Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Zaria

Trådstartare
Hej

Är mamma till en 4 åring som just nu står under utredning för av Autistiska drag eller Asperger.

Just nu jobbar jag 76% men bara kortare pass vilket innebär att jag jobbar lika många dagar som en heltidsanställd (inget jag i nuläget kan ändra på, jag trivs med mitt jobb och varken kan eller vill byta)

Jag jobbar antingen 7-15 eller 15-21:30

Har kontakt med en barnpsykolog som anser att det är supervitkigt att jag ändrar mina arbetstider så det blir striktare rutiner, jag själv märker inte att sonen far illa av dessa tider (är ledig 2 helger i mån och ibland vardagar)
han är enormt verbal och frågar hur morgondagen skall se ut annars förbereder jag honom på hur det kommer att bli "imorgon blir det förskola en liten stund sedan hämtar **** (sambon) eller så blir det lång dag och jag hämtar eller så är det "hemmadag", vilket han köper, ingen förvirring hos honom.

Sonen älskar sina hemmadagar, att bara "få vara" och ha en lugn dag med mig, oftast går vi ut, pysslar, ritar eller träffar någon kompis.

Nu har dagis och barnpsykologen gått ihop och anser att han MÅSTE vara på förskolan VARJE DAG även om jag inte jobbar för att han skall jobba med den sociala biten, att detta sedan är de enda dagarna vi har ihop eller att vi träffar hans kompisar spelar ingen roll utan minst 5 timmar på förskolan varje dag så även de dagar jag börjar 15:00 och lämnar klockan 14:00 skall han alltså gå längre enligt dem.

Sonen är även hos sin pappa varannan helg, och detta är visst inga problem, eftersom jag ju jobbar en helg i månaden då han är hemma blir det enbart 2 st hela dagar i månaden jag har honom.

Kan det verkligen vara rätt?

Är det bättre för sonen att vara på förskolan mer och umgås med mig så lite?

Känner mig som en usel förälder, då han redan från 1 årsåldern haft lite problem i kommunikationen med andra barn och de ville redan då att han skulle gå varje dag, klagade på att sonen inte fick ut något av att vara med mig, på den tiden umgicks vi inte så mycket med andra barn utan lekte oftast själva eller träffade mina kompisar, gick skogspromenader, pysslade, samlade kottar och sånt man gör med 1 åringar, men enligt förskolan dög inte det.

Vad tycker ni?

Kan dessutom tillägga att jag inte har körtkort så för mig blir det väldigt jobbigt att lämna sonen till förskolan tidigare, gå hem några timmar och sedan gå till jobbet de dagar jag jobbar kväll.

Har föreslagit att han kanske kan komma in till förskolan en extradag då jag vid några tillfällen är ledig 3 vardagar i rad dvs att han kommer mittendagen, men det var för lite.

Är det så illa för ett barn att vara med sin förälder?
Tårarna bara rinner när jag skriver detta, det är tydligen helt ok att han är med sin pappa eftersom pappans sambo har barn men inte vi, medan det är bättre för sonen att vara på förskola.

kan även säga att de hela dagar han har med mig utan krav så att säga är sonen oftast lugnare på, han gillar dessa dagar utan att flänga iväg och fungerar oftast bättre då (utan stress)

Känns så ruttet bara, inte ens att vi umgås med hans kompisar på hemmplan duger för vi är ju inte utbildade (sedan att jag jobbar på psyk och har hand om både Autister och de med Asperger samt har en lång utbildning bakom mig spelar ingen roll, jag vet inget alls säger barnpsykologen som inte ens vill säga till mig var hon ser den ev diagnosen hos sonen)

Vågar jag sätta mig emot deras beslut och lita på min magkänsla? Att det inte är farligt för sonen att vara hemma med mig kanske 2 heldagar i veckan?

Eller skadar det honom så mycket att inte få vara i deras pedagogiska verksamhet de dagarna?
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Har han autistiska drag deltar han kanske inte ens i verksamheten? Eller gör han det på sina villkor? Finns det någon resurs i gruppen?

För en del barn är det viktigt med rutiner och kontinuitet. Hur det står till med just din son är ju helt omöjligt att svara på eftersom jag inte träffat honom :) Jag förstår dock förskolans resonemang om att han ska vara med varje dag. Det kan också vara bra för dessa barn att "intensivtränas" (KAN, alltså, det finns inget som säger att det ÄR så)

Jag förstod inte riktigt, men är han ledig varannan vecka när du jobbar eftermiddag och på förskolan fem dagar när du jobbar förmiddag?
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Han har ingen diagnos ännu, det han harn problem med är det sociala samspelet, dvs när det går för fort så han inte hinner med, då kan han tex knuffa ett barn hellre än att stanna upp och säga "hej kan du flytta på dig"

Han deltar i verksamheten, har dock en resurs ofta så han kan leka med de andra, ibland går det långa perioder då inget händer men när något väl händer så går det fort och det är svårt att få honom att bryta.

han är inte ledig varannan vecka utan antingen en helg, eller så ett par dagar mitt i veckan, alltså inte speciellt många lediga dagar.

Främst är det väl barnpsykologen som tycker så och förskolan mer håller med även om jag ser att de inte är speciellt säkra.

BVC håller inte ens med om att det skulle vara något fel utan tycker det är är fullt normal fyraåring.

Själv skulle jag gissa mer på Asperger än Autism.
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Lita på din magkänsla!!!
Jag blir så arg när jag läser det här:mad: Vem är de som tror att de är bättre på att känna ditt barn? Är de gudar?

Kommer de stå där den dagen han ifrågasätter varför han fick träffa dej så lite att han fått svårt att skapa en relation med dej och förklara att det var bäst för honom?

Nej, att skapa relationer tar tid och måste få ta tid, det hjälper inte att man en gång lärt känna sitt barn, en relation är något som hela tiden måste uppdateras och underhållas för att bli bra och det är superviktigt att ha en bra relation till sina föräldrar.

Tids nog måste han vara ifrån dej även de dagar du är ledig, jag menar när han börjar skolan, och varför ta bort så mycket värdefull tid redan nu?

Om du får tid på dej kanske du också kan ändra dina arbetstider (tills han börjar skolan) så att ni får mesta möjliga tid tillsammans.

Det låter som om de bara har bestämt sig för att köra över dej, låt dem inte göra det utan stå på dej, du är hans mamma, alltså är du en av de två personerna i världen som är viktigast för honom att ha en bra relation till.


NEJ förskolan är inte viktigare än mamma.
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Lita på din magkänsla!!!
Jag blir så arg när jag läser det här:mad: Vem är de som tror att de är bättre på att känna ditt barn? Är de gudar?

Kommer de stå där den dagen han ifrågasätter varför han fick träffa dej så lite att han fått svårt att skapa en relation med dej och förklara att det var bäst för honom?

Nej, att skapa relationer tar tid och måste få ta tid, det hjälper inte att man en gång lärt känna sitt barn, en relation är något som hela tiden måste uppdateras och underhållas för att bli bra och det är superviktigt att ha en bra relation till sina föräldrar.

Tids nog måste han vara ifrån dej även de dagar du är ledig, jag menar när han börjar skolan, och varför ta bort så mycket värdefull tid redan nu?

Om du får tid på dej kanske du också kan ändra dina arbetstider (tills han börjar skolan) så att ni får mesta möjliga tid tillsammans.

Det låter som om de bara har bestämt sig för att köra över dej, låt dem inte göra det utan stå på dej, du är hans mamma, alltså är du en av de två personerna i världen som är viktigast för honom att ha en bra relation till.


NEJ förskolan är inte viktigare än mamma.

Hej

Jag känner också så, när sonen var 1 år så gjorde förskolan en socanmälan, för saker helt utan grund tyckte soc och även BVC som var med, bla tyckte de att de behövde stötta en ung ensam invandrartjej på 18 år (var själv 24 år då,adopterad och bott i Sverige sen 4 månaders ålder, hade samma kille som jag har nu 3 år senare). De ansåg att jag var deprimerad och ställde till liv och granskade mig så fort jag såg trött och osminkad ut vilket ledde till att jag drog mig för att gå till förskolan.

Både soc och chefen för förskolan ifrågasatte varför anmälan gjordes, sedan har de hållt på.

Ja precis som du skriver kommer dagar han måste vara ifrån mig trots att jag är ledig när skolan börjar så varför inte ta vara på tiden nu speciellt som det är lätt att förklara för sonen hur dagen och morgondagen kommer att se ut, då vet han det och det har aldrig varit problem,han tom frågar efter de dagar jag inte skall jobba och stortrivs att vara hemma de dagar jag är ledig. Ibland är han hos mormor någon helg som verkligen släpper allt och är med honom bara, hon har aldrig stött på några problem och sonen gråter hjärtskärande varje gång hon lämnar. jag tycker mig se att han fungerar bäst när det är hyffsat lugnt.

Även om de tycker att de tränar med honom har de inte fått något att träna på eller vet speciellt mycket hur de skall göra det finns alltså ingen plan mer än att hålla honom skiljd från de andra,iaf är det det jag ser när jag hämtar, han sitter nästan alltid ensam, då kan jag fråga hur i hela friden de tränar på den sociala biten? Det gör man väl inte ensam i ett rum?

Att han leker med kompisar även hemma, umgås med djur (vilket han behöver träna på) och att vi gör mycket hemma spelar ingen roll tydligen, barnpsykologen har bestämt att han behöver vara mer på förskolan utan att ens diagnos finns.

Ifrågasätter man barnpsykologen tex "Var ser du Autismen" så kan hon inte förklara det, när jag som är ganska påläst i ämnet frågar saker vill hon inte svara utan tycker att jag inget vet.

Tex säger hon att han inte kan rollspela, vilket funkar väldigt bra i lugn miljö, tex med en kompis eller hemma, han har ingen fantasi säger hon-Jodå det har han i lugn miljö, kan berätta egna sagor och hitta på det mest fantastiska, allt hon säger inte funkar fungerar faktiskt bra i en lugn miljö,antingen hemma eller hos hans kompisar.

Hennes bedömning har hon gjort efter att ha sett honom en kvart, barnläkaren som också sett sonen en kvart tar allt hon skriver på blodigaste allvar. Nu är det så att sonen är lättdistraherad och att försköka diskutera med honom samtidigt som han har en stor leksakslåda framför sig kanske inte är bästa sättet...men tydligen.

Det komiska i det hela är att pappan är mer okej att vara hos eftersom det finns fler barn där trots att de aldrig träffat honom, det är tydligen bra,medan hans kompisar som han träffar här inte är bra.
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

En full veckan och en tredagars vecka är i mina öron helt rimligt. Att ha varannan vecka lugnare hjälper också till att han håller sig frisk och stark! Återhämtning! Jag skulle haft mitt barn hemma.
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Kan det vara så att det inte fungerar i gruppen på dagis, och att de märker att det fungerar bättre där de veckor han är där varje dag?
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Kan det vara så att det inte fungerar i gruppen på dagis, och att de märker att det fungerar bättre där de veckor han är där varje dag?

Inget de informerat mig om alls.

Detta kom efter barnpsykologen satte igång om hur oroligt det blev för sonen med mina arbetstider, något som ingen märkt av att han skulle vara oroad av.
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

En full veckan och en tredagars vecka är i mina öron helt rimligt. Att ha varannan vecka lugnare hjälper också till att han håller sig frisk och stark! Återhämtning! Jag skulle haft mitt barn hemma.

Tack, nu senast på möte sa förskolan att de tyckte det räckte att han & jag fick "egentid" de dagar jag började 15:00, samtidigt som de klagar över att de dagarna blir för hattiga för sonen då han bara går 3 timmar där.

Känns som de aldrig blir nöjda, vad jag än gör.

vet dock att många föräldrar haft problem med just den förskolan, i första hand yngre föräldrar men även mina högutbildade äldre kusiner var inte heller speciellt imponerade när deras barn gick där, iaf inte på småbarnsavdelingen, sedan när deras barn blev över 3 år så hade de en annan "fröken" på sonens avdelning som kontakt till deras barn, henne gillade de jättemycket och även jag. Iofs är hon ganska ok hon jag har nu med, men det känns som hon svalt allt barnpsykologen sagt för hon har inga argument till detta eller har märkt av att sonen skulle må dåligt av dessa tider, hon bara tycker "för det har psykologen sagt"
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Vet du, jag skulle gå helt på min magkänsla!

Jag måste också ställa mig rätt frågande till vad både barnpsykolog och barnläkare kan se på en kvart?! Och vad sonens behållning är på förskolan om han mest sitter ensam i ett rum?

Nog tror jag att förskola är väldigt bra för ett barn som behöver träna de sociala kontakterna men då gäller det ju att det verkligen är en BRA och ENGAGERAD förskola där han kan få det stöd han behöver.

Jag skulle nog ta stöd av BVC och försöka få en verklig bedömning gjord. Jag köper inte att ett barn ska isoleras från andra på förskolan, de måste ha en riktig plan för att det ska vara någon träning att tala om.
Skulle nu utredningen visa att han har en diagnos så finns det med all säkerhet ngt slags "åtgärdspaket" över hur man hjälper honom bäst. Visar utredningen att han inte har något problem så är det ett bra dokument att visa barnpsykologen!

Nu har inte våra barn någon diagnos av något slag men de har sannerligen ett "hattigt schema där de är lediga måndag och fredag och går halvdag onsdag och lite kortare torsdagar.
Har dock fungerat utmärkt!
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Måste de bli nöjda då? Räcker det inte med att du är nöjd?

Kloka ord, dock känns det som att jag gör fel hela tiden och skuldbelägger mig själv, allt förskolan hållt på med har försigått såpass länge nu, iofs har de hela tiden haft fel, tom när de anmälde till soc...

men när någon säger att jag är ego och gör fel mot mitt barn, ja då blir jag ledsen, konfunderad och osäker
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Vet du, jag skulle gå helt på min magkänsla!

Jag måste också ställa mig rätt frågande till vad både barnpsykolog och barnläkare kan se på en kvart?! Och vad sonens behållning är på förskolan om han mest sitter ensam i ett rum?

Nog tror jag att förskola är väldigt bra för ett barn som behöver träna de sociala kontakterna men då gäller det ju att det verkligen är en BRA och ENGAGERAD förskola där han kan få det stöd han behöver.

Jag skulle nog ta stöd av BVC och försöka få en verklig bedömning gjord. Jag köper inte att ett barn ska isoleras från andra på förskolan, de måste ha en riktig plan för att det ska vara någon träning att tala om.
Skulle nu utredningen visa att han har en diagnos så finns det med all säkerhet ngt slags "åtgärdspaket" över hur man hjälper honom bäst. Visar utredningen att han inte har något problem så är det ett bra dokument att visa barnpsykologen!

Nu har inte våra barn någon diagnos av något slag men de har sannerligen ett "hattigt schema där de är lediga måndag och fredag och går halvdag onsdag och lite kortare torsdagar.
Har dock fungerat utmärkt!

Låter som du tänker som jag, och det är även dessa frågor jag ställer utan att få svar.

Jag vet inte hur mycket barnpsykologen skall vara med mer, verkar som läkaren tagit över, hon går iaf att prata med, dock ställer jag mig frågande till en läkare som säger "ja din son svarar så bra på en del saker annars är han lite hej kom å hjälp mig"...Föräldraperspektiv?

Jobbar själv med unga vuxna psykiskt sjuka samt även med NP diagnoser och vi är supernoga när vi träffar föräldrarna med hur vi bemöter dem för att de skall ta till sig informationen bra, ibland går tom mer jobb ut på det än för de vi har hand om då det ofta inte står allt för bra till hos föräldrarna heller då dessa är sådanan som inte fått stöd i livet alls och ofta har en lång och tråkig historia bakom sig.

Jag tror också att förskola är bra när det gäller att träna de sociala kontakterna, men då skall det ju vara personal som VET hur de skall göra och som låter honom göra det. Oftast sitter han ensam eller är ensam i något rum tom med något annat barn utan uppsikt :crazy:

Visst finns det saker han behöver träna MYCKET på och det var därför vi sökte hjälp, tex

*vänta på sin tur

*Empati

*Inte knuffas/dra i håret när han blir frustrerad, nu är det mest knuffande men det är illa nog. När man pratar om det säger han glatt "Ja men han stod ivägen och jag kom inte fram"- vad man gör åt detta så han skall förstå?

Dock när vi lekt hemma med andra barn och det bara varit ett par barn med så har sonen faktiskt varit den som uppfört sig mest exemplariskt vilket är konstigt, det är bara förskolan han beter sig såpass illa på, EN hårdragning har hänt på 4 år på en kompis.

*vad som är trots och vad som är "diagnos" eller att han inte förstår

*självdestruktivitet, som tyvärr kommer mer och mer, han blir ledsen, tror att folk tycker han är dum, han tycker han är dum, gråter och dunkar huvudet i golvet (var kommer det från?)

Jag tror också det finns någon form av paket på hur man skall göra om han får en diagnos, men det går låååångsamt. Jag börjar bli stressad dessutom då jag vet att mycket kan tränas bort i ung ålder.

Senaste mötet med barnpsykologen gick ut på att de hade ett nätverksmöte först jag & sambon inte fick vara med på (troligtvis för att de tycker jag är jobbig med alla frågor) endå är jag en ganska tyst,blyg och försynt människa som inte brukar öppna munnen innan jag har ordentligt på benen, vilket jag vet att jag har vad gällande diagnoser. BVC, förskola, rektor och psykologen var med på mötet. Sedan kallades vi in.

När jag senare träffade på BVC så frågade hon vad jag tyckte, jag sa som det var "Det känns som de bara vill hitta fel,inga lösningar, vi får ingen hjälp, jag får inga svar, de lyssnar inte och jag tror de ser mig som besvärlig"

Bvc sköterskan bara nickade och sa att hon fått samma uppfattning, samt att hon inte trodde sonen hade något iaf inte så grovt som psykologen ville ha det till (hon ser honom ofta)

Helt fel kan jag inte ha känns det som.

Dessutom är nog detta det enda jag & sonens pappa varit överens om på 4 år :angel: (för de som minns hur det varit)
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

*vänta på sin tur

*Empati

*Inte knuffas/dra i håret när han blir frustrerad, nu är det mest knuffande men det är illa nog. När man pratar om det säger han glatt "Ja men han stod ivägen och jag kom inte fram"- vad man gör åt detta så han skall förstå?
Detta känns som vilken 4-åring som helst, annars har min 4-åring också en diagnos...
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Detta känns som vilken 4-åring som helst, annars har min 4-åring också en diagnos...

Så säger BVC med samt anhöriga, men psykologen och förskolan är övertygade att det är något annat.

Det jag skulle kunna tänka mig Aspergers i så fall, där en del stämmer in, men vilken "normalsvensson" stämmer inte in på diagnoser lite här och där utan att man har dem?

Själv har jag inte så mycket att jämföra med, har ju bara en 4 åring :laugh:
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Går han tretimmarsdagar varannan vecka? Mellan vilka tider då?

Inte varannan vecka urtan vissa veckordagar, kanske 2 gånger i veckan, och sedan lång dag 2 dagar...så lite hoppigt är det, dock är det ju något sonen har full koll på, så för hans del verkar det inte spela någon roll, han frågar "är det dagis imorgon" och jag svarar tex "Ja, då skall vi vara hemma först och sedan dagis en liten stund och sen hämtar *****"

Det brukar han köpa, samma när hans pappa skall hämta då räknar vi veckodagarna och han vet när/hur osv, man tycker ju att man borde få någon reaktion om sonen varit ledsen och förvirrad i det, men han brukar istället glatt berätta på kvällen hur morgondagen skall se ut.

Igår hade han dock ingen lust att gå till förskolan alls för han var trött och ville vara med mig sa han.
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Jag är ingalunda psykolog eller ens förälder, men tar mig friheten att svara ändå, då jag jobbar med autister, modell 'mer komplicerade'.

Det är ju generellt en 'sanning' att det måste ha rutiner och hela tiden måste veta innan. Vi får till oss de klienter som anses 'oplacerbara', som inte fungerat någon annanstans. Gemensamt har varit att det påtalats hur extremt viktigt det är att de verkligen vet timme för timme vad som ska hända, att minsta ändring framför och pratas om långt innan så det förbereds osv osv.

Så våra boende har kommit intrimmade i det systemet. Vi har skrotat det ganska omgående. Vi övrrumplar aldrig, men vi talar om ganska sent om något ändras (samma dag) helt enkelt för de ta det bättre än om man gör en grej av det.

Trots - eller tack vare detta - så fungerar våra boende mycket bra, och de har gjort framsteg som alltså tidigare bedömts som omöjliga. Visst, vägen dit var krokig, men resultatet talar för sig själv.

Nu jobbar inte jag med barn, men AG gör det, och jag vet att hos oss är synen att det är FÖRÄLDRARNA som är den absolut viktigaste behandlings- och utvecklingsresursen. Inget slår det jobb mamma/pappa gör på hemmaplan, och ingen utbildning i världen kan ersätta det. Däremot ska föräldrarna ha - och får - tonvis med handledning och hjälp och 'utbildning'.

Nu vet jag inte om man ser det annorlunda med barn, men du har ett odiagnosticerat barn som FUNGERAR UTMÄRKT med det sätt du beskriver du vill ha. Jag ser ingen som helst anledning varför de ska ändra på det om det fungerar. Dessutom (och det är ett argument du kan använda) så målet i alla lägen med alla former av autister är att så långt det är möjligt för individen integrera med samhället och skapa möjlighet att ha ett så 'normalt' liv som det går. Och man tar ju ett avsteg från det genom att 'ruta in' ett fungerande barn i en - ärligt talat - onormal rutin.

Men en fråga - gillar sonen förskolan? Eller kan beteendet där vara ett uttryck för missnöje?

Så jag tycker du ska stå på dig och stå upp för magkänslan. Och byta psykolog om du kan, eftersom den här varken verkar lyssna på eller eg prata med dig =/
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Tänkte mest om han går mitt i lunchen eller kommer mitt i något annat. Just tre timmar kan vara svåra att placera känner jag.
 
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?

Det är nog personal knuten till området, det är nog inte helt lätt att ändra på. Iaf på mitt jobb har vi ingen i "reserv". Nej jag sväljer inte heller allt som hon om jag ska vara ärlig...
 

Liknande trådar

Relationer Min son (26 år) är sambo med en jämnårig tjej, de har fått två underbara barn (3,5 år och 2 år). Nu till problemet, tjejen har inget...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
10 928
Senast: Oh_really
·
Småbarn Jag är ju föräldraledig med sonen och dottern går på samma förskola som sina kusiner på 1,5 och 3 år. Jag brukar hämta dottern strax...
Svar
19
· Visningar
1 909
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
28
· Visningar
3 111
Senast: malumbub
·
Småbarn Jag har en dotter som är snart 6 år (början av sommaren) som är väldigt känslig. Det var, och är, även jag. Så jag kan känna igen mig i...
Svar
7
· Visningar
1 182
Senast: Praefatio
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp