Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Är resursen med så sitter han bara med henne dessutom så var den sociala träningen tog vägen vet jag inte.


Det var läkaren som föreslog Asperger alt Autism. Dock känns det mer som han lutar åt Aspergers än Autism, men det är bara vad jag TROR.

Läkaren ställde en massa frågor ang Autism och säkert 95% stämde inte, tex att han skulle vara noga med kläder och att bara en speciell sort fungerade, att han inte kunde ha vad som helst på sig, tyckte kläder skavde, fantasi osv.

Fast när man jobbar med autister/Aspergare så handlar det mkt om arbete på tu man hand. Man börjar liksom där innan man kan gå in i gruppen. Tyvärr är det kanske inte så (det brukar inte vara så) att resursen har ngn specialpedagogisk utbildning - då blir det ju som det blir....

Jag hoppas iaf att det löser sig med förskolan, utredningen och alltihopa!
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Det där märker jag som mamma till ett lugnt och stillsamt barn som inte tar plats överhuvudtaget i en bullrig grupp, jag förstår att personalen måste springa efter de barn som är mer vilda än tama, men ibland kan jag känna att jag önskar att de hade tid att sitta ner och lyssna på min son som kanske bara har en liten påhittad historia att berätta. Men jag måste säga att våran personal som vi har nu är helt underbar, trots vilda barn, stor grupp och små lokaler så jobbar de på, de tar sig tid att sitta med de stillsamma och lyssna på dem.
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Jodå, vi jobbar aktivt med de barnen också. Men det är ju när det blir lite "krissituationer" (stort personalbortfall eller så) som de barnen som är duktiga kommer i skymundan.

Stört problem tycker jag att det är när man har barn som bits. Måste ett barn punktmarkeras från morgon till kväll är det otroligt personalkrävande. Något som det ofta skrivs på Buke här med en elak liten smily att personalen får väl ha bättre uppsikt. Och så glömmer de bort de andra barnen...

Vi har 25(!!) barn i vår grupp och vi använder inte alltid de lugna barnen som "buffert". Ibland kan det vara skönt att göra hälften hälften för att ha koll på allt. Men vi tar alla lugna barn och jobbar med dem i små grupper. Väldigt skönt och då vet man med gott samvete att man hunnit med alla barn under en dag :)
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Angående resurs. Jag har jobbat med ett barn med autism. I början hade han varken diagnos eller resurs. Det var tufft för honom att hänga med i svängarna. På förskolan är vi så pass få personal att man knappt har tid med dessa barn som tar så enormt mycket tid på sig. Vi ska in, vi ska ut, kläder på, någon måste passa på gården eller så står alla och svettas i hallen och börjar slåss efter ett tag. Det är många moment och uppbrott över en dag och det måste flyta på för att göra en dag så bra som möjligt för så många barn som möjligt. Ju äldre barn ju större barngrupper. Dvs. fler barn per personal.

Oerhört stressande för ett barn att inte få den tid hen behöver. Med resurs in för vår kille fick vi helt plötsligt en person som kunde sitta kvar i hallen. Som kunde vara med och avsluta en lek. Dessutom något eller några andra barn med också. Vad lugnt det blev i vår grupp! De snabba barnen kom ut snabbt och han som behövde tiiiid fick ta all tid han behövde. Han blev gladare och vi blev gladare.

Mycket handlar inte om kompetensbrist utan tidsbrist. Vi har slyldighet att se till ALLA barn.

Nej jag vill absolut inte tro att det handlar om kompetensbrist.
Som jag skrev ovan så ska det ju vara "symptomen" som ger resurs istället för bara diagnosen, ett barn som har det stökigt hemma behöver ju mer tid än ett barn som har engagerade föräldrar som stöttar det i allt (nu pratar jag om helt friska barn) det är ju så självklart om man någonsin har jobbat med barn eller med personer med funktionshinder av något slag.
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Håhå jaja , det är inte lätt med vissa förskolor. Det låter inte som att kunskapen om NP-diagnoser är på topp bland förskolans inblandade. Träna socialt i all ära men icke att förglömma att barn med dessa diagnoser har en på vissa områden försenad utveckling och på andra områden annorlunda utveckling, eller båda. Parallell lek tex pågår ofta som högsta nivå av lek långt upp i åldrarna, större krav på ömsesidighet som turtagning osv kan ibland tillrättaläggas med pedagogiska hjälpmedel men är ingen utveckling som kan framtvingas genom att träna, träna, träna genom så vaga direktiv från förskola att "han ska vara där mer". Om ni inte står under ngt speciellt träningsprogram från Hab eller Bup som intensiv beteendeterapeutisk träning, och då är det givetvis ett samarbete mellan Hab, förälder och förskola.


Jobbar själv med unga vuxna psykiskt sjuka samt även med NP diagnoser och vi är supernoga när vi träffar föräldrarna med hur vi bemöter dem för att de skall ta till sig informationen bra, ibland går tom mer jobb ut på det än för de vi har hand om då det ofta inte står allt för bra till hos föräldrarna heller då dessa är sådanan som inte fått stöd i livet alls och ofta har en lång och tråkig historia bakom sig.
Eller hur.

(Och förresten, Asperger är ett autismspektrumtillstånd)
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Bara att påverka politikerna så att vi får färre barn per personal! Nu går det tyvärr åt andra hållet för varje år. När blir det ohållbart?
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

25 stora barn, där går nog smärtgränsen - eller? Tyvärr finns det ju inte riktigt utrymme för sjukdom i personalgruppen då... Många förskolor/skolor sparar ju in på vikarier, vi får aldrig vik första dagen utan då får man trixa o fixa.

Sedan kan man ju diskutera om detta med inkludering är bra alla gånger?! Ska verkligen barn med NP-diagnoser behöva gå i stor barngrupp?
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Våra lokalplitiker lovade fint innan valet att barngrupperna skulle minskas, det skulle bli färre barn per personal, all dagis mat skulle tillagas på förskolorna med så lokala råvaror som möjligt och så långt det var möjligt, inga halv och hel fabrikat... Det gick si så där kan man lugnt säga, i dags läget är det 23 barn på sonens avdelning, där av minst ett barn med särskilda behov, utredning pågår på någon mer. Maten fungerar faktiskt riktigt bra, tack vare våran rektor som faktiskt kämpar så gott hon kan. Våran grupp ska snart delas i två grupper, och så kommer det in 6 nya barn före nyår och efter nyår ska det flyttas upp barn från små barns avdelningarna.

Vi är några föräldrar som kämpar, pratar med politikerna och försöker ställa krav, men det "största" problemet är att personalen när de tillfrågas säger att det inte är några problem... :crazy: Helt plötsligt är man bara en gnällig förälder utan någon som helst uppbackning och det är himla jobbigt.

Men ang inkludering, på våran förskola har de gjort en liten grupp speciellt för ett barn som verkligen behöver en liten grupp, egentligen ville de ha dagmamma men eftersom komunen har sagt upp alla dagmammor så var det här det enda alternativet, och det verkar faktiskt fungera väldigt bra.
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Man kan väl säga som så att vi vill göra mer än vad armarna räcker till. Tyvärr. Jag tycker det blivit värre bara under de senaste åren. Vi har väl fått lite extra stryk nu av den ekonomiska krisen och det är väl därför jag gnäller...
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Det är svårt det där. Samtidigt vill man ju vara en trygg punkt. Du vill inte lämna ditt barn till ett ställe där personalen säger att det rådet totalt kaos. Ingen förälder skulle känna sig trygg med att lämna sitt barn då.

Men det är ju enkelt matematik. Barnantal - personal. Vi kvinnor är så förbannat duktiga på att stretcha ut oss för att räcka till för allting. Skulle förskolan varit mansdominerad tror jag aldrig att det hade varit så här. Vi ska vara så duktiga hela tiden. Vi fixar det för att vi måste. Men nog är man bra trött efter en dags jobb...

Ibland kan jag längta efter en arbetsplats där jag kan gå iväg 15 min på eftermiddagen och ta mig en kopp kaffe.

Nåja nu blev ju detta ett sidospår bort från denna diskussion, det jag skulle komma fram till är att det kan vara otroligt viktigt med en resurs. (Fast med resurs så kan det läggas på ytterligare barn i barngruppen också)
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Fast när man jobbar med autister/Aspergare så handlar det mkt om arbete på tu man hand. Man börjar liksom där innan man kan gå in i gruppen. Tyvärr är det kanske inte så (det brukar inte vara så) att resursen har ngn specialpedagogisk utbildning - då blir det ju som det blir....

Jag hoppas iaf att det löser sig med förskolan, utredningen och alltihopa!


Tack

ja visst är det så, fast då är det ju en fördel Om barnet för det första HAr en diagnos samt att personen som jobbar med barnet vet HUR man gör och VAD just det barnet behöver träna på, i hans fall handlar det mer om att de sitter i ett rum, och sonen pysslar på tu man hand, ungefär som vi gör hemma.
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Håhå jaja , det är inte lätt med vissa förskolor. Det låter inte som att kunskapen om NP-diagnoser är på topp bland förskolans inblandade. Träna socialt i all ära men icke att förglömma att barn med dessa diagnoser har en på vissa områden försenad utveckling och på andra områden annorlunda utveckling, eller båda. Parallell lek tex pågår ofta som högsta nivå av lek långt upp i åldrarna, större krav på ömsesidighet som turtagning osv kan ibland tillrättaläggas med pedagogiska hjälpmedel men är ingen utveckling som kan framtvingas genom att träna, träna, träna genom så vaga direktiv från förskola att "han ska vara där mer". Om ni inte står under ngt speciellt träningsprogram från Hab eller Bup som intensiv beteendeterapeutisk träning, och då är det givetvis ett samarbete mellan Hab, förälder och förskola.



Eller hur.

(Och förresten, Asperger är ett autismspektrumtillstånd)

Ja det är väl lite det jag ställer mig undrade till också, träna i all ära och självklart är det bra att han träffar andra barn och allt det där MEN varför är det så mycket bättre att han gör det på förskolan jämfört med att han leker med kompisar på hemmaplan?

För det är bara det vi fått till oss, social träning sedan hur träningen skall gå till vet de inte, och inte jag heller.

Måste bara berätta att idag när jag skulle hämta möttes jag av en glad son som lekte med en annan kille i ett rum, stannade kvar och tittade på dem en stund och blev så himla glad, de turades om att leka tvättstuga och kommunicerade jättefint...

Så himla roligt att se istället för antingen en ensam son eller en son som är trött och frustrerad och knuffar´andra barn i ren frustation att inte ha koll på läget (när det blir för många barn och för högljutt)



och ja jag vet att Asperger är ett Austimspektrumtillstånd ;)
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Det är sant, dock pratade ju både jag och hans kontaktperson (eller vad det heter på en förskola, den som har mest ansvar över barnet på FSK)

och vi var väldigt överens om att vi såg samma saker både hemma och på förskolan, skillnaden var inte stor.

Hos mormor tex beter sig sonen exemplariskt enligt mormor, även när han leker med kompisar här (om han inte blir arg), det är väl mest biten att samspela socialt med många barn som är svår, hemma eller med få barn är han duktig på att berätta vad han vill, på förskolan kan det bli en knuff eller en hårdragning som ex där han inte kan bryta utan istället blir osäker och skrattar i vad både jag och förskolan tolkar som förvirring, han kan ha lite svårt att avbryta när han inte riktigt är i harmoni med sig själv...dvs som på förskolan när det är många barn och mycket liv eller om han blir jättearg hemma
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Fast det där är inget som är 'avgörande' för autism. Personer med autism/autistiska drag KAN ha problem på nämnda punkter, men behöver inte.

Tror inte läkaren använde de som avgörande diagnostiska frågor, men om du haft ja på de frågorna plus diagnoskriterierna styrker det ju misstanken om en diagnos i autismspektrat. Nej på de frågorna utesluter tyvärr inte autismspektrat.

Diagnoskriterierna enligt DSM-IV-TR är, översiktligt, varje område har specificerade kriterier där ett antal måste vara uppfyllda för, är:

• Kvalitativt nedsatt förmåga till social interaktion
(problem med kroppsspråk, gester och icke-verbalt språk som social kommunikation, oförmåga att skapa och behålla kamratrelationer, brist på vilja att socialt involvera andra och dela med sig, bristande social eller emotionell ömsesidighet)

• Kvalitativt nedsatt förmåga att kommunicera
(t ex försenat eller uteblivet tal, om tal finns; en kraftigt nedsatt förmåga att inleda och upprätthålla samtal med andra, stereotypt, upprepat tal eller användandet av oväntade, irrationella ord/uttryck, brist på/svårighet att tolka och använda kroppsspråk)

• Begränsande, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter
(brist på spontan och varierad lek och/eller brist på socialt härmande lekbeteende i normal grad för barnets utvecklingsnivå)



Samt en abnorm eller försenad funktion inom social interaktion,språkkommunikation och/eller inom symboliska lekar/fantasilekar. Symptomen ska ha visat sig före 3 års ålder och inte kunna förklaras med annan diagnos/syndrom.

(Jag har snott stycket ur ett arbete jag gjorde, för att slippa skriva om såhär på morgonkvisten)

Nu vet jag att du inte är psykolog etc, men hur tycker du han fungerar/inte fungerar inom de områdena?

Just kläder och sånt, så en av våra, skulle ta på sig (så gott det gick) din lillkilles kläder (och det är en vuxen man) och tycka att 'de sitter bra'. Så går inte att ha kläddelen som kriterie, det kan variera. Fantasidelen är svår med, det är alldeles utmärkt fantasi på ett sätt, pratas om gubben i månen och åka rymdraket till mars osv. Däremot är det snarare en fantasimonolog och inget samspel/interaktion.

Det tecken jag tyckt varit allra mest genomgående på de jag kommit i kontakt med (jag jobbar dock med vuxna, 18 och uppåt) är empatibristen samt avsaknaden av att förstå abstrakta saker. Det tolkas väldigt bokstavligt helt enkelt. Sen kan man lura sig på den ena, som är utmärkt på att härma sådant han hört, och kan säga saker som 'det är bra att vara snäll, visst?'. Haken är att fråga 'hur är man hur man är snäll då?' så blir det syntax error, för han har ingen aning om vad snäll betyder (eller elak, eller ledsen etc. Arg däremot..). Men vet att det är en bra fras att säga. Så är otroligt lätt övervärdera och överkräva.

nej jag vet, grejen var att det var ungefär det enda jag kom på då för stunden (klockan var mycket)
Hon ställde många frågor dock med negativt svar på det allra mesta.

Som svar på dina frågor:

1) Nej det tycker jag inte, utom just de stunder han *låser sig" tex när han blir arg, då kan han ofta säga att han vill vara dum, vill att man skall få ont. Annars är han snarare väldigt omtänksam, delar gärna med sig av lördagsgodiset tex, är noga med att det skall vara lika.

Ang kompisar så är det några på förskolan han umgås mer med än andra dock är det inga vi umgås med privat. I de fall där han lekt med vänner på hemmaplan så har kontakten brutits pga flytt, någon bekant till mig (mamman) försvann bara efter hon träffat en ny kille och sådanan saker, men det har aldrig varit pga att barnen inte velat leka med honom eller han med dem, snarare har han varit väldigt ledsen när kontakterna "försvunnit" och frågat mycket. nag att socialt vilja involvera sig med andra så vill han ofta leka med färre barn åt gången, tex ett i taget, är det många barn som leker ihop på förskolan leker han hellre brevid dem än med dem.

2) Nej inget av det, han har ett stort ordföråd och pratar gärna hela tiden, däremot kan han ha svårt om det är annat omkring att koncentrera sig på samtalet och hoppar gärna över till något annat innan samtalet är över...(å andra sidan har jag väldigt lätt för det själv, det går lite för fort ibland)

3) Njae, han gillar att härmas, tex som leken jag skrev om i ett annat inlägg när han lekte tvättstuga så var han en exakt kopia av hur jag gör (ser lite kul ut)

Däremot snöar han gärna in på en sak ett tag, har han hittat en favoritsång tex så är det BARA den hela tiden ett par dagar sedan byter han, eller om det är en favoritsak, nu håller han på att lära sig skriva bokstäver, när han lärde sig skriva H tex fyllde han i säkert 10 papper med H på i olika storlek, om det har med diagnos eller att han kommit på något han vill träna på vet jag inte, men förskolan reagerade på det, dock brukar det vara något nytt nästa vecka eller en ny bokstav.

Förövrigt varierar han sig ofta mellan olika lekar, kommer gärna på saker själv han vill göra "nu vill jag måla, sedan kolla film".

vet inte om du blev så mycket klokare av det ;)
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Kan tillägga att många av de saker han gör även hittas hos oss föräldrar

Jag själv tränar tex in saker som sonen gör, skriver/gör samma sak om och om igen ett bra tag tills jag lärt mig, hittar jag en bra låt lyssnar jag gärna "sönder" den samma dag.
Är inte heller direkt översocial, skall jag vara det skall jag trivas med de jag är med annars sätter jag mig nog också lite utanför och kollar läget eller grejar med mitt. När jag är trygg med läget, då deltar jag gärna.

Pappan skulle jag tro att om han fick en utredning skulle det mycket möjligt skulle visa något (jättefult att skriva så, men om jag får gissa så tror jag det)

Han pratar väldigt monotont, alltid samma tonläge ocm han inte skriker, man hör aldrig på rösten om han är glad, arg eller ledsen, alltid samma

Han precis som sonen låser sig när han inte förstår/blir störd, då blir det ännu värre och han kan inte bryta även om han vill. Han kan inte se konsekvenserna av sitt handlande. Tex satt vi i rätten i Feb för att han hotat mig på div sätt, när domen kom så förstod han fortfarande inte VARFÖR, han hade ju bara blivit arg, han hade inte menat något illa med att "han skulle slå ihjäl mig och vakta utanför min dörr" han kunde inte se att någon kunde bli hotad av det, han kunde inte heller se varför han skulle få ett straff för att han blev arg trots att han fick det förklarar gång på gång och speciellt frågan att "Kan du förstå om någon blir rädd när man säger så" det kunde han inte, och då var han inte ens arg, utan han uppriktigt och ärligt förstod det inte.

Skall man förklara något får man vara väldigt tydlig, inga metaforer som "Ta med dörren när du går", man får vara bra mycket mer tydlig och konkret än när man pratar med sonen...och det går endå inte in, dock reagerar han med att bli våldam och hotfull...vilket han efteråt inte heller förstår att folk reagerar på.

Drar man en rolig historia kan man vara ganska säker på att han inte förstår den om man inte är väldigt långsam men ofta får man tala om det "roliga" efteråt.

Nu kan man inte riktigt jämföra barn med vuxna, men under utredningen fick jag även frågan hur vi föräldrar var i sättet och mycket stämmer in på sonen vad som kommer från oss.
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Alla autister är inte helt frånvarande, de kan kommunicera med andra om än kanske lite bristfälligt. De som sedan få Aspergerdiagnos får ofta "autistiska drag" först eftersom Asperger inte ges speciellt tidigt. När du beskriver pojkens pappa så låter det ju som han också har något - och - många NP-diagnoser är ärftliga.
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Alla autister är inte helt frånvarande, de kan kommunicera med andra om än kanske lite bristfälligt. De som sedan få Aspergerdiagnos får ofta "autistiska drag" först eftersom Asperger inte ges speciellt tidigt. När du beskriver pojkens pappa så låter det ju som han också har något - och - många NP-diagnoser är ärftliga.

Visst kan det komma efter pappan, det har jag också tänkt (även fast det inte är något som nämns högt)

Vi får se vad det blir, det som gör mig mest arg är att barnpsykologen inte kan förklara sig, jag har tom fått bättre svar/förklaringar på ett internetforum (här) än vad jag fått av henne.
För hon är uppenbarligen inte intresserad av att berätta heller, först skulle hon tex träffa sonen minst 2 gånger, en gång följa honom på förskolan en dag och en dag i hemmet, slutligen blev det en kort stund på förskolan, mer behövde hon inte se, och det hon kom fram till var som sagt saker som inte alls stämmer och som hon troligtvis sett själv om hon träffat honom fler gånger och lite längre.

Jag är öppen till om det är en diagnos, då får jag iaf ett svar och sonen kan få hjälp, iaf resonerar jag så. men då måste jag ju få veta vad felet är och vad man kan göra och hur hon ser det.

Nu säger hon ju saker som ingen håller med henne om vare sig förskola, BVC, jag,pappan, hans kompisars föräldrar osv osv.

Det som kan göra mig skeptiskt är tex fall som bästa kompisens som som hade både Autism och en lindrig utvecklingstörning som 4 åring, idag är han 7-8 år, och "friskförklarad" så att säga...Visst han uppfyller kanske inte längre kriterierna för Autism, men utvecklingstörning kan det växa bort?

Svårt¨, långt och krångligt...
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Om man testar ngn för utv.störning kan det visa olika. Dels beroende på när utredningen görs och vem som gör testet. Í "gråzonsfallen" handlar det till viss del om subjektiv bedömning... Även om din kompis son inte anses utv.störd idag så har han säkert en viss problemtik fortfarande, eller hur?
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Om man testar ngn för utv.störning kan det visa olika. Dels beroende på när utredningen görs och vem som gör testet. Í "gråzonsfallen" handlar det till viss del om subjektiv bedömning... Även om din kompis son inte anses utv.störd idag så har han säkert en viss problemtik fortfarande, eller hur?

Det problem han har nu är talet, han pratar väldigt "sluddrigt" utan mellanrum mellan orden och är svår att förstå då han verkar ha ett stort ordföråd men inte riktigt kan göra sig förstådd. Sitter man lugnt och lyssnar på honom och ber honom ta det sakta så är han ungefär som vilket skolbarn som helst

Förövrigt vad jag fattat det som så går han i vanlig skola och det går bra för honom, han har mycket kompisar och skolarbetet funkar.

har ingen aning om hur man utreder utvecklingstörning, det jag vet däremot var föräldrarnas förtvivlan över diagnosen och hur de kämpat och vips har han "inget"...Det gör mig lite förvirrad.

Hur funkar det för tex Autism?
Barn som helst plötsligt inte uppfyller hela diagnosen, tar man bort den då? Eller sätter Autistiska drag? eller hur funkar det?
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Jag är ju inte psykolog, så jag gör inga utredningar;) Men jag vet så mkt att de flesta barn som får en diagnos i förskoleåldern får ofta gå igenom en ny utredning innan skolstart. Just för att barnen ska hamna i rätt skolform och kunna få rätt stöd.

Sedan finns det barn/ungdomar som man utreder igen senare i livet.
 

Liknande trådar

Relationer Min son (26 år) är sambo med en jämnårig tjej, de har fått två underbara barn (3,5 år och 2 år). Nu till problemet, tjejen har inget...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
10 928
Senast: Oh_really
·
Småbarn Jag är ju föräldraledig med sonen och dottern går på samma förskola som sina kusiner på 1,5 och 3 år. Jag brukar hämta dottern strax...
Svar
19
· Visningar
1 909
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
28
· Visningar
3 111
Senast: malumbub
·
Småbarn Jag har en dotter som är snart 6 år (början av sommaren) som är väldigt känslig. Det var, och är, även jag. Så jag kan känna igen mig i...
Svar
7
· Visningar
1 182
Senast: Praefatio
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp