Och då tycker jag att de ska ta hjälp för att acceptera att de gör sitt bästa Och att givet omständigheterna så är det gott nog. Det finns massor som jag inte har ork, mående, kunskap och ekonomi till att göra med barnen och i andra delar av livet, så det kanske är dags att jag går hem och får fruktansvärt dåligt samvete jag också?
Problemet är ju inte de föräldrar som inte mår bra, inte har ork eller av annan anledning måste ha längre förskola. Problemet är ju föräldrar som skryter om att de har så mycket fritid eftersom de fuskar med förskoletider, de som hellre har semester själv "eftersom man måste unna sig", de som konsekvent åker utomlands ensamma för att roa sig osv. i all evinnerlighet. Jag har träffat flera sådana och ja, då förfäras jag över hur lite de vill umgås med sina barn och undrar stilla varför de ville ha barn alls.
Och ja, detta är en aning personligt för mig eftersom under alla småbarnsåren så var detta precis vad barnens pappa gjorde. För att han ville träna. Han ville festa. Han ville resa, hänga med kompisar osv. Allt utom att vara med barnen. Långa dagar för att slippa lägga mycket tid på dem, för att de var jobbiga om de skrek. Bättre då att bränna alla semesterdagar när de var hos mig och ha dem på förskolan alla vardagar de var hos honom. Tack och lov tycker han att ungarna är roligare att hänga med nu när de är större och är numer ledig med dem på lov också.
Att aktivt välja bort sina barn när man har tid, ork och möjlighet är inte samma situation som att vara sjuk eller vara tvingad till vissa arbetstider för att det är det enda jobb man har.
