Skreppur
Trådstartare
Ber om ursäkt om följande text är lite osammanhängande, men jag lät bara ösa ur mig. Jag vet heller inte om prefixet blir rätt.
Jag har en islandskille på 6 år som befinner sig mitt uppe i sin grundutbildning. Han är snabblärd, lyhörd och intresserad MEN den senaste tiden har han känts så omotiverad. Han är i grunden en introvert häst som väldigt ofta låter sina instinker ta över (=han är lite blyg, spänd och nervös) och man får arbeta rätt mycket med att få igång tankeverksamheten på honom och få honom lösgjord. Att ha honom lösgjord är en förutsättning för att kunna lära honom nya saker då han annars är expert på att spänna upp sig som en fiolsträng.
När vi rider ut så är han spänd och skuttig. Han försöker aldrig vända hem, vill alltid göra sitt bästa, men han är så otroooligt spänd heela tiden. Detta har gjort att jag har behövt träna mycket på bekanta miljöer och i början har det fungerat. men nu tror jag att han har tröttnat på det. Han behöver aktiveras 5g/vecka och 5 g/v är det svårt för mig att få ridsällskap, så det blir mycket uteritter trots att han är spänd.
Han är känslig för sin utrustning och han har inte lärt sig att slappna av i varken bett eller sadel, vilket orsakar ÄNNU MER spänningar.
Vad händer? Han är 6 år, är detta unghästrelaterat? Jag avskyr tanken på att sadla och betsla när jag vet att det ger honom spänningar, eftersom jag inte VET om det beror på att han får obehag fysiskt eller bara psykiskt. Jag har slopat sadel nu, rider bara barbacka och i bettlöst. Det fungerar bra i "tråkiga miljöer" men han är 1,45 hög och väldigt explosiv så när vi är ute i naturen är det inte att föredra.
Jag försöker analysera vad jag gör för fel. Jag blir aldrig rädd för honom, känner mig alltid, alltid, alltid 100% säker på ryggen även när jag rider barpacka och han blir rädd. Jag har ett tidslöst tålamod och låter honom alltid få all tid han behöver. När han blir stressad i nya situationer så tar jag alltid ett steg tillbaka och adderar mera tid.
Från marken "kan vi dansa" så länge vi håller oss någorlunda i närheten av stallet. Han kan flytta bak och fram, skänkelvikning, öppna och sluta på en blåsig parkering fylld med lastbilar och flygande ensilageplast, med 99% uppmärksamhet på mig. Att flytta hans ben hjälper honom att sätta igång tankeverksamheten och sopa bort instinkterna. MEN när vi är ute i naturen, eller i miljöer som är obekanta, så blir han spänd som en sträng och skuttar och flyger runt. Han vill fortfarande göra sitt bästa när jag ber honom om saker, men om jag ber honom försiktigt att flytta bakdelen så kastar han bakdelen åt sidan. Alla hans rörelser blir överdrivna oavsett hur försiktigt jag ber honom om något. Han är bara så RÄDD hela tiden. Jag är så lugn och tålmodig, men ibland, som nu, så känner jag bara hur hopplöst det känns.
Utrustning som känns skit, på en skitnervös häst. känns bara skit nu.
Jag har tillgång till instruktör och kommer att ta hjälp från henne nu. men jag behöver få ventilera mig mera. Få lite pepp, få lite jävlaranamma!!
Allt pepp, liknande erfarenheter, tips, råd, mer pepp, fler liknande erfarenheter mottages tacksamt!
Jag har en islandskille på 6 år som befinner sig mitt uppe i sin grundutbildning. Han är snabblärd, lyhörd och intresserad MEN den senaste tiden har han känts så omotiverad. Han är i grunden en introvert häst som väldigt ofta låter sina instinker ta över (=han är lite blyg, spänd och nervös) och man får arbeta rätt mycket med att få igång tankeverksamheten på honom och få honom lösgjord. Att ha honom lösgjord är en förutsättning för att kunna lära honom nya saker då han annars är expert på att spänna upp sig som en fiolsträng.
När vi rider ut så är han spänd och skuttig. Han försöker aldrig vända hem, vill alltid göra sitt bästa, men han är så otroooligt spänd heela tiden. Detta har gjort att jag har behövt träna mycket på bekanta miljöer och i början har det fungerat. men nu tror jag att han har tröttnat på det. Han behöver aktiveras 5g/vecka och 5 g/v är det svårt för mig att få ridsällskap, så det blir mycket uteritter trots att han är spänd.
Han är känslig för sin utrustning och han har inte lärt sig att slappna av i varken bett eller sadel, vilket orsakar ÄNNU MER spänningar.
Vad händer? Han är 6 år, är detta unghästrelaterat? Jag avskyr tanken på att sadla och betsla när jag vet att det ger honom spänningar, eftersom jag inte VET om det beror på att han får obehag fysiskt eller bara psykiskt. Jag har slopat sadel nu, rider bara barbacka och i bettlöst. Det fungerar bra i "tråkiga miljöer" men han är 1,45 hög och väldigt explosiv så när vi är ute i naturen är det inte att föredra.
Jag försöker analysera vad jag gör för fel. Jag blir aldrig rädd för honom, känner mig alltid, alltid, alltid 100% säker på ryggen även när jag rider barpacka och han blir rädd. Jag har ett tidslöst tålamod och låter honom alltid få all tid han behöver. När han blir stressad i nya situationer så tar jag alltid ett steg tillbaka och adderar mera tid.
Från marken "kan vi dansa" så länge vi håller oss någorlunda i närheten av stallet. Han kan flytta bak och fram, skänkelvikning, öppna och sluta på en blåsig parkering fylld med lastbilar och flygande ensilageplast, med 99% uppmärksamhet på mig. Att flytta hans ben hjälper honom att sätta igång tankeverksamheten och sopa bort instinkterna. MEN när vi är ute i naturen, eller i miljöer som är obekanta, så blir han spänd som en sträng och skuttar och flyger runt. Han vill fortfarande göra sitt bästa när jag ber honom om saker, men om jag ber honom försiktigt att flytta bakdelen så kastar han bakdelen åt sidan. Alla hans rörelser blir överdrivna oavsett hur försiktigt jag ber honom om något. Han är bara så RÄDD hela tiden. Jag är så lugn och tålmodig, men ibland, som nu, så känner jag bara hur hopplöst det känns.
Utrustning som känns skit, på en skitnervös häst. känns bara skit nu.
Jag har tillgång till instruktör och kommer att ta hjälp från henne nu. men jag behöver få ventilera mig mera. Få lite pepp, få lite jävlaranamma!!
Allt pepp, liknande erfarenheter, tips, råd, mer pepp, fler liknande erfarenheter mottages tacksamt!