Form igen

[Selma]

En god grund i tävlingserfarenhet mm underlättar men är knappast avgörande för om man har öga för hur hästarna rör sig eller kunna gör en korrekt bedömning.

Till viss del har du rätt. När jag gjorde provet var vi 4 av 16 som klarade oss. Samtliga 4 hade tävlat upp på "nationell" nivå. Jag tycker att det säger en hel del av hur viktig bakgrunden är.

// Selma

 

[Båbbe]

Jag har inte läst alla inlägg på denna tråd...

Själv har jag ridit ca 12 år på vanlig häst och 2 år på islandshäst. Jag rider nu en hel del för en akademisk tränare samtidigt som jag rider en del för 2 st mer "islandshästriktad" tränare. Jag måste säga att hoppträningsexemplet fixade en hel del för mig! Den jämförelsen kanske inte mina islandshästtränare riktigt kunnat göra (även om dessa har erfarenhet från andra hästar också). Eftersom jag har ganska god erfarenhet i hoppning förstod jag plötsligt hur formen i tölt bör vara efter Unns artikel! För mig och för många andra nybörjare på islandshäst som utsätts för alla dessa idéer som absoluta sanningar erbjuder Unns artikel en annan väg och det tackar jag henne för! Trevligt att höra en annan åsikt!

 

[Balderum]

Jag tränar nu för två olika tränare, en "islandshästtränare"(mycket inriktat på avspändhet, höjd rygg, centrerad ridning) och en akademisk tränare.

Innan jag kom i kontakt med dem red jag på det viset som Unn Kroghen skriver om i sin insändare.

JAG HÅLLER INTE ALLS MED HENNE. Det sätt att träna som hon påstår är så bra ger spända hästar med minimala ryggrörelser och det är helt fel. I pass skall ryggen vara still, men inte i övriga gångarter.

När jag red för en tränare i stil med Kroghens träning fick jag fram en häst med underhals, spänd från nacke till svansrot, nedsänkt rygg -som hasade sej fram.

HUR ROLIGT ÄR DET ATT RIDA EN SÅDAN HÄST???

Som tur så upptäckte jag hur fel det kan bli. Nu har jag tränat både fyrgångaren och femgångaren i akademisk träning. Syftet går ut att få en avspänd häst som använder hela sin kropp och som använder sin tyngdpunkt på rätt sätt. När jag har fått mina hästar avspända och som accepterar att söka sej framåt och neråt kan jag börja arbeta med öppna och sluta och på det viset få en häst som arbetar liksidigt med hela kroppen, lyfter ryggen och sätter benen in under sej.

Då får man en häst som ger bärig och fin kort tölt utan passtakt?? Hur skulle passtakten komma in där när hästen går rent och fint annars?? Den är liksidigt stark i bakbenen och bär sej med lyft rygg, bäckenet vinklas och gångarterna blir otroligt bra. Det känns som man FLYGER!!

DOCK är detta svårt att göra i ökad tölt. Det krävs otrolig styrka av hästen för att klara det. Har man målet att vinna tävlingar får man satsa på att köra hårt och släppa tanken om hästens överlinje vid den ökade tölten. Efterarbetet blir att jobba ihop hästen igen hemma.

Min femgångshäst går INTE i grisepass och hon är starkare och tar gärna till passen frivilligt. Snabb och bra. Hur skulle denna akademiska träningen förstöra passhästen?? Märkligt. Det tycker jag Kroghen kan gå närmare in på. Katrin själv har flera islandshästar i träning och har med akademisk träning fått bort grisepassen. Min femgångare grisepassade o hoppade över till travtakt ifjol...Nu går hon rent med konsekvent akademisk träning! Jag ser ju själv vad som händer!

Kroghen skriver själv att hon "experimenterade i klassisk ridning under 80-talet". Vad var det då hon gjorde?? Vad betyder klassisk ridning?? Branderup var inte känd på den tiden så vitt jag vet?

Dressyr kan ridas på många olika sätt. Man kan pressa ihop hästen med tygel o hand. Hästen följer bara bettpåverkan o skänkelpåverkan, pressas ihop däremellan för att snabbt nå målet.

Akademisk ridning är den LÅNGA vågen för att nå målet, och målet är inte att vinna tävlingar utan att få en hållbar häst.

Var o en av oss ryttare måste fundera - vad vi vill ha hästen till, vilka mål vi har och om vi vill gå den snabba vägen eller den långa vägen.

 

[Balderum]

Precis så tolkar jag också artikelserien!
Vems rejs hon kört e ju ointressant eg. men hon hänvisar ju till sin Strömsholmsutbildning iaf. Jag tyckte bara att hon uppmuntrade folk t att strunta i bärighet, även utanför tävlingsbanan. (men alla läser ju och tolkar, som sagt olika )
Hursomhelst är det ett viktigt ämne att ta upp t disskussion och det ska bli mer än spännande att läsa nästa replik!

Utbildning fanns från en vecka till en månad på Strömsholm förr i tiden. Hon skriver inet vilken hon syftar på. Korta hopp- och dressyrkurser fanns och finns fortf kvar.

 

[Freyr]

Då har vi helt olika upplevelsert av Unn.
Jag har ridit flertalet kurser för henne och inte fått några sådana problem som du beskriver. Hästarna jobbade bra med rygg och bak och blev varken med stor underhals eller spänning. Jag tycker hon är alldeles utmärkt som instruktör, men det kan ju vara olika hur man tolkar det...

Unn har ett gediget storhästridande bakom sig, så "experimenterandet" är nog inte så allvarligt som du tar det.

/Malin

 

[Freyr]

här är Unns utbildningar:

Ridinstruktör Islandshäst
Gæðingakeppni domare
Nationell domare
Ridinstruktör RIK II (storhäst Strömsholm)
Dressyrdommare (storhäst)
Banbyggare (storhäst)

/Malin

 

[Shasta]

Jodå, är väl medveten om att Strömsholm i sig själv inte är ngn kvalitetsgarant! Har själv gått där .....
Fast du har rätt, skulle hellre ha hänvisat till Lätt A nivån hon ridit och tävlat i. Men det är väl lite samma sak där.
Dessutom är väl lätt A inte precis ngn nivå som automatiskt gör en t expert på form och bärighet. Fast å andra sidan, vilken nivå gör det då?

 

[josse]

Det jag fortfarande undrar när jag läst alla inlägg och åter tänker på Unns inlägg i tidningen är ju vad det är för form som bedöms högt i tävlingssammanhang. Är den formen som beskrivs i reglerna bara en skrivbordsprodukt och sedan bedöms formen godtyckligt på ngt vis ? Ang Unns artiel så tycker jag att den är otroligt dåligt skriven, så den är svårt att förstå vad hon egentligen menar. Jag kan inte tolka det hon skriver på annat sätt än att det inte är ngn ide att träna islandshästar inom tex Ar och att höjd rygg försämrar gångarterna. Kanske hon i praktiken lyckas förklara det hon menar till sina elever, och ändå på ngt sätt arbetar med formen eller för att länga överlinjen? kanske kritiserar hon att vissa ryttare drar in hvudet för att åstakomma form? Kanske rider hon sina hästar i den rätta formen utan att veta om det? Kanske har hon själv ridit sina stora hästar upp till LA, med fel form, och drar sina slutsatser av det? Jag fattar i alla fall inte vad hon egentligen menar

 

[OlleAtlas]

Jag fick Eidfaxi i brevlådan i förrgår. I den finns en artikel om benlyft och funderingar från olika tränare, de flesta islänningar, ifall man kan träna fram dem. Samstämmigt för alla de intervjuade var att de arbetade med öppnor och ibland slutor, på att få hästen mjuk i sidorna, på att länga överlinjen innan hästen är mogen och stark nog för samling, att alla tränade mycket i skritt och kort tölt. En kvinna berättade att hon nu tränat sin häst i tre år, och började få fina resultat av träningen.

OlleAtlas

 

[Alvargarden_MZ]

jag tycker att hon har rätt i att islandshästen ( och alla andra raser oxå för den delen) inte skall pressas ihop i gångarterna. men vad det har med AR att göra, det fattar jag inte riktigt... om man reagerar mot " traditionell tävlingsdressyr" där man ibland kan se hästar upphängda i sin ryttares hand och ihopkrullade med en falsk knyck på nacken, eller hästar som rids med graman, och folk som försöker efterlikna detta på islandshästar genom att försöka pressa ner hästen att kröka på nacken, då tycker jag att det är bra att reagera. men att blanda ihop detta med AR tycker jag är lite snett.. det kommer inte i närheten av varandra, även om målet med en lösgjord häst som bär sig bakifrån är det samma.
sen undrar jag också över definitionen av fri form, är det samma sak som underhals? borde inte fri form vara T2 form, dvs att hästen inte rids med någon inverkan framifrån? vill någon förklara för mig vad folk anser som fri form?
vet inte hur Unn är som instruktör, red för henne en gång när jag var ca 8 år, så jag minns inte så väl. men jag har sett hästar ridna av henne som sett helt ok ut i formen. däremot gillar jag inte riktigt ideerna att hästarna skall ridas med sänkt rygg, med alla skador tex kissing spines mm som bevisligen kan uppstå som följd av denna sorts ridning. och jag har fått bita i det sura äpplet då vi lämnade bort en häst till hennes man som verkligen red enligt " sänkt rygg och underhals" idéerna. hästen hade roterade kotor i rygg o halskotepelare, enorma låsningar i bogbladen och ena sidans revben ( testade själv att känna och jag kunde inte röra hans ena framben) förkortade nack och ryggmuskler, och knapps någon ryggaktivitet el trav kvar. det tog ca två år innan traven kom tillbaks, men han är fortfarande inte helt återställd.

 

[OlleAtlas]

Som jag uppfattar artikeln så buntar Unn ihop dressyr i alla former som ett. Med klassisk dressyr tror jag inte hon menar AR, utan mer á la traditionell storhästridning. Och med traditionell menar jag såklart modern tid, ridskola osv.

OlleAtlas

 

[Balderum]

Angående detta med hoppträning - då lyfter vi vår tunga ända från hästen o låter den sträcka fram, får lyfta ryggen över cavalettis o små hinder. det är därför just hoppträning är bra. Vi sitter inte tungt på hästen.

När man rider AR ska man inte sitta tungt på ändan utan på sittbenen och använda inre låren. Det ger hästen ryggfrihet så den lyfter ryggen. Dessutom får hästen söka framåt o ge efter.

Djurjouren har tidigare gått igenom det här med att "suga upp" ryggen eller vilket uttryck hon nu använde

Man styr med sin tyngdpunkt som skall falla ihop med hästens bakre tyngdpunkt. Vid hoppträning går man ihop med hästens främre tyngdpunkt vilket innebär en del tyngd på framdelen. Målet är att hästen skall gå ihop bakåt, mot sin bakre tungdpunkt o bära sej med bakbenen i AR.

 

[josse]

Jag uppfattar det som att Unn är motståndare till att trycka ihop hästen så att den går bakom lod och med avknäppt nacke, tex med olika hjälptyglar. Så långt är jag med, och håller med :smirk:. Det jag inte förstår (precis som du) är att hon förknippar AR med denna typ av träning. Att länga överlinjen och på detta sätt träna hästen att bli smidig liksidig och få rygg och bukmuskler, förstår jag inte att hon kan kritisera. Däremot så är det ju inte meningen att man ska rida sin häst lång och låg, utan längning av överlinjen är ju en träning för att hästen ska kunna få förmåga att ridas i samling.

Det jag undrar är i stället hur Unn tränar sina hästar, på helt långa tyglar eller (det tolkar jag som fri form)kanske menar hon att fri form är att frånvarao av rätt form, och att då hästen kan gå precis som den vill. Ja rörigt blir det

 

[Djurjouren]

Fri form =frånvaro av form. Hon vill inte ha form, bakbenen ska vara spikraka, ryggen sänkt och nosen hög.
Det finns ju fler tränare som vill ha det så men de ska dessutom bända in huvudet oxå och det gör inte Unn och det få man väl säga är bra.

Att hon tar avstånd från AR kan jag däremot förstå. Jag var på Bent Branderups kvälsträning igår och mer framtunga hästar har jag aldrig sett. Framtung på barrockvis betyder inga frambensröresler alls men framtung på Unn vis betyder massor av sprattel fram och det är ju det hon vill ha.

 

[josse]

ja, det var en bra sammanfattning...det är nog så jag också uppfattat det, när jag läser artikeln. Håller med om att fri form med sänkt rygg är bättre än med indragen nos och sänkt rygg. Då förstör man ialla fall inte hästen i munnen...

jag kan ju ändå inte låta bli att tycka att det ändå är bra att Unn tar upp detta, och står för den ridning som hon utför-en eloge faktiskt . Då är det värre att vi blåbär ser på de proffesionella och tror att det är en form som vi ska eftersträva, och inbillar oss att det är så en häst ser ut när den är samlad. Bättre att köra med öppna kort-och ta bort illussionen om att hästar rids i form i tävlingssammanhang.

Ngn som känner till hur formen har sett ut och bedömts i dressyrgrenen för islandshästar??Kankse är det skillnad där?

 

[josse]

Är det verkligen så inom AR, och under Bengans lektioner, vill inte tro det

 

[Djurjouren]

Jag är oxå ledsen, vill inte heller tro det. Hugin var enda undantaget, han var fin men honom har ju Bent ridit för alla mästare i mång aår.
Det var fint på sitt vis, hästarna var lydiga och uppmärksamma som islandshästar, allt var plutenuttigt men jag hade en bild av alla fina mjuka saker men det är inte så fint, för att få tere a terre tex så rycke man stångbettet bakåt minst en dm i varje steg, det är bara stången som hindrar hästen att ha huvudet som en travare.
Enbart när de red halva steg så kom de till nån form av samling, allt annat (förutom hos Hugin) var med sänkt rygg. Böjningen var ingen böjning utan bara spikrak kropp och dubbelvikt hals.
Undrar varför han gör så, av tradition så brukar man om man ska rida en öppna på hans berömda 4 spår rida den med med helt rak häst, då är den lösgörnade, böjer man halsen sådär så låser den hela kroppen.
Syntes i piafferna han blockerade alltid ett av bakbenen genom att hänga i innertygeln och sen fick han peta på det men det var alltid en led som inte koordinerade . Det enda han hade behövt göra var att rätta ut hästen så hade den fixat det hela.

 

[OlleAtlas]

Oj, jag har en helt annan erfarenhet än vad du har ang. ridningen på Stengården. Var där i en hel vecka, nu under våren, och tyckte att hästarna gick otroligt mjukt. Piaff på lång tygel, och böjning genom kroppen, vad jag såg i varje fall. Relativt lös innertygel och hästar som själva tog kontakt på ytter. Såg många terre-á-terre, både uppsuttet och från marken, och inget ryckande i stångbettet. Filur, t ex, gör ju "terren" för att han tycker det är skoj, och även fredriksborgarna reds utan ryck. Men jag håller med att Hugin är den mjukaste, han påminner om en stor katt när han dansar fram.

Det var också väldigt spännande att se när Bent hade elever. En jätteduktig tjej som red fint, men man såg direkt när hon tog lite för mycket bakåt, då blev hästen stel, när hon tänkte framåt med tyglarna blev det mjukt och fint igen.

Olle Atlas

OlleAtlas

 

[Djurjouren]

Jag är ledsen men det dom gör där är ingen böjning, det är frånkopplande av kropssdelar så att hästen ska kunna hålla balansen i det läget som den metoden sätter dom i.
Att innerhöft ramlar ner betyder inte att en häst är böjd.

Visst var det "piaff" på lång tygel, tyvärr var inte ryggen med....

 

[OlleAtlas]

Måste tillstå att jag inte är tillräckligt duktig för att kunna bedöma det, vet egentligen bara att min häst verkar nöjd med ridstilen. Det märker jag genom sådana tecken som att han glatt kommer fram i hagen (vilket inte alltid var fallet förr när vi red mer "isländskt") och att han verkar som att han vill bli tränsad. Han har även blivit mjukare och fått bättre gångarter. Samt musklat på ett vad jag tycker fint sätt.

Vågar i varje fall inte slänga mig in i debatten, för jag är, som sagt, för oerfaren och okunnig för att göra en riktig bedömning.

OlleAtlas