En
häst som går på tygeln rör sig samlat och "trampar under sig". Den böjer samtidigt på nacken och söker stöd via tygeln i
ryttarens hand. Detta gör att hästen blir mer fokuserad och mer uppmärksam på ryttarens signaler. För att få en häst på tygeln måste ryttaren först få hästen att tänka framåt så att den kan sträcka nackbandet (det supraspinosa ligamentet), som går från nacke till manke. Man kallar detta för att man har hästen "framför skänkeln". Därefter rider man med en stadig och följsam hand (tyglarna) så att hästen kan ta stöd på bettet. I rätt form (hållning) går hästen korrekt på tygeln bland annat då stödet mellan ryttarens hand och hästens mun känns stabilt och hästen går med mungipan i
lodlinjen genom ögat samt att ryttaren även har kontroll över tempo och riktning. Att hästen går på tygeln är en förutsättning för dressyr och även nödvändigt för många moment inom andra grenar av ridsporten. En regel som brukar tillämpas är att vanlig skolridning övergår i dressyr när hästen går på tygeln.