Förskola och föräldrarnas semester

[YorkWann]

VAR hittar jag det? Jag vill helt enkelt hitta denna text nånstans. Kollegan hade letat och inte hittat att det var förbjudet och alltså bestämt sig för att det var ok att båda föräldrarna var lediga men barnen på dagis eftersom hen inte hittade något direkt förbud, jag är ganska säker på att de inte informerat dagiset om att de var lediga

Har kollegan pratat med förskolan?
På kommunal förskola får du inte ha barnen på förskolan annat än när föräldrarna arbetar, pluggar eller är sjukskrivna. (vissa andra omständigheter finns, och det finns lite olika regler i olika kommuner). Tror det är reglerar i skollagen, 8 paragrafen, annars borde det finnas på kommunens hemsida under barnomsorg och riktlinjer. (Privata förskolor kan ha egna regler).

 

[cirkus]

Har kollegan pratat med förskolan?
På kommunal förskola får du inte ha barnen på förskolan annat än när föräldrarna arbetar, pluggar eller är sjukskrivna. (vissa andra omständigheter finns, och det finns lite olika regler i olika kommuner). Tror det är reglerar i skollagen, 8 paragrafen, annars borde det finnas på kommunens hemsida under barnomsorg och riktlinjer. (Privata förskolor kan ha egna regler).

Jag tror inte att förskolan vet att föräldrarna har semester. Eller att den andra föräldern just nu har sommarlov från plugg och inte jobbar.

 

[KattenKorven]

Det är antagligen för att Stockholms kommun tycker att det är helt okej att ta hand om allas barn heltid oavsett vad föräldrarna gör (dvs de som i andra kommuner normalt är 15 timmar får vara 40 timmar i Stockholm).

Jag förklarade bara hur det är i Stockholm eftersom de flesta i tråden verkar utgå ifrån att föräldrarna TS skriver om gör något otillåtet utan att ens veta vilken kommun det handlar om.

(Stockholm har infört 30-timmarsgräns för barn till föräldralediga sen ett antal månader tillbaka)

 

[Verdandi]

Nu har de väl dragit ner till 30 timmar för föräldralediga tror jag. Har en kollega som väntar sitt andra. Han berättade att hans fru nu inte riktigt visste hur hon skulle få ihop det när barnet bara skulle få gå 9-15 under föräldraledigheten.

Jag har själv haft min äldsta på schema för 30 timmars förskola. Men så fort jag haft min pappa på besök eller maken varit hemma (dubbelt fl för lilla samt första tio dagarna då man får ha på förskola) har han varit hemma. Och ibland har jag haft båda själv.

Jag har haft lite dåligt samvete för att han varit så mycket på förskolan. Men jag har inte mått psykiskt toppen och han har ofta trivts. Tycker trettio timmar är för mycket egentligen för storasyskonet, men det var skönt för mig. Att tycka att det är för lite är för mig konstigt. Om man inte vill ta hand om två barn utan vill lämna iväg nr ett hela dagarna (och när man har semester) för att bara bry sig om tvåan kanske man bara ska ha ett.

Jag kan förstå pusslandet med tid/tänket. Det behöver inte bero på att man inte VILL vara med båda barnen. En orsak kan kanske vara att det är svårt (i början) att ensam ta hand om storasyskonet om man samtidigt har ett spädbarn som man behöver få igång och stabilisera amningen med. Vilket tar ett par månader och kan innebära ett låst soffläge ens för egen kisspaus. Alla får heller inte till det med amning i sjal/sele av olika anledningar, som annars kanske skulle kunna underlätta.

Sen kommer för många barn tremånadersfasen, ofta hos föräldrarna med upplevd amningsstrejk och oro för att inte barnet får i sig tillräckligt. Då brukar det bli till att ligga i ett nedsläckt rum med så få störande moment som möjligt. Det är väldigt svårt att få till det ostörda läget om man samtidigt har ett till barn som har behov av uppmärksamhet.

Men, alla barn är olika och det kan gå bra utan att man upplever att det känns så väldigt ansträngande att vara ensam med två små barn.

 

[Whirlie]

Jag kan förstå pusslandet med tid/tänket. Det behöver inte bero på att man inte VILL vara med båda barnen. En orsak kan kanske vara att det är svårt (i början) att ensam ta hand om storasyskonet om man samtidigt har ett spädbarn som man behöver få igång och stabilisera amningen med. Vilket tar ett par månader och kan innebära ett låst soffläge ens för egen kisspaus. Alla får heller inte till det med amning i sjal/sele av olika anledningar, som annars kanske skulle kunna underlätta.

Sen kommer för många barn tremånadersfasen, ofta hos föräldrarna med upplevd amningsstrejk och oro för att inte barnet får i sig tillräckligt. Då brukar det bli till att ligga i ett nedsläckt rum med så få störande moment som möjligt. Det är väldigt svårt att få till det ostörda läget om man samtidigt har ett till barn som har behov av uppmärksamhet.

Men, alla barn är olika och det kan gå bra utan att man upplever att det känns så väldigt ansträngande att vara ensam med två små barn.

Det funkar även om man tycker det är väldigt ansträngande. Jag förstår inte hur föräldrar som har 15 timmar klarar sig. Eller som väljer att vara hemma.

 

[skogaliten]

Jag blir väldigt förvånad över hur förskolevistelse för barnen skuldbeläggs numera.
När mina barn var i den åldern, så fanns det inte någon jante-lag, som ville skapa olyckliga storasyskon till nya barn, som inte fick gå på dagis och träffa sina kompisar, eller ens regler sombegränsade vistelsen.
Jag upplever det som en enorm backlash, som långsiktigt riskerar att öka den totala stressen hos både föräldrar och barn. Och som kanske är en bidragande orsak till ökande psykisk ohälsa bland barn och föräldrar.
Upprinnelsen till reglerna om begränsad vistelse på förskola för stora syskon handlade om kommunernas budget, och inte något annat. Det började dyka upp när maxtaxa infördes...

 

[Verdandi]

Det funkar även om man tycker det är väldigt ansträngande. Jag förstår inte hur föräldrar som har 15 timmar klarar sig. Eller som väljer att vara hemma.

Jaså? Vet inte om jag förstår dig rätt, tycker det du skrev nu är motsägelsefullt? Jag läser var och varannan dag med rop på hjälp och tips från ammande mammor som är ledsna och upplever stress över att inte lyckas vara närvarande med det större barnet (i början). För vissa är det tuffare än för andra. Alla ”lyckas” inte, även om alla antagligen kommer ut på andra sidan i slutänden i alla fall.
I den bästa av världar skulle den andra föräldern vara hemma för att minska på stressen för sin partner i dessa lägen, men det är inte möjligt för alla.

 

[MiaMia]

Jag blir väldigt förvånad över hur förskolevistelse för barnen skuldbeläggs numera.
När mina barn var i den åldern, så fanns det inte någon jante-lag, som ville skapa olyckliga storasyskon till nya barn, som inte fick gå på dagis och träffa sina kompisar, eller ens regler sombegränsade vistelsen.
Jag upplever det som en enorm backlash, som långsiktigt riskerar att öka den totala stressen hos både föräldrar och barn. Och som kanske är en bidragande orsak till ökande psykisk ohälsa bland barn och föräldrar.
Upprinnelsen till reglerna om begränsad vistelse på förskola för stora syskon handlade om kommunernas budget, och inte något annat. Det började dyka upp när maxtaxa infördes...

Hänger inte det ihop med att det blev fler barn som började lämnas mer än bara det som behövdes för att kunna arbeta när maxtaxan infördes.
Tidigare gav taxans konstruktion mer incitament att begränsa tiden och för att kompensera för det behövdes istället mer regler.

 

[Hyacinth]

Jag tycker 15-timmars regeln suger. Vi har 5 timmar tre dagar i veckan. SKORK får inte längre frukost med kompisarna, och hämtas mitt i vilan. Dessutom klaffar inte tiderna öht med syskonets skoltider, men åka hem mellan suger ännu mer.
Vi får alltså hänga på skolgården tills vi får lämna.
Är barnet på förskola så är det minsann pedagogisk verksamhet som alla barn mår bra av, men söker en förälder jobb är det omsorg som de tydligen klarar sig lika bra utan. Logik i det?

 

[skogaliten]

Hänger inte det ihop med att det blev fler barn som började lämnas mer än bara det som behövdes för att kunna arbeta när maxtaxan infördes.
Tidigare gav taxans konstruktion mer incitament att begränsa tiden och för att kompensera för det behövdes istället mer regler.

Innan maxtaxan, så användes massor med fix och trix lösningar, utanför den kommunala barnomsorgen för många barn och föräldrar. Maxtaxan ökade dramatiskt efterfrågan på kommunal barnomsorg.

Delvis KL

Insinuationen att "folk lämnar sina barn mer än vad som behövdes för att kunna arbeta" är en del av skuldbeläggandet av föräldrar runt dagisvistelse.
Den skuldbeläggande rörelsen, dras i från krafter som helst skulle vilja ha kvinnor hemma, som hemmafruar, så att undermånligt presterande män (återigen) ska få fritt spelrum på arbetsmarknaden.

Tyvärr finns det väldigt många kvinnor som egentligen inte är motståndare till jämställdhet, som stöttar den här rörelsen med kvinnan tillbaka till hemmet, t.ex. genom uttalanden i häradet "hur kan man inte vilja maximera sin tid med sina barn", eller "alla måste försöka att ha sina barn på dagis så kort tid som möjligt".

Det pågår en normaliseringsprocess, som är väldigt farlig för allt vad jämställdhet heter, så vi bör alla fundera ett steg längre, än att snabbt kritisera hur mycket "folk" låter sina barn vara på "dagis".

I grunden så vill nog de flesta föräldrar att deras barn ska få sin omsorg på förskolor med vettig pedagogisk verksamhet, och rimlig kvalitet.

Att lämna barnen "till grannfrun" som är "svart dagmamma", eller låta mor- eller farföräldrar ta hand om barnet/barnen, är ingen önskesituation för de flesta, men det var de metoder som stod till buds när det var så dyrt att lämna barnen på "dagis", att det helt enkelt inte fanns råd.

 

[Whirlie]

Innan maxtaxan, så användes massor med fix och trix lösningar, utanför den kommunala barnomsorgen för många barn och föräldrar. Maxtaxan ökade dramatiskt efterfrågan på kommunal barnomsorg.

Delvis KL

Insinuationen att "folk lämnar sina barn mer än vad som behövdes för att kunna arbeta" är en del av skuldbeläggandet av föräldrar runt dagisvistelse.
Den skuldbeläggande rörelsen, dras i från krafter som helst skulle vilja ha kvinnor hemma, som hemmafruar, så att undermånligt presterande män (återigen) ska få fritt spelrum på arbetsmarknaden.

Tyvärr finns det väldigt många kvinnor som egentligen inte är motståndare till jämställdhet, som stöttar den här rörelsen med kvinnan tillbaka till hemmet, t.ex. genom uttalanden i häradet "hur kan man inte vilja maximera sin tid med sina barn", eller "alla måste försöka att ha sina barn på dagis så kort tid som möjligt".

Det pågår en normaliseringsprocess, som är väldigt farlig för allt vad jämställdhet heter, så vi bör alla fundera ett steg längre, än att snabbt kritisera hur mycket "folk" låter sina barn vara på "dagis".

I grunden så vill nog de flesta föräldrar att deras barn ska få sin omsorg på förskolor med vettig pedagogisk verksamhet, och rimlig kvalitet.

Att lämna barnen "till grannfrun" som är "svart dagmamma", eller låta mor- eller farföräldrar ta hand om barnet/barnen, är ingen önskesituation för de flesta, men det var de metoder som stod till buds när det var så dyrt att lämna barnen på "dagis", att det helt enkelt inte fanns råd.

Varför är det bara kvinnor som ska ta hand om barnen? Varför kan inte även männen bjuda till?

En granne till oss med en treåring skolade in barnet vid dryga ett. Mamman har kontorsjobb och pappan jobbar skift och börjar 13-14 och slutar vid 20-22. De lämnar på förskolan 8!och mamman hämtar kl 17 när hon kommer från sitt jobb. Pappan är ute och springer, läser tidningen på balkongen mm innan han åker till jobbet. Han umgås alltså inte alla med sina barn utom på morgonen.

 

[MiaMia]

Innan maxtaxan, så användes massor med fix och trix lösningar, utanför den kommunala barnomsorgen för många barn och föräldrar. Maxtaxan ökade dramatiskt efterfrågan på kommunal barnomsorg.

Delvis KL

Insinuationen att "folk lämnar sina barn mer än vad som behövdes för att kunna arbeta" är en del av skuldbeläggandet av föräldrar runt dagisvistelse.
Den skuldbeläggande rörelsen, dras i från krafter som helst skulle vilja ha kvinnor hemma, som hemmafruar, så att undermånligt presterande män (återigen) ska få fritt spelrum på arbetsmarknaden.

Tyvärr finns det väldigt många kvinnor som egentligen inte är motståndare till jämställdhet, som stöttar den här rörelsen med kvinnan tillbaka till hemmet, t.ex. genom uttalanden i häradet "hur kan man inte vilja maximera sin tid med sina barn", eller "alla måste försöka att ha sina barn på dagis så kort tid som möjligt".

Det pågår en normaliseringsprocess, som är väldigt farlig för allt vad jämställdhet heter, så vi bör alla fundera ett steg längre, än att snabbt kritisera hur mycket "folk" låter sina barn vara på "dagis".

I grunden så vill nog de flesta föräldrar att deras barn ska få sin omsorg på förskolor med vettig pedagogisk verksamhet, och rimlig kvalitet.

Att lämna barnen "till grannfrun" som är "svart dagmamma", eller låta mor- eller farföräldrar ta hand om barnet/barnen, är ingen önskesituation för de flesta, men det var de metoder som stod till buds när det var så dyrt att lämna barnen på "dagis", att det helt enkelt inte fanns råd.

Jag menar bara att det var naturligt att det uppstod ett administrativt behov att tydliggöra med regler på ett sätt som inte hade funnits innan. Som en direkt konsekvens av reformen i sig själv och helt utan värderingar på nyttjandet.

Kommunpolitikerna fick väl mest akutreagera på en dåligt planerad och underfinansierad reform och hade inte så många andra alternativ än att prioritera dem som de måste ta emot när plötslig kapacitetsbrist uppstod.

 

[Sedna]

Varför är det bara kvinnor som ska ta hand om barnen? Varför kan inte även männen bjuda till?

En granne till oss med en treåring skolade in barnet vid dryga ett. Mamman har kontorsjobb och pappan jobbar skift och börjar 13-14 och slutar vid 20-22. De lämnar på förskolan 8!och mamman hämtar kl 17 när hon kommer från sitt jobb. Pappan är ute och springer, läser tidningen på balkongen mm innan han åker till jobbet. Han umgås alltså inte alla med sina barn utom på morgonen.

Ja jag antar att det är männens bristande ansvarstagande som skaver för många. Fast i och med att det fortfarande
främst är kvinnor som tar hand om barnen så kommer alla begränsningar och allt skammande att främst slå mot kvinnor.

En gissning, det är främst mammor som har eller ges dåligt samvete över detta med förskoletider. Männen nås inte på detta sätt, eftersom den traditonella kvinnorollen står i vägen och tar smällen.

 

[vallhund]

Ja jag antar att det är männens bristande ansvarstagande som skaver för många. Fast i och med att det fortfarande
främst är kvinnor som tar hand om barnen så kommer alla begränsningar och allt skammande att främst slå mot kvinnor.

En gissning, det är främst mammor som har eller ges dåligt samvete över detta med förskoletider. Männen nås inte på detta sätt, eftersom den traditonella kvinnorollen står i vägen och tar smällen.

Märkligt att vi kunde vara helt jämställdheta för 40 år sedan men misslyckas nu för tiden.

 

[BernT]

Varför är det bara kvinnor som ska ta hand om barnen? Varför kan inte även männen bjuda till?

En granne till oss med en treåring skolade in barnet vid dryga ett. Mamman har kontorsjobb och pappan jobbar skift och börjar 13-14 och slutar vid 20-22. De lämnar på förskolan 8!och mamman hämtar kl 17 när hon kommer från sitt jobb. Pappan är ute och springer, läser tidningen på balkongen mm innan han åker till jobbet. Han umgås alltså inte alla med sina barn utom på morgonen.

Gud jag hade inte kunnat vara tyst om det utan sagt till föris. Sen kanske det inte händer ngt men.

 

[BernT]

Innan maxtaxan, så användes massor med fix och trix lösningar, utanför den kommunala barnomsorgen för många barn och föräldrar. Maxtaxan ökade dramatiskt efterfrågan på kommunal barnomsorg.

Delvis KL

Insinuationen att "folk lämnar sina barn mer än vad som behövdes för att kunna arbeta" är en del av skuldbeläggandet av föräldrar runt dagisvistelse.
Den skuldbeläggande rörelsen, dras i från krafter som helst skulle vilja ha kvinnor hemma, som hemmafruar, så att undermånligt presterande män (återigen) ska få fritt spelrum på arbetsmarknaden.

Tyvärr finns det väldigt många kvinnor som egentligen inte är motståndare till jämställdhet, som stöttar den här rörelsen med kvinnan tillbaka till hemmet, t.ex. genom uttalanden i häradet "hur kan man inte vilja maximera sin tid med sina barn", eller "alla måste försöka att ha sina barn på dagis så kort tid som möjligt".

Det pågår en normaliseringsprocess, som är väldigt farlig för allt vad jämställdhet heter, så vi bör alla fundera ett steg längre, än att snabbt kritisera hur mycket "folk" låter sina barn vara på "dagis".

I grunden så vill nog de flesta föräldrar att deras barn ska få sin omsorg på förskolor med vettig pedagogisk verksamhet, och rimlig kvalitet.

Att lämna barnen "till grannfrun" som är "svart dagmamma", eller låta mor- eller farföräldrar ta hand om barnet/barnen, är ingen önskesituation för de flesta, men det var de metoder som stod till buds när det var så dyrt att lämna barnen på "dagis", att det helt enkelt inte fanns råd.

Eller så kan pappan ta hand om barnet? Är han dessutom en undermålig arbetare så blir det ju win win, arbetsgivare slipper sugiga män dom arbetstagare och männen får ta mer ansvar och kvinnorna får blomstra.

 

[Sedna]

Märkligt att vi kunde vara helt jämställdheta för 40 år sedan men misslyckas nu för tiden.

Vilka är vi? Din generation, du eller Sverige som helhet? Eller vad?

Generellt har ju medvetenheten och jämställdheten ökat de senaste 40 åren. Tyvärr ser vi i en hel del konservativa strömningar idag, men det var inte bättre förr för det.

 

[nyttnick]

Tyvärr finns det väldigt många kvinnor som egentligen inte är motståndare till jämställdhet, som stöttar den här rörelsen med kvinnan tillbaka till hemmet, t.ex. genom uttalanden i häradet "hur kan man inte vilja maximera sin tid med sina barn", eller "alla måste försöka att ha sina barn på dagis så kort tid som möjligt".

Det du skriver provocerar mig lite. Inte att det finns de som insuinerar att folk lämnar mer än vad som behövs och inte att det finns skuldbeläggande runt förskolevistelse och inte att det finns mer konservativa idéer idag som faktiskt pressar tillbaka kvinnan mot en kvinnoroll som fanns i dåtiden. Utan ovanstående påstående.

Jag vill absolut maximera tiden med mina barn. Än mer idag, sen vi separerade och jag bara har dem på halvtid. För jag skaffade inte barn för att få träffa dem varannan helg. Vilken mardröm att bara hinna se dem under kvällsmaten och sen stoppa dem i säng. Bara hinna umgås lite på helgen innan de ska vara borta en hel vecka igen. Det är som om jag skulle skaffa häst och betala för att någon annan tar hand om den 70% av tiden. Det skulle inte skänka mig speciellt mycket lycka. Då skulle det vara både billigare och mer givande att rida lektion på ridskola i stället.

Att de finns människor som inte har valet att göra annorlunda, det vet jag. Det är inget skuldbeläggande av dem. För av de människor jag träffat som faktiskt måste lämna barnen på förskolan långa dagar, så har ALLA önskat att de hade mer tid med barnen. De vill också maximera sin tid med barnen. Skillnaden är att jag har möjligheten och att de inte har det. Önskan och viljan är densamma.

Och det gäller föräldrar. Inte enbart mammor.

 

[Imogen]

Märkligt att vi kunde vara helt jämställdheta för 40 år sedan men misslyckas nu för tiden.

Finns det ens någon aspekt där vi var mer jämställda för 40 år sen?

 

[Raderad medlem 6459]

Märkligt att vi kunde vara helt jämställdheta för 40 år sedan men misslyckas nu för tiden.

Det spelar ingen roll hur många gånger du gör det där påståendet, det blir inte mer sant för det. Sverige var inte mer jämställt för 40 år sedan.