Sv: Första dagen efter avlivning
När jag tog bort min första hund satt jag i soffan och grät efter jag fått komma hem med tomt koppel. Jag satt i princip på samma ställe hela veckan efteråt (sista semesterveckan, hunden dog på söndagen den tredje semesterveckan, hade jag inte haft semester hade jag fått sjukskriva mej) tills jag var tvungen att jobba.
Jag vandrade mellan sängen och soffan och gick bara ut för att handla.
Andra hunden var inte lika chockartat, min första tik blev akut sjuk och led väldigt mycket tills hon fick somna in, den andra tiken hade jag några dagar på mej att säja hejdå innan så det var inte samma trauma för mej.
Efter hon dog åkte jag till min syster för jag ville inte vara ensam, men riktigt vad jag gjorde sen vet jag inte.
Jag har fortfarande inte kommit över någon av dom, särskilt inte min första älskade tik. Till viss del kommer jag aldrig glömma känslan när hon dog, den går att plocka fram om man vill (!) och då börjar tårarna trilla igen.
Jag har en ny hund nu, fast en annan ras, en labrador den här gången, jag kände att jag inte ville ha ännu en till av samma ras.
Ska tilläggas att jag inte älskar henne mindre bara för att jag minns de två första, alla djur har ju plats i ens hjärta.
Det är skitjobbigt att förlora sin hund, jag vet hur det känns och jag ger dig en stor styrkekram.
