( Man kan ju åter ta upp frågan vad folk anser vara form. det verkar t o m ganska relvant här, eftersom form betyder olika för olika människor.
Vissa menar att en häst alltid går i "form", någon slags form alltså. En BRA form är något annat... Men även där finns olika tolkningar: krök på nacken, undertramp, vinklat bäcken och hasor, "på hjälperna" är några exempel som inte innebär samma slags form. Men det är kanske bara en parentes.
Dock relevant: här omkring ser man dagligen ryttare som rider ut med hästen på graman eller med kraftigt spända inspänningstyglar eller halsförlängare - oftast bakom lod där hästen får ett mycket begränsat synfält. De tycker nog själva att de jobbar sin häst i bra form vid uteritter, och tycker nog att det är det enda rätta att göra, samt att hjälptyglarna är viktiga hjälpmedel för detta. Jag håller inte med dem på någon punkt. )
Generellt tycker jag iallafall att hästen behöver få omväxling i sitt muskelarbete och i sitt psyke. Den behöver se sig för när den rids i terräng eller på gropiga grusvägar. Den behöver använda huvud och hals ganska fritt vid klättrng och hoppning. Så jag förespråkar absolut en friare form utanför ridbanan. Men jag tycker fortfarande inte att det ena behöver utesluta det andra, hästen ska fortfarande vara "på hjälperna", svara på hand, sits och skänkel. Man kan visst öva lösgörande eller stärkande dressyrmoment utanför ridbanan, kräva viss koncentration och framförallt lydnad. Men för omväxlingens skull tycker jag att koncentrationskraven kan hållas i korta stunder, och ur muskel - träningssynvinkel tycker jag att man bör låta hästen gå mer framåt, använda påskjutet, utanför ridbanan, när man fokuserar mer på samlingen på den.
Det mest stärkande för hela kroppen brukar ju generellt sägas vara långa pass i skritt på lång tygel. Då får hästen sträcka ut sin överlinje, och använda musklerna där på ett bra sätt, hästen rör också sitt bäcken mer än i trav och galopp, vilket bör vara lösgörande.
Det är väl utmärkt att ge hästen chansen att göra detta vid uteritter? Det är ju någon slags vettig form, så länge hästen då söker sig framåt - nedåt med nosen och iallafall inte leker stjärnkikare.
Sänker hästen ryggen och söker sig uppåt med nosen i skritt på lång tygel skulle jag tolka det som en kraftig varningssignal från hästen, om smärta i ryggen, felaktig träning, felanpassad sadel eller liknande, och hoppa av från hästen.