Sv: Förlossningar
Den 25 oktober började som vilken annan jävlig höggraviddag som helst, jag hade sovit piss dåligt, och mina föräldrar hade kommit upp ifrån Skåne för att få skåda bebis som aldrig verkade vilja komma ut. Sambons pappa+ bihang var också i Lycksele, och alla tjatade på mig. "Känner du inget" "Ska du inte ha snart" osv. Jag hatade alla, och ville bara be dem fara åt helvete, så jävla less var jag.
Under dagen hade jag lite småont i magen, men det hade jag ju haft förr, och inget hade hänt då. Vid middagen så sa mamma att de skulle åka hem till Skåne nu natten som kom, och hon var så besviken över att ingen bebis hade tittat ut, och tro fan det, de hade ju kört 150 mil enkel väg.
Jag la mig i badkaret och grinade, inget dög jag till, jag kunde inte ens få bebis när mina föräldrar kört så långt. När jag klev upp och klädde på mig så kissade jag på mig (trodde jag, det var vattnet). Kul tänkte jag, nu pissar man på sig också. Efter ett tag så tänkte jag att det kanske trots allt var vattnet, så jag nämnde det lite försiktigt för min mamma, och hon vart överlycklig. Det vart kaos här hemma, sambons pappa+bihang var ju också där, och glädjetjuten avlöste varandra. Jag trodde fortfarande att det var piss.
Jag ringde förlossningen för att höra om jag fick komma dit och kolla om det var vattnet innan sambon skulle iväg på jobbet, 10 mil enkel väg. Var det vattnet så skulle han inte åka iväg. Vi åkte upp dit, och det var vattnet. Jag fick ta CTG:n, och just när jag satte mig så fick jag första värken, 20:10. AJ, mina sammandragningar som jag hade haft tidigare var ju ingenting. Jag fick värkar med 4 min mellanrum direkt, som sen minskade till 3 min.
BM sa att jag kunde stanna kvar om jag ville, men jag ville åka hem igen en sväng, för vi bodde ändå bara 150 meter ifrån BB. Väl hemma så packade jag BB väskan, det kändes helt overkligt att det äntligen var dax. Sambon vart nervös och började fjanta sig, och fick sig en utskällning av mig mitt under en värk. Mamma och pappade bestämde sig för att stanna kvar den här natten också. 21:30 åkte vi tillbaka till BB, då hade jag ont.
På förlossningen gick jag runt med gåbordet och svor. Vid 22:30 började jag med lustgas, den hjälpte lite åtminstone. Bm undersökte mig, öppen 4 cm. Jippie tänkte jag, det här kommer ta hela natten, och säkert hela dagen i morgon också. Värkarna började gå i ett, jag fick inegn chans att vila, så BM föreslog EDA. Det var det enda jag sagt hela tiden, att jag INTE skulle ha någon EDA, men till sist gick jag med på det, eftersom jag hade så ont. Läkaren kom och jag drogade ner mig själv med lustgas. ca 23.50 sattes EDA:n. När de höll på att sätta nålen så trodde jag att allt var färdigt (hög på lustgasen), och började sträcka på mig. BM tog lustgasen ifrån mig, jag kunde tydligen inte hantera den enligt henne
EDA:n var himmelriket, allt bara försvann. Jag låg och läste en tanttidning, sambon satt och läste en annan tidning, livet var ju toppen, det gjorde inte ont. Vid 02:00 kom BM och kollade, 7 cm öppen, men värkarna hade stannat av, så EDA:n stängdes av, och värkstimulerande dropp sattes in. Då vart det smärta igen. Vid 02:45 sa jag åt sambon att hämta BM, jag ville ha lustgas igen, det gjorde så jäkla ont. BM kom, undersökte och sa: "Men, du är ju helt öppen nu, snart kommer krystvärkarna".
Fan tänkte jag, min lustgas då. 03:00 började jag krysta, och gud vad skönt det var att äntligen få göra något. Sambon var ett fantastiskt stöd, han peppade mig hela tiden. Mitt i en värk så fick jag kramp i hela vänstra benet och svor över det, och BM tyckte att det var kul. 04:03 kom Arvid ut, gallskrikandes. BM skrek bara rätt ut "OJ, han väger säkert 4800gr, han är enorm". Äsch tyckte jag, han var väl inte så stor.
Han var stor, 5030 gram, 55 lång, och BM vägde honom två gånger för hon inte trodde det var sant. Jag sprack lite invärtes, och fick sy några stygn. Tydligen så blödde jag en hel del, men det var inget jag märkte, därimot så såg sambon lite blek ut. BM gav mig sprutor för att livmodern skulle dra ihop sig, och masserade magen. Det var därför jag blödde så mycket, den vägrade att dra ihop sig. Till sist gjorde den det, men då fick jag värsta skakattacken, och höll på att skaka ur sängen. Sambon fick ta Arvid, jag höll på att tappa honom för jag skakade så mycket. Jag fick flera täcken på mig, och varma vetekuddar. Över 1½ liter blödde jag. Vi fick vara kvar i förlossningsrummet tills 08:00, då fick vi ett rum inne på BB.
Jag hade en hyfsat snabb förlossning, och jag är jätte nöjd med den. Det enda som var mindre roligt var att jag förlorade så mycket blod.
