Sv: Förbannade gubbe!
Men fortfarande, ingen ursäkt, anser jag.
Då förstår jag. Vi kanske såg olika scenarion, helt enkelt.
Åh, I beg the differ . Enligt min erfarenhet så hjälper det att säga ifrån. Det beror så klart på vilket sätt. Jag har vid 2 tillfällen i år blivit utskälld på helt fel grunder. Jag förklarade läget, men dom fortsatte envist (samtidigt som dom går från platsen!). Då "snäste" jag av dom med något i stil med "ni kan tro vad ni vill, men det är fel". När jag senare har mött personerna så stirrar den ena surt på mig, vilket inte rör mig i ryggen. Sålänge han är tyst är jag nöjd. Det andra paret ber mig numera snällt och då tillmötesgår jag såklart utan att knussla.
Jag utgick ifrån att vi det "vi" - alltså hundägaren - som hade en dålig dag och därför svarade snäsigt tillbaka till den okände person som på något sätt provocerar. Varför främligen beter sig illa vet vi inte, och det kan vi inte heller veta.
Men fortfarande, ingen ursäkt, anser jag.
Ni tar jag också för givet att det handlar om en oförskämd kommentar - inte om regelrätta angrepp som pågår en längre period.
Då förstår jag. Vi kanske såg olika scenarion, helt enkelt.
Jag har jobbat med människor rätt länge och det går inte att nå någon genom att gå på defensiven. Man kan som sagt trycka till dem tillfälligt (och i någon situation kanske det behövs), men man kommer inte ändra någons inställning på det sättet.
Åh, I beg the differ . Enligt min erfarenhet så hjälper det att säga ifrån. Det beror så klart på vilket sätt. Jag har vid 2 tillfällen i år blivit utskälld på helt fel grunder. Jag förklarade läget, men dom fortsatte envist (samtidigt som dom går från platsen!). Då "snäste" jag av dom med något i stil med "ni kan tro vad ni vill, men det är fel". När jag senare har mött personerna så stirrar den ena surt på mig, vilket inte rör mig i ryggen. Sålänge han är tyst är jag nöjd. Det andra paret ber mig numera snällt och då tillmötesgår jag såklart utan att knussla.