Tyvärr hjälper det inte alltid att provbehandla med smärtstillande eftersom smärtstillande inte tar alla typer av smärta.
Mitt tips är att du sätter dig i hagen och iakttar hennes rörelsemönster. Efter så många år ihop vet du ju exakt hur hon rör sig även om du aldrig ens har tänkt på det förut. Kolla på hur bakbenen från hoven och upp rör sig, höften, korset, framåt ryggen, mankammen, ja du fattar. Varför jag tipsar om att börja bakifrån är för att hälta i fram är tusen gånger enklare att se och är det dessutom något med båda bak kan det vara nästan omöjligt att se bara sådär. Men du känner din häst väl och vet hur hon brukar röra sig, blunda så ser du det framför dig och jämför sedan. Sätter hon bakhoven lika långt fram som den andra? Eller sätter hon kanske båda längre bak än hon brukar? Rör hon igenom knä, höft och kors som hon brukar? Osv. Det är också viktigt att kolla när hon bara står och sover. När hon äter och dricker, ser hon likadan ut eller gör hon något annorlunda? Lutar hon kanske någon kroppsdel mot hölådor eller annat för att avlasta? Står hon annorlunda när hon vilar? Alla de där små små förändringarna som du ser kan hjälpa en bra veterinär (dvs. någon som lyssnar på ägaren och är kunnig inom sitt område) att snabbare hitta orsaken.
Jag har haft en häst med stora skador på ligamenten över knäna på båda bak. Enda synliga/märkbara symptomen var ilska. När jag sedan studerade honom noga så som jag skriver ovan såg jag att hans steg i bak var något kortare än det brukade och han stod ibland och hängde med bogen mot hölådan. Jag kom fram till att det måste vara i bakknäna som något felar. Tyvärr träffade jag ingen bra veterinär utan fick gå på ordentligt för att bakknäna skulle ultraljudas. Veterinären ansåg att jag hade en dum och ouppfostrad häst bara. Hon såg inget förkortat steg utan utgick ifrån att han brukade traska omkring med sänkt rygg och bakbenen kvar i stallet. Jag stod på mig rejält för att få fortsatt undersökning för jag visste ju att min häst vare sig var dum eller ouppfostrad. Han slogs för sitt liv för att han hade ont. När resultatet av ultraljudet var klart ville hon döma ut direkt.
Att hon är arg på dig är självklart. Du är hennes människa och du har alltid funnits för henne förut och nu är hon arg för att du inte fattar vad som är fel och fixar det som du alltid har gjort.
Mitt tips är att du sätter dig i hagen och iakttar hennes rörelsemönster. Efter så många år ihop vet du ju exakt hur hon rör sig även om du aldrig ens har tänkt på det förut. Kolla på hur bakbenen från hoven och upp rör sig, höften, korset, framåt ryggen, mankammen, ja du fattar. Varför jag tipsar om att börja bakifrån är för att hälta i fram är tusen gånger enklare att se och är det dessutom något med båda bak kan det vara nästan omöjligt att se bara sådär. Men du känner din häst väl och vet hur hon brukar röra sig, blunda så ser du det framför dig och jämför sedan. Sätter hon bakhoven lika långt fram som den andra? Eller sätter hon kanske båda längre bak än hon brukar? Rör hon igenom knä, höft och kors som hon brukar? Osv. Det är också viktigt att kolla när hon bara står och sover. När hon äter och dricker, ser hon likadan ut eller gör hon något annorlunda? Lutar hon kanske någon kroppsdel mot hölådor eller annat för att avlasta? Står hon annorlunda när hon vilar? Alla de där små små förändringarna som du ser kan hjälpa en bra veterinär (dvs. någon som lyssnar på ägaren och är kunnig inom sitt område) att snabbare hitta orsaken.
Jag har haft en häst med stora skador på ligamenten över knäna på båda bak. Enda synliga/märkbara symptomen var ilska. När jag sedan studerade honom noga så som jag skriver ovan såg jag att hans steg i bak var något kortare än det brukade och han stod ibland och hängde med bogen mot hölådan. Jag kom fram till att det måste vara i bakknäna som något felar. Tyvärr träffade jag ingen bra veterinär utan fick gå på ordentligt för att bakknäna skulle ultraljudas. Veterinären ansåg att jag hade en dum och ouppfostrad häst bara. Hon såg inget förkortat steg utan utgick ifrån att han brukade traska omkring med sänkt rygg och bakbenen kvar i stallet. Jag stod på mig rejält för att få fortsatt undersökning för jag visste ju att min häst vare sig var dum eller ouppfostrad. Han slogs för sitt liv för att han hade ont. När resultatet av ultraljudet var klart ville hon döma ut direkt.
Att hon är arg på dig är självklart. Du är hennes människa och du har alltid funnits för henne förut och nu är hon arg för att du inte fattar vad som är fel och fixar det som du alltid har gjort.
Jag bröt nästan ihop av lycka även om det bara varade en stund innan min familj kom in i stallet för att hälsa och vår stund övergick till en mysstund med hela familjen (som hon inte haft något emot alls sista tiden). Men kändes ändå skönt att vi hade de där tio minuterna ensamma där hon faktiskt nästan var som förut.
