Re: Fler gamla trådar om ämnet+ länkar till bilder
Det här svaret är inte riktat till dig Boj, du råkade bara stå längst ned i listan.
Vad trött man blir när man ser att det bråkas lika mycket som vanligt på Bukefalos. Jag har inte haft tid att besöka forumet på länge. Och man tröttnar ju käbblet. Men jag kan inte låta bli att ge en nyanserad bild som varken stödjer den ena eller den andra.
För det första: islandshästen är ingen enhetlig ras. Det finns lättbyggda islandshästar och grövre byggda sådana. Höjden på hästen avgör inte hur mycket den orkar bära. Alla är väl överens om att en kraftig ardenner på 160 bär betydligt mer än ett spinkigt fullblod i samma höjd, eller??? O en fjording på runt 140 bär betydligt mer än en arab på 150.
En gång i tiden fick jag lära mig att om man sträckte ut armen 90 grader från kroppen rakt ut så skulle hästens manke vara i höjd med handflatan. Då var den lagom för ryttaren. Så för mig som är 169 är nog 135-140 ganska lagom storlek!
En lättbyggd islänning bör inte bära 100 kg under några omständigheter! Jag har haft islänningar på 145 som varit lättbyggda och de har klart visat att de inte gillar tunga ryttare. De har efter ett par ggr ridning av en tung ryttare gått undan för densamme och man ser varför; ryggen sjunker ner flera cm under ryttaren...... Samma häst kan stå blickstill när jag sitter upp och jag väger bara runt 60.
Jag har också islänningar som är knappt 140 men byggda som en fjording med kraftig och kort stark rygg ( har nu inte alla fjordingar iofs ) och de kan kännas som väldigt mycket häst för mig och har inga större problem med ryttare på 90 kg.
Det är typiskt storhästryttare, och observera att jag själv ridit stora hästar i över 20 år innan jag började med islänning för 10 år sedan, att tjata om skänkeln. Men du har en hel kropp att rida med och islänningarna rider man bäst med sätet! För den delen gäller det även andra hästar......
Det är glädjande med alla svar som liksom jag sagt tidigare håller med att den bästa sitsen är den som gör att hästen går i balans i det ändamål och den gångart hästen går i. Man tävlar inte galopp i lodrät sits och passen blir obehaglig för både häst och ryttare om man sitter lodrätt.
Liksom du har jag varit nybörjare på islandshäst och jag beklagar att folk reagerar så kraftigt och känner sig påhoppade. Men islandshästen är inte lättriden och du har 4 el 5 gångarter att rida i istället för tre. Mig gav bytet till islandshäst en ny dimension av ridningen. plötsligt fick man lära om. Om man rider på ett sätt som underlättar för hästen eller inte, får man en rejäl feedback från hästen själv vid gångartsridning.
En islandshäst kan inte gå i en bra och ren fyrtaktig tölt om den inte är ok i ryggen, benen, nacken osv. Den får inte ha ont någonstans för det visar sig direkt i en oren tölt, hästen rollar, tölten blir markbunden, den trampar inte under sig, sänker ryggen, går snett med huvudet eller med hela kroppen. Allt sådant är symptom på att något är galet. Men en häst som går korrekt, jobbar ivrigt, har en ren takt, bra undertramp och bär sig i ryggen, den har inte ont eller lider av sin ryttare!
Visst finns det de som är alldeles för tunga för sin lättbyggda islandshäst. Det finns de som tror att alla islänningar bär 100 - 150 kg. Sanningen är den att en del skall absolut inte bära mer än 60 - 70 kg medan andra, kanske inte så stora men betydligt grövre byggda islänningar orkar bära 100 kg eller tom mer.
I Ridsport stod en riktlinje om att en häst inte bör bära mer än 1/6 av sin vikt. Det är en tumregel. Nu är det verkligen inte många islandshästar som når vikten 600 kg, om ens någon, även av de största och fetaste. Jag tror säkert den regeln passar på lättbyggda hästar, men den är nog inte lika anpassad till hästar med mer kallblodsliknande byggnad.
Naturligtvis är det bäst för en häst att bära så lite som möjligt men en klumpg ryttare på 60 kg kan vara värre att bära än en följsam på 90 kg. Desutom spelar det stor roll hur välmusklad hästen är, hur lätt den har för att bära upp en ryttare och vilken kondition den är i. Det som krävs är framför allt ett gott omdöme av ryttare eller ansvariga på tex turridningsfirmor och ridskolor, vad varje häst tål.
Som avslutning kan jag ju säga att tex den berömda Brandklipparen var en normalstor häst i armén på sin tid och han har jag bestämt för mig bara är lite över 140. Det vi anser normalt stora hästar har ur hästenhistoriens synvinkel inte funnits så länge utan är resultatet av senaste seklers avel. De flesta hästar var inte mycket större än en större islänning men hade en kompakt och stark kroppsbyggnad. Det syns inte sällan på alla gamla målningar av kungar och härförare till häst.
Och de enorma hästar vi fått de senaste 10 - 20 åren på 170 och tom 180, visar varken hållbarhet eller ökad styrka. Snarare tvärtom!
Så låt oss nyansera oss lite. Det är inga små nätta fullblod vi rider. En liten islänning kan vara väl så stark som en nordsvensk. Min granne har kört in ett par av mina islänningar och har själv stor erfarenhet av nordsvenskar och ardenner. Han hävdade förvånat och imponerat att de hade större arbetskapacitet och var mer dragvilliga än hans nordsvenskar! Det säger kanske lite om att man inte skall döma hästen efter dess storlek. Det vet väl alla som någon gång har haft med kraftigt byggd liten shettis att göra......
Anette