Såhär svarade ordf i Demensförbundet på en nät-chat om demens:
Fråga 7 från fröken: Hej, min mamma är 89 år och fick diagnosen vaskulär demens för snart ett år sedan. Hon är fortfarande ganska ny i sin sjukdom, men bor nu på ett boende (där hon inte trivs). Hon har kvar integritet och vill helst inte vara till besvär. Jag tycker det är så svårt när vi samtalar ganska bra, och så kommer det t.ex. "Men har inte mamma och pappa ringt än? Varför kommer de inte och hälsar på?" Hur ska jag bemöta det? Om jag varje gång säger att de är döda sedan länge, kanske det skapar en onödig oro?
Svar från Stina-Clara Hjulström: Ja, Du har rätt. Det är inte bra att säga att de är döda, för i din mammas värld finns de ju. Försök i stället att samtala omkring hennes mamma och pappa. Till exempel: "Du kan väl berätta för mig om din mamma". "Hur var hon?". Ställ frågor om din mormor som du känner till så att ni kan samtala om hennes mamma utifrån det. Ofta brukar den demenssjuka då komma ihåg att mamma är död och till exempel säga att det är ju länge sedan hon dog eller något i den stilen. Så kan ni fortsätta tala om dina morföräldrar. Det är viktigt att man känner till den sjukes levnadshistoria för att kunna föra sådana samtal.