Sv: Förlossningsberättelser
Hör kommer min något långa berättelse!
Milton föddes den 28/7 02.28!
03.00 27/7 Tisdag morgon: Misstänker att det är slemmis som börjar komma mer, eller att vattnet börjat sippra(är bara slemmis som börjat lossna) Men somnar iaf med hoppet om att det kanske är på G.
06.10 Vaknar av något mysko. Inser yrvaket att jag nog faktiskt har en värk. Kommer tätt men gör inte så ont. Går upp och inser att nu ha slemmis defenetivt släppt. Går inte att ta miste på. Tar två alvedon och vandrar runt lite tills jag går och lägger mig igen och lyckas somna, så det va bara förvärkar.
10.00 Vaknar av värkar igen och att det blir blött i trosorna så går upp på toa och det kommer ännu mera slemmis. Ringer förlossningen och hör om det kan va vatten eller inte, men dom tror att det nog bara är vatten från slemproppen så dom ber mig sätta i en binda och gå runt en stund, så äter frukost och går ut med hunden. Inget mera vatten bara slemmis. Så ringer och berättar för FL att det inte kom något mer vatten så nu är det bara att vänta. Har dock lite svaga värkar då och då men tänker inte så mkt på det. Väcker sambon och berättar statusen. Vågar inte tro riktigt än att det är bebis på G.
Sen under dagen kommer det värkar men tycker inte det är så tätt men börjar iaf klocka vid kl 14 ca och då är det ca 4-5min imellan men gör inte så fasligt ont men måste stanna upp och andas igenom det. Åker och köper sallad och måste äta den i två omgångar då det blev lite jobbigt ibland. Tar ett bad som va skönt och lugnade ner det lite men startade igen fort jag satt fötterna på golvet igen. Får besök som lånar datorn som absolut tror att det blir bebis idag och att jag borde ringa FL. Men biter ihop och fortsätter klocka värkarna.
17.10 Ringer jag FL och berättar att det nu nog är ca 3min mellan värkarna, pendlar mellan 2.30-4min imellan. Men gör fortfarande inte direkt ont, eller så är det jag som vägrar våga tro på att det äntligen är bebis på G. Vi va välkomna in för FL så packade ihop sakerna och försökte få sambon att inte stressa, för vi skulle ju iaf bli hemskickade
18.10 Är vi inne på FL, får vänta en stund tills dom kommer och sätter CTG och gör undersökningen. Tycker även värkarna känndes lugnare nu men dom sa att det är lätt hänt och ofta blir så, men enligt apparaten hade jag mer värkar än vad jag trodde. Undersökning gjordes och va öppen 3cm och hela tappen utplånad. Bm kännde en buktande hinnblåsa Fick hjälp av BM att andas rätt och hitta en ställning som hjälper bebis neråt fast man sitter. Vi skulle få stanna! Oj ska vi verkligen få bebis snart!?!
Sen blir det väntan så vankar mest runt i rummet och lyssnar på musik och hör av mig till lite folk att vi är inne nu. Går bra att andas igenom värkarna.
21.00 Skiftbyte och får träffa nya BM och Sjuksköterskan. Verkar väldigt trevliga! Hon kommer dock in precis när en värk börjar så hon står och tittar medans jag andas igenom den. Får CTG igen och där ligger jag. Värkarna tilltar lite grann men fortfarande genomlevbart. Va öppen 5cm enligt undersökning.
21.45 börjar det göra lite ondare så tar ett bad. Vattnet går (antagligen) i vattnet för när jag sitter bakåtlutad smäller det till i magen och gör skitont samtidigt som en mkt ondare värk kommer. Men bebis åker antagligen ner lite med huvudet så vattnet åker inte ut. Nu börjar värkarna göra ONT, börjar även kräkas, men sitter kvar i badet ett tag till. Står på knä när värkarna kommer och det gör att min fot somnar rejält och lagomt tills det börjar släppa kommer det en ny värk, socker dricka i foten och OND värk, hur skönt va det på en skala? :P
22.55 Kliver upp ur badet, provar lustgas 50/50 men precis som jag misstänkte så va det inget för mig, avskyr att vara snurrig så kastar iväg den efter att ha lyckats trassla loss den ur puffen som jag tryckt in den i. Fortsätter ist att andas igenom värkarna.
23.00 Vattnet bokstavligen forsar ut under undersökningen som visar att jag är öppen 7cm. Det va inte lite vatten som kom heller, är tacksam över att vattnet inte gick i bilen eller sängen! Fortsätter iaf att andas igenom värkarna eller tag till.
00.20 Kommer in en annan BM då min hade fullt upp, va nog ganska många som födde den dagen! Hon räknar upp vad jag kan ta som smärtlindring just nu och väljer TNS som sätts. Men den gör mest värkarna konstiga så slutar trycka på knappen efter några värkar som gör den intensivare under värkarna så har bara lite lite ström på men det känns knappt.
01.00 Nu börjar det göra ännu ondare så ber om EDA. Undersökningen visar öppen 9cm. Förbereds för EDA, infart sätts. BM frågar sen om jag verkligen ska ha EDA, svarar Ja eftersom jag tror att det är flera timmar kvar av förlossningen. Så bm går iväg för att få tag på narkosläkaren.
01.31 Skalpregistrering sätts pga dålig kontakt. Blir ombedd att lägga mig på sidan och upp med knäna för att det ska göra susen för att få bebis att sjunka ner och det funkar! :P Nu gör det ONT men tänker på tjejen i programmet Livet på BB och att jag inte ska få sån panik så andas på med stark peppning av sambo som föröverigt varit ett STORT stöd hela tiden! Sprungit med vatten och kall handduk till mig och peppat mig igenom VARJE värk! Är honom evigt tacksam!
01.45 Jag börjar uppleva en trycknadskänsla som inte går att hejjda, inte en tanke på att det va krystvärkar just då, jag är nog allt bra trögtänkt Sambon kallar på BM som ger mig fria tyglar att krysta. Va helt bombsäker på att jag inte skulle få göra det efter att ha hört så många som inte får börja krysta när dom vill. Så EDA:n avbokas eftersom den nu är helt onödig och det är bara att andas på och lyda kroppen och följa med i krystvärkarna. Det går inte att göra något annat iaf!
02.00 Så när BM är iväg och avbokar EDA:n så får jag värsa krystvärken och sambon tror nog att bebis ska komma på stört och det är bara han och jag i rummet så han ropar på bm.
Hon kommer lugnt in och börjar plocka med allt som ska plockas fram, jag tänker hallå jag ska ju föda typ NU hur kan du va så lugn
Är dock vid det här laget skapligt slut och ligger i min egna lilla värld imellan värkarna, har nog inte öppnat ögonen mer än för att visa att jag lever den senaste timmen, och för att ta emot vatten muggarna som jag fick kasta i mig innan nästa värk började. Det va så skönt att ligga ner och nästan precis somna imellan värkarna och sen hann man bara tänka Åh nej när jag kände att det va pågång igen.
02.13 Fosterljuden går ner och går inte upp igen som dom ska så doktorn tillkallas. Man skymtar nu huvudet från utsidan.
02.18 Fosterljuden är fortfarande dåliga och doktorn är på rummet. Jag krystar på för fulla muggar
så förlossningen går fint framåt iaf. Ser hur dom börjar plocka med att välja ut en sugklocka, tänker nej nej vill inte! Då hämtar sig dock fosterljuden så de avvaktar med sugklockan!
02.25 Får värkförstärkande medel, vilket jag inte ens märker övht. Får veta det som en liten överraskning på genomgången sen. Tur att dom satte infarten iaf då! Alla i rummet hejjar på och blir ombedd att dra in hakan och KRYSTA! Har nog Aldrig i hela mitt liv tagit i så mkt med hela kroppen! Kände verkligen hur det började i magen och steg upp i bröstet och vidare upp i ansiktet. Verkligen hela kroppen var med! Vid det här laget så är det två stycken som håller reda på varsit ben på mig då benstöden inte satt fast ordentligt, en som tröck på bebis på magen och sen BM som höll reda på bebis och så doktorn. Sen vet jag inte om det va någon mer med. Sambon också då såklart, som tog kort för fulla muggar! Vilket jag är jätte glad över!
02.28 Bebis tittar äntligen ut!!! Vilken befrielse men F*N vad det sved där jag sprack, kände verkligen och tänkte att nu går allting av på mitten där nere, men det vart inte så farligt trotts allt! Så lider med dom som spricker från ystad till Haparanda.
fortsättning följer..
Hör kommer min något långa berättelse!
Milton föddes den 28/7 02.28!
03.00 27/7 Tisdag morgon: Misstänker att det är slemmis som börjar komma mer, eller att vattnet börjat sippra(är bara slemmis som börjat lossna) Men somnar iaf med hoppet om att det kanske är på G.
06.10 Vaknar av något mysko. Inser yrvaket att jag nog faktiskt har en värk. Kommer tätt men gör inte så ont. Går upp och inser att nu ha slemmis defenetivt släppt. Går inte att ta miste på. Tar två alvedon och vandrar runt lite tills jag går och lägger mig igen och lyckas somna, så det va bara förvärkar.
10.00 Vaknar av värkar igen och att det blir blött i trosorna så går upp på toa och det kommer ännu mera slemmis. Ringer förlossningen och hör om det kan va vatten eller inte, men dom tror att det nog bara är vatten från slemproppen så dom ber mig sätta i en binda och gå runt en stund, så äter frukost och går ut med hunden. Inget mera vatten bara slemmis. Så ringer och berättar för FL att det inte kom något mer vatten så nu är det bara att vänta. Har dock lite svaga värkar då och då men tänker inte så mkt på det. Väcker sambon och berättar statusen. Vågar inte tro riktigt än att det är bebis på G.
Sen under dagen kommer det värkar men tycker inte det är så tätt men börjar iaf klocka vid kl 14 ca och då är det ca 4-5min imellan men gör inte så fasligt ont men måste stanna upp och andas igenom det. Åker och köper sallad och måste äta den i två omgångar då det blev lite jobbigt ibland. Tar ett bad som va skönt och lugnade ner det lite men startade igen fort jag satt fötterna på golvet igen. Får besök som lånar datorn som absolut tror att det blir bebis idag och att jag borde ringa FL. Men biter ihop och fortsätter klocka värkarna.
17.10 Ringer jag FL och berättar att det nu nog är ca 3min mellan värkarna, pendlar mellan 2.30-4min imellan. Men gör fortfarande inte direkt ont, eller så är det jag som vägrar våga tro på att det äntligen är bebis på G. Vi va välkomna in för FL så packade ihop sakerna och försökte få sambon att inte stressa, för vi skulle ju iaf bli hemskickade
18.10 Är vi inne på FL, får vänta en stund tills dom kommer och sätter CTG och gör undersökningen. Tycker även värkarna känndes lugnare nu men dom sa att det är lätt hänt och ofta blir så, men enligt apparaten hade jag mer värkar än vad jag trodde. Undersökning gjordes och va öppen 3cm och hela tappen utplånad. Bm kännde en buktande hinnblåsa Fick hjälp av BM att andas rätt och hitta en ställning som hjälper bebis neråt fast man sitter. Vi skulle få stanna!
Oj ska vi verkligen få bebis snart!?! Sen blir det väntan så vankar mest runt i rummet och lyssnar på musik och hör av mig till lite folk att vi är inne nu. Går bra att andas igenom värkarna.
21.00 Skiftbyte och får träffa nya BM och Sjuksköterskan. Verkar väldigt trevliga! Hon kommer dock in precis när en värk börjar så hon står och tittar medans jag andas igenom den. Får CTG igen och där ligger jag. Värkarna tilltar lite grann men fortfarande genomlevbart. Va öppen 5cm enligt undersökning.
21.45 börjar det göra lite ondare så tar ett bad. Vattnet går (antagligen) i vattnet för när jag sitter bakåtlutad smäller det till i magen och gör skitont samtidigt som en mkt ondare värk kommer. Men bebis åker antagligen ner lite med huvudet så vattnet åker inte ut. Nu börjar värkarna göra ONT, börjar även kräkas, men sitter kvar i badet ett tag till. Står på knä när värkarna kommer och det gör att min fot somnar rejält och lagomt tills det börjar släppa kommer det en ny värk, socker dricka i foten och OND värk, hur skönt va det på en skala? :P
22.55 Kliver upp ur badet, provar lustgas 50/50 men precis som jag misstänkte så va det inget för mig, avskyr att vara snurrig så kastar iväg den efter att ha lyckats trassla loss den ur puffen som jag tryckt in den i. Fortsätter ist att andas igenom värkarna.
23.00 Vattnet bokstavligen forsar ut under undersökningen som visar att jag är öppen 7cm. Det va inte lite vatten som kom heller, är tacksam över att vattnet inte gick i bilen eller sängen! Fortsätter iaf att andas igenom värkarna eller tag till.
00.20 Kommer in en annan BM då min hade fullt upp, va nog ganska många som födde den dagen! Hon räknar upp vad jag kan ta som smärtlindring just nu och väljer TNS som sätts. Men den gör mest värkarna konstiga så slutar trycka på knappen efter några värkar som gör den intensivare under värkarna så har bara lite lite ström på men det känns knappt.
01.00 Nu börjar det göra ännu ondare så ber om EDA. Undersökningen visar öppen 9cm. Förbereds för EDA, infart sätts. BM frågar sen om jag verkligen ska ha EDA, svarar Ja eftersom jag tror att det är flera timmar kvar av förlossningen. Så bm går iväg för att få tag på narkosläkaren.
01.31 Skalpregistrering sätts pga dålig kontakt. Blir ombedd att lägga mig på sidan och upp med knäna för att det ska göra susen för att få bebis att sjunka ner och det funkar! :P Nu gör det ONT men tänker på tjejen i programmet Livet på BB och att jag inte ska få sån panik så andas på med stark peppning av sambo som föröverigt varit ett STORT stöd hela tiden! Sprungit med vatten och kall handduk till mig och peppat mig igenom VARJE värk! Är honom evigt tacksam!
01.45 Jag börjar uppleva en trycknadskänsla som inte går att hejjda, inte en tanke på att det va krystvärkar just då, jag är nog allt bra trögtänkt
Sambon kallar på BM som ger mig fria tyglar att krysta. Va helt bombsäker på att jag inte skulle få göra det efter att ha hört så många som inte får börja krysta när dom vill. Så EDA:n avbokas eftersom den nu är helt onödig och det är bara att andas på och lyda kroppen och följa med i krystvärkarna. Det går inte att göra något annat iaf! 02.00 Så när BM är iväg och avbokar EDA:n så får jag värsa krystvärken och sambon tror nog att bebis ska komma på stört och det är bara han och jag i rummet så han ropar på bm.
Hon kommer lugnt in och börjar plocka med allt som ska plockas fram, jag tänker hallå jag ska ju föda typ NU hur kan du va så lugn
Är dock vid det här laget skapligt slut och ligger i min egna lilla värld imellan värkarna, har nog inte öppnat ögonen mer än för att visa att jag lever den senaste timmen, och för att ta emot vatten muggarna som jag fick kasta i mig innan nästa värk började. Det va så skönt att ligga ner och nästan precis somna imellan värkarna och sen hann man bara tänka Åh nej när jag kände att det va pågång igen.
02.13 Fosterljuden går ner och går inte upp igen som dom ska så doktorn tillkallas. Man skymtar nu huvudet från utsidan.
02.18 Fosterljuden är fortfarande dåliga och doktorn är på rummet. Jag krystar på för fulla muggar
så förlossningen går fint framåt iaf. Ser hur dom börjar plocka med att välja ut en sugklocka, tänker nej nej vill inte! Då hämtar sig dock fosterljuden så de avvaktar med sugklockan!
02.25 Får värkförstärkande medel, vilket jag inte ens märker övht. Får veta det som en liten överraskning på genomgången sen. Tur att dom satte infarten iaf då! Alla i rummet hejjar på och blir ombedd att dra in hakan och KRYSTA! Har nog Aldrig i hela mitt liv tagit i så mkt med hela kroppen! Kände verkligen hur det började i magen och steg upp i bröstet och vidare upp i ansiktet. Verkligen hela kroppen var med! Vid det här laget så är det två stycken som håller reda på varsit ben på mig då benstöden inte satt fast ordentligt, en som tröck på bebis på magen och sen BM som höll reda på bebis och så doktorn. Sen vet jag inte om det va någon mer med. Sambon också då såklart, som tog kort för fulla muggar! Vilket jag är jätte glad över!
02.28 Bebis tittar äntligen ut!!! Vilken befrielse men F*N vad det sved där jag sprack, kände verkligen och tänkte att nu går allting av på mitten där nere, men det vart inte så farligt trotts allt! Så lider med dom som spricker från ystad till Haparanda.
fortsättning följer..
