Form igen

[Lobelia]

Samma sak med bedömningsgrunderna i tävling, de måste vara främja en ridstil som är möjlig att utöva för en medelmåttig ryttare utan att äventyra hästens hälsa.

Och bedömningsgrunden är i nuläget sådan att en medelmåttig fritidsryttare kan tävla, väljer man då att rida på ett sätt som är skadligt för hästen så är valet helt och håller personligt och inget tävlingen i sig bör bli belastad av. Takt, tempo, aktion och form kan det bli enklare för gemeneman?

Tävlingen/systemet kan inte bli lastat för hur den enskilda ryttaren väljer att rida, men väl för vilken ridning som premieras av höga domar poäng. Stämmer inte bedömningsgunden överens med för hästen hälsosam ridning då bidrar det till att hästar rids fel.

 

[Boj]

Stämmer inte bedömningsgunden överens med för hästen hälsosam ridning då bidrar det till att hästar rids fel

Och det finns inget i bedömningsgrunden idag, som skulle inverka skadligt på hästen. Att hitta en rätt takt är inte skadligt, att välja eller avgöra tempo är inte det heller skdaligt för pållen. Om den inte orkar med ett visst tempo, bör man istältet vara hemma och träna lite till, här kommer det personliga valet in. Aktion kommer som synes sent in på tredje plats, och form som sista punkt.

Om det är just att formen är på sista plats som man invänder mot, då skall nog alla som tävlar som medelmåttig lägga ner tanken på tävlandet. Jag ser risken större för skador när man ser människor rida sin häst utifrån något man inbillar sig är en form, när hästen i själva verket bara har en krök på nacken intvingad av en människohand.

 

[Selma]

Jag ser risken större för skador när man ser människor rida sin häst utifrån något man inbillar sig är en form, när hästen i själva verket bara har en krök på nacken intvingad av en människohand.

Klockren!!!
Som jag skrev i ett tidigare inlägg belönas hästar som jobbar på ett korrekt sätt och som är lösgjorda. Problemet är bara att det inte är så många som är det! Frågan är var kunskapen brister? Hos den som rider i en felaktig form, läktar-domaren som inte kan förstå varför dessa hästar inte får höga poäng eller hos domaren på innerplan?

// Selma

 

[josse]

Om det är just att formen är på sista plats som man invänder mot, då skall nog alla som tävlar som medelmåttig lägga ner tanken på tävlandet. Jag ser risken större för skador när man ser människor rida sin häst utifrån något man inbillar sig är en form, när hästen i själva verket bara har en krök på nacken intvingad av en människohand.

Jag håller med, men det intressant är ju att en form där hästen är indragen och går på bogarna eller där hästen sänker ryggen och har underhals är lika illa för hästens hälsa. Men den sitnämda kan ge ökat bensprattel och högre poäng. Jag tycker att man helt enkelt att man inte borde bedöma form överhuvudtaget eftersom det bara blir missvisande för alla parter, då är det väl bättre att stå för att det är höga benlyft, temposkillnader, takt och aktion, utstrålning som bedöms. Att få höga poäng för en form som egenligen ingen vet hur den ska vara, och vad den ska vara till för, är ju bara irriterande/frustrerande både för publik, tävlande och domare .

 

[OlleAtlas]

Det där att ta fram det bästa från alla världar tycker jag är ett bra utgångsläge. Tror att bra ryttare och bra utbildning av både häst och ryttare är ganska så lika, oavsett namnet på själva ridstilen. En bra instruktör är en bra instruktör oavsett kläder.

Vad beträffar vad som belönas på tävling tror jag att de flesta av oss sett skräckexempel. Jag har gång på gång sett en häst som mest reds till tävling ridas på tävlingsbanan i klar "L-form", dvs ryggen sänkt, bakbenen flera meter bakom hästen, halsen upp i 90 graders vinkel och frambenen flaxande med "stor aktion" och troligen riktig tölttakt. Jag måste säga att jag inte kunde bedöma takten eftersom min koncentration var inriktad på hur den stackars hästen måste känt i leder och muskulatur. Den här hästen har varje gång jag sett den varit med i final. Vet också att denna häst varit halt i omgångar.

Anledningen att man sällan får se islandshästar som går i lösgjord form på tävling tror jag beror just på att man inte prioriterar den formen. Ifall det var med som en av de viktigaste bedömningsgrunderna så skulle vi se flera hästar som var just lösgjorda och starka bak. Därför är den här debatten så bra, den kommer att öppna ögonen även på oss fritidsryttare som beöker tävling ibland för "skojs" skull.
En vanlig kritik mot den akademiska inriktningen (och ofta med fog) är just att hästarna går öveböjda på framdelen. Jag tror att det ibland beror på en feltolkning, eller ryttare samt instruktörer som inte satt sig in i hela problamatiken. Och ger hästen tillräcklig tid att faktiskt bli starkare. För detta är ytterligare ett problem, tor jag. Rider man enligt sunda principer så tar det tid. Då fixar man inte till det på tävling förrän kanske först några år senare.

OlleAtlas

 

[javill]

Om det är just att formen är på sista plats som man invänder mot, då skall nog alla som tävlar som medelmåttig lägga ner tanken på tävlandet. Jag ser risken större för skador när man ser människor rida sin häst utifrån något man inbillar sig är en form, när hästen i själva verket bara har en krök på nacken intvingad av en människohand.

Kanske hade man fått se mindre av sådant om man valde att prioritera formen högre? Då får de som är medelmåttiga på att rida i korrekt form helt enkelt träna mer på det innan de ger sig ut på tävlingsbanorna. På så vis kanske vi slipper en del av det dåliga vi ser?!

 

[josse]

även om formen skulle bedömas mer än i dag, så är det frågan om det verkligen skulle leda till att det blir den "rätta formen" som skulle få högst poäng. Inom dressyren (där formen bedöms mkt)var det ju tom en tyska som vann OS-guld där det senare diskuteras att hennes häst reds med Roll-kuren (nosen indragen till bringan, utan att bakdelen var under hästen)Frågan är ju också vad som är den rätta formen, där råder det ju delade meningar...som sagt.

 

[mandalaki]

Jag ser risken större för skador när man ser människor rida sin häst utifrån något man inbillar sig är en form, när hästen i själva verket bara har en krök på nacken intvingad av en människohand.

Det är precis sånt som har jag gjort att jag varit ledsen efter en del pass med islandshästtränare. Jag har blivit instruerad i gasa/bromsa/betonghand-filosofin men inte kunnat rida så utan att både hästen och jag mått dåligt.

Djurjouren: ja du, jag kommer ihåg de bilderna :smirk:

mandalaki

 

[Balderum]

"jag tycker det är fel att rida hästen i en skadlig form bara för att få höga poäng, men det är varje ryttares eget beslut. "

Ber att får invända kraftigt!!!

Det kan helt enkelt inte få vara så att de ideal som premieras på tävlingsbanan går ut över våra hästars hälsa! Då är det något allvarligt fel på hela tävlingsreglementet.

Den centrala frågan här är varför i hela friden tävlingsidealen ser ut som de gör. Om hela syftet är att det ska se ballt ut så är det OK om det balla överensstämmer med det sunda. Men så fort det balla går ut över det sunda är det förbundets förbaskade skyldighet att reagera. Det kan inte vara upp till enskilda ryttare att dra gränsen, det måste finnas en samstämmighet mellan tävlingsidealen och hästarnas väl och ve.

Majoriteten som tävlar i högre klass är mycket noga med att hästen rids på rätt sätt.

Dock om du går på lättare klasser, ibland även öppen klass och då ser vi då o då hästar med underhals, stjärnkikare som springer fram med sänkt rygg. Syns tydligt bara man är medveten om det. Det får ganska bra poäng, 4-5 p, eftersom de lyfter bra o har takt.

Så kollar jag ibland när de tar av sadeln av hästen efteråt, o vilka karpryggar eller med utstående ryggrad o hängande mage...Dock är det ovanligare idag mot förr.

 

[josse]

[
Majoriteten som tävlar i högre klass är mycket noga med att hästen rids på rätt sätt.

Fast om du läser artikeln i islandshästen så menar ju Unn (som jag tolkar det)att om man rider en islandshäst i form så försämras gångarterna, så att om man vill nå framgång i tävlingssammanhang så får man strunta i den rätt formen med förlängd överlinje, och i stället rida hästen i en form där den sänker ryggen och får med sej benen.

Men hon kanske inte tillhör majoriteten :smirk:

 

[Selma]

Det som jag tycker är lite konstigt är följande:

Hon pratar om, precis som du säger, att den långa överlinjen försämrar gångarterna och att hästarna blir passtaktiga. Nu har jag ridit för två MYCKET framstående isländska herrar och de säger precis tvärt om. Med deras hjälp har jag fått min polle att rulla igång till fyrtakt. Dessa två pratar hela tiden om att få hästen att höja ryggen,(men inte spänna korset) och bära sig själv.

Sen kan jag tycka att det är lite skillnad på hur man rider hästen hemma och hur den visas på banan. Mitt mål med min ridning är att bygga en stark bro mellan fram och bakdel och att jag ska kunna länga och korta hästen efter hur jag vill ha den. När hästen sedan är stark ska jag på tävlingen kunna höja den, som Unn pratar om, men fortfarande behålla bron. Jag vet inte om jag klarar det eller om det går, men det är min vision

// Selma

 

[Boj]

Kanske hade man fått se mindre av sådant om man valde att prioritera formen högre? Då får de som är medelmåttiga på att rida i korrekt form helt enkelt träna mer på det innan de ger sig ut på tävlingsbanorna. På så vis kanske vi slipper en del av det dåliga vi ser?!

Nej där har du faktiskt helt fel, därför i dagläget är nära nog var och varannan ryttare väldigt formfixerad. Och då kan man fråga varför, här har du absolut den största risken för skador fn. Orsaken är att man inte tagit reda på vad formen faktiskt står för, och hur man egentligen skall få hästen dit på rätt sätt.

Det sättet vi som oftast ser, är en tvingande hand och iofs en krökt nacke. Men denna nacke har inte hamnat på plats av rätt orsak utan på felaktiga grunder sas, detta bidrar i större utsträckning till skador i hästen än vad en hög eller fri form faktiskt skulle kunna göra.

 

[Selma]

i dagläget är nära nog var och varannan ryttare väldigt formfixerad. Och då kan man fråga varför, här har du absolut den största risken för skador fn. Orsaken är att man inte tagit reda på vad formen faktiskt står för, och hur man egentligen skall få hästen dit på rätt sätt.

Just detta togs upp domarseminariet i och med de nya bettreglerna. Många utan kunskap sätter på någon form av stångbett för att få hästen i "form". Resultatet blir oftast istället att hästen hamnar på bogarna med förslitning som följd. Man påpekade då att vi som domare har ett större ansvar att se till att inte belöna sån ridning som kan leda till förslitning. Precis som Boj skriver är det en otrolig formfixering, och jag vet inte vad mer man kan göra åt det än att lägga formen långt ner på prioriteringsskalan.

// Selma

 

[Djurjouren]

Jag tycker snarare att folk är lyftfixerade och att det är det som orsakar flest skador, även om givetvis inbända nackar även är oerhört slitande.

 

[svea]

Lånar svarsknapp.

En sak som tål att funderas över i både gångartsridning och tävlingsdressyr är ju också VARFÖR man tävlar.

Tävlar man bara i flashighet?

Eller tävlar man för att få bra ingångsvärden för avelsvärdering samt för att uppmuntra folk att utbilda sina hästar till lättridna, behagliga, användbara hästar?

Om det sistnämnda är målet borde det aldrig vara intressant att tumma på lösgjordheten och bärigheten.

Om det förstnämnda är målet bör man kanske fråga sig vad det är tänkt att hästen ska få ut av det hela?

 

[javill]

Ja men, det är ju inte den felaktiga formen med intvingade nackar som ska premieras utan den korrekta. Om de som rider i fel form inte får några poäng alls får de ju tänka om när det gäller träningen. Sluta att tvinga in nackar och rida i felaktig form annars blir det inga poäng?!

 

[Boj]

Precis, men majoriteten har svårt att avgöra vad som är riktigt och inte. Detta gäller både tävlande samt läktardomare.

Oftast är man för otålig, och kan inte vänta den tid det tar för hästen att komma in i en riktig form med allt vad det innebär. Styrka, bärighet samt lösgjordhet och det är här som den tvingande handen dyker upp.

 

[Shasta]

Precis så tolkar jag också artikelserien!
Vems rejs hon kört e ju ointressant eg. men hon hänvisar ju till sin Strömsholmsutbildning iaf. Jag tyckte bara att hon uppmuntrade folk t att strunta i bärighet, även utanför tävlingsbanan. (men alla läser ju och tolkar, som sagt olika )
Hursomhelst är det ett viktigt ämne att ta upp t disskussion och det ska bli mer än spännande att läsa nästa replik!

 

[Fleyta]

Lånar svarsknapp.

En sak som tål att funderas över i både gångartsridning och tävlingsdressyr är ju också VARFÖR man tävlar.

Tävlar man bara i flashighet?

Eller tävlar man för att få bra ingångsvärden för avelsvärdering samt för att uppmuntra folk att utbilda sina hästar till lättridna, behagliga, användbara hästar?

Om det sistnämnda är målet borde det aldrig vara intressant att tumma på lösgjordheten och bärigheten.

Om det förstnämnda är målet bör man kanske fråga sig vad det är tänkt att hästen ska få ut av det hela?

Enligt min åsikt så går nog islandshästtävlingarna i dagsläget ut på att tävla i flashighet. Och nej, hästarna får inte ut någonting av det hela, men ryttarna kanske får några tygbitar emellanåt att hänga på väggen... :smirk:

 

[Boj]

Enligt min åsikt så går nog islandshästtävlingarna i dagsläget ut på att tävla i flashighet.

Självklart finns även den aspkten med, men det ena utesluter inte det andra. Fortfarande finns gängse ordning för bedömning, och det är den som följs. Har man sen en flashig häst med allt annat inbakat, så måste det ju vara grädden på moset eller hur.