Trissa
Trådstartare
Rätt ofta när jag kommer att prata om en av mina hobbies så säger folk (och jag upplever att de faktiskt menar det) att "åh, vad kul, det skulle jag också vilja göra!" När jag då bjuder in dem att vara med så säger de 9 gånger av 10 att tiden inte finns, och då är det alltid barnen som gör att de inte hinner.
Hobbyn ifråga handlar om ett pass två timmar en kväll i veckan, och det är förstås fint om man tränar hemma en 20-30 min några dagar i veckan. Ibland någon helgaktivitet, om man vill. Alltså inte så väldigt tidskrävande.
Då undrar jag hur man framstår som föredöme för sina barn? Om man inte kan lägga den förhållandevis lilla tiden på sig själv, utan offrar allt för barnen? Skulle man själv vilja att barnet gjorde så för någon annan människa; helt lade åt sidan sina egna önskningar och sitt eget mående?
Hobbyn ifråga handlar om ett pass två timmar en kväll i veckan, och det är förstås fint om man tränar hemma en 20-30 min några dagar i veckan. Ibland någon helgaktivitet, om man vill. Alltså inte så väldigt tidskrävande.
Då undrar jag hur man framstår som föredöme för sina barn? Om man inte kan lägga den förhållandevis lilla tiden på sig själv, utan offrar allt för barnen? Skulle man själv vilja att barnet gjorde så för någon annan människa; helt lade åt sidan sina egna önskningar och sitt eget mående?