I mina icke-isländska öron låter det helt logiskt! (och inget behöver ju vara rätt eller fel!)
 
Fast min Pålla får bättre takt i samtliga gångarter när jag rider henne i låg form (då gör vi väl rätt då :smirk:)Kan dock få väldig bra takt men bara i tölt när hon själv är uppeppad och spänd och då blir också lyfte högre, men då är det inte frågan om ngn lösgjord form
 
jag tycker att det är en mycket intressant debatt! visst kan hon väl ha rätt i att de akademiska principerna kanske inte leder till toppen. som bekant så vill man på tävlingsbanan ha så mycket bensprattel som möjligt och mycket energgi och utstrålning i en hög fart. detta går tycker jag ofta ut över hästens form och avslappning. jag tycker det är fel att rida hästen i en skadlig form bara för att få höga poäng, men det är varje ryttares eget beslut.
visst kan man fråga sig hur bra form en häst kan ha i tölt, och hur avslappnad och lösgjord kan den egentligenm vara när den inte svingar med ryggen? på den punkten tycker jag att hon kan ha rätt i att hög tävlingsridning och Ar inte riktigt går ihop.
däremot så tycker jag att det är väldigt fel att säga att hästen skall ridas med sänkt rygg i tölt och att AR skulle förstöra tölt och pass. min femgångare har fått mycket BÄTTRE pass sen jag börjat träna honom enligt AR. och hans aktion har blivit mycket bättre sen han lärt sig att sätta sig mera baktill och tölta med en höjd rygg. plus att öppnan antagligen mjukat upp hans bogmuskulatur som också förbättrar aktionen.
något som jag också reagerade på var att AR bara tränar upp ryggen och i pass och tölt måste hästen använda både rygg och bukmuskulatur. för att höja sin rygg måste ju hästen framförallt ha bra bukmuskulatur! plus att hon talar om AR och vanlig " tävlings dressyr" som om det vore samma sorters ridning, där hästen måste knycka på nacken om man så ska använda graman! :eek: herregud, är det något Bent är emot så är det ju inspänningstyglar! det är ju så långt ifrån akademiska principer man kan komma.
sen kan man ju också diskutera "öppen" form och vad som är naturligt för hästen. ska man vara naturlig kan man ju ta bort ryttaren till att börja med... och öppen form, eller fri form som dom också kallar det, är det med sänkt rygg och underhals? hur många hästar springer så i hagen? kanske ibland när de blir rädda, men annars brukar hästarna snarare gå i en lägre form med huvudet nära marken och höjd rygg. när jag talar om fri form så talar jag om t2 formen där man släpper tyglarna. det är välmisåfall öppen form, inte att sitta och rycka upp hästen i munnen så den kastar upp huvet och sänker ryggen.
och att eftergift och krökt nacke skulle vara skadligt och onaturligt förstår jag inte? hingstar som leker, bråkar och visar upp sig rör sig ju i sådan hållning. sist men inte minst : dressyren skall vara till för hästen, inte hästen för dressyren!!!!!!!!!!!!!
 
Kan inte förstå vad som är modigt med att påstå något som de flesta redan insett?
Däremot instämmer jag i att resonemang inte rör AR specifikt utan vad som är korrekt töltform!
Att något inte funkar på tävlingsbanorna är väl en sak, men att sedan konstatera att de flesta islandshästar aldrig kommer att kunna gå i någon vidare samlingsgrad - så varför ens försöka, är en annan. Att hänvisa till en annan hästras för att man vill bygga upp sin häst med lite dressyrarbete är ju rent löjligt. Som du själv säger finns det kanske olika sorters bärighet, utan att det nödvändigvis behöver vara SAMMA typ av bärighet.
Ser man på de skador på islänningar brukar råka ut för med bl.a spatt och kissing spines måste de väl indikera att någon bit i anatomi kunskaperna brister (allt är ju inte nedärvt). Irriterade mig också på, liksom flera andra, att hon inte med ett ord nämner hästens hållbarhet :confused:
 
Jaha, då ber jag om ursäkt. Jag har nog missuppfattat. Jag läste inte att Unn skrev att islänningar INTE kunde samla sig, däremot att hon har provat, men att det gav sämre gångarter. Dvs, hon har redan kört Katrin W:s lopp och konstaterat att det blev sämre.
 
frågan är ju också hur länge hon har provat rida AR, innan hon kan konstaera att det ger sämre gångarter för tävling. Att få fram en hållbar tävlingshäst som kan prestera är inget som sker över en natt eller efter ett träningpass. För att kunna uttala sej helt säkert så skulle hon behöva göra en jämförande studie (med samma häst :o )över en längre tid, och se vad som händer.

Det blir intressant att läsa responsen på hennes artikel :d
 
Men som jag läste den, var det inte AR-arbetet i sig hon vände sig mot, det var bärigheten och de höjda ryggarna, precis som vid all dressyrridning (god sådan). Eftersom Unn själv har förflutet som dressyrryttare anser hon sig kunna rida hästar med höjda ryggar, aktiverade bakar osv, precis som Katrin W anser sig kunna. Men Unn har redan kört rejset, ridit sina islänningar på ett klasssikt dressyrvis (ordet klassisk dressyr är inget nypåfund för AR...) men insett att det inte går att tävla i gångarter sedan. Hon har liksom redan kört Katrins lopp. Så tolkar jag artikelserien, spelar eg ingen roll att Katrin är akademisk ryttare. Principen är densamma - långsam stärkning, höjd rygg, samling.
 
"jag tycker det är fel att rida hästen i en skadlig form bara för att få höga poäng, men det är varje ryttares eget beslut. "

Ber att får invända kraftigt!!!

Det kan helt enkelt inte få vara så att de ideal som premieras på tävlingsbanan går ut över våra hästars hälsa! Då är det något allvarligt fel på hela tävlingsreglementet.

Den centrala frågan här är varför i hela friden tävlingsidealen ser ut som de gör. Om hela syftet är att det ska se ballt ut så är det OK om det balla överensstämmer med det sunda. Men så fort det balla går ut över det sunda är det förbundets förbaskade skyldighet att reagera. Det kan inte vara upp till enskilda ryttare att dra gränsen, det måste finnas en samstämmighet mellan tävlingsidealen och hästarnas väl och ve.
 
Jag har faktiskt väldigt svårt att tro att hon har kört Katrins lopp. I så fall skulle hon inte hänvisa till graman och inte heller till höjd rygg. Samling definieras inom AR som skankböjning, ingenting annat. Nackböjen och den höjda ryggen är effekter av samlingen, inte en definition av samling.
 
Jag håller också med om att den stora missen i artikeln var att hon diskuterade huruvida akademisk ridning var bra för gångarterna, inte om det var bra för hästen. Behöver jag säga spatt?

Spatt var ordet, ja :smirk:. Precis det tänkte jag också på.

Visserligen kom den isländska spattstudien som det skrevs om för nåt år sen fram till att hur hästarna reds inte spelade nån roll för spattförekomsten. Samtidigt var ju studien gjord på Island där väl alla hästar rids traditionellt isländskt. Då har man ju ingen annan ridstil att jämföra med :smirk:

mandalaki
Var det inte även med hästar som INTE var indridna alls i studien? I så fall har ju ridningens stil ingen betydelse...
 
jag tycker också att det är fel! men de senaste 10 åren jag har tittat på tävlingar så har, oavsett tävlingsnivå, hästen med högst aktion och bäst tempoväxlingar vunnit, inte de med en bra form. det finns åtskilliga bevis om man tittar i islandshästtidningarna, på hästar med enorm aktion men nedklämd rygg och manke. men,men det börjar ju debatteras, både bland vanliga fritids ryttare och i Eidfaxi ( Eyolfur om " the leg aktion desease") och jag tycker att det verkar hända saker i toppen, men det kommer nog ta tid.
en sak som jag kom att tänka på just nu, angående AR och tölt och passridning. målet är ju att öka hästens bärkrafft, och att hästen även skall lära sig kontrollera och använda sin skjutkrafft när man ber om det, så ökad tölt och pass ska ju inte vara någon omöjlighet, och samling utan spänning en möjlighet....
 
Usch vad man blir förvirrad...
Som relativt ny inom islandshästvärlden blir man helt snurrig!
Tror snart jag slutar läsa tidningar och debatter och bara isolerar mig i skogen med min pålle så jag slipper alla farhågor om att jag rider helt fel :crazy:

Rider mycket i låg form, till skillnad mot hur pållen reds innan han blev min (stressad och med underhals som få). Har märkt att den långsamma, "välkontrollerade" tölten blivit mkt bättre, medan den snabbare vägvinnande tölten lyser med sin frånvaro. Men jag har inte bråttom... Pållen är bara 8 så han har många år på sig innan han är på sin höjdpunkt!
 
Jo, förvirringen är stor. Jag är också ganska så ny i Islandsvärlden och håller med att det är många olika åsikter och tankar. Vilket kanske är ett sunt tecken.

Vad jag kommit fram till är att man ska lite på sin maggropskänsla. När jag började rida för islandstränare kände jag instinktivt att jag gjorde min häst illa. Jag kände att jag skulle hålla i för mycket fram, att jag skulle rida till dess hästen var alldeles svett och flåsig, och att jag skulle kräva en sån oerhörd lydnad att jag inte hann lyssna på min hästs små nyanser och försök. Allt blev lite grovt.
När jag istället började rida efter ARs principer, eller snarare kanske man ska kalla det för sunda ridmetoder, som jag även träffat på när jag red på en bra ridskola för instruktör, när jag varit på ridläger med bra instruktör och när jag ridit i England för bra instruktör, de hade alla olika benämningar för liknande ridning som jag trivdes med. Nu rider jag för instruktörer som undervisar enligt akademiska principer och för mig känns det perfekt. Troligen för hästen också, för han är glad och arbetar gärna.
Han har faktiskt blivit mycket piggare, tror att det dels beror på att han blivit starkare, dels på att han faktiskt förstår vad jag menar med mina hjälper.
Men det som är bra för mig, behöver inte alls vara bra för någon annan. Och det som passar min häst passar kanske inte heller en annan häst.
Jag kan dock intyga att min hästs tölt blir bättre och bättre, liksom hans andra gångarter. Skulle tro att det beror på att han är starkare. Nu tränar vi inte direkt för att tävla, men tävla ska vi göra ändå. Fast kanske inte nästa vecka utan om nåt år eller två, när träningen gjort honom starkare.

Med allt det här vill jag egentligen bara säga att: GÖM DIG INTE I SKOGEN utan lyssna på, och lita på, din egen känsla.

OlleAtlas
 
:bow: :bow: :bow:

Känner igen mig i det där om att man gör som de säger och man gör hästen illa :cry:. Det kanske inte alls varit instruktörernas fel, bara mitt eget - men när jag försökt rida som de säger har det varit skit :cry:

mandalaki
 
Fast det där tycker jag är helt fel inställning. "Jag gjorde som instruktören sa, och det blev inte bra, men det kanske var mitt fel."

Det är klart att det inte var ditt fel! Om träningsmetoderna är sådana att det krävs att man är superbra ryttare för att det inte ska gå över styr är det något fel på träningsmetoderna. Eftersom den absoluta majoriteten är fritidsryttare, talanglösa, blåbär eller vad man nu vill kalla oss puckon, måste träningen vara avpassad för oss, inte efter tävlingseliten. Samma sak med bedömningsgrunderna i tävling, de måste vara främja en ridstil som är möjlig att utöva för en medelmåttig ryttare utan att äventyra hästens hälsa.
 
Ja du har ju sett bilder på hästen när jag red den så att jag gjorde den illa enl. islandstränare. Det var inget kul :-(
Jämförelsen med så jag rider nu är fantastisk, hästarna är glada, jag mår inte illa efter en ridlektion.
Ridning ska ju vara kul för bägge parter.
 
Samma sak med bedömningsgrunderna i tävling, de måste vara främja en ridstil som är möjlig att utöva för en medelmåttig ryttare utan att äventyra hästens hälsa.

Och bedömningsgrunden är i nuläget sådan att en medelmåttig fritidsryttare kan tävla, väljer man då att rida på ett sätt som är skadligt för hästen så är valet helt och håller personligt och inget tävlingen i sig bör bli belastad av. Takt, tempo, aktion och form kan det bli enklare för gemeneman?
 
LÅnar knapp.

Det är som alltid en intressant debatt det här, synd att den alltid tenderar att ta fram ytterligheterna. Jag blir lite ledsen när jag läser "- jag red för en islandstränare och det funkade inte alls, däremot när jag red för en AR-tränare." :cry: Det känns lite som kategorisering.

Varför måste man rida antingen som "på island", AR eller dressyr? Jag är utbildad både instruktör och domare för islandshäst och jag försöker ta det bästa från alla världar. Inget utesluter det andra. Som instruktör gäller det att hitta en väg som passar eleverna oavsett nivå, och då spelar det ingen roll vilken disiplin man håller på med.

När det gäller tävlingsbiten håller jag med till viss del, men kan ju bara tala för mig själv. Jag är noga med att belöna en häst som är helt lösgjord och som går i en bra arbetsform, men ska sanningen fram, är det inte så ofta man får se det. Vanligare är hästar som går på bogarna och söker sig neråt framåt (OBS skillnaden från framåt neråt) där ryttaren är i tron om att detta är rätt.

Förhoppningsvis är vi på väg åt rätt håll där hästarna jobbar på ett sundare sätt och vi får hästar som håller längre. Ska jag vara helt ärlig så tror jag att de "gamla" instruktörerna som håller fast vid den gamla ridstilen kommer att försvinna, om de inte lägger om stilen.

// Selma
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hejsan. Vill påbörja med att säga att jag vet att har man ambitioner inom hoppning/dressyr så är väl inte islandshästen den första rasen...
Svar
12
· Visningar
2 238
Senast: Ridinglady
·
Träning Jag har ett sto som är 6 år men ganska mycket efter utbildningsmässigt. Hon är känslig men skarp. Det hade varit en del trassel vid...
2
Svar
31
· Visningar
7 442
Senast: Vitsippan
·
Träning Förlåt om man inte får diskutera YouTube videor, men såg den här videon och fann den väldigt intressant eftersom jag varit intresserad...
2
Svar
25
· Visningar
4 065
Senast: eveinamy
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok På grund av att min skadade/inflammerade axel börjat göra allt mer ont så gjorde jag ett bryskt avbrott i all styrketräning...
Svar
0
· Visningar
668
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp