Första barnet.

[Fibusen]

Lär väll vara fler än jag som väntar FÖRSTA barnet?

Här kan vi dela alla tankar,oro,och glädje,känns ju som om världens har vänts upp och ner, helt plötsligt ska man bli föräldrar!

Jag är relativt nyplussad,ska inte ha förens i Januari,så det är ju tidigt än,men vi har iallafall passerat den "magiska gränsen" på 12 fullgångna veckor.

Har varit en hel del velande från min sida,men jag tror jag fattat rätt beslut iallafall,velandet har mest varit pga hästen,men såklart det gamla vanliga,"Är vi redo,fixar vi verkligen det här?" Det är ju verkligen vårat livs största händelse,men jag tror att även om man inte är redo,så växer man iallafall in i rollen som föräldrar under graviditeten,och är hur redo som helst när det väl är dags.

Var alltså inget som var planerat alls från våran sida,men det vart som det vart,och nu är det som det är. Tack vare några fina människor i en annan tråd här på buke så känns allt genast mycket lättare,och nu VET jag att allt kommer lösa sig,så nu räknar vi veckor,och hoppas att allt kommer gå bra.

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Första barnet.

Är i vecka 27 och väntar det första barnet. Hittills har det gått ganska smärtfritt, lite sendrag i vader och så. Men visst funderar man lite ibland.

 

[Fibusen]

Sv: Första barnet.

Vad skönt att du mått bra hittills! När är du beräknad till?

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Första barnet.

9 oktober. Så nu ska det fixas prylar och barnrum Tusen saker att fixa, men jag känner man har väl mer ork nu innan barnet kommer än sen för då vill man väl bara mysa

 

[SusieQ]

Sv: Första barnet.

Väntar första barnet i slutet av december, visst har man frågat sig de frågorna men nu börjar det lugna sig tycker jag, har ju 5 månader kvar (v15 nu) att vänja mig på.

 

[Fibusen]

Sv: Första barnet.

Oj,då ligger vi två ganska nära då,jag går in i v 14 (13+0) på Onsdag. Ska ha runt 15 Januari,dock så är det ju bara ett ca datum,blir ju mer exakt efter UL.

Hur räknar ni föresten? Är ju v 12+4 i dag,räknar ni att ni är i v 12 eller v 13 då?

 

[Fibusen]

Sv: Första barnet.

Ja,jag hoppas man har allt klart när det är dags! Då vill man ju bara ägna sig åt bebis och allt omkring den.

 

[Karolajna]

Sv: Första barnet.

Jag gick in i v 16 idag med första (antagligen enda) ynglet...

Är inte så värst orolig av mig faktiskt. Mest rädd att bli tillbakaflyttad på UL så man ska bli besviken. Fast att jag enligt egna uträkningar i princip inte KAN vara i mindre än v.16 nu. Vill egentligen bara ha detta överstökat...

Har alltid sagt att jag inte ska ha några barn och har nu gett med mig och sagt okej till ETT. Sen får vi väl se...
Just nu är mitt största bekymmer att jag ska försöka komma över förlossningsrädslan nu när jag (efter drygt 10 år) äntligen tycks ha kommit över graviditetsrädslan.

Hjälp?

 

[Fibusen]

Sv: Första barnet.

Jag säger också HJÄLP!

Jag har aldrig kännt att jag "vill ha barn" som dom flesta gjort,utan kände att jag klarar mig bra utan,lika så mannen,så det tog ju som sagt ett tag innan man bestämde sig helt.

Och speciellt inte ÄN! Jag är ju "bara" 26 år.

När folk frågat när det är dags för oss så har vi alltid svarat att vi vet inte ens om vi någonsin VILL ha barn,så ja,det vart ju en ganska stor sväng om i tankarna.

Den där förlossningsrädslan kommer jag aldrig få att försvinna,förhoppningsvis blir man så tung och otymplig så man gör vad som helst för att få ut ungen!

 

[Loppe]

Sv: Första barnet.

Väntar också första barnet. Är i vecka 34. Börjar bli allt mer otymplig och det mesta är jobbigt och motigt. Ska väl egentligen inte klaga då jag kommit lindrigt undan under hela graviditeten. Har varken mått illa eller haft ont någonstans. Men jag kan inte vänta på att få tillbaka min kropp igen. Bara en sådan sak som att kunna böja sig o knyta skorna utan att pusta och frusta längtar jag efter.

Är ganska nervös för själva förlossningen och inte hjälper det av alla snälla människor som promt ska berätta om sina erfarenheter.. Nåja bebisen ska ut och det är inte så mycket mer man kan göra åt saken.

 

[metspo]

Sv: Första barnet.

Hej!

Då får väl jag kanske peppa er? :-) (ta ej illa upp!!)
Är gravid i v. 37, snart 38.. Kändes jättejobbigt i början då jag var jätterädd För förlossningen, var superrädd att jag skulle bli tvungen o sälja hästar osv..
Jätte rädd att spricka från det ena till det andra hålet.. Jätterädd för att bebisens eventuella skrik på nätterna kommer förstöra vårat förhållande- osv..

1. Efter v.22 började jag längta till att föda. Smärtan som ska få mig att klämma ut min sambos och mitt underbara barn.
2. Förberedda på jobbiga nätter, vi skulle nog bli chockade om det blev en lugn och snäll unge nu bara för det..
3. Byggt stall hemma, har 7 min skrittavstånd knappt till ridhus, paddock och tränare!!
4. Förhållandet blir nog vad man gör det till, sambon är jätte possitivt inställd till att få bli pappa, likaså jag mamma.
Vi har sedan innan grav pratat om ensamtiden, jobbiga nätter och allt så vi är nog förberedda på allt det värsta och vet nu i förtid hur vi vill ha det och kommer kunna kompensera varandra och även exempel unna oss egentid på bio eller middag när bebis är hos far eller morföräldrar.
(skäms inte för att redan planerat detta med ensamtid då vi inte vill förstöra förhållandet pga en familjemedlem!)

Har inhandlat allt förutom bh-skydd för bröstmjölken!

Lycka till med era graviditeter, verkligen! Hoppas ni får en bra inatällning och ett bra föräldrarliv.

 

[Karolajna]

Sv: Första barnet.

Å jag kände att jag börjar ju fan bli lite gammal fast jag oxå "bara" är 26

Ja jag vet då inte hur jag ska göra, jag vill egentligen verkligen ha åt mig ett planerat snitt men folk generellt gnäller å tycker det är fjask. Men sen tänker jag att, wtf, det måste ju ändå vara MITT val i slutändan för vem är nån annan till att komma och bestämma över mig, min kropp och min vilja.

Eftersom jag inte är nån "lipsill" utan snarare ganska kall och rakt "upp och ner" utan skrupler så tror jag tyvärr inte att nån kommer ta mig på allvar när detta sen kommer på tal...

På tal om annat så är jag förkyld med halsont och det bästa jag vet mot halsont är Treo. Så gissa om jag är lite sur i detta skede då jag varken kan ta tabletter (får bara INTE till att svälja utan att dom fastnar) å varianterna Alvedon brus samt smältbara tabletter får mig att kräkas.

Man kunde ju bli galen för mindre.

Så nu går jag omkring med stadigt halsont och är jättehes. Men vad gör det om 100 år?

Sådär, nu har jag nog gnällt klart. Eller antagligen inte men just nu känns det iaf betydligt bättre

Så nu vill jag bara börja känna rörelser eller få en bäbiskula så det börjar kännas som det är på riktigt

 

[giovanna]

Sv: Första barnet.

Jag hoppar med i den här tråden också! Är gravid i vecka 27 med första barnet som kom till efter fyra års väntan så det blev nästan chockartat när det väl hände

Nu har jag dock börjat vänja mig vid känslan av att faktiskt bli mamma, graviditeten har gått jättebra, har inte mått illa eller så men nu börjar man bli lite osmidig, magen trycker liksom och det känns lite konstigt att tänka på att bebisen ska bli minst tre gånger större innan den är färdig ...

Det jobbigaste är nästan att jag inte orkar en bråkdel av vad jag brukar, det är jobbigt mentalt att vilja men inte kunna!

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Första barnet.

Visst är det frustrerande att inte orka. Jag blir skogstokig idag när jag skulle mixtra ute i trädgården/växthuset och hipp som happ försvann all ork...

 

[Fibusen]

Sv: Första barnet.

kl

När började ni känna barnet? Alla symptom har så gott som försvunnit på mig från nån vecka tillbaka... Blir nästan lite orolig,fast som jag kan förstå så har man kanske inte så mycket symptom i v 11-14? För var runt v 11 illamåendet försvann,och tröttheten försvann strax innan,och har alltså inte haft nånting alls nu..

För nån vecka sen så mådde man ju illa som en gris om det gått mer än 2 timmar utan att stoppa något i magen,igår var jag utan mat enda fram till 20 på kvällen utan att må särklillt dåligt,mer än att jag fick huvudvärk och var extremt hungrig,men inte "jag spyr och dödar nån snart" hungrig. ¨

Tröttheten har lugnat ner sig,behöver inte längre sova middag som jag gjorde för någre veckor sen,var dödstrött efter jobbet då.

När börjar det synas på magen? Tycker jag fått en kula redan,men måste vara tarmarna bara eller nått,för visst är det väll för tidigt än? (V 14 i dag)

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Första barnet.

Det är väldigt individuellt när man börjar känna. För min del så sitter moderkakan i framvägg vilket gör att det kan ta ännu lite längre tid att känna, tror inte jag på rent allvar kände ngn rejäl spark förrän v20. Dock är det fullt ös därinne nu

Ang. symtomer så hade jag illamående fem dagar precis i början som fick mig att misstänka att jag var gravid annars har jag inte haft några andra symtomer överhuvudtaget. Eller ja nu den senaste tiden med kramp i vaderna...

 

[giovanna]

Sv: Första barnet.

Jag tror att jag började känna bebisen i vecka 18, men i början var det svårt att veta om det var det eller bara gas, jag har varit väldigt gasig hela tiden nästan .

Jag tycker också att den där hysterisak hungern gav sig efter ett tag, kommer inte ihåg när riktigt men typ vecka 12 kanske?

Förstår att du blir lite nojig, det blev jag också så jag gjorde ett tidigt ultraljud för att se att det faktiskt var en bebis på gång, (det är ju svårt att känna sig gravid när allt känns som vanligt) och det hjälpte mig jättemycket, efter det har jag varit lugn och tänker att allt nog kommer att gå bra

Barnmorskan som gjorde det första ultraljudet sa att om man har bra magmuskler så håller de in magen, så om du inte tycker att det syns kan du trösta dig med att du är bara är vältränad
Svårt att säga när magen satte igång att växa rejält på mig, nån gång runt vecka 18 tror jag och efter vecka 20 tog det fart ordentligt...

 

[Macken22]

Sv: Första barnet.

Är i vecka 27 och väntar det första barnet. Hittills har det gått ganska smärtfritt, lite sendrag i vader och så. Men visst funderar man lite ibland.

Jag hade sendrag i vaderna när jag var gravid. För mig gick det över när jag åt extra magnesium!

 

[Chloé]

Sv: Första barnet.

Fraggel_tess: jag hade också lite sendrag ett tag i min graviditet, jag testade att äta mkt banan och tog mitt val kvinna (vitamintabletter) sen hade jag inga bekymmer med det mer.

 

[Chloé]

Sv: Första barnet.

tänkte att jag kunde skriva lite här med, har nyss fått mitt första barn, för två månader sen, så har ju ändå graviditeten och allt i färskt minne.
Ni som skriver att ni är nervösa för förlossningen, jag tror att dom flesta av er kommer att ändra uppfattning mot slutet, får då vill ni bara träffa den där lilla godingen som ligger i magen och sparkar och hickar och allt sånt, den ni bara har känt genom magen hittills, ni vill se vad det är för filur. Jag var iofs aldrig direkt nervös för förlossningen, tänkte mest att barnmorskorna på förlossningen vet vad dom gör, dom hjälper till, stöttar och kommer göra sitt bästa för att ge mig en så bra och lätt förlossning som möjligt, och det gjorde dom också.
Har en kompis som går och väntar på att föda vilken dag som helst, och där på slutet är det precis som hon säger, man blir glad när man känner nån smärta i magen för då vet man att det kanske är på g. Hur konstigt det än låter så är smärtan att föda barn såpass mycket värt det så även om du aldrig känt nån starkare smärta så känns den inte så vidrig iaf. Låter nog konstigt men tror ni kommer förstå

Sen det där med att kunna böja sig ner och ta på skorna och sånt, jag fick på riktigt inte på mig strumporna själv på slutet, jag äääälskar att jag har blivit av med magen, och även att jag har min underbara son på utsidan.

Men njut av graviditeten och längta och allt det där. För det är en fantastisk tid även om det är tungt. Ni står inför en stor förändring, men när bebis väl är ute känns det som man alltid haft det lilla knytet hos sig