OutOfService
Trådstartare
Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året
Verkligen
Instämmer helt! Trots anledningen och omständigheterna så är jag jätte glad att jag pallrade mig i väg till dig till sist, var jätte kul att träffa dig! Och plus i kanten var det att det var ni som hade ponnypojken och få höra att han kom till rätt hem till sist även om det slutade som det gjorde.
Kommer jätte gärna och fikar någon dag igen!
Haha nä du har nog rätt, verkar rätt dumt av honom att vara så ihärdig om han inte såg något bra
Ja jag tror att han kom in i mitt liv vid precis rätt tidpunkt. Jag hade börjat må liiite bättre igen, men var fortfarande öppen och sårbar vilket gjorde att jag hann aldrig stöta bort honom innan det var försent. Hoppas innerligt att detta fortsätter så bra som det börjat, men om det mot förmodan inte gör det så hoppas jag också att jag kan se att det fanns någon mening med detta och kan behålla energin han gett.
Det är nog precis så och det är nog bra att jag inte sörjer förrän nu, för även om jag stundvis ångrar mig så brutalt och för första gången gråter när jag tänker på det så känns det som att jag kan se det klarare nu, jag orkar tänka på "rätt" sätt.
Och precis som du skriver, det där med att det kommer när man har en trygg famn att luta sig mot. Det är det jag vart så rädd för hela tiden när jag mått dåligt, för jag har känt så många gånger att jag önskar att någon bara kunde krama mig samtidigt som jag vart rädd för att låta någon krama mig för det är då tårarna kommer. Mycket lättare att hålla känslorna på avstånd om man även håller människor som bryr sig på avstånd.
Kram
Åh det är verkligen något speciellt att ha något som den man saknar och sörjer så har hållt i sina egna händer.
Jag sa till min sambo när du hade åkt att även om orsaken till att jag fick träffa dig var både tråkig och sorglig så var jag glad att jag fick träffa dig och att jag hoppas att vi kan ta en fika igen när det passar dig Det vill jag fortfarande
Han har säkert sett det jag såg Annars hade han väl inte varit så ihärdig Visst är du verkligen värd att äntligen träffa någon som får dig att må bra för även om man väver sin egen lycka så kan ju människor runt omkring en behöva lyfta en ibland. Det verkar ju som om han gör det och även om gud förbjude ni skulle inse att det ändå inte blir ni så hoppas jag av hela mitt hjärta att du kan få behålla känslan av att faktiskt må bättre igen.
Jag tror också att du först nu faktiskt klarar av att sörja. När du var mitt uppe i allt så var det helt enkelt för mycket för att du skulle kunna hantera allt. Ofta är det också så att när man träffar någon som man känner att man kan få tröst av och en famn att gråta ut i så kommer allt. Det är ju självklart väldigt jobbigt men man måste ju igenom sorgen för annars ligger den där och gnager och kan till och med ge smärtor i kroppen. Skönt iallafall att du känner att det var rätt beslut.
Kram
Verkligen
Instämmer helt! Trots anledningen och omständigheterna så är jag jätte glad att jag pallrade mig i väg till dig till sist, var jätte kul att träffa dig! Och plus i kanten var det att det var ni som hade ponnypojken och få höra att han kom till rätt hem till sist även om det slutade som det gjorde.
Kommer jätte gärna och fikar någon dag igen!
Haha nä du har nog rätt, verkar rätt dumt av honom att vara så ihärdig om han inte såg något bra
Ja jag tror att han kom in i mitt liv vid precis rätt tidpunkt. Jag hade börjat må liiite bättre igen, men var fortfarande öppen och sårbar vilket gjorde att jag hann aldrig stöta bort honom innan det var försent. Hoppas innerligt att detta fortsätter så bra som det börjat, men om det mot förmodan inte gör det så hoppas jag också att jag kan se att det fanns någon mening med detta och kan behålla energin han gett.
Det är nog precis så och det är nog bra att jag inte sörjer förrän nu, för även om jag stundvis ångrar mig så brutalt och för första gången gråter när jag tänker på det så känns det som att jag kan se det klarare nu, jag orkar tänka på "rätt" sätt.
Och precis som du skriver, det där med att det kommer när man har en trygg famn att luta sig mot. Det är det jag vart så rädd för hela tiden när jag mått dåligt, för jag har känt så många gånger att jag önskar att någon bara kunde krama mig samtidigt som jag vart rädd för att låta någon krama mig för det är då tårarna kommer. Mycket lättare att hålla känslorna på avstånd om man även håller människor som bryr sig på avstånd.
Kram