För er alla underbara som orkade med mig förra året <3

[OutOfService]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Åh det är verkligen något speciellt att ha något som den man saknar och sörjer så har hållt i sina egna händer.

Jag sa till min sambo när du hade åkt att även om orsaken till att jag fick träffa dig var både tråkig och sorglig så var jag glad att jag fick träffa dig och att jag hoppas att vi kan ta en fika igen när det passar dig Det vill jag fortfarande
Han har säkert sett det jag såg Annars hade han väl inte varit så ihärdig Visst är du verkligen värd att äntligen träffa någon som får dig att må bra för även om man väver sin egen lycka så kan ju människor runt omkring en behöva lyfta en ibland. Det verkar ju som om han gör det och även om gud förbjude ni skulle inse att det ändå inte blir ni så hoppas jag av hela mitt hjärta att du kan få behålla känslan av att faktiskt må bättre igen.

Jag tror också att du först nu faktiskt klarar av att sörja. När du var mitt uppe i allt så var det helt enkelt för mycket för att du skulle kunna hantera allt. Ofta är det också så att när man träffar någon som man känner att man kan få tröst av och en famn att gråta ut i så kommer allt. Det är ju självklart väldigt jobbigt men man måste ju igenom sorgen för annars ligger den där och gnager och kan till och med ge smärtor i kroppen. Skönt iallafall att du känner att det var rätt beslut.

Kram

Verkligen

Instämmer helt! Trots anledningen och omständigheterna så är jag jätte glad att jag pallrade mig i väg till dig till sist, var jätte kul att träffa dig! Och plus i kanten var det att det var ni som hade ponnypojken och få höra att han kom till rätt hem till sist även om det slutade som det gjorde.
Kommer jätte gärna och fikar någon dag igen!
Haha nä du har nog rätt, verkar rätt dumt av honom att vara så ihärdig om han inte såg något bra
Ja jag tror att han kom in i mitt liv vid precis rätt tidpunkt. Jag hade börjat må liiite bättre igen, men var fortfarande öppen och sårbar vilket gjorde att jag hann aldrig stöta bort honom innan det var försent. Hoppas innerligt att detta fortsätter så bra som det börjat, men om det mot förmodan inte gör det så hoppas jag också att jag kan se att det fanns någon mening med detta och kan behålla energin han gett.


Det är nog precis så och det är nog bra att jag inte sörjer förrän nu, för även om jag stundvis ångrar mig så brutalt och för första gången gråter när jag tänker på det så känns det som att jag kan se det klarare nu, jag orkar tänka på "rätt" sätt.
Och precis som du skriver, det där med att det kommer när man har en trygg famn att luta sig mot. Det är det jag vart så rädd för hela tiden när jag mått dåligt, för jag har känt så många gånger att jag önskar att någon bara kunde krama mig samtidigt som jag vart rädd för att låta någon krama mig för det är då tårarna kommer. Mycket lättare att hålla känslorna på avstånd om man även håller människor som bryr sig på avstånd.


Kram

 

[TinyWiny]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Verkligen

Instämmer helt! Trots anledningen och omständigheterna så är jag jätte glad att jag pallrade mig i väg till dig till sist, var jätte kul att träffa dig! Och plus i kanten var det att det var ni som hade ponnypojken och få höra att han kom till rätt hem till sist även om det slutade som det gjorde.
Kommer jätte gärna och fikar någon dag igen!
Haha nä du har nog rätt, verkar rätt dumt av honom att vara så ihärdig om han inte såg något bra
Ja jag tror att han kom in i mitt liv vid precis rätt tidpunkt. Jag hade börjat må liiite bättre igen, men var fortfarande öppen och sårbar vilket gjorde att jag hann aldrig stöta bort honom innan det var försent. Hoppas innerligt att detta fortsätter så bra som det börjat, men om det mot förmodan inte gör det så hoppas jag också att jag kan se att det fanns någon mening med detta och kan behålla energin han gett.


Det är nog precis så och det är nog bra att jag inte sörjer förrän nu, för även om jag stundvis ångrar mig så brutalt och för första gången gråter när jag tänker på det så känns det som att jag kan se det klarare nu, jag orkar tänka på "rätt" sätt.
Och precis som du skriver, det där med att det kommer när man har en trygg famn att luta sig mot. Det är det jag vart så rädd för hela tiden när jag mått dåligt, för jag har känt så många gånger att jag önskar att någon bara kunde krama mig samtidigt som jag vart rädd för att låta någon krama mig för det är då tårarna kommer. Mycket lättare att hålla känslorna på avstånd om man även håller människor som bryr sig på avstånd.


Kram

Ja det var verkligen ett lustigt sammanträffande att det var ni som hade vår älskade Epilog tidigare. Det var så skönt att prata med någon som kände honom. Ja han kom verkligen till rätt hem. Han trivdes så bra här ihop med min dotter och hans älskade hästkompis. Han var mycket älskad och jag saknar honom så att tårarna kommer bara jag skriver om honom nu. Det är snart ett år sedan nu som han dog Det är så sorgligt att han inte fick bli riktigt gammal här. Jag hade ju räknat med att han skulle bli 30 iallafall, inte bara 19 men ingen vet när sjukdomar och elände slår till Vi kämpade länge och väl men fick till slut se oss besegrade. Vi fick iallafall drygt sex fina år ihop med honom.

Det var verkligen roligt att träffa dig och även om jag var supernervös så blev det så bra och jag gör verkligen gärna om det. Du får höra av dig när du kan. Jag kan ju nästan när som helst.

Det är väl klart att han såg någonting bra! Annars vore han väl bra blind
Jag tror att man möter de människorna i livet som man behöver möta. Ibland för en kort stund och ibland för resten av livet. Alla vi möter har ju något att lära oss eller något vi behöver just då. Jag håller verkligen tummarna för att du ska få fortsätta vara såhär lycklig och att du kan strunta i de negativa tankarna som susar runt i bakhuvudet. Man är ju osäker i början. Så är det ju bara. Man är rädd för att bli sårad och man vill vara försiktig men precis som du skriver så hade du inte alla skyddsbarriärer uppe och då slog han till
Alla behöver vi stöd och stöttning i livet och jag tror på att bejaka det. Jag tror att om man försöker klara allt själv så mår man sämre än vad man hade behövt göra. Man behöver få gråta ut i någons famn och man behöver få sörja färdigt och framförallt så behöver man sörja på sitt eget sätt. Ingen annan kan ju säga hur man ska känna och jag förstår verkligen att du är kluven i din sorg. Du vet ju att du gjorde rätt men ändå kommer tankarna på hur det kunde ha varit. Att hålla människor som bryr sig på avstånd är ju ett sätt att hålla sorgen på avstånd också. Det går ett tag men det kommer alltid ifatt en.

Hoppas att du får en underbar helg ihop med honom

Kram

 

[Ceta]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Det var jättekul att träffa dig med Hoppas vi inte avskräckte dig från att ses igen

 

[Lillelorden]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Kul att träffa dig! Och tack igen för skjutsen

 

[OutOfService]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Det var jättekul att träffa dig med Hoppas vi inte avskräckte dig från att ses igen

Kul att träffa dig! Och tack igen för skjutsen

Ohnej, så lätt blir ni inte av med mig


Och varsågod Lillelorden, det var så lite så!

 

[OutOfService]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Ja det var verkligen ett lustigt sammanträffande att det var ni som hade vår älskade Epilog tidigare. Det var så skönt att prata med någon som kände honom. Ja han kom verkligen till rätt hem. Han trivdes så bra här ihop med min dotter och hans älskade hästkompis. Han var mycket älskad och jag saknar honom så att tårarna kommer bara jag skriver om honom nu. Det är snart ett år sedan nu som han dog Det är så sorgligt att han inte fick bli riktigt gammal här. Jag hade ju räknat med att han skulle bli 30 iallafall, inte bara 19 men ingen vet när sjukdomar och elände slår till Vi kämpade länge och väl men fick till slut se oss besegrade. Vi fick iallafall drygt sex fina år ihop med honom.

Det var verkligen roligt att träffa dig och även om jag var supernervös så blev det så bra och jag gör verkligen gärna om det. Du får höra av dig när du kan. Jag kan ju nästan när som helst.

Det är väl klart att han såg någonting bra! Annars vore han väl bra blind
Jag tror att man möter de människorna i livet som man behöver möta. Ibland för en kort stund och ibland för resten av livet. Alla vi möter har ju något att lära oss eller något vi behöver just då. Jag håller verkligen tummarna för att du ska få fortsätta vara såhär lycklig och att du kan strunta i de negativa tankarna som susar runt i bakhuvudet. Man är ju osäker i början. Så är det ju bara. Man är rädd för att bli sårad och man vill vara försiktig men precis som du skriver så hade du inte alla skyddsbarriärer uppe och då slog han till
Alla behöver vi stöd och stöttning i livet och jag tror på att bejaka det. Jag tror att om man försöker klara allt själv så mår man sämre än vad man hade behövt göra. Man behöver få gråta ut i någons famn och man behöver få sörja färdigt och framförallt så behöver man sörja på sitt eget sätt. Ingen annan kan ju säga hur man ska känna och jag förstår verkligen att du är kluven i din sorg. Du vet ju att du gjorde rätt men ändå kommer tankarna på hur det kunde ha varit. Att hålla människor som bryr sig på avstånd är ju ett sätt att hålla sorgen på avstånd också. Det går ett tag men det kommer alltid ifatt en.

Hoppas att du får en underbar helg ihop med honom

Kram

Ja den där fina underbara älskade lilla hästen Var verkligen så skönt att få höra hans historia, vi har undrat så många ggr vad det vart av honom! Förstår att han är saknad, vi har saknat honom många gånger och ångrat att vi lämnade tillbaks honom. Men nu härjar han på dom gröna ängarna med min Yukon som var hans bästa vän hos oss

Var allt lite nervös jag också! Men timmarna försvann snabbt när vi började prata Ska absolut höra av mig och bestämma en ny fikatid!


Det är väl så och jag försöker verkligen att bara vara jätte tacksam över att han slog till nu vid rätt tidpunkt och att just nu finns han i mitt liv och gör mig lycklig, det är egentligen det enda viktiga just nu.
Men han är nog rädd också, för igår så tackade han mig för att jag står ut med det här och jag vart som ett frågetecken. Och då menade han det här med att han är borta i 2 veckor i sträck och jobbar, verkar som att det varit ett problem för tjejer han träffat innan. Visst kan jag väl förstå det, det är ju sjutton inget kul att han är borta i 2 veckor i sträck och enda kontakten är telefon en gång om dagen och eventuellt ett par meddelande på facebook, när han har tid, jag kan inte ringa när som helst om jag har något att berätta eller bara vill höra hans röst. Det är dock så värt det, för om man ser det i stort så är han ändå hemma mer än han borta.

Det är fan att det ska vara så jobbigt trots att man vet att det var rätt beslut.


Ja nu är hälften av tiden avklarad, "bara" 1 vecka kvar tills han kommer hem!


kram

 

[squarepants]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Jag saknar Epilog nästan varje dag. Han var den perfekta hästen på så många vis. Kunde rida ut direkt från hagen i bara grimma och grimskaft, han var så himla snäll

 

[athena_arabians]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

*delvis kl*

Jag är så glad för din skull, du behöver lite medvind nu!

Vad gäller att vara tillsammans med någon som jobbar som din dejt kan jag säga att det fungerar bara man vill. Jag tror det längsta jag och min man varit på samma ställe sammanhängande är knappt 2 mån. Han bor i Dorotea, jag bor utanför Falun. Oftast jobbar han 7 dagar - 7 dagar ledig men är det utomlandsjobb (han har bla varit på Grönland) så kan det vara allt från 2 till 6 månader. Mitt jobb ser liknande ut.

Det som gör att det fungerar för oss är att vi inte är svartsjuka, vi kan prata om allt, inte vara långsur (för smäller gör det ibland, vi har rätt mycket humör! ), förstå när den andre är ute på jobb och bara inte orkar höra av sig och att vi skrattar tillsammans.

 

[Kilauea]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Det låter som ni hade en riktigt härlig dag tillsammans, du och de andra bukefalisterna. Kul!

 

[OutOfService]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

*delvis kl*

Jag är så glad för din skull, du behöver lite medvind nu!

Vad gäller att vara tillsammans med någon som jobbar som din dejt kan jag säga att det fungerar bara man vill. Jag tror det längsta jag och min man varit på samma ställe sammanhängande är knappt 2 mån. Han bor i Dorotea, jag bor utanför Falun. Oftast jobbar han 7 dagar - 7 dagar ledig men är det utomlandsjobb (han har bla varit på Grönland) så kan det vara allt från 2 till 6 månader. Mitt jobb ser liknande ut.

Det som gör att det fungerar för oss är att vi inte är svartsjuka, vi kan prata om allt, inte vara långsur (för smäller gör det ibland, vi har rätt mycket humör! ), förstå när den andre är ute på jobb och bara inte orkar höra av sig och att vi skrattar tillsammans.

Tack!!

Oj, ja om ni får det där att funka så borde det ju vara peace of cake att klara detta med att han är borta max 2 veckor i sträck
Och jag har väl aldrig tvekat på att det kan funka, det är nog mest han som är rädd att jag ska lägga ner det här redan nu bara för att han är borta. Men som han schema ser ut nu så är han ju borta 2 veckor och sen hemma 2-4 veckor. Så visst sjutton ska man kunna få det att funka, vad gör man inte för kärleken!

 

[OutOfService]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Det låter som ni hade en riktigt härlig dag tillsammans, du och de andra bukefalisterna. Kul!

Ja det hade vi verkligen! Underbara bukefolk

 

[athena_arabians]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Tack!!

Oj, ja om ni får det där att funka så borde det ju vara peace of cake att klara detta med att han är borta max 2 veckor i sträck
Och jag har väl aldrig tvekat på att det kan funka, det är nog mest han som är rädd att jag ska lägga ner det här redan nu bara för att han är borta. Men som han schema ser ut nu så är han ju borta 2 veckor och sen hemma 2-4 veckor. Så visst sjutton ska man kunna få det att funka, vad gör man inte för kärleken!

1:a april har vi varit tillsammans i 4 år

 

[Lillelorden]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Ja det hade vi verkligen! Underbara bukefolk

Puh, det verkar inte som om min aldrig sinande svada av trams skrämt dig helt i alla fall...

 

[OutOfService]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Puh, det verkar inte som om min aldrig sinande svada av trams skrämt dig helt i alla fall...

Haha verkligen inte, så lättskrämd är jag inte!

 

[OutOfService]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

1:a april har vi varit tillsammans i 4 år

Åh vad underbart

 

[OutOfService]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Vem av er kommer med lyftkran och får upp mig ur sängen i morgon? Vart på mitt första bodypump-pass på typ 2 å ikväll och korkad som jag är så körde jag typ samma vikter som då... trots att jag haft både gym och riduppehåll sen typ Maj förra året, jag kommer såååå ångra mig imorgon

 

[TinyWiny]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Jag saknar Epilog nästan varje dag. Han var den perfekta hästen på så många vis. Kunde rida ut direkt från hagen i bara grimma och grimskaft, han var så himla snäll

Ja visst var han Jag har ett särskilt minne när vi skulle prova ut sadlar på honom och min dotter tränsar inte utan rider iväg i grimma och grimskaft som vanligt. Medryttaren bara stod och gapade och ansåg att jag var fruktansvärt oansvarig som lät henne göra så För oss var det ju helt normalt. Det var ofta min dotter inte "orkade" sadla och tränsa utan red i grimma och grimskaft och när de skulle till sommarbetet tog jag honom som handhäst och då var han som ett litet föl som småtravade bredvid sin mamma
Jag är så oerhört tacksam för att han fanns i våra liv under de åren för han gav så oerhört mycket. Bättre häst kunde vi inte ha hittat. Min dotter var 13 år när vi köpte honom och då tog han hand om henne. En dag när hon var runt 16 år så lät han helt plötsligt henne bestämma allt istället. Inte så att han hade tagit sig friheter och betett sig illa på något vis innan utan han tog helt enkelt hand om henne. Det var som om han kände att hon var redo att ta hand om honom istället då när hon hade vuxit till sig lite. Snällare och klokare häst är svår att hitta. En riktig gentleman var han. Och tänk som han sörjde när jag fick ta bort min häst Han slutade äta och trots att han hade sällskap så dög inte det utan han började inte äta ordentligt igen förren jag hade hittat min nya häst en månad senare. Jag var livrädd att han skulle dö ifrån oss då. Min nya häst blev han störtförälskad i direkt och han lämnade aldrig hennes sida frivilligt.
Vissa hästar kommer alltid ha en särskild plats i ens hjärta.

 

[TinyWiny]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Ja den där fina underbara älskade lilla hästen Var verkligen så skönt att få höra hans historia, vi har undrat så många ggr vad det vart av honom! Förstår att han är saknad, vi har saknat honom många gånger och ångrat att vi lämnade tillbaks honom. Men nu härjar han på dom gröna ängarna med min Yukon som var hans bästa vän hos oss

Var allt lite nervös jag också! Men timmarna försvann snabbt när vi började prata Ska absolut höra av mig och bestämma en ny fikatid!


Det är väl så och jag försöker verkligen att bara vara jätte tacksam över att han slog till nu vid rätt tidpunkt och att just nu finns han i mitt liv och gör mig lycklig, det är egentligen det enda viktiga just nu.
Men han är nog rädd också, för igår så tackade han mig för att jag står ut med det här och jag vart som ett frågetecken. Och då menade han det här med att han är borta i 2 veckor i sträck och jobbar, verkar som att det varit ett problem för tjejer han träffat innan. Visst kan jag väl förstå det, det är ju sjutton inget kul att han är borta i 2 veckor i sträck och enda kontakten är telefon en gång om dagen och eventuellt ett par meddelande på facebook, när han har tid, jag kan inte ringa när som helst om jag har något att berätta eller bara vill höra hans röst. Det är dock så värt det, för om man ser det i stort så är han ändå hemma mer än han borta.

Det är fan att det ska vara så jobbigt trots att man vet att det var rätt beslut.


Ja nu är hälften av tiden avklarad, "bara" 1 vecka kvar tills han kommer hem!


kram

Jag får väl säga att jag är glad att ni lämnade tillbaka honom för annars hade vi aldrig fått ära att köpa honom Underbara lilla hästen. Så klok och så fin Ja nu går han och betar frodigt gräs ihop med eran häst och med Tina, hans första kompis hos oss som han sörjde så.

Ja timmarna flög verkligen iväg. Vi får hitta en tid som passar

Det är klart att det är jobbigt när de ligger ute men i det långa loppet så kan det faktiskt vara bra. Min sambo ligger ute endel och det kan vara bra att få längta och inte ta varandra för givna när man har varit tillsammans en tid. Men visst är det jobbigt och två veckor är en lång tid.

Men det är ju inte konstigt att det är jobbigt. Det är ju ändå ett stort beslut för de allra flesta.

Härligt Tiden går fort och snart kan ni träffas igen

Kram

 

[OutOfService]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Ja för er var det en himla tur att vi gjorde det, så ni också fick ta del av den underbara ponnyns liv

Lika kul varje gång man träffar nya människor och det blir så

Jo det är väl så, men just nu såhär i början när vi lär känna varandra så är det ganska värdelöst Och nu verkar det dessutom som att han bara ska försöka vara hemma 1 vecka eller eventuellt 2 För att han ska köpa ny bil och vill kunna köpa den kontant, vilket jag kan förstå..men ogillar skarpt att han ska åka så snart igen!
Men sakna och längta är faktiskt ganska mysigt

Kram

 

[TinyWiny]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Haha ja

När jag och min sambo flyttade ihop så började han jobba 7-7, dvs jobba sju dagar och vara ledig sju dagar. Det var bara det att han jobbade så långt bort att det tog minst ett dygn bara att resa så det blev ju inga sju dagar utan snarare 4-5. På de dagarna skulle han ju hinna med allt hemma också så det blev inte mycket tid för bara oss. När vi hade bott ihop i fyra månader så visste jag fortfarande egentligen inte hur han var att bo ihop med för vi träffades ju mindre då än vad vi hade gjort innan när vi hade spenderat helgerna ihop och träffats någon timme/dag på veckorna.

Vad tråkigt att han kommer vara hemma så lite men jag förstår honom. Min sambo gör likadant när det är något dyrt han vill köpa. Det är ju tråkigt för oss som är hemma såklart för även om det är mysigt att längta så finns det ju gränser. Hoppas att det bara är den här perioden som han ska jobba extra så att ni får träffas desto mer sedan.

Ja vi får se när det går att få till. Kanske någon helg som han inte är hemma då förslagsvis

Kram