. Självklart tar vi till oss din feedback och diskuterar hur vi ska fortskrida.

Vi önskar dig en fin dag och respekterar din åsikt!
Vänlig hälsning / Best regards,
***

LUNDHAGS
Atlantvägen1
837 31 Järpen, Sweden
www.lundhags.com"

 

[athena_arabians]

Fick du samma svar som jag av Lundhags?

Snabb återkoppling, men eftersom dom inte tar avstånd, utan står bakom att hästens bästa var i åtanke, så är de färdigshoppat hos dom tillsvidare för min del.

"Hej!
Tack för ditt meddelande!

Vi känner Oskar väl och vet att han alltid hade Ivorys bästa i åtanke, men att terrängen ibland, precis som du säger, var svår. Delar av stäckorna hade han också sin flickvän och hennes häst med sig, så Ivory hade häst-sällskap ibland. Självklart tar vi till oss din feedback och diskuterar hur vi ska fortskrida.

Vi önskar dig en fin dag och respekterar din åsikt!
Vänlig hälsning / Best regards,
***

LUNDHAGS
Atlantvägen1
837 31 Järpen, Sweden
www.lundhags.com"

Nej, jag har inte fått något svar ännu men det där var ju verkligen ett goddag yxskaft-svar. Har en hästens bästa i åtanke utsätter en inte hästen för något sådant här utan ordentliga förberedelser och anpassningar, något han bevisligen inte gjort.

Det går aldrig att ursäkta att han nästan hade ihjäl hästen i en myr eller riskerade att hon bröt benen i olämplig terräng.

 

[Hoarfrost]

Jag kommer att titta på den, men får vibbar av att det här är liknande tidigare "långdistansritter ala man med ego som vill göra cool grej" som till exempel 2Raw2Ride och Jake Harvath.
Jag som ville att det skulle vara ett bra program som jag kunde mysa till. Nu inser jag att jag förmodligen kommer bli arg i stället.

Hade så gärna sett ett liknande program där saker är välplanerade och hästens välmående är högsta prio.

 

[karamelldrottningen]

Fick du samma svar som jag av Lundhags?

Snabb återkoppling, men eftersom dom inte tar avstånd, utan står bakom att hästens bästa var i åtanke, så är de färdigshoppat hos dom tillsvidare för min del.

"Hej!
Tack för ditt meddelande!

Vi känner Oskar väl och vet att han alltid hade Ivorys bästa i åtanke, men att terrängen ibland, precis som du säger, var svår. Delar av stäckorna hade han också sin flickvän och hennes häst med sig, så Ivory hade häst-sällskap ibland. Självklart tar vi till oss din feedback och diskuterar hur vi ska fortskrida.

Vi önskar dig en fin dag och respekterar din åsikt!
Vänlig hälsning / Best regards,
***

LUNDHAGS
Atlantvägen1
837 31 Järpen, Sweden
www.lundhags.com"

Det här var värre än jag trodde. Hade varit bättre de inte hade så bra koll och mer ”vi tyckte det lät intressant men tar till oss kritiken” än att ”vi känner han väl och allt är kanon bra”

 

[MML]

Wången delar stolt länk på sin Facebook-sida, såg jag just. Många kommentarer där ett par personer är kritiska, men de flesta tycker att det är en vacker film och att allt är bra och fint och att han värnar om hästen o. s. v.

Jag kommer inte att se den, men jag blir ledsen av att så många verkar tycka att det är helt okej att utsätta hästar för helt onödiga risker och lidande på det sätt som beskrivs här.

 

[Nobody]

Fy fan, rent ut sagt. Stackars häst.
Bara sett kort klipp från myren.
Jag fick "sympatipanik" med hästen när den gick ned sig .... och att den sen har tydlig smärtreaktion/ kroppsspråket/ansiktet/ går i passgång? när hon väl kommit upp....
Vissa människor gör mig illamående.

 

[Kruma]

Det räckte med att se klippet från myren för att bestämma mig för att inte se hela. Stackars häst, hur kan man medvetet utsätta den för att gå ner sig i en myr.